tisdag 21 januari 2020

HURRA, Sverige-Ungern 24-18

Jaha, men NU helt plötsligt börjar Sverige spela fantastiskt bra. Typiskt, när alla möjligheter att ta sig vidare är borta, men ändå bra att få avsluta snyggt. Riktigt roligt att se trots allt. Nu får man väl heja på Norge i semifinal.

Till stallet istället, v 4 2020, pt1

Igår var det verkligen INGEN bra lektion, för det var en som ramlade av och skadade sig och fick hämtas med ambulans. Vi hoppade, en övning där vi skulle komma i galopp över två låga hinder med galoppbom mellan på böjt spår. Hästen blev (gissningsvis) överraskad av bommen, studsade lite åt sidan, ryttaren kom ur balans, sedan sa de som såg detta (jag hade ryggen emot och märkte ingenting förrän en löshäst kom galopperande utan ryttare) att det såg ut som att sadeln gled, hästen blev rädd och ökade farten, ryttaren ramlade av och föll in i sargen. Men det gick så fort så det är väl tveksamt om det var någon som riktigt hann uppfatta någonting. Och i verkligheten finns det ju ingen som spelar upp det som hänt i slow motion efteråt så att man kan insupa alla detaljer och utröna vad som egentligen hände.
Läskigt var det såklart. Två i vår grupp har sjukvårdsutbildning och de slängde sig genast av sina hästar och rusade till undsättning medan Karin ringde ambulans. Brrr. Fast ändå intressant att se hur gruppen, vår då alltså, omedelbart gick in i någon form av stabsläge, alla bara gjorde vad som måste göras utan att någonting behövde sägas. Vi samarbetar visserligen väldigt bra även i vanliga fall, men här var ju omständigheterna lite annorlunda och jag tror aldrig någonsin några hästar har tagits in i stall, visiterats, sadlats och tränsats av och blivit utfodrade och vattnade så snabbt och effektivt förut. Det var till och med så att man undrar om hästarna fattade att någonting hade hänt för de var så otroligt beskedliga och samarbetsvilliga. Annars brukar det ju åtminstone alltid bli lite hallå när man ska fodra, men av någon anledning så var det inte så igår.

Själv hann jag hoppa övningen en gång och det gick bra. När vi red fram tyckte jag Pojken kändes lite ovillig för vändande högerhjälper och lite allmänt motvillig, men sedan galopperade vi länge i lätt sits och efter det lossnade han och i övningen lyssnade han bra även om avståndet mellan hinder och galoppbom inte riktigt stämde. Sedan blev det ju av förklarliga skäl inte mer hoppat för någon. Vet inte heller om det var detta jag behövde uppleva för att känna att hoppning är något för mig.

måndag 20 januari 2020

Fallet

Har läst Fallet av Lars Wilderäng som enligt baksidestexten är "en thriller om sociala orättvisor" och som handlar om det här:

Den som lever på lånade pengar, lever på lånad tid.

Året är 2002. Stockholm håller på att återhämta sig efter 90-talets IT-krasch och ekonomin ser ljusare ut. På krogen träffar Mikael Lotta och strax påbörjar de sin gemensamma bostadskarriär. De följande åren flyttar de från lägenhet till lägenhet, allteftersom lånen ökar. Inga moln finns på den klarblå bostadshimlen, och Mikael börjar spekulera i nybyggda lägenheter som en säker investering.

Men när bostadspriserna dalar blir Mikaels fall hårt och brutalt. På samhällets botten är det ingen som lyssnar, så när Mikael snappar upp ett rykte om att någon i hans närhet hotas, får han inget gehör. Ensam och desperat skaffar han en pistol och sätter sin egen plan i verket. Snart har han dragits in i en våldsspiral som blir allt svårare att stoppa.

Jag tyckte det här var en rätt okej bok. Stör mig dock på uttrycket "sociala orättvisor" för jag har liiiite svårt att tycka synd om folk som spekulerar i bostäder, lever lyxliv och sprätter runt med lånade pengar när bostadsmarknaden sedan stagnerar och lånen ska betalas tillbaka och de lipar över spillda årgångsviner. Det är inte social orättvisa enligt mig, bara hybris och dumheter. Om än intressant att läsa om, men det blir ju svårt att känna någon sympati för karaktärer som inte har mer vett än en gråsparv.
Stör mig också lite på det lite utstuderade placerandet av tidsmarkörer, känns lite konstlat att någon inte bara kan "ta upp sin telefon" utan istället ska "ta upp sin Nokia 3510" när det ändå framgår av kapitelrubriken vilket årtal det är. Känns också rätt onödigt detaljerat, tror inte att det tillför jättemycket till berättelsen att få veta exakt vilken nyans (mörkt beige, på gränsen till brun) polisens luvtröja hade, tror också jag överlever många år utan att veta exakt hur displayen på en Tesla ser ut och exakt var laddsladden är placerad. Och liknande. Tycker också slutet blev lite onödigt Falling Down-aktigt (polis jagar man i stulen bil på väg till frånskilda hustrun för han Ska. Träffa. Sina. Döttrar. Till. Varje. Pris). Men ändå helt okej och med bra tempo i berättelsen. Den här boken får tre små rum och kök av fem möjliga. 

Svaren på frågorna

Ibland lönar det sig att sitta i fikarummet på jobbet och bladdra på om händelser i sitt liv. Typ att man håller på och möblerar om hemma och att man saknar ett par hyllplan till sin nyförvärvade Billyhylla. För vips så var det en kollega som skulle till  IKEA i veckan och som erbjöd sig att handla även åt mig, IKEA-hataren nummer 1. G-Ö-T-T.  Blir nämligen matt i själen bara av tanken på att behöva baxa mig iväg 10 mil till närmaste IKEA-varuhus och stånga mig genom 2000-talsversionen av helvetets innersta kretsar för två bitar fanerklädd spånskiva och åtta metallpluppar. Det finns ju så många andra som ser detta som ett sant nöje, och då kan man ju slå två flugor i en smäll så att säga. Kan inte bli mer win-win där.

TV-bänken ska min man göra en ritning på i afton, och enligt honom så är det sedan en smal sak att snickra ihop en dylik. Det säger han ju i och för sig om allt, så det får man kanske ta med en nypa salt. I denna tv-bänk ska det göras någon slags kanal där alla sladdar fiffigt ska gömmas och det hade ju i så fall varit utomordentligt förnämligt. Vi får väl se hur det slutar.

Sitter nu och jobbar i nämnda vardagsrum, ska ha ett möte om en liten stund. Med kamera. Samma BROADCAST-upplägg som för ett tag sen. Har förberett genom att plocka bort en av Tages älsklingsleksaker, ett strutsägg (eller i alla fall en oval grej i samma storleksordning) i hårdplast som han älskar att putta iväg och jaga efter. Då låter det som om en hel skolklass har redskapsgymnastik i ens relativa närhet. Och så har han plötsligt råkat vispa in den under soffan eller i ett hörn och får inte ut den igen, och då gråter han ledset tills någon förbarmar sig och sträcker in sina långa armar och räddar den. Känns ej så proffsigt att ha det som ljudkuliss när man ska sitta bland slipsar och verka lite seriös. Mötet var så sent på eftermiddagen att jag slutade tidigt, var ledig några timmar och nu ska jag snart på det igen. Som en delad tur inom vården fast självvald. Vem kom på delad tur? Alltså att man först jobbar typ fem-sex timmar, sedan är man ledig kanske tre timmar mitt på dagen, och sedan jobbar man ett pass till  efter det. Vem vill ha det så? De där timmarna kan man väl i bästa fall använda till att uträtta ärenden på, men vem har ärenden att uträtta varje dag? Bor man långt ifrån jobbet är det ju inte ens lönt att åka hem, och även om man bor nära så hinner man väl ändå inte göra något speciellt vettigt på de timmarna. Vad är det som gör att schemaläggning i vården är så himla mycket krångligare än i industrin? Där förekommer det ju också att man jobbar 24/7 men då har man skiftgång och det är inget hattande hit och dit så att man aldrig riktigt vet hur eller med vem man jobbar. En kompis till mig jobbade på sjukhus, de hade ett såkallat tvättstugeschema så att de själva bokade sina arbetspass. Det är ju rätt lyxigt, kan man tycka (det är ju inte jättekul att jobba skift och ha någon form av aktivitet på kvällarna eftersom man då och då och med en viss regelbundenhet förväntas infinna sig på en arbetsplats). Men det togs bort igen (på den avdelningen i alla fall) för folk skötte inte det och det fattades jämt folk så att den som var ansvarig för bemanningen fick inte göra annat än att sitta och pussla och flytta på folk så att det skulle bli rätt och så blev de personerna sura för att de inte fick jobba som de hade tänkt. Då var det så här: att för varje period så var det sagt att man skulle boka ett visst antal A-, B- och C-turer (A=morgon, B=dag, C=kväll) och gjorde alla det så fanns det alltid tillräckligt med folk så länge ingen blev akut sjuk. Men det gjorde inte folk för då fanns det dom som bara ville jobba till exempel på kvällar och nästan ingen som ville jobba på morgnar (eller om det var tvärtom) och då föll ju allting. Då skulle man ju kunna tycka så här: att det skulle finnas möjlighet att lägga in en spärr så att när man har bokat X antal C-pass under en period så skulle det inte GÅ att boka fler. HUR SVÅRT KAN DET VARA, VA?

Nä, men nu ska jag väl förbereda mig lite för min VIDEO SESSION IN ENGLISH. Eller nåt. Problem: är så fruktansvärt trött p g a sovit som en kratta hela helgen. Tror inte det ser bra ut om jag sitter och tokgäspar, så jag får väl hoppa ut i köket och fixa något uppiggande. Tjoflöjt.   

The Great Livingroom Make Over

Antar att alla har legat sömnlösa och undrat över hur det går med The Great Living Room Make Over? Det har nämligen jag också gjort, snudd på i alla fall. Närå. Men problem uppstod i samband med att vi satte in Hörnhyllan Som Ska Dölja Allt™ för det var inte riktigt planen från början. Men vi fick ju den på köpet när vi köpte de andra Billyhyllorna på Blocket. För att den skulle få plats fick vi montera ner alla våra konsolhyllor där vi har alla våra miljoner CD-skivor och sedan sätta upp dom igen på den plats som blev över. Och det säger ju sig självt att inte alla fick plats eftersom Hörnhyllan Som Ska Dölja Allt™ också tar en del plats, och vårt vardagsrum är verkligen inte jättestort. Ibland kan jag bli så djävla AVUNDSJUK på dom som har vardagsrum i storleksordningen fotbollsplaner, men det brukar ju ofta hänga ihop med såkallad öppen planlösning och det gillar jag ju inte. Vill ha väggar och dörrar att stänga om mig.

Jamen i alla fall. Nya konsolhyllor har monterats upp och alla CD-skivor är nu på plats. Sen fick andra konsolhyllor, där vi haft tv och skivspelare och såna grejer tas ner. TV:n står nu på ett bord. Samma bord som tidigare stod i hallen och alltid var belamrat med grejer. Nu är det alltså belamrat med TV, tv-box, DVD-spelare och en av de fem högtalarna till hemmabioanläggningen. DVD-spelaren (som också reglerar ljudet till hemmabioanläggningen) står bakom tv:n så det där med att höja och sänka ljud med hjälp av fjärrkontroll kan man ju numera glömma i väntan på att min man ska snickra ihop Den Ultimata TV-bänken™¨vars existens fortfarande bara är på idéstadiet. Så det kommer nog att vara så ett tag till misstänker jag.
Där tv:n förut stod står nu Billyhyllan från Blocket. Den skulle rymma våra DVD-filmer, men har dessvärre inte tillräckligt många hyllplan för att det ska bli verklighet. Vi har inte heller rensat bland dom (än! men det kommer att bli av) för min man tryckte in allihop i Hörnhyllan Som Ska Dölja Allt™ "så länge". Så det blir nästa projekt att ta tag i.

I helgen gjorde vi i alla fall följande: Åkte till Erikshjälpen och köpte två fåtöljer. Pris: 195 kronor styck. Sen fick vi i och för sig hyra ett släp för att få hem dom, så allt som allt gick det väl lös på en dryg femhundring. Ändå överkomligt. Innan dess hade vi haft ett rejält gräl om den gamla soffan. Min man, hamsterkonungen, ville (förstås) behålla den. Tyckte ett det var "resursslöseri" att slänga. Och då inte direkt med innebörden "slöseri med jordens resurser" utan mer att soffan var byggd av saker som var "bra att ha". Oklart till vad (i min värld). Hade vi haft obegränsat med förvaringsutrymme så hade han väl fått spara på varenda djävla bra-att-ha-grej han ville, men nu har vi inte det och jag är SÅ TRÖTT på att varje ledig yta blir belamrad med (i mina ögon) skräp så fort man vänder ryggen till en sekund. Slutade med att han fick behålla skinnet. En soffas skinn tar förhoppningsvis mindre plats än en hel soffa. Nu står soffan i carporten vedporten i väntan på att bli flådd. Överenskommelsen är också att tills detta är skett så har jag rätt att peka med hela handen på min man och säga BITCH, GÅ OCH HÄMTA MER VED och så får han göra det utan att knota.

Sen experimenterade vi lite med placeringen av våra två nya fåtöljer i kombination med den gamla Tomelilla-trotjänaren. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att de två nya tar aningen för mycket plats, men ska man heminreda via second hand så får man ju det inte alltid exakt som man har tänkt sig (om man inte har de där vardagsrummen i storleksordningen fotbollsplan dårå). Alternativet hade ju varit att vänta tills man hittar EXAKT de möblerna man har tänkt sig med EXAKT de måtten som passar i ens hem, men det har i alla fall inte jag tålamod till.
Men det blev i alla fall ganska bra, vårt make over-ade vardagsrum to be. En hörna med tv-soffa och tv. Och en hörna framför kaminen med fåtöljer där man kan sitta och läsa. ÄLSK på läshörna. Och så kan man relativt enkelt vända dessa ett halvt varv ifall man skulle vara flera som vill titta på tv någon gång. Återstår nu bara att lösa 1. Den Ultimata TV-bänken™ 2. Fler hyllplan till Billy utan att behöva åka till IKEA. 3. Hur man döljer de 800 miljoner sladdar som går från tv till DVD-spelare, router, tv-box, högtalare MED MERA. Hatar sladdar. Eller i alla fall åsynen av dom.

Enligt JYSK så ska våra nya garderober komma idag. Det återstår såklart att se. Det får den som lever göra. Stay tuned for the spännande fortsättning.

Till stallet istället, v 3 2020

Blev bara en ridning förra veckan p g a teori på måndagen. Sån tur att det finns drop in-ridning på fredagen då, så att man åtminstone kan avsluta veckan på ett bra sätt. Fick Pongo som jag hade förra veckan. Det gick lite bättre den här gången. Eller ja, sämre än sist kunde det väl kanske inte gå? Vi red en för honom (och mig) bra övning på volt där det skulle hända någonting vid varje hörnpunkt. En halt, en övergång, en halvhalt, en galoppfattning. Nyttigt för man fick tänka och planera hela tiden. Var helt trött i huvudet efteråt, hehe. Pongo kämpade på, kämpade mest emot kändes det som men så plötsligt så mjuknade han lite. Fast sen gick det tio sekunder och sen kändes det som att man hade ett ton i varje hand. Balans och styrka är inte hans mellannamn om man säger så. Galoppfattningarna var fortfarande K-A-T-A-S-T-R-O-F-A-L-A, men jag mesade åtminstone inte lika mycket den här gången. Men roligt är det verkligen inte när han sticker upp huvudet i luften och pinnar iväg som nån djävla Ego Boy i Elitloppet på Solvalla. Man tycker ju ändå att jag skulle vara lite härdad, för både Pojken och tidigare Bulldozern var ju svindåliga på galoppfattningar, men jag tycker det är så himla stor skillnad på ponny som springer in i galopp jämfört med stor häst som springer in i galopp.Aja, jag får väl processa detta och kämpa på. Misstänker att det inte var sista gången vi tog en dust med varandra.  

söndag 19 januari 2020

ÅH NEJ, SVERIGE-NORGE 20-23, HEJDÅ SEMI

Jaha, det var EM för Sveriges del det. Så surt när de ändå spelade SÅ bra mot (stöddiga och hittills obesegrade) Norge och när allting DESSUTOM hade gått Sveriges väg i de andra matcherna: Island hade slagit Portugal, Ungern hade slagit Slovenien, vilket ju var förutsättningarna för att Sverige överhuvudtaget skulle gå vidare. Plus att de då var tvungna att slå jättebraiga Norge då, vilket alltså blev en övermäktig uppgift även om det blev OERHÖRT jämnt och fruktansvärt spännande. TRADIGT. Men det är som det är i handboll. 

fredag 17 januari 2020

ÅH NEJ, SVERIGE-PORTUGAL 35-25

Nähä, det visade sig dessvärre att Portugal var en för svår nöt att knäcka. Tyckte ändå att Sverige spelade avsevärt bättre än mot Slovenien, men fick ändå inte till det. Och fick dom till det så stod det väl en himla tvåmetersmålvakt i vägen. ALLT GÅR PORTUGALS VÄG, brölade Robert Perlskog förtvivlat, men de var ju det bättre laget ikväll, och Sverige tappade faktiskt sugen den sista kanske kvarten eller så. Tycker det var lite hedervärt att de ändå försökte sig på att spela lite 5-1-försvar mot slutet när inget annat fungerade. Fast det fungerade ju inte jättebra det heller. Aja, det är ju "bara en lek". Som folk som inget fattar brukar säga. Nu är det DEPP som gäller. 

Dagens handbollsfundering

Det är ju tur man har ett handbollsmästerskap att förströ sig med såhär i oxveckorna. Igår blev jag vid tre olika tillfällen uppringd av en dansk kollega i olika ärenden. Varje gång svarade jag glatt: Men hej Jesper, ska vi prata lite om handboll? Det tyckte han verkligen inte att vi skulle. Till slut fick jag trösta honom med att vi kan ta ett nytt snack "när vi också har åkt ut med dunder och brak". Lite oklart om det är någon tröst? Hehe.
En annan av mina danska kollegor är gift med en isländska. Man kan lätt föreställa sig den frostiga stämningen i det gemensamma hemmet i onsdags kväll. Lars Norén skulle kunna åka dit om han känner att han har brist på inspiration till kommande dramer.

Ikväll gäller det mot Portugal. Portugal har ju dessvärre hittills verkat varat ruggigt bra. Men å andra sidan har också Österrike gått vidare till huvudrundan, och jag såg dom igår mot Kroatien och det var väl en rätt så blek insats. Spanien däremot, med bröderna Dujshebaev i spetsen, var ju riktigt vassa det lilla jag såg av deras match mot vilka det nu var, Tjeckien kanske? Aja, det här blir spännande. Eller obehagligt. Eller båda delarna. Som det ska vara i handboll med andra ord.  

onsdag 15 januari 2020

FARVEL DANMARK

Jag var ju helt felunderrättad angående ordningen på kvällens matcher, det var ju Island - Ungern som spelade först. Hörde radiokommentatorer som sa att "Island behåller en stabil ledning" när jag körde hem från ett möte på brukshundklubben och tänkte att det var väl faan då (även om jag i princip hejar på Island, bara inte just i den här matchen). Kom hem lagom till andra halvlek skulle börja. Då hade min man flyttat på tv:n (del av The Great Livingroom Make Over) och dessutom flyttat in modemet från hallen till vardagsrummet och helt plötsligt fanns det ingen connection med någonting. Blev några svettiga minuter där med omstarter av diverse elektronik och en evig väntan på att modemet skulle hitta vad det nu är som ett avstängt modem behöver hitta för att fungera. Sedan fick jag det höga nöjet att se Ungern knapra sig ifatt och plötsligt var det ingenting som fungerade för (ändå de stackars) islänningarna. Tappade bollar, missade straffar och allmänt oflyt trots ett massivt publikstöd (som gissningsvis till 95 % bestod av ditresta danskar som sympatihejade p g a förutsättningarna) och det slutade med att Ungern vann med fem mål (tror jag det var) och därmed var Danmark utslaget. Hehe. Har sms:at med en norsk kollega och vi har gottat oss osportsligt och nästan opassande mycket.

Ska nu trots allt se den helt betydelselösa matchen mellan utslagna Danmark och utslagna Ryssland. Bara för att jag kan dårå. 

Dagens handbollsfundering

I normala fall går jag och lägger mig runt 21-tiden på vardagarna, vilket mer eller mindre är ett måste eftersom min klocka ringer 04.00 och jag är inte en sån som lite nonchalant klarar mig med jättelite sömn. Eller: jag klarar mig såklart. Men jag är inte på topp. Enstaka nätter här och där med för lite eller ingen sömn går väl att hantera, men sen börjar det fresta på. Min ultimata sovtid, om kroppen själv får välja och ingen klocka skramlar igång innan fan själv har fått i sig morgonkaffet, är nog närmare 10 timmar per natt. Det är i alla fall så mycket jag (oftast) sover när jag är ledig och det är ju inget som Luther skulle slå frivolter av lycka av att höra, men så är det i alla fall.

Detta är ju dock SATT UR SPEL när det vankas handbollsmästerskap. Igår satt jag uppe och ugglade framför match och eftersnack till nästan 23.00. Nu ska ju Sverige inte spela förrän på fredag (och HUR SKA DET GÅ? Var det Polen som var osedvanligt bra igår, eller är Sverige verkligen inte bättre än så här?, frågor som gnager just punkt nu), men idag ska ju Danmarks grupp avgöras. Om jag fattar det hela rätt så måste Danmark både slå Ryssland (fast det lär de ju göra, för Ryssland är inte vad de en gång har varit) och så måste Island besegra Ungern för att Danmark ska gå vidare. Om Ungern vinner ikväll så är det TAK OG FARVEL till de rödvita.

Island är bra och de har slagit Danmark, och Ungern spelade ju oavgjort mot Danmark. Med den logiken borde Island kunna slå Ungern, och för Islands skulle så hoppas jag att de vinner. Men det hade varit så gött att för en gångs skull få se danskarna försvinna ur turneringen med svansen mellan benen (så osportslig är jag, även om de naturligtvis verkligen har förtjänat sina VM- och OS-guld eftersom de faktiskt är ett mycket bra lag). Så för den sakens skull ska jag faktiskt heja på först Ryssland och sedan Ungern i kvällens matcher. Om inte Ryssland mot förmodan skulle besegra Danmark för då är danskarna ute i vilket fall som helst och då hejar jag såklart på Island. Någon nordisk känsla har man väl ändå. Med undantag för Danmark då. Det är jobbets fel. Vi är ju en internationell koncern, men vår högsta ledning sitter i Danmark och en majoritet av alla chefer är danskar och det är alltid de som pekar med hela handen och framhåller sig själva och sitt sätt att jobba som föredömligt. Så vi tycker väl att de styr och ställer lite väl mycket, plus att ni skulle bara veta hur dryg en dansk med en nuvunnen guldmedalj är. Däraf missunnsamheten.

Det bästa för min (uteblivna) nattsömn hade varit om Ryssland vann eftersom den matchen spelas först. Då kan jag väl leva med att inte se matchen Ungern-Island där det är avkast 20.30 och matchen gissningsvis inte är slut innan 22. Kan man ta ett snack med han Koksjarov eller vad han heter, den ryska coachen? (vad hände btw med Torgovanov?) och be honom att fixa detta? Spatsiba.

tisdag 14 januari 2020

Hurra, Sverige-Polen 28-26

Men det var ju fan vad Polen, som inte ens hade något att spela för eftersom de redan är utslagna, steppade upp sig. Eller är Sverige inte bättre än så? Aja, "vi" är vidare till huvudrundan i alla fall och det är ju huvudsaken. 

Varje steg du tar

Har läst Varje steg du tar av Lisa Jewell och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Du återvänder hem efter fyra års arbete utomlands med en ny make som sällskap. Ni letar efter ett ställe att bo på, men tills vidare får din storebrors extrarum duga. Och så möter du plötsligt en av dina nya grannar. Han är rektor på den lokala högstadieskolan och dubbelt så gammal som du. Och han är oerhört snygg. Snart börjar du spionera på honom, och det som först var en harmlös förälskelse blir till ren besatthet. Men det du inte vet är att någon håller ögonen på dig också. 

Det här var, liksom många av Lisa Jewells böcker, en spännande historia där intrigen byggs upp stegvis och saker inte alls är vad de först verkar vara. Slutade med en eventuell twist som satte lite myror i huvudet. Ska ej avslöja. Schas iväg till bibblan. Den här boken får fyra superschyssta rektorer av fem möjliga. 

Les monnaies

Så här års haglar det ju med artiklar om diverse spartips om hur man ska överleva fattiga januari. Måste ju vara skitenkelt att vara journalist på den typen av tidningar, det är ju bara att återanvända samma grejer som förra året för aldrig att man ser något nytt under solen här?
Hur som helst, har ni tänkt på att ALLA tips om hur man ska spara pengar ALLTID innehåller punkten "ta med matlåda till jobbet". Alltså SERIÖST? Är det någon som INTE fattar att om man äter lunch ute för låt oss säga 75 kronor om dagen (äter aldrig lunch ute så har egentligen ingen aning om vad det kostar) och gångar det med fem och sen gångar det med typ fyra så blir det en massa mer pengar varje månad än om man skulle äta gröt eller rester från gårdagens middag. Om man inte begriper det så är man väl ändå rätt trög om ni frågar mig. Ja, det var väl bara det jag ville säga. Hälsningar från en som har matlåda 5 dagar i veckan året om.

måndag 13 januari 2020

Dagens handbollsfundering

Alltså vilket konstigt EM detta är? Frankrike utslaget i gruppspelet, när hände det senast? Och nyss såg jag Ungern spela oavgjort mot Danmark, en match som jag faktiskt tyckte att Ungern kunde ha fått vinna eftersom de a. ledde i princip hela matchen utom de sista minuterna, b. Danmark faktiskt spelade uselt och c. det alltid är lite lite gött när Danmark förlorar (om det så innebär att man måste heja på Ungern). De, danskarna alltså, är ju dock både regerande världs- och olympiska mästare, de behöver väl ändå inte ha ett EM-guld också. Hehe. Sen jobbar jag ju både med danskar och norrmän och det blir alltid lite inbördes tävling på jobbet när det kommer till handboll och mästerskap, och sedan brukar det ändå sluta med att Sverige och Norge får gå ihop som den union vi inte längre är och heja på varandra medan danskarna ändå håvar hem medalj i slutändan. Men igår spelade de faktiskt skitdåligt, det var rena turen att de ens fick en poäng med sig och hade de inte haft Niklas Landin i målet så hade de fått storstryk. 
Vet inte riktigt vad detta innebär för jag orkade inte sitta uppe och lyssna på eftersnacket, men tror att det beror på hur det går i matchen mellan Island och Ungern, såklart under förutsättning att Danmark slår Ryssland. Men Ryssland har verkligen inte (heller) spelat bra detta mästerskap så det ska de väl ändå klara.
 
Nu gäller det för Sverige mot Polen imorgon. Polen har ju inte vunnit en enda match i denna grupp, tänk om de nu plötsligt rycker upp sig och spöar Sverige? När Schweiz, som vi vann stort över, slog dom utan större ansträngning?  Det vore F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-T.

Hörde en intervju med förbundskaptenen angående att Lagergren skrivits ut ur truppen "av medicinska skäl". Reportern tjatade om varför och vad det var för skada eller sjukdom, och Andrésson sa att allt sånt fick dom ta med lagets läkare. Och reportrarna på honom som en hök men han i sin tur kunde säga något p g a patientsekretess. HA HA HA. Alltså, spelar det verkligen någon roll om han har ont i foten eller i axeln? Kan han inte spela så kan han inte, det är väl inget som måste skrivas löpsedlar om. Tänk om han har klämt pungen och inte vill prata om det? Alla är ju inte som Mikael Appelgren som helt ogenerat berättade om "när suspensoaren blev en giljotin". Nej, men hur som helst, vad är det som gör att sportjournalister tror att de ska ha typ fri tillgång till spelarnas sjukjournaler?

En annan sak som jag funderade på: Följer handbollslandslaget på Facebook, och efter matchen i söndags så var det ju en miljon kommentarer. Noterade då att de flesta män sågade allt: spelet, spelarna, coachningen, domarna, det var fan i mig inget var bra. Medan kvinnor generellt var mer "vad synd, men nu håller vi tummarna till nästa match". Och nä, inte alla män osv. Men rätt många ändå.  

Jobbajobbajobba

Har jobbat på jobbet idag. Hade ju två dagars mjukstart hemma förra veckan, och tyckte nog lite att idag kunde få vara mjukstart på att vara på jobbet. Typ: skriva in saker i sin nya kalender (fast det började jag i och för sig med redan i oktober förra året så det har inte samma charm som när man har en helt ny och jungfrulig), skriva tjänstgöringsrapport för december samt gå runt och socialisera med Gud och halva världen och höra hur de har haft det under sina ledigheter. Viktigt för stämningen på arbetsplatsen, tänker jag.

Ska gå en jobbrelaterad högskoleutbildning på kvartsfart och distans nu i vår. Höll på och försökte registrera mig på den i eviga tider och fick bara en massa felmeddelanden, sedan såg jag att kursen inte startade förrän om en vecka. SMART CHEY. Såg dock detta INNAN jag skickade en massa härskna mail till kursansvarig att deras jefla plattform inte funkar.

Ja, det här var första dagen i resten av mitt liv, hur har er dag varit?

Kaoz

I helgen påbörjade vi vår vardagsrums-make over. Nu ser det ut som om kriget har kommit och gått, för såklart blev vi inte klara. Kommer inte att bli klara på eviga tider heller. Så här: I ett hörn har vi satt upp konsol-hyllor för att härbärgera alla våra miljoner cd-skivor. De skulle nu ner, ersättas av två Billy-cd-hyllor och en Billy-hörnhylla (Blocket-fynd). Den senare ska ju förses med ett draperi och bli någon form av skämsförvaring, men där är vi inte än. Billy-cd-hyllorna rymde såklart bara en bråkdel av miljonerna, så nu ligger det travar med cd-skivor överallt. Jag menar överallt.

Sedan skulle konsol-hyllor med LP-skivor (ja, vi tillhör uppenbarligen stenåldern) flyttas om för de satt där soffan skulle stå, och konsol-hyllor med DVD-filmer tas ner och ersättas med LP-skivhyllorna. Den hylla som så småningom ska rymma DVD-filmerna står fortfarande i hallen och bligar. Den kommer inte in i vardagsrummet förrän min man har byggt Den Ultimata TV-bänken™. Hur lång tid det kommer att ta är det ingen som kan svara på, allra minst han. Så nu är Billy-hörnhyllan full av DVD-skivor och lite annat bös. Eller rätt mycket bös om sanningen ska fram. Och matbordet i matrummet (som ligger i fil med vardagsrummet) är också belamrat med grejer.

Min härliga Tomelilla-soffa och soffbordet har baxats till sina nya platser, men den gamla obekväma soffan står fortfarande kvar och tar upp plats, tillsammans med en otroligt ful och opraktisk hylla som min man för en massa år sedan plötsligt tyckte skulle passa fint i en hörna av vardagsrummet. Den har sedan dess bara innehållit en massa bröte, så den kommer att åka ut vad det lider. Obekväma soffan ska ersättas med en fåtölj, men den fåtöljen har vi inte än. Får väl börja sondera terrängen på Blocket och i second hand-butiker framöver. Vill gärna ha en fåtölj i stil med den befintliga Tomelilla-fåtöljen, den som är som en famn att krypa upp i.

Eh, ja, så nu består både vardagsrummet OCH hallen OCH matrummet av KAOZ. Min man har ett fysiskt tungt arbete och är trött på kvällarna när han har jobbat, och det är därför inte så sannolikt att han kommer att komma hem, dra av sig en arbetsbyxa och på med nästa och på raska ben skutta ner i källaren och börja snickra på Den Ultimata TV-bänken™ i veckan som kommer, så det är väl bara att ställa in sig på att det kommer att vara så här ett tag framöver nu. Suckelisuck, men det kommer förhoppningsvis att bli bra när det blir klart.

söndag 12 januari 2020

ÅH NEJ, Sverige-Slovenien 19-21

Men alltså NÄE vad deppigt. Så tråkig match fast spännande såklart eftersom det var jämnt exakt hela tiden, skilde väl aldrig mer än 3 mål och det är ju ingenting i handboll. Men lågt tempo och målsnålt värre och sen var allt spel koncentrerat på mitten och kantspelarna kunde ju i princip GÅ PÅ LUNCH. Konstiga domslut också och det där med passivitetsvarning verkade ju de tyska domarparet aldrig ha hört talas om när det var slovenskt anfall, de fick ju hålla på i ÅR. Sen får man väl ändå ge Slovenien att de spelade bra, för det gjorde de ju. Och nervslitande jämnt förblev det intill slutsekunderna men marginalerna var inte på Sveriges sida. RÖVEN. Aja, bara att bryta ihop och komma igen, än finns det ju möjlighet att avancera till huvudrundan. 

lördag 11 januari 2020

Till stallet istället, v 2 2020, pt2

På den gamla goda tiden när allting inte alls var så himla bra i stallet, så valde man häst varannan gång. Den som fick välja först ena gången valde sist nästa gång och alla andra flyttades upp ett hack. Väldigt demokratiskt (på min första ridskola valde man häst varje gång och då "stod man i kö" (man stod inte i en fysisk kö utan lade dit sitt ridspö för att markera sin plats tills ridläraren kom) utanför en lucka och först till stallet fick först välja. Jag bodde längst från stallet, kom alltid dit bland de sista och fick därför väldigt sällan rida de där populära hästarna. Ej demokratiskt, fast det gjorde inte så mycket eftersom min älsklingshäst på den tiden var en liten travare som hette Nirvana och hon var inte så populär så jag fick henne rätt ofta ändå. Slut på lång parentes) men det tog ju en evig tid som egentligen var avsedd för teori.
Det värsta som fanns var när man valde sist och ridläraren sa: XX MÅSTE GÅ. Då visste alla att den hästen inte hade gått på länge och förmodligen var både helknäpp och sjövild p g a detta. Så satt man där och hoppades att någon annan skulle vilja ha XX och ibland var det det och då drog man en lättnadens suck och ibland var det inte det och då var det bara att gilla läget och förbereda sig på en avramling. 

Igår var vi tre stycken som kom till drop in-ridningen (det kom två till sen) och då sa Karin så glatt att "vad bra för jag har tre hästar som måste gå" och så sa hon vilka det var. Den ena var Tösen, hon som jag hoppade när jag red igen i herrgruppen sent i höstas, men hon blev paxad innan jag ens hann tänka. Den andra var en häst som många i min grupp gillar, men jag tycker hon är lite för het för min smak. Den tredje var Pongo. Han kom till ridskolan i somras och har gått med i vår grupp åtminstone halva höstterminen. "Snäll men grön", säger hon som brukar rida honom i gruppen och det har ju aldrig hänt något direkt sådär så jag tänkte att jag får väl ta honom då. GULP. Det är ju något med mig och stora hästar som inte riktigt är kompatibelt sådär rakt av.

Nu visade det sig att Pongo hade blivit vaccinerad i tisdags och stått sedan dess (därav "måste gå"). Vilket innebär att han var rätt pigg. Han var dessutom stenhård i munnen. Säga vad man vill om Pojken, men nog får man igenom en förhållning utan att behöva göra mycket mer än att krama tyglarna lite. Här fick man ju ta i för både kung och fosterland och lite till utan att det hände speciellt mycket. Och han var stel som en hel brädgård i vänstersidan och hade överlag rätt så taskig balans. Det gick väl "sådär" i skritt, rätt dåligt i traven och galoppen var en K-A-T-A-S-T-R-OF. Han var ju lite laddad i sig och eftersom han har dålig balans så liksom kastar han sig in i galoppen och det tyckte ju Fru Kontrollbehov var lite obehagligt, speciellt då i kombination med att han var helt okänslig i munnen. Och så fort man blir mesig så rider man ju som ett djävla krattskaft. Framåtlutad och med höga händer som nån djävla nybörjare. BLÄ. Var så sur på mig själv.
Vad som var bra: jo, men jag fick honom i vänstergalopp (den svåra) till slut och lyckades kanske galoppera ett halvt varv någorlunda kontrollerat. Och de sista minuterna lyckades jag få igenom den förbannade vänsterställningen på volt och kunde till och med rida honom vänsterställd på volt i höger varv, och då blev han plötsligt nästan lite trevlig att sitta på. Och då var det klapp och lång tygel och tack för idag, såklart. Läste i Ridsport att Jens Fredricsson sagt på nån clinic att man ska inte sluta när det går bra utan då ska man fortsätta rida för annars har man ju bara tränat på sånt som går dåligt. Låter jätteklokt, synd bara att det inte funkar på en ridskola. Karin tyckte inte det var så tokigt, men det sa hon nog mest för att vara snäll och för att hon tyckte synd om mig. Fast nu såhär i efterhand är jag superirriterad på mig själv för att jag var så jäkla mesig. Använde jag ens skänklarna? Tog jag ut fyra vändpunkter på volterna? Jobbade jag med honom i hörnpasseringarna? Osv. Ska banne mig rida honom nästa fredag igen (om jag inte får Pojken såklart) och tala om var skåpet ska stå. Tack och hej, leverpastej. 

Nio främlingar

Har läst Nio främlingar av Liane Moriarty. Den handlar om det här:

Den före detta bästsäljande romanceförfattaren Frances Welty anländer till Tranquillum House med värmevallningar, ett brustet hjärta och ett mycket smärtsamt paper cut. Tillsammans med åtta andra gäster ser hon fram emot tio dagar av lyxbehandlingar, meditation, nya vänskapsband och möjligen lite träning. Men kvinnan bakom de omtalade retreaten, den karismatiska Masha Dmitrichenko, har andra planer. I takt med att Mashas metoder blir allt mer okonventionella inser de nio främlingarna på Tranquillum House att de omöjligt kan klara utmaningen de ställts inför utan varandras hjälp. En roman om vad människor är beredda att göra för att läka, försonas och nå sina drömmar, berättad med Moriartys karakteristiska värme och humor.

Jag har nog läst och mer eller mindre tokgillat alla av Liane Moriartys tidigare böcker, men den här kändes rätt...intetsägande? Det var för mycket att hålla reda på nio främlingar och deras hemligheter och bedrövelser som det skulle hintas om och pytsas ut detaljer kring hela tiden. Plus övriga karaktärers dito. Fick liksom aldrig något helhetsgrepp kring berättelsen och tyckte också att upplägget kändes rätt lamt. Bitvis ändå okej, men inte mycket mer än så. Den här boken får tre mycket korta Qigong-pass av fem möjliga. 

fredag 10 januari 2020

Hurra, Sverige-Schweiz 34-21

Ja, då var EM-premiären avklarad och det gick ju vägen ganska smärtfritt (får man ju säga såhär i efterhand). Fattar inte riktigt hur Schweiz' coach tänkte ett tag där när han/dom envisades med att ta ut målvakten och spela 7-6 i anfall när det blev så många mål i tom kasse. Men det gör ju inget att motståndarna klantar till sig. Heja Sverige friskt humör. 

En ormviskare har ordet

Sitter som sagt och jobbar hemma i min ensamhet. Och tur är väl det. Jobbar just nu med att beräkna koldioxidutsläpp i samband med transporter. Då matar man in stad A och stad B och lite andra parametrar i ett system och ut kommer ett (rätt så deppigt) klimatavtryck. Det här systemet kan dock inte hantera å, ä och ö och inte heller hur små pluttiga orter som helst, i alla fall inte om man bara söker på dom utan då får man vara lite uppfinningsrik och försöka hitta ett landskap eller distrikt eller liknande så får man kanske en träff när  man söker där, för DÅ av någon anledning så dyker de upp. Men det förutsätter ju lite detektivarbete, för ni skulle bara veta hur många små konstiga orter det finns där det ändå finns en fabrik som tillverkar någonting som vi köper. Ja, i alla fall. Har ett fönster med Google Maps och ett annat fönster med det här transportberäkningssystemet. Och när jag hittar något på Google Maps som verkar lovande så säger jag det ortsnamnet för mig själv och rätt så långsamt medan jag samtidigt växlar fönster och skriver in det i transportberäkningssystemet. Satt nyss och letade efter orten Strijbeek som ska ligga i närheten av Mersel-Dreef och Chamdijk. Kom då på mig själv med att låta som när Harry Potter pratar med ormar när jag upprepade detta för mig själv i slow motion. Viska dessa ortsnamn långsamt så har ni det. Tur man inte har några vittnen. Och en himla tur att man inte bor i Holland (där dessa orter ligger).   

Jobbelijobb

Jobbar hemifrån idag med, helt i enlighet med årets mjukstart. Är dock sjukt effektiv när jag jobbar hemma, tror ärligt att jag får mer gjort på fyra timmar hemma än åtta på jobbet. På jobbet finns så många störningsfaktorer. Vi har en jobbkultur där man förväntas vara tillgänglig för allt och alla när man är på plats, och det är endast i undantagsfall som man "får" ha sin dörr stängd. Alltså, det är ju inte uttalat förbjudet, men om man har det är det nästan så att folk tror att man är lite sur. Så öppen dörr it is. Svinbra när man lite snabbt behöver kolla av något med någon, mindre bra när andra bara lite snabbt ska kolla av något med en för ibland blir man ju störd HELA TIDEN. Och sen ska man gå och fika och man ska gå på möte och gå på lunch. Både fikarummet och den mest använda möteslokalen ligger i en annan byggnad och visst är det skönt med en liten promenad, men det tar ju också en del tid att förflytta sig hit och dit. Men hemma i soffan där plöjer jag liksom bara på och då får man ju också väldigt mycket gjort på kort tid. Sen måste man ju ta en liten paus och då kan man gå ut i trädgården och glo på sina höns en stund innan man fortsätter med löneslaveriet.

Senare i eftermiddag ska jag åka på drop in-ridning och sen ikväll börjar HANDBOLLS-EM. För herrar dårå. Det var ju VM för damer i december förra året, men det gick ju i fucking JAPAN och matcherna var på så knäppa tider så det var i det närmaste omöjligt att hänga med där. Såg nog de flesta matcherna på ett eller annat sätt, men orkade ej blogga om det p g a att jag nog var "lite utarbetad" efter en jobbnovember som överträffade det mesta. Eller nåt, jag vet inte. Kom aldrig in i det i alla fall. Det var som 2019 års säsong av Bonde söker fru. Jag tänkte hela tiden att jag skulle börja titta och titta ikapp, men det blev aldrig av. Nu är det väl kanske för sent?

Ja, sen är det helg och nästa vecka är allting som vanligt igen. Tillbaka i grottekvarnen. Fast det är på ett sätt ändå rätt skönt med rutiner och tider och ordning och reda. Tyckte mina ridbyxor satt lite väl tight efter julens utsvävningar, så nu har jag infört socker- och alkoholförbud tills de sitter som de ska igen. Inte jättekul, men nödvändigt för ridbyxorna kostade över 2000 spänn och det är för mycket för att de bara ska hänga i en garderob. Med vänlig hälsning: Snåljåp.  

      

torsdag 9 januari 2020

Good Girls och The End of the F***ing World

Har börjat kolla på två nya serier på Netflix, Good Girls och The End of the F***ing World, och de är (hittills, har bara sett cirka 3 avsnitt) svinbra. Den första handlar om tre tjejer som av olika anledningar har ont om och snabbt behöver pengar och bestämmer sig för att råna ett snabbköp. Det får...konsekvenser, kan man väl lugnt säga och det ena ger det andra och det blir...trassligt. Lite som en amerikansk variant av Tusenbröder. Fast bättre, tror jag. Stör mig så på Ola Rapaces karaktär där, han är så djävla lättstött och snarstucken och stolt.

The End of the F***ing World handlar om en tonårskille som är/tror sig vara psykopat och fantiserar om att mörda någon, och en tjej med...tja, lite attitydproblem kan man väl säga, som "blir ihop" med honom (han tänker att hon kan bli ett bra offer, det är hittills lite mer oklart hur/vad/om hon tänker). De rymmer hemifrån och, tja, det händer ett och annat där också kan man väl säga utan att avslöja för mycket. Fantastiskt välspelad enligt mig. Den här serien ser jag tillsammans med min man, den förra ser jag själv och ska nu, efter årets första arbetsdag, unna mig att F-R-O-S-S-A lite i den.  

Ett första steg

För rätt länge sen, i samband med att vi diskuterade The Big Hallway Make Over, så var jag och min man på Hornbach och kollade på garderober.  Sen var ju tanken att man skulle gå in på deras himla "smarta planeringsverktyg" och liksom skräddarsy sin egen förvaringslösning. OH LA LA. Det gjorde jag igår. Eller började med, ska vi väl kanske säga, för det lade jag ner igen rätt så omgående. För när jag hade "skräddarsytt" ihop en 120 cm bred stomme och ett par skjutdörrar till detta i "det smarta planeringsverktyget" så var prislappen redan uppe i cirka 12 000 kronor, och då var ju inte någon inredning medräknad och den är ju inte heller gratis vet man ju. Nu tänkte jag mig visserligen att NU DJÄVLAR SKA VI UNNA OSS FÖR DET HÄR SKA BLI BRA, men där någonstans tänkte jag om. Inte för att vi inte skulle kunna ta oss råd, men alltså...12 000 (eller kanske snarare 14 000 - 15 000 inklusive inredning?) kronor för ett par djävla garderober? Och detta var dessutom snålvarianten, inte alls något exklusivt eller extra tillval som till exempel "mjuk stängning" eller liknande. NÄE minsann. Sa smålänningen i mig och gick in på Jysk istället och beställde en 120 centimeter bred garderob MED skjutdörrar, INKLUSIVE inredning för 3500 spänn. Så ska en slipsten dras. Jag är inte hundraprocentigt överförtjust i Jysk och jag vet att man får vad man betalar för, men alltså...ett par himla garderober? Ska tapetsera över den fula vita laminatskivan med (dyra) fräna tapeter så blir det nog bra. Eller åtminstone snyggt. Kanske.

Leverans till butik 20 januari. Det börjar röra på sig nu. Eller: jag har sett till att det börjar röra på sig. Här händer ju inget av sig självt och äras den som äras bör.
 

Moratorium

Har läst Moratorium av Monica Rehn, den handlar om det här:

En flicka brinner inne på ett scoutläger, medan ungdoms­ledarna David Bergman och Jonathan Sandberg simmar över sjön, fulla på vodka. Särskilt Jonathan lyckas aldrig bearbeta sina skuldkänslor. Han isolerar sig från världen, och träder in i mörkret.
Tio år senare är Jonathan Sandberg spårlöst försvunnen. David Bergmans liv har tagit en dramatisk vändning. Hans fru har lämnat honom och jobbet på advokatbyrån, där han var på väg att bli delägare, finns inte kvar. Han har dessutom blivit svindlad på pengar och har en stor skuld, en skuld som han omöjligt kan betala. När pappan till hans gamla ungdomskamrat söker upp honom och erbjuder honom det oväntade uppdraget att leta upp Jonathan mot en ansenlig summa pengar, har David inte råd att tacka nej. Så äger ett brutalt mord rum, och en avgrund öppnar sig. David tvingas gräva sig allt djupare in i familjen Sandbergs mörka, såriga historia och stegvis inser han att han själv kan vara mördarens nästa offer.

Jamen det här var inte alls illa. Bitvis var den kanske liiite seg och onödigt detaljerad, speciellt i början, samtidigt som den också var lite tunn i vissa avseenden. Hade gärna velat ha lite mer bakgrund om varför David plötsligt inte blev delägare, varför hans fru lämnade honom, varför han blev svindlad, dom bitarna nämndes bara nästan som i förbigående. Men bitvis (de största bitarna ska tilläggas) var den också väldigt spännande. Intrigen byggdes upp och tog oväntade vändningar hit och dit och man visste inte riktigt vartåt det skulle barka hän. Den här boken får fyra tjocka lagböcker av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er.  

onsdag 8 januari 2020

Nytt år och nya möjligheter eller kanske inte

Sitter och liksom försöker krama musten ur det sista ur julledigheten för imorgon börjar jag jobba igen. Ska dock jobba hemifrån torsdag och fredag så det blir lite mjukstart. Inte för att vi har en massa dresscode och grejer på mitt jobb, men det är nog ändå kanske inte okej att komma dit i pyjamas och sitta med fötterna på bordet och ha fördumnings-tv på i bakgrunden? Så brukar jag nämligen ha det när jag jobbar hemifrån. G-Ö-T-T.

Känner lite sug efter att komma igång och odla. Ja, det är ju alldeles för tidigt, men man kan ju få sukta lite. Har beställt tomatfröer och lite annat smått och gott som lär komma i dagarna. Det är dock rätt mycket att ställa i ordning i växthuset och sen vill jag även bygga ut mina kåltunnlar så att de blir lite bredare och lite högre, samt att de har någon bra konstruktion så att man kan fästa kålnät på dom utan att det behöver bli ett dagsverke att lyfta bort den. Ska också testa att måla alla pallkragar med vattenglas för att se om de förbannade mördarsniglarna blir avskräckta. Inte bara mördarsniglar, även pyttesmå vanliga trädgårdssnäckor kan ställa till det eftersom de är så små att man inte ser dom. Men de kan vara många. Och de är alltid hungriga.

Är också sugen på att beställa lite ägg och kläcka fram nya kycklingar. Tänkte försöka med Faverolle för de ska ju ha så fantastiskt gott kött sägs det. Plus att jag tycker Faveroller ser så kul ut, nästan som ugglor. Men det får nog vänta till i slutet av februari eller så.

Primärt längtar jag efter imorgon för då är soptippen öppen och då ska jag åka dit och slänga shitloads med skräp som är i vägen varje gång jag ska hämta ved. Ett problem med min man är att så fort han ser en tom yta någonstans så ska han belamra den med saker*. Som nu i carporten vedporten. Häromdagen skulle det bäras ner pellets i källaren. Det finns plats för tre pallar pellets, vilket innebär att det är tre kvadratmeter yta där de står. Efterhand som pelletsen eldas upp uppstår det tomrum på vilket min man lägger diverse skräp "så länge". Nu skulle det ner ny pellets och då fick skräpet läggas någon annanstans "så länge". Det ska ju till tippen, men den är alltså bara öppen två dagar i veckan och måndag är en av dom och i måndags var det röd dag. Så då hamnade det i carporten vedporten "så länge". Och varje gång jag ska hämta ved så är det som att vada fram bland grejer. HATAR DET. 2020 ska bli året då ordning och reda ska härska. Hear my voice.



* Det låter kanske som att jag bara klagar på min man, och jag vill därför påpeka att han har många goda egenskaper OCKSÅ. Men det här är faktiskt en jobbig grej. Han sparar på allt, vill (nästan) aldrig slänga något och har SÅ HIMLA SVÅRT att skapa ordning och reda. Allting ligger i odefinierade högar, eller förvaras i kassar eller väskor eller på första bästa lediga plats "så länge". Jag är inte på något sätt pedant, men detta är superirriterande eftersom a. jag hittar aldrig någonting bland hans grejer, b. jag absolut inte får flytta på någonting av detta för då hittar inte HAN någonting bland sina grejer (fast det gör han rätt sällan ändå om ni frågar mig) och c. man aldrig kan påbörja någonting bara sådär utan man måste alltid börja med att röja, och då ska det som röjs undan få plats någon annanstans. FEMTONSPELET FRÅN HELVETET om ni frågar mig. Men som sagt: i år ska bli året då ordning och reda ska råda. Feng shui meets Marie Kondo eller vad hon nu heter. Aja, den som lever får se.

A new make over is coming

Breaking news: VI SKA MÖBLERA OM. Eftersom vi inte är så himla intresserade av heminredning så har det hittills inte hänt utan allting står som vi ställde det när vi flyttade in för tio år sedan. Men nu ska det hända grejer! Vi ska ju både fixa i ordning i hallen också. Där har det hittills inte hänt ett smack, vilket beror på att vi ALDRIG NÅGONSIN kan göra någonting utan att det blir en trestegsraket av Guds nåde. Nu var min man först tvungen att bygga hyllor till arbetsrummet. Det är i och för sig i det närmaste klart nu, och sen är det egentligen "bara" att se ut en förnämlig garderobslösning för den ska vi köpa fix och färdig. Så det ska väl egentligen inte behöva ta så lång tid, tänker jag (enfaldig, jag vet).
Men så var det vardagsrummet då. Vi har två soffor och en fåtölj. Tvåsitssoffan och fåtöljen (som jag hade med mig i boet) är av märket Tomelilla från Ikea, underbart sköna och dessvärre tillverkas de inte längre och dom kommer ni att få bända loss ur mina kalla döda händer. Min man hade med sig en ful men fantastisk skön tresitssoffa, enda problemet med den var att den var jättegammal redan för tio år sen och inte blev den yngre och en dag fick vi helt enkelt nog eftersom fjädringen var så uttänjd att det kändes som att man doppade röven i golvet när man satt i den, och då var den plötsligt bara ful, vilket inte längre vägdes upp av fantastiskt skön. Vi hittade en ny på Blocket för några hundringar. Jag bryr mig inte jättemycket om hur möbler ser ut, bara de är sköna och sen behöver de såklart inte vara vita eller ha någon annan opraktisk ljus färg. Men min man hade oväntat mycket invändningar och tyckte att den även skulle vara estetiskt tilltalande. Soffan vi hittade kändes okej när vi provsatt den, men det gör väl alla soffor sådär inledningsvis? Och man kan ju liksom inte åka hem till främmande människor och slappa sig igenom en förmiddag med Vinterstudion i deras soffa bara för att den ligger ute på Blocket. Tänker jag i alla fall. Det visade sig snart att den nya soffan bara är snygg och inte alls skön. Den är något för smal, något för hård, armstöden är inte sköna utan man måste ha hundra kuddar för att kunna ligga bekvämt. Och så är den så djävla HAL. Vi har några fårskinn i den och det är fan i mig ett halvtidsgöra att hålla på och rätta till dom plus tidigare nämnda kuddar så att de inte hänger och slafsar halvvägs ner till golvet.

Jaha, men varför ligger jag inte i min jättebekväma Tomelillasoffa dårå, undrar väl vän av ordning, och det gör jag såklart, men då är det följande aber: Den står i vinkel i förhållande till tv:n, vilket innebär att man måste sitta med huvudet vridet för att kunna se på tv. Funkar ej med min kassa nacke för då blir det smärta. Dessutom står den, soffan alltså, lite för långt från bordet, vilket innebär att om man sitter och äter eller dricker något (vilket man ju gärna gör i sin soffa) så har man ingenstans att göra av det medan man till exempel bläddrar i sin bok eller löser sitt korsord.

Men nu djävlar ska det hända saker. Min man har nämligen retat sig på tv:ns placering, han tycker den är för långt bort från soffan. Jag bryr mig inte så mycket, men däremot stör jag mig på att allting ser så hafsigt och slafsigt ut. Det är liksom tusen grejer överallt alltid och ett hörn av tv-bilden skyms av en skivspelare som bara kan stå där den står och sen är det hemmabiosystem och tv-box. Vi har också VHS-spelare och kassettbandspelare för den som vill ut och strosa på Memory Lane och förstärkare och annat piss till detta som tar en massa plats. Plus i runda slängar arton miljoner dvd-filmer som ligger staplade på hyllor i detta vardagsrum. Det är inte så mycket det som stör mig som att det ALDRIG NÅGONSIN rensas bland dessa. Min man är en sån som alltid står och rafsar i såna där "tag två filmer för 79 kronor"-bingar eller ställ inne på Maxi och liknande, och kommer gladeligen hem med en hel näve filmer med jämna mellanrum. Ja, vi gillar ju film, men inte ALL film och jag har sagt åttahundra miljoner gånger att VI MÅSTE RENSA. Men eftersom han är något av en hamster så blir det aldrig av.

Men nu har vi inlett det nya året med att snacka ihop oss. Den fula soffan åker UT! Och så vinklar vi om Tomelilla så att den står rakt framför tv:n, som också ska flyttas närmare. Min man ska bygga en tv-bänk som ska svälja skivspelare, förstärkare, hemmabio och tv-box. VHS-spelaren och kassettbandspelaren åker UT (eller åtminstone ner i källaren). I det andra hörnet ska vi ha Tomelillafåtöljen, plus en till fåtölj som vi tänker oss hitta på loppis eller liknande.

Vi bestämde också att istället för att ha konsolhyllor till dvd-filmerna så skulle vi skaffa typ en Billyhylla. Hittade på Blocket ett stenkast bort och fick även en hörnhylla på köpet. Den ska vi ställa i det sista hörnet (mellan fåtöljerna) och sätta typ ett litet draperi framför och ha som SKÄMSHYLLA. Där bakom ska man kunna stoppa in allting som annars alltid ligger i högar på bord hemma hos oss. Tidningar som har lästs eller ska läsas, böcker, läsplattor, glasögonfodral, frökataloger, laddsladdar och liknande. Så låter man draperiet falla och det enda man ser är en hörnhylla och en tygbit.

Är SJUKT taggad inför detta. Nu ska i och för sig en ny trestegsraket sättas igång, för det är mycket konsolhyllor som ska monteras ner och skivor (vinyl, cd, dvd) som ska flyttas runt. Och så ska min man bygga Den Ultimata TV-bänken. Men men. Ser fram mot att få en liten känsla av rymd och TOMHET istället för att bo som skomakaren i Den Vita Stenen. Stay tuned for the spännande fortsättning.

tisdag 7 januari 2020

Dagvill

Alltså, den här veckan känns ju minst sagt konstig. I söndags åkte jag till min syrra, vi plus min svåger och vår mamma skulle gå på handboll, Sverige-Egypten i Kinnarps Arena. Gäller ju att lägga sig i startgroparna inför EM som börjar nu på fredag. Kommer alltså snart att tråka ut er med ett antal (beroende på hur det går) blogginlägg med rubriker i stil med "HURRA! Sverige-Tyskland 24-21" eller "ÅH NEJ! Sverige-Danmark 21-24". Den här matchen var ju "bara" en träningsmatch, men otroligt spännande ändå och vi hade svinbra platser. Så det var lyckat i alla avseenden (middag plus den här upplevelsen var mammas 75-årspresent).
Åkte sedan hem till min syrra och drack vin och åt ost. Kändes som lördag, men det var ju söndag. Susade sedan hem till Skåne igår morse och det kändes väldigt söndagsaktigt. Men då var det ju måndag. Fast röd dag, men det var ändå ridning. Jag fick ingen ordning på någonting. Och idag är det tisdag, men känns väl som måndag för många människor som börjar jobba idag. MEN JAG ÄR FORTFARANDE LEDIG. Så jag vet inte vad det känns som. Ska i alla fall iväg och hålla hundkurs ikväll, så det blir lite struktur i tillvaron.

Vad jag annars har gjort idag: haft sovmorgon, gått i skogen med hundarna och sedan haft fri lek i trädgården. Har påbörjat arbetet att råttsäkra Villanelles gamla voljär, den som råttan grävde sig in i och bet huvudet av Snöboll i höstas. Ska lägga in putsnät i hela botten, vilket kräver att jorden först grävs bort och sedan lägga tillbaks igen i omgångar. Så det är ju lite att pyssla med där. Har väl gjort cirka en tredjedel, men det är ju ingen brådska att få det klart. Villanelle och de fortfarande namnlösa kycklingarna bor ju i en av kaninburarna medan renovering pågår. I den andra kaninburen bor Batmans förhoppningsvis blivande fruar, men det är klent med könsidentifieringen måste jag säga. INGEN har börjat gala än, än mindre lägga några ägg. Vaktlar blir ju könsmogna svintidigt, när de är 6-7 veckor eller så och de här är snart 4 månader. Måste vara vintern och bristen på ljus eller något. Både Batman och Villanelle ligger lågt och varken gal eller parar sig vad jag har märkt.

Men nu har det ju vänt och ska börja bli ljusare, och Mette-Marit har börjat värpa. Henne kan man fan i mig lita på i alla avseenden. Förra året värpte hon hela vintern igenom, inte varje dag men kanske varannan eller var tredje. Nu i år så har alla hönsen ruggat och haft äggläggningspaus sedan i oktober någon gång, men vem var först ut med att börja betala hyran igen? Mette-Marit såklart, på självaste nyårsafton till och med. Tror Brienne också är på gång att börja värpa igen, men de andra fortsätter att vila sig i form. Australorp-kycklingarna är snart fem månader och borde komma igång med värpandet snart. Gunde Svan, den klena lilla kycklingen, är med 99 % säkerhet en tupp om ni frågar mig, men så länge han inte gal så får han vara kvar. De andra tre är hönor. En har jag döpt till Kim Wall, för hon är inte rädd av sig fastän speciellt Jeanette kan vara en riktig taskmört när det gäller att ta plats på sittpinnarna till exempel. Sen är det två australorpar till som ser exakt på pricken likadana ut. De har inte fått några namn än för de går verkligen inte att se vem som är vem.

Gunde Svan, snart 5 månader
Gunde Svan som dygnsgammal kyckling

 
De två anonyma

Gunde Svan i förgrunden, Kim Wall i bakgrunden

Till stallet istället, v 2 2020, pt 1

Igår startade vårterminen, jag hade Pojken och det gick...sådär. Efter förra veckans dressyrträning så fick jag väl hybris eller nåt och förväntade mig stordåd, men de infann sig inte. Vi red en övning med tiometersvolter i varje hörn och en på långsidan, och det gick väl rätt bra men han kändes SEG och lite motsträvig. Sen galopperade vi, då brukar det lossna men jag tyckte inte riktigt att vi fick till det, han ville inte bära sig och det blev avbrott och slängtrav och jag petade med spöet och då blev han sur och kickade. Sen red vi en övning där vi skulle galoppera över bommar på böjt spår på kortsidorna och sedan nån bom på långsidan, DÅ lossnade han och kändes pigg och framåt och glad. Ja, då var ju lektionen såklart slut. Aja, det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om, som Ola Magnell skulle ha uttryckt det.

lördag 4 januari 2020

Till stallet istället, v 1 2020

Har varit på dressyrkurs två kvällar, som en liten mjukstart inför den kommande terminen som faktiskt börjar redan på måndag, fastän det är röd dag. Sånt skiter dom i på min ridskola. Förr, på den gamla goda tiden när allting inte alls var speciellt bra, så var det någon som inför varje termin fick sitta och räkna ut till exempel hur många måndagar det var i mars eller hur många torsdagar det var i maj och så räkna bort påsk och första maj och Kristi Himmelsfärd och sånt där, och sedan gjordes ett schema som man fick gå in och titta på varje månad hur mycket man skulle betala och det var nästan aldrig samma summa från en månad till en annan. Och utöver detta så var det ju någon som skulle sitta och kolla så att alla hade betalat rätt, och på den tiden så var det minsann inte bara att logga in på någon himla internetbank utan nej, då fick man brev med kontoutdrag från postgirot och så skulle man sitta där och pricka av och kolla och rätt ofta hade folk inte skrivit vad det gällde och kanske var det så att den som hade kontot inte hade samma efternamn som den som red och ja, ni fattar. Det var en himla massa onödigt och trökigt arbete. Nu är ridskolan igång oavsett om det är röd dag eller ej och terminen börjar och slutar så att alla rider lika många gånger och därför också betalar lika mycket varje månad. Skitenkelt ju.
Ja, i alla fall. En liten dressyrkurs tyckte jag gott att jag kunde unna mig efter att ha legat på sofflocket i rätt så många dagar. Fick Pojken, hurra, och jag kan väl säga som så att vi har jobbat. Första passet kändes han seg och stel och ovillig till att börja med, sen blev det som vanligt att han lossnade i galoppen och så var det då dags för huvudövningen som var skänkelvikning. Det är ju verkligen inte vår grej utan brukar resultera i att Pojken möjligtvis böjer halsen, skjuter ut bogen och går rakt fram i alla fall. Har försökt att förstärka med spö så att han ska lyssna mer på sidförande hjälper, men då springer han iväg istället. Men nu kom någon form av genombrott!!! För det är ju inte bara Pojkens fel att skänkelvikningarna går åt skogen, jag är ju inte heller någon stjärna och har svårt med koordinationen. Men plötsligt så fick vi till att a. jag kunde bromsa upp och samtidigt driva framåt på ett sätt som gjorde att Pojken b. plötsligt fattade att man skulle korsa benen. Det var ett riktigt halleluja-moment.  SÅ NÖJD.
Dag två värmde vi upp med en serpentin i vilken vi la en tiometersvolt i varje båge. Sån övning som är svinbra för Pojken, så han kändes lösgjord och härlig redan innan galoppen. Sedan red vi öppna i trav, vilket inte heller är en paradgren men det gick ändå riktigt bra. Och slutligen skulle vi fatta galopp från skritt på kortsidan och så galoppera med bogen in längs med långsidan. Bogen in gick väl lite sådär, MEN: fattade galopp från skritt (!) och det blev rätt galopp varje gång (!!) även i vänster varv (!!!). Nu kändes det nästan som att Bo Jenå skulle ringa och erbjuda mig plats i landslaget. Så himla härlig känsla när man får till det.
Status idag: fruktansvärd träningsvärk. Alltså, det har ju bara varit jullov i knappt två veckor? Man är uppenbarligen KLEN.  

onsdag 1 januari 2020

Krisläge

Har läst Krisläge av Lucie Whitehouse. Den handlar om detta:

Robin Lyons har blivit av med sitt jobb på Londonpolisen, kan inte betala sina räkningar och måste flytta hem till sina föräldrar tillsammans med sin tonåriga dotter. Den enda som verkar vara glad över att hon är tillbaka i Birmingham är hennes vän Corinna.
När Corinnas familj råkar ut för våldsamma händelser och hennes man blir misstänkt för mord kan Robin inte stå bredvid när polisen undersöker brottet. Att det är hennes före detta pojkvän som leder undersökningen gör inte saken bättre. Robin påbörjar en egen undersökning som får henne att undra hur väl vi faktiskt kan känna människorna vi älskar och hur långt vi är beredda att gå för att skydda våra närmaste.

Det LÄT ju som en spännande berättelse, men tyvärr tyckte jag inte den var det. Kände mig mest irriterad på karaktärerna i allmänhet och på det gamla vanliga polis-med-halvtrassligt-förflutet-som-ska-vara-så-in-i-helvete-SVÅR-köret i synnerhet. Dessutom så var det så sjukt många karaktärer att hålla reda på, och det var väl en överdrift att påstå att de presenterades speciellt omsorgsfullt. Hatar när man måste sitta och bläddra tillbaka för att fatta till exempel vem som var Valerie och vem som var Samir och hur i helvete de hängde ihop med varandra om de nu ens gjorde det? Den här boken får två mindre ekobrott av fem möjliga.

Hej 2020

Jaha, då var det nytt decennium och allt. Känns precis som vilken dag som helst om ni frågar mig. Var N-Ä-S-T-A-N uppe till 12-slaget, men inte riktigt utan gav upp vid 23.30 och gick och la mig med hundarna. Smällandet var föredömligt koncentrerat till tolvslaget, när det gått en kvart av det nya året så var det tyst igen. Ingen hund brydde sig nämnvärt, skönt. Innan dess kollade vi på filmen I, Tonya, en film om konståkerskan Tonya Harding som min man hade rafsat åt sig i en 20-kronorsfilmslåda men den var faktiskt bättre än jag/vi trodde den skulle vara. Sedan kollade jag på två avsnitt av Atypical (har ransonerat kraftigt, men nu är den snart sluuut, snyft) och sen var det som sagt läggdags.

Idag händer ingenting. Gick två och en halv timme i skogen med hundarna i förmiddags, nu degar jag i soffan med någon form av vinterstudio på tv:n. Eldar brasa, ska strax läsa ut en bok som ska tillbaks till bibblan senast imorgon, det är väl ungefär vad som står på agendan. God fortsättning osv.