onsdag 16 januari 2019

HURRA, Sverige-Qatar 23-22

Jaha, här sitter man med kaninpuls och kan äntligen andas ut efter en match som alla s k experter har sagt inte ska vara nåt att oroa sig över, men faktum är att det var ytterst nära att Sverige åkte på sin första förlust och det mot ett himla köpelag. Vilken rysare det blev där Sverige låg under, knaprade sig ikapp, ledde med fyra när det bara var några minuter kvar och sen levererade någon form av världsrekord i tekniska fel så att det blev extremt och väldigt onödigt spännande in i slutsekunderna. Som väl var gjorde Palicka ytterligare en kanonmatch och fick till en superräddning i Qatars sista anfall. PUH. Nu blir det ny rysare imorgon mot Ungern. Aldrig en lugn stund under ett handbollsmästerskap.

tisdag 15 januari 2019

Och nu blire gnäll (igen)

Idag var det dags för återbesök hos tandläkaren för att fixa till Kanal 4 en gång för alla. Var ju där innan jul och rotfyllde helvetet, men det är ju synd att säga att det blev bra för det blev det alltså inte. I bästa fall skulle man kunna säga att det inte blev någon direkt skillnad och att Kanal 4 fortfarande var i allra högsta grad alive and kicking. Fast det har den ju varit i flera år utan att jag har känt något annat än ett - relativt sett - rätt så milt obehag. Tillfixningen innan jul gjorde dock att det blev en stor glipa mellan Tanden och dess granne, så att vad jag än har tuggat på har fastnat långt därinne mellan den innersta och näst innersta tanden. Och mellanrummet har varit exakt så trångt att det inte har funkat med tandtråd, för då har bara det-som-fastnat tryckts ännu högre upp. Skaffade en sån där mellanrumsborste och ja, den går ju att peta in från sidan men är så klen att den böjs så fort det blir lite motstånd och det blir det om det till exempel sitter en rejäl knäckebrödssmula inkilad där, kan jag berätta. Och jag kan säga så här: att försöka tvinga in en slak borste mellan två tänder längst in i munnen kräver ett antal fingrar som definitivt inte får plats och då har jag ändå inga dasslock till nävar.  Testat tandpetare, återigen, för tjockt. En speciell sorts post it-lapp som man viker tre gånger funkar däremot ibland om man får den i rätt vinkel på första försöket, men så är det ju det där med att vara inne och rota med alla sina tio fingrar i munnen, DOM FÅR INTE PLATS. Så det var nästan så att jag såg fram mot dagens besök. Tänkte att jag kan leva med att ha typ fantomkänningar i Kanal 4, men det är ju för djävla störigt att nästan behöva lägga en halvtidstjänst på att peta ut matrester mellan tänderna.

Hann beklaga mig över detta samt att det inte blivit någon förbättring angående Kanal 4 OCH hinta om att jag nog behövde lite bedövning, och tur var väl det, för när man väl ligger där med käkarna uppspärrade till bristningsgränsen, munhålan fylld av diverse instrument och så nån djävla gummiduk spänd över halva ansiktet så är det inte direkt läge för kommunikation. Fick alltså borra upp kanalhelvetet och få den rensad IGEN, den här gången "betydligt vidare och djupare" (detaljer jag inte vill känna till) och går det som de andra gångerna så har jag nu att se fram emot upp till 48 timmars helvetisk smärta som är "helt normal" innan det vänder och blir bättre. "Nu kan vi bara vänta och se", sa tandläkaren med domedagsstämma och när jag äntligen blivit befriad från allt skräp i munnen så frågade jag vad som skulle hända om det INTE blev bättre. "Då får man ta bort den", blev svaret. Det är jag ju inte jättesugen på, speciellt inte när jag nu har plöjt ner tusentals bistra kronor i de här djävla rotkanalerna, så HÅLL TUMMARNA FÖR BÖVELEN.

Tror åtminstone att mellanrummet mellan tänderna har minskat något, så att jag kanske - efter 48 plågsamma timmar när Dom kallar oss mods-Stoffes överdosheroin hade varit frestande att skjuta i sig - åtminstone kan få äta mitt knäckebröd i mitt anletes svett utan att behöva tillbringa en halvtimma med fingrarna i munnen efteråt. HOPPAS! Om inte har jag en ny tid inbokad om tre veckor att se fram emot. Livet, va?  

Till stallet istället, v3

Den här veckan blir det bara ett ridpass, det är ingen drop in-ridning på fredag för då kommer hästtandläkaren (ja, jag vet att det inte finns något som heter så men det var så det stod på stallets Facebook) till stallet. Men igår hade vi vår första lektion med fantastiska KARIN. Hon i sin tur sa att hon tyckte det var smickrande att få ha vår grupp eftersom den tydligen ses lite som one of a kind p g a att den har funnits och varit mer eller mindre intakt i evigheter. Eftersom jag själv inte har varit med i denna grupp i mer än ett år så har det ju ingenting med mig att göra, men jag är svinglad för att jag hamnat i just den här gruppen, inte bara för att alla är så himla trevliga och roliga och hjälpsamma (och duktiga) utan också för att jag ju nu förstått att i den här gruppen slutar man inte. Punkt. Tänker heller aldrig sluta i den här gruppen. Punkt. Hade jag vetat detta så hade jag väl köpt en trisslott den dagen jag blev erbjuden en plats i denna grupp.

Men till gårdagens lektion. Skrev ju häromdagen att det är så stor skillnad på att rida Pojken när man är 10 stycken jämfört med när man är färre. Men igår hade vi eventuellt någon form av genombrott ifråga om galopparbetet. I vanliga fall galopperar vi tills han kommer ikapp framförvarande häst och sen blir det slängtrav. Och är man 10 stycken som galopperar på volter så är man 5 stycken på en 20-metersvolt vilket gör att man inte har jättemycket utrymme. Men igår gick det plötsligt att galoppera varv efter varv i riktigt fin bärig galopp tillsammans med fyra andra på en 20-metersvolt utan avbrott. I alla fall i vänster varv, i höger varv gick det inte lika bra, men det är ju också hans svåra varv så det kan jag väl ha lite överseende med. JÄÄÄÄ, kände jag om detta. I övrigt hade Pojken en sån där dag då han var lite tjafsig med sin mun och höll på med att nicka och krypa bakom hand och sånt där. Fan vet om han inte hade tungan över bettet också, för det kändes stumt och konstigt emellanåt, men emellanåt också rätt okej, så jag känner mig överlag NÖJD. Fantastiska KARIN frågade också hur vi ville göra med hästbyten och då var jag ju snabb och svarade att jag absolut inte ville byta, någonsin, och det var fine med henne och resten av gruppen så nu är det Pojken och jag resten av den här terminen. YAY PÅ DEN dårå.

måndag 14 januari 2019

HURRA, Sverige-Angola 37-19

Hade lite FLYT idag för matchen började inte 19.30 som jag trodde, utan 20.30 och flytet bestod i att några i ridgruppen som  hade kommit lite tidigare redan hade packat alla höpåsar så att det gick snabbt att kvällsfodra. Kunde därför höra halva första halvlek på radio när jag körde hem, duscha i pausen och sedan bara sitta och njuta när Sverige gjorde mos av Angola. Det kom väl inte som jordens chock, men första halvlek var ändå lite jämnare. Andra halvlek tyckte man nästan lite synd om Angola. Tyckte ännu mer synd om dom igår när de mötte Ungern och en angolansk spelare fick tröjan söndersliten och inte hade någon att byta med. Så han fick sitta på bänken för man får inte spela med trasiga kläder. Idag drog han på sig tre utvisningar och fick därmed rött kort. Och så megaförlust på det. Aja, kan ju kosta på mig lite medlidande när Sverige har vunnit tre matcher på raken. Mycket nöjd så här långt i detta VM.  Nu återstår två rysare mot Quatar och Ungern, som troligen går vidare till huvudrundan. Sverige är ju visserligen redan klara för huvudrundan, men man tar ju bara med sig poängen från de lag som också går vidare så det går ju inte att slappna av en sekund. Som vanligt i handboll med andra ord.

söndag 13 januari 2019

Till stallet istället v 2 pt2

I fredags var vi bara 3 stycken på drop in-ridningen och det måste jag säga är en enorm skillnad att rida Pojken då jämfört med när vi är 10 som vi (oftast) är på måndagar. Framför allt galopparbetet funkar mycket bättre och sen känns det som att allting liksom lossnar för honom efter en rejäl galopp. I fredags red vi en övning med åttvolter och serpentiner som verkligen var nyttig och mot slutet riktigt kände jag hur han började trampa under sig och arbeta med ryggen. Skithäftigt. Kändes som att Jan Brink nog ringer och ber om hjälp vilken dag som helst nu? Hoppas han ringer på en fredag dårå.

HURRA, Sverige-Argentina 31-16

Ja, vad säger man om detta? Efter en lite trevande inledning där det stod 6-6 någonstans i mitten av första halvlek så tog sig Sverige i kragen och levererade framför allt ett försvars- och målvaktsspel som gjorde att man till slut nästan tyckte synd om det argentinska laget för det var inte mycket som lyckades för dom. GÖTT (så mycket synd tyckte jag alltså om dom). 
Nu får jag hålla tummarna i morgondagens match mot Angola (men det ska väl ändå gå vägen...?) som jag missar p g a ridning.

Francesca

Har läst Francesca av Lina Bengtsdotter, och nu undrar ni förstås om jag har gett upp Stephen King och det har jag SJÄLVKLART inte gjort, parallell-läser i princip alltid 2-3 böcker och tycker att den, Outsidern alltså, är så spännande att den liksom måste ransoneras lite. Plus att Francesca var ett fjortondagarslån från bibblan som måste prioriteras. Har tidigare läst Annabelle och det här är en fristående (tror jag? men man har nog mer ut av Francesca om man har läst Annabelle) fortsättning. Handlingen är den här:

Kriminalinspektör Charlie Lager är mitt uppe i en komplicerad utredning i Stockholm när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann från trakten där hon själv växte upp. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca?
När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.



Jag tycker ungefär om den här som om den förra. Stör mig lite på schablonen Charlie (boken startar till exempel med att Charlie av sin chef tvingats gå i terapi, vilket hon naturligtvis motsätter sig kraftigt, har vi hört den förut ELLÖR?), men på det hela taget är det en rätt spännande och välskriven historