fredag 18 juni 2021

Ni kan kalla mig IT-tekniker nu

Har, med hjälp av videosamtal där en däääänsk IT-kille har dirigerat mig, kopplat om ett stort antal ledningar i vårt serverrum och numera har vi både internet och fungerande skrivare på jobbet. Så synd att det är fredag eftermiddag och dags att gå hem, jag blev nästan lite sugen på att börja jobba nu. Ligger sjukt mycket efter med allt eftersom hela veckan har varit otroligt ineffektiv på grund av ovan nämnda tekniska trassel. Har fått skriva ut sånt som måste skrivas ut på en skrivare som står i en annan byggnad, så det har varit väldigt mycket gå fram och tillbaka och hämta saker som en annan Ahasverus, a k a den vandrande juden som nekade Frälsaren vila under vägen till Golgata och därför blev dömd att ständigt vandra omkring och vänta på Hans återkomst. Men nästa vecka väntar nya möjligheter till stordåd. På jobbet dårå, jag antar att Ahasverus fortfarande får lunka på. 

Ska iväg och rida nu. Termometern står stadigt på 30 grader och det är inte ett moln så långt ögat kan nå. Ser INTE direkt fram mot detta om jag ska vara helt ärlig. Eller det hade faktiskt varit gött att bara skritta ut en runda i skogen. Vi får väl se hur det blir, hajdå. 

torsdag 17 juni 2021

Utan internet i åtta timmar försmäktar jag på denna ö

Idag hade jag ett möte inbokat med en djävla höjdare och jag var lite småstressad över det. Småstress övergick till storstress när internet plötsligt lade av. Fick koppla upp mig mot mobilen och felanmäla, sedan visade det sig att vårt fasta nätverk var stendött och det trådlösa funkade lite när det själv kände för det, och vår support sitter i Danmark och kan inte göra mycket eftersom det inte går att koppla upp sig på distans om komponenten internet saknas. 

Satt i ett Teamsmöte på förmiddagen med kanske tio personer från olika länder och det enda vi gjorde var att gasta "sorry, I can't hear you" och "could you please repeat" för ljudet kom och gick i samma takt som world wide web. Till slut lyckades jag förmedla att vi fick skjuta upp mötet till nästa vecka och jag tror att alla var eniga, men det var ju fan i mig inte lätt att veta. 

Bestämde mig för att åka hem och ta höjdarmötet hemifrån med min stabila fiberuppkoppling för jag kände att gränsen för vad jag orkade med ifråga om trilskande teknik på en dag var nådd och passerad med råge. Stressad som FAN p g a tycker inte jag fått något gjort mer än att ränna till serverrummet och kolla sladdar och filma hur de är kopplade och prova att flytta runt enligt distans-supportens anvisningar och till ingen som helst nytta. Kom hem, rusade in, fixade och trixade med uppkoppling och anslutning och mitt headset hade laddat ur och, ja, PANIK, men till slut fick jag ordning på allt.

Och då hör Mr Höjdare av sig och ber att få flytta mötet till senare i eftermiddag. Nu var det ju fler än vi inblandade och det är ju inte det lättaste att hitta en tid som passar alla, så till slut blev mötet flyttat till imorgon eftermiddag istället. YAY...not. Har ju svårt att tro att internet skulle börja fungera som genom ett trollslag och eftersom det är ridning imorgon så kan jag inte åka hem och ta mötet hemma eftersom jag då inte kommer att hinna tillbaks till stan och stallet i tid. Aja, det får väl lösa sig på något sätt. BLÄ.   

Livet, vädret, osv

Men herregud vad det är varmt. Får sommaren 2018-vibbar och det vill man ju inte ha. Skillnaden mot sommaren 2018 är att vi sedan dess skaffat två stycken 1000-literstankar till regnvatten och med tanke på hur mycket det regnade i våras så är den ena fortfarande helt full och den andra (som jag har börjat ta av för att vattna mina odlingar) fortfarande lite drygt halvfull. Men ändå. Får lite panik när jag ser dag efter dag på väderleksrapporten utan ett moln i sikte. I morgon ska det bli 28 grader. Då har vi terminsavslutning på ridningen, det blir svettigt. I helgen ska det bli över 30 grader. Då ska jag hålla valpkurs på lördagen och ska på årsmöte utomhus på söndagen. 

