tisdag 16 juni 2020

Oh the joy of föreningslivet, pt2

Jag är ju lite inblandad i ett drama. Eller inte så mycket faktiskt, vilket är rätt skönt. Efter mötet med coachen/medlaren förra veckan fick ju Nellie O veta att hon inte längre var önskvärd på de poster hon själv avsagt sig från men sedan ångrat sig och tyckt att det är väl bara att komma tillbaka och fortsätta som vanligt? Min inblandning i den här konflikten härrör sig från en incident på en kurs där Nellie O helt utan anledning fick jordens utbrott och var skitotrevlig både mot mig (som var instruktör) och övriga kursdeltagare, för att nästa vecka komma tillbaka och bete sig som om ingenting hade hänt. Eller hon inledde med att säga "jag skulle vilja säga en sak" och då trodde man ju att det skulle komma någon form av ursäkt, men det gjorde det inte utan vad hon ville säga var att hon inte ville att vi skulle fika inomhus på grund av risk för smitta (det här var precis i början av Corona-pandemin). När sedan styrelsen tog upp den här incidenten med henne vid ett senare tillfälle på tal om hur man beter sig i en förening i allmänhet och som ordförande i synnerhet så var Nellie O helt oförstående och tyckte att det var väl ingenting med det för hon hade ju bett om ursäkt. EH?

Hur som helst: Nellie O har en dotter som också är aktiv i föreningen. Efter det dramatiska mötet med coachen/medlaren där Nellie hade utlovat att NI KOMMER ATT FÅ HÖRA MER FRÅN MIG ANGÅENDE DETTA och därefter åkt från klubben tillsammans med dottern, så upptäckte jag och min kompis någon timme senare att vi inte längre var vänner med Nellie O på Facebook. Såna "vänner" kan man ju vara utan, så vi skrattade mest åt att det tydligen var det första hon tänkte på. Sedan fick en annan klubbkompis ett sms från dottern där dottern bad honom ringa henne angående hennes uppdrag i föreningen. Han ringde, fick inget svar och fick lite senare ett sms där det stod Såg att du hade ringt, jag kunde inte svara p g a att mamma är inlagd på sjukhus. Hon föll ihop efter mötet på klubben ikväll.

Oh. The. Drama. Queen. Of. Fucking. Everything.

Var vad vi alla (helt oempatiskt) tänkte, för det är precis i linje med hur Nellie O beter sig när hon inte får sin vilja igenom, då kommer alltid en sån där utsaga om hur dåligt hon har mått p g a hur taskiga alla har varit. Fast hon har aldrig mått sämre än att hon har kunnat lägga ut grejer på Facebook om ditt och datt. Den som ropar på vargen tillräckligt många gånger blir ju till slut inte trodd, och detta visade sig inte heller vara sant. Och varför skulle inte dottern kunna svara i telefon för att hennes mamma ligger på sjukhus? Man får inte ha med sig anhöriga på sjukhus längre, men de ville väl att det skulle låta som att kompisen ringde mitt i en dramatiskt hjärt-och lungräddningsaktion utanför akutmottagningens dörrar. Vilket inte var fallet. Jag kan L-Ä-T-T föreställa mig följande scenario: Nellie O och dottern åker från klubben och är fly förbannade på allting. Nellie O tvingar dottern att kontakta klubben och säga att hon tänker avsäga sig alla sina åtaganden. Dottern (som det egentligen inte är något större fel på, men hon är i klorna på och i beroendeställning till Nellie O) skickar då ovan nämnda sms, varpå min klubbkompis ringer upp och följande dialog utspelar sig i det Olesonska hemmet:
Dottern: Hjälp mamma, nu ringer X, vad ska jag säga?
Nellie O: Svara inte nu utan sms:a om en liten stund och säg att jag ramlade ihop efter mötet och är inlagd på sjukhus. Det kan dom gott ha så som dom har behandlat mig. Är det något bra på tv ikväll förresten?  

Ja, det var en liten kort uppdatering av läget på Falcon Crest. To be continued.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar