tisdag 28 september 2021

Till stallet istället, v 39 2021, pt1

Förra veckan blev det bara ett ridtillfälle för drop in-ridningen på fredagen blev inställd på grund av att det skulle vara tävlingar på lördagen. Så min chans till REVANSCH efter förra veckans katastrof kom av sig. Aja. Igår hade vi vikarie i Bästa Måndagsgruppen™ och det var väl...sådär. Alltså hon som var vikarie är en väldigt duktig ryttare och har tävlat SM i fälttävlan, men det betyder ju inte automatiskt att man är bra som instruktör. Men hon gjorde väl så gott hon kunde. Vi fick rida fram lite hur som haver och sedan var dagens tema öppna. ALLT som har med sidvärtsrörelser att göra är ju enligt Köttbullen helt förkastligt, svintråkigt och svinjobbigt. Och hon har ju sina strategier för att komma undan det svinjobbiga, senast nu att köra upp huvudet och gå rakt in i väggen. Värdigt. 

Men det var ju bara att spotta i nävarna och sätta igång. Tyckte hon blev väldigt lösgjord och fin redan i framridningen och det öppna vi åstadkom var nog det bästa någonsin. Fast det vet ju inte Vikarien, hon ser ju bara en häst som inte vill ställa igenom ordentligt till höger och som endast motvilligt kan fås att tvära några steg. Sen var det inte någon som fick jättemycket feedback, alltså jag fattar ju att det är svårt när man varken känner hästarna eller ryttarna. Men man hade ju ändå kunnat bemöda sig med att säga några ord till var och en efteråt, KAN JAG JU TYCKA. Aja, känslan var i alla fall bra och stackars Köttbullen var helt slut efter lektionen. Så nog fick hon jobba alltid, och jag med för den delen. Men det är väl så det ska vara. 

måndag 27 september 2021

Ett Kodak Moment som aldrig blev av

Jag gillar solrosor, tycker man blir så glad av dom och i år så tänkte jag att nu djävlar ska jag så helt enorma mängder solrosor. Så det gjorde jag. Dagen därpå hade fåglarna haft all inclusive-buffé och satt i sig vartenda frö. Sådde nytt och ställde in dessa sådder i en tom vaktelvoljär där jag sedan glömde bort att jag hade ställt den för det var så mycket annat just då. Men det måste ha ramlat ner ett frö från all inclusive-buffén, för en dag hade det vuxit upp en solros på vår s k uteplats (som egentligen bara är att vi har ställt ett bord och en soffa där, men det låter ju flott). 

Solrosen växte och jag hejade på den varje dag. Den grenade sig och hade väl kanske 10 blommor allt som allt. Den kom från frön jag petat ut från hönsmaten, så det var ingen fancy förädlad sort men man fick mycket för pengarna. 

I fredags så fick jag en kort sekund njuta av detta fina: på varje utblommad blomma satt det en steglits och mumsade solrosfrön. Det var fint att se. Bilden jag tog genom fönstret blev ju däremot mindre lyckad. Solrosen är alltså det som växer bakom stolen. Steglitserna går inte att se om man inte zoomar extremt mycket och då måste man nog ändå veta att det är steglitser och inte bara anonyma fåglar. 




Får väl istället nöja mig med att jag lyckades få alla fyra hundarna att fastna på samma bild när vi var på skogspromenad i lördags förmiddag. Laban är så duktig och knatar på. Det finns folk som hävdar att man absolut inte får motionera valpar, men jag är inte en av dom. När vi kom hem efter en härlig tur i skogen så rasade Laban runt i trädgårde, han slogs och bråkade och jagade efter Tage (som har en ängels tålamod) i ett par timmar medan jag städade och repade kirskål åt hönsen och plockade vaxbönor till mig själv, så jag har svårt att se att en promenad på 45 minuter skulle vara skadligt. Sen får man väl såklart vara beredd på att stanna och vila eller bära hem en valp som blir trött, men det säger väl sig självt. 


Kan väl säga vad som lyckats respektive misslyckats denna odlingssäsong: Squash, kål och bönor har jag fått massor av. Tomater har väl gått lite sisådär. Förra säsongen tyckte jag det bara blev en massa blad och nästan inga tomater i växthuset, och jag tänkte att det har väl varit för näringsrikt då, så därför planterade jag i samma baljor och tillförde ingen extra gödsel, men nja. Det är fortfarande en monsterdjungel och inte så värst mycket tomater. Det har gått mycket bättre på friland. Där har jag däremot inte varit så duktig på att binda upp höga sorter så mördarsniglarna har haft kalas i dessa Babylons hängande tomatträdgårdar. Aja, man kan inte lyckas med allt. Gurkan lyser också med sin frånvaro och purjolöken blev det inte mycket med. Och fan vet vad som hände med salladen? Inte ett frö grodde, det var kanske för kallt. 

Har dock lyckats med en sak: BLOMMORNA. Har ju kämpat på med den extremt magra jorden där inte ens sorter med varningen "frösår sig lätt" har velat sprida sig. Älskar ju när det dyker upp blommor som man inte har sått där man minst anar det, men det har inte velat sig. Men skam den som ger sig. Nu har jag i alla fall fått gurkörten att börja växa lite här och där. Snart kanske också ringblommorna börjar sprida sig. Har också satt en massa såna där ängsblommefröblandningar med hopp om att det ska dyka upp till exempel blåeld och oxtunga. Ett jättestort nattljus kom från ingenstans och blommar nu praktfullt utanför grinden till trädgårdslandet. Bland annat dårå. Hoppas att de pollinerande insekterna blir glada. Jag blir det i alla fall. 








Händelserna på hästgården: Familjens berättelse

Har läst Händelserna på hästgården: Familjens berättelse av Anna Bohlin och Ulrika Fåhraeus. Den som inte har lyssnat på P1-dokumentären Hästgården bör göra detta asap. Det har jag gjort, den är minst sagt stark. Boken är minst lika stark. När jag läst klart laddade jag ner dokumentären och lyssnade på den igen. 

De sexuella övergrepp på ridskoleelever som ägde rum på en hästgård strax utanför Stockholm på 80- och 90-talen har tidigare rönt stor uppmärksamhet i media. Nu kommer familjens egen berättelse Händelserna på hästgården som handlar om vad som pågick bakom kulisserna och om den psykiska och fysiska terror som familjen levde med. Anna Bohlin, som har skrivit boken tillsammans med journalisten Ulrika Fåhraeus, var bara 14 år när hon själv föll offer för mannen som lovade att göra henne till stjärnryttare. Det hände aldrig, istället fick de fyra barn tillsammans.

Händelserna på hästgården är en sann berättelse om medberoende, om gränslös kärlek till hästar, om att bli berövad sin tonårstid och att många år senare inse att man inte varit den mamma ens barn behövt.

Jag tyckte den här boken var en otroligt stark läsupplevelse. Kanske för att den är nära en på något sätt?  Hästsverige är ju inte så stort, jag har väl känt Jerry Jahn till namnet, men inte mer än så eftersom Stockholm ändå är en bit bort. Men man känner ju igen strukturerna, och framför allt: man är ju själ hästtjej. Man känner ju (tyvärr) också till hur sociopater fungerar. Det är lätt att sätta sig på höga hästar (höhö) och tro att det något liknande aldrig skulle hända en själv. Det kan hända vem som helst. Läs den här boken. Den får fem hästskor av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er allihopa. 

tisdag 21 september 2021

Stenålder eller data?

Har fått en ny dator på jobbet. Är mest upplivad över möjligheten att ta hem den gamla och på så sätt slippa asa jobbdatorn fram och åter i tider av all work and no fun (läs: just nu). Men det har varit en inkörsport att byta från gamla till nya jobbdatorn. Allting är ju i molnet, så i princip borde det bara vara att starta och logga in. Men nä, så enkelt ska det ju såklart inte vara. Med den nya datorn följde också en ny  och modern dockningsstation. Den var så djävla modern att den saknade VGA-kontakt. Vår IT-support sitter i Däääänmäääärk och deras bidrag till vardagligt fix och tricks är obefintligt. Fick således lägga arbetstid på att själv ta reda på att jag behövde en VGA-till-HDMI-adapter samt införskaffa en sådan. Just den senaste biten var väl inte SÅ betungande då en kollega som ändå hade vägarna förbi Kjell & Co var hygglig och förbarmade sig. Förmodligen mest för att slippa höra mitt eviga gnäll om hur mycket jag hatar att åka in till stan. 

Sedan var det en stunds svettigt pyssel med sladdar som skulle dras, trådlösa tangentbord och möss som skulle kopplas in och så vidare. Det är inte det att jag inte kan göra det, men jag finner det så outsägligt tråkigt och liksom ovärdigt att ligga och kräla på golvet och försöka reda ut vilken sladd som ska gå till eller kommer från vilket uttag. Men till slut var allting på plats och så var det dags att logga in och jaha, då var väl allting på DÄÄÄÄNSK. Vårt koncernspråk är engelska, det har (den danska) ledningen bestämt, men i  danskarnas värld betyder det tydligen att alla antingen ska tvingas prata engelska eller förutsättas förstå danska. Sådär kan man ju inte ha det. Sen tog det omkring hundrafemtio år innan en IT-support kunde nedlåta sig till att fjärrstyra min dator och ändra språk på mitt konto så jag slapp mötas av VELKOMMEN varje gång jag loggade in. Skåne har ju ändå varit svenskt sedan freden i Roskilde 1658 så någon måtta får det väl ändå vara. 

Nu sitter jag här och vantrivs p g a att programikonerna i aktivitetsfältet inte ligger i den ordning som de gjorde på den gamla datorn. Inte för att jag kommer ihåg hur de låg, bara att det nu ser väldigt FEL ut. Sedan hade jag fel standardteckensnitt också, det stör väl inte mig så mycket men i vår koncern är allting detaljstyrt på den nivån, så VE den som skulle nedlåta sig att skicka ett dokument skrivet i Calibri när det enda godkända teckensnittet är Open Sans. Man kan ju tycka att det är rimligt att IT-supporten förbereder sånt när de ändå installerar program och gör allt annat pyssel som de nu gör, men de sitter väl och tar en lille en redan till morgenmaden och skiter sen i dom världsliga problemen. 

Till stallet istället, v 38 2021, pt 1

 Alltså NÄE vad det inte går särskilt bra för mig i ridningen just nu. Hade Köttbullen, hellre det än Spanjorskan efter fredagens debacle, men vi är ju som sagt inte riktigt sams just nu. Igår gick det väl en smula bättre än förra måndagen, men det är ju hårfint. Förvisso blev hon rätt fin i formen på slutet, men så skulle vi rida bogen in och öppna och det går ju sådär. Fast Karin menade att det var ändå på rätt väg. Det var inte heller samma strid på kniven som förra veckan, men vet inte om det beror på att jag inte pressade henne lika hårt eller om det är för att hon har gett med sig. Sedan tycker jag att hon har blivit bärigare och arbetar mer med ryggen, men det kanske bara är som jag tycker. Karin filmade lite igår och det ska vi titta på när vi har teori om ett par veckor. Ser inte jättemycket fram mot det. 

Och galoppen! Blir inte klok på den, fattningarna går väl lite bättre men hon vill absolut inte gå i form och sen tycker jag att galoppen är fyrtaktig och klunsig och sen ett tu tre så är vi nere i slängtrav igen. Men ja. För ett år sen kunde vi ju bara fatta galopp i ett hörn, så det går väl ändå framåt om än med tomtesteg. 

måndag 20 september 2021

Till stallet istället, v 37 2021, pt 2

Vet inte om det har varit någon drive för drop in-ridningen för i fredags var det plötsligt tio stycken som dök upp! Egentligen elva, men den elfte fick inte plats. Och jag fick inte rida Köttbullen för hon skulle gå på privatlektion för någon som var ringrostig och behövde något snällt och stabilt, och sedan skulle hon gå två barnlektioner senare på kvällen. Nämnas ska, att Köttbullen är Världens Snällaste™ med nybörjare och andra som inte direkt ställer några krav på henne. Hon är jättesnäll i boxen och i ridningen lunkar hon bara på och tittar varken åt höger eller vänster. Det är bara när man knuffar henne utanför komfortzonen som hon börjar trilskas och visa humör. 

I alla fall. Jag fick Spanjorskan. Tyckte ju ändå att det gick hyggligt när jag hade henne på Boot Camp:en, men det var tydligen då det för i fredags var det rena rama katastrofen. Redan när vi skulle ta tyglarna så började hon takta och slå med huvudet och det fortsatte hon väl med i lite olika varianter i stort sett hela lektionen. Vi hade vikarie och det var lite allmänt kaos. Tror jag, märkte faktiskt inte så mycket av vad som hände runt omkring mig för jag var så fokuserad på att försökta hitta rätt med Spanjorskan. Men det kändes som att det var hästar överallt. Vi skulle dessutom rida övergångar, och det märkte jag ju redan i somras att Spanjorskan blev stressad av det. Såatteh, jag vet inte riktigt. Tyckte mest vi stod och galopperade på stället och jag fick inte heller någon riktig feedback värd namnet. Först sa Vikarien att jag skulle ha stadig hand och rida henne upp till yttertygeln, men det funkade inte alls och då sa hon att jag skulle släppa efter på yttertygeln, och det blev ingenting bättre av. Då sa hon att jag skulle rida henne fram till handen men då blev det galopp istället för trav och fastän jag ansträngde mig till mitt yttersta för att ha fjäderlätt men ändå stadig hand så slängde hon med huvudet så mycket att vi nästan hade panna mot panna så fort jag gjorde minsta försök till samling. Näe, det var verkligen inte mycket som funkade, jag kände mig som en djävla nybörjare. I höger varv lossnade det lite då och då, men så fort vi skulle göra något annat än trava på volten, t ex en övergång som vi ju gjorde hela tiden, så tappade vi det igen. Till slut sket jag i övergångarna och red henne innanför spåret men då blev hon stressad av att det var hästar runt omkring henne. Och i vänster varv var det fan i mig helt omöjligt att göra något annat än studsgalopp på stället. 

Inte precis vad jag behövde just där och då. Är ju inne i en pissig period av livet, mycket stress och mycket krav och måsten som bara tornar upp sig i en oändlig massa dagar framöver. Det lättar om cirka tre veckor, men just nu känns det som tre år. Till råga på allt så går byggandet av väggen till Flickrummet™ så oändligt långsamt eftersom min man också är i en period av svinmycket att göra på jobbet. Plus att han ska göra allting så himla noggrant. JA, det är väl bra, eller det är klart att det är bra. Men snabbt går det inte. Och jag hatar verkligen byggkaos. Gillar överhuvudtaget inte stök men när jag är stressad och i obalans så blir det nästan outhärdligt. Tycker det ligger grejer överallt och det går ju inte heller att städa ordentligt förrän allt är klart. MEN SEN DJÄVLAR. 

Jaja. Som vanligt bara att ta nya tag, vässa pannbenet och köra hela vägen in i kaklet. GOGOGO. Men jag hade behövt ha en sån där ridupplevelse där allting klaffar som en extra vitamininjektion just nu. Jag behövde INTE känslan av att nästan inte kunna rida fastän jag ridit i nästan hela mitt liv. Blä. 

söndag 19 september 2021

Laban-extra

Här kommer en liten uppdatering om LABAN, kanske världens gölligaste valp som fyller 12 veckor idag. Från dag 1 har han hängt med till jobbet och på brukshundklubben och han finner sig väl tillrätta överallt. Trafik med tunga bullriga långtradare tycker han är lite läskiga och han är ganska blyg för folk han inte känner, även om han numera vågar gå fram till folk om de erbjuder godis. 

Han kan ingenting ännu. Med "ingenting" menar jag saker som sitt, ligg, stanna kvar och liknande kommandon. Tycker inte det är jättebråttom med att börja träna en massa utan jag vill att en valp ska känna sig trygg och att flocken är i balans. Sedan blir det ju automatiskt en massa miljöträning och socialisering och det tycker jag räcker gott och väl när man inte är äldre. 

Lite bilder har ju ingen dött av. 

Viltspårspremiär! Haha, nädå.
Han fick bära runt lite på klöven medan jag höll kurs.
Men det var han inte det minsta ledsen för. 

Nyfiken i en strut

Laban och pappa Remus

Laban och Tage

Hela flocken på promenad