Årsmötet ja. Först tänkte jag inte gå, för just nu är det så mycket föreningslivsdrama. I vår brukshundklubb är vi nästan 400 medlemmar, och 99 % av dom är helt vanliga normalfungerande och normaltrevliga människor som är där för att träna hund och hänga med likasinnade. Och sen har vi den där procenten av kroniskt missnöjda gammelgäddor som bara ska kverulera och gnälla och vara missnöjda och ingen förståelse för hur saker görs men tusen åsikter om hur saker skulle ha gjorts om allt bara hade varit som på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Jamen ni kan typen, de som aldrig är nöjda  med någonting; de där människorna med ständigt halvtomma glas som beklagar sig när solen skiner och regnar det så är det inte heller bra. Och oavsett vad som händer så var allting ändå mycket bättre förr. Man kan börja med att lite peppigt redogöra för att vi har en positiv trend med ökade medlemsantal, ja då kommer det omdelbart gnäll på att man inget gör för att behålla de gamla medlemmarna*. Om man säger att vi har fler kurser än någonsin och att det är fantastiskt roligt så svarar de att påpeka att det faktiskt heter BRUKS-hundklubb men var är brukset bland alla nymodigheter som agility, rallylydnad och specialsök? Och när man då påpekar att vi haft flera brukslydnadskurser de senaste åren så kommer det en släng att "folk" tycker att instruktörerna i vår klubb har för låg kompetens, och när man då svarar att kursutvärderingarna visar att folk i allmänhet är mycket nöjda med instruktörerna så hävdar de att det är en sanning att folk inte är ärliga på såna utvärderingar. När man då ifrågasätter varför folk inte skulle vara ärliga i en anonym enkätundersökning så hänvisar de till "åtskilliga" samtal med medlemmar som har kommit till dom och varit missnöjda**. Ja, ni hör ju själva, man kommer liksom ingenstans och det tillför ingenting mer än irritation och frustration och annat negativt. 

Så först tänkte jag att jag inte skulle gå på detta välsignade årsmöte, orkar liksom inte sitta och lyssna på att samma gamla surdegar som ska ältas om igen. Men sen tänkte jag att NÄE, de ska fan i mig inte få vara oemotsagda. Någon får kanske tala om för dom en gång för alla att  om de inte tänker bidra med någonting annat än negativ attityd, lösa anklagelser och grundlösa klagomål så är jag "och många med mig" faktiskt inte längre beredda att lyssna. Då kan de ju bilda Jämmerdalens Brukshundklubb och sitta där och gnälla dagarna i ända så att vi andra får vara ifred. 

Ja, som sagt. Det är drama som väntar i helgen. Plus trettio grader varmt dårå. Kan ju inte bli annat än KAOZ. Hehe. 


* Detta kommer från en gammal seg historia där man förr i tidne - säkert i ett vällovligt syfte - hade ett system att om man gick en kurs på våren så fick man förtur till höstens kurser och gick man en kurs på hösten så fick man förtur till vårens kurser året därpå. Detta slutade man med av två anledningar: 1. det krävde jättemycket mer administration, 2. nya medlemmar klagade på att kurserna alltid var fulla när de skulle anmäla sig. Då tog man beslut om att det skulle vara lika för alla, och enligt gammelgäddorna så är det jämställt med att ta ett steg ner i helvetets förgårdar. Dessutom har vi gått ifrån det där med "höstens" respektive "vårens" kurser, det rullar på i stort sett hela året nu och då skulle det bli ännu krångligare att hålla reda på. 

** Ingen vet när och hur dessa samtal har ägt rum, men de läggs fram som om dess trovärdighet och omfång motsvarar Statens Offentliga Utredningar. Detta är jätteroligt. Det är alltid enbart de här gamla stofilerna som "vet från säkra källor" att "många" är missnöjda. Jag betvivlar absolut inte att det finns en och annan som är missnöjd med ett eller annat, man kan ju liksom inte behaga alla, men det är så märkligt att dessa personer inte säger något till någon annan (för är det något folk i allmänhet är bra på så är det väl att tala om när de inte är nöjda?) utan enbart söker upp gammelgäddorna (som ingen normal medlem ens vet vilka de är för de är aldrig med på några ordinarie aktiviteter), för att informera dom om sakernas tillstånd och den allmänt utbredda inkompetensen. Man skulle ju kunna tro att de här missnöjda personerna bara finns i gammelgäddornas huvuden. Säger inte att det är så, men man frestas onekligen att leka med tanken. 

onsdag 16 juni 2021

Träna, träna, träna

Tage och jag har gått en liten minikurs som heter "Sund med hund" som går ut på att man tränar tillsammans med sin hund. Så att om människan t ex gör knäböj så ska man sedan få hunden att göra någon motsvarande övning, t ex att resa sig från sittande till stående. Det var rätt kul och när jag via en kompis som också är instruktör fick veta att det fanns en digital utbildning så gled jag in på den via ett bananskal utan att riktigt veta vad det var jag gav mig in på. Jag trodde att man bara skulle få lite tips om övningar man kunde göra och hur man kunde lägga upp ett pass och sen var det bara att tuta och köra in detta i sin kursverksamhet, men NÄNÄNÄ. Utan nu är vi med i en Facebookgrupp och där kommer det nya utmaningar varje vecka och så ska man filma och lägga upp hur man tränar de olika momenten för att sedan bli examinerad och förhoppningsvis godkänd. Utöver momenten så ska man dessutom två gånger i veckan gå en pulshöjande promenad eller jogga 2 km. 

Jaha, men vem är väl jag om inte en som antar utmaningar? Så i måndags tog jag med mig Tage och avverkade 2-kilometersslingan på elljusspåret här i byn. Nu råkar jag bo vid Linderödsåsens fot och motionsslingorna är därefter. KUPERADE är väl bara förnamnet. Så även om man bara går så får man minsann puls, åtminstone i uppförsbackarna.  
Provade att springa lite försiktigt, för ska det va' så ska det ju som bekant va'. Har ju inte sprungit sen Jesus red in i Jerusalem på en åsna, för de sista åren av min "löparkarriär" har ju kantats av en lång rad av skador, rehab, komma igång igen, ny skada, ny rehab, repeat i det oändliga. Det har varit fötter, knän, höfter och rygg som har krånglat, och för några år sen kände jag att NU RÄCKER DET. Sen fick jag ju som grädde på moset knäledsartros för drygt ett år sen. Sedan dess är jag noga med den fysiska aktiviteten, jag gör någonting varje dag. Och det har ju hjälpt. Inte är jag i skick som ny, men (oftast) smärtfri även om artrosknät är stelare. Men springa har jag inte vågat mig på. Fast jag har funderat på det. Och nu gjorde jag alltså ett försök. Och det gick bra. DET GICK BRA. Ja, kanske inte prestationsmässigt, för tempot var verkligen inget man skriver hem om. Om Tage var haren så var jag sköldpaddan, och jag gick i alla uppförsbackarna så effektiv löpsträcka var kanske...drygt en kilometer? Dessutom hade jag ett par jätteurtvättade träningsbyxor som hela tiden gled ner eftersom jag hade både bilnyckel och telefon i dom. Ej så löparmässigt med andra ord. Men det gick bra. DET GICK BRA. Knät höll. Ryggen höll. Jag kände mig som om jag vunnit ett maratonlopp. Det fattades visserligen 40 km, men det är väl inte så noga. 

Är nu så sjukt taggad på fler endorfinrus. HERE WE GO. 

måndag 14 juni 2021

Till stallet istället, v 23 2021

I fredags var det markarbete, vi skulle galoppera över bommar som låg som om det vore en bana som vi ska hoppa nästa vecka (dvs denna vecka) på tid. Solen stekte och flugorna surrade och det var asjobbigt. För Köttbullen är ju inte direkt självgående i sin galopp utan driver man inte som en galning så bryter hon oftast av till trav i hörn och svängar. Och nu var det ju bara en massa svängar, så jag fick slita som ett djur. Det gick dock rätt så bra även om hon kanske har Sveriges sämsta koordinationsförmåga och lyckades snubbla över bommarna flera gånger och någon gång red jag genom en sväng i korsgalopp och hoppades på att hon skulle byta men det gjorde hon inte, så det kändes ju SÅDÄR. Vissa hästar känner man ju knappt att de går i korsgalopp, man kanske kan ana att det känns lite avigt eller inte hundra rent. Men Köttbullens korsgalopp är fullständigt vidrig, det känns som att man sitter på ett skakbord. Det borde ju vara obekvämt för henne själv också tycker man ju, men jag vet inte hur det där funkar. I alla fall. Det var ett svettigt pass med mycket galopp, nyttigt för Köttbullen, jobbigt för mig. På fredag är det hoppning och också terminens sista lektion. Sen har vi i gamla gruppen en Facebookgrupp och där har vi börjat diskutera om vi inte ska försöka få till en turridning i sommar. Hoppas, annars händer det inget hästrelaterat förrän vecka 31. 

lördag 12 juni 2021

Fotboll

Tänkte tillbringa lördagskvällen med att slötitta på EM-matchen Finland-Danmark, mest för att jag var lite nyfiken på vad Finland skulle kunna åstadkomma i fotbollssammanhang, och delvis för att eventuellt kunna håna mina danska kollegor på måndag om det mot all förmodan skulle bli en rödvit flopp. 
Men det fick ju en helt annan vändning när en dansk fotbollsspelare helt plötsligt föll ihop, typiskt klena fotbollsspelare tänkte jag först men sedan blev det otroligt obehagligt när jag såg att läkarna började göra hjärtkompressioner och sedan fick fram defibrillatorn. Fy så hemskt? I nuläget är det oklart vad som händer eller om han ens lever. Så himla läskigt. 

UPDATE: Verkar ju åtminstone som att han är vid liv. Sen tycker jag att fotbollen kan lära av ridsporten, där det första man lär sig inom säkerhetsutbildning är att ha ett gäng presenningar redo och så upp med dom så fort som möjligt om något händer, så att sjukvårdare får jobba ostört och att publik m m ska slippa se vad som händer. Här fick ju spelarna ställa sig i ring runt omkring och ändå var det fullt möjligt att se akut hjärt-lungräddning med hjärtstartare innan kommentatorerna bad bildproducenterna att zooma ut. Det behöver ju inte kablas ut över hela världen, kan man ju tycka. De där lakanen som de skylde med när han bars ut på bår kom ju en kvart för sent om ni frågar mig.

UPDATE 2: Det var tydligen inte ens lakan utan finska landslagets flagga som finska landslaget bussigt nog erbjöd som avskärmning. Alltså snälla Fotbollsförbundet, nu får ni väl ändå steppa upp lite. Nu är media fyllt av klag på att tv-teamen fortsatte att filma och att det var oetiskt, etc. När Geir Gulliksen ramlade av sin häst och föll in i sargen i samband med en prisutdelning på...minns inte om det var världscupfinalen eller någon av deltävlingarna, men skitsamma, poängen är att ingen såg ett smack av vad som hände utan skärmarna kom upp i princip i samma sekund som medicinska teamet kom ilandes. Och då handlar det självklart inte om att man fördröjer den medicinska insatsen genom att någon läkare står och fumlar med att spänna upp presenningar istället för att rädda liv, utan att det finns någon eller några i säkerhetsteamet som har detta som sin roll. Att om något händer så är den eller de personernas uppgift att snabbt skärma av. Sköttes exemplariskt i ovan nämnda exempel, mindre exemplariskt är när landslagsspelare måste stå som en levande sköld och man får använda nationsflaggor för att förhindra insyn. Just saying. 

UPDATE 3: Finland vann (den återupptagna) matchen med 1-0 och det var deras enda skott på mål i hela matchen. Och det trots att Danmark fick en straff, men där blev det räddning, och det var ju inte den enda räddningen utan den finska målvakten fick jobba på flitigt till skillnad mot den danska som hade kunnat sitta i en solstol och sippa på en paraplydrink, så lite hände det på hans planhalva. 
Så himla rolig statistik för Finland hittills i detta EM: 100 % vunna matcher, 100 % utdelning på skott på mål, 100 % räddningar och även 100 % straffräddningar. Det lär ju ändras inom kort, men ändå. 

onsdag 9 juni 2021

Alla ljuger

Har läst Alla ljuger av Camilla Grebe och det tycker jag att du också kan göra. Har ju gillat alla hennes tidigare böcker, så förväntningarna var rätt höga inför den här handlingen: 

Maria är lyckligt lottad. Hon trivs med sitt jobb, hon älskar sin son, sin nye man Samir och – oftast – bonusdottern Yasmin. Men när Yasmin försvinner och Samir anklagas för att ha dödat sin dotter rasar Marias tillvaro.

Inte kan väl någon mörda sitt eget barn?

Tyckte det här var en spännande och välskriven berättelse, intressant att perspektiven skiftar, det är inte givet vad som har hänt och vad som har hänt tänker jag såklart inte avslöja här utan ni får själva jogga iväg till bibblan och ta reda på vem som ljuger och varför. Den här boken får fem bonusbarn av fem möjliga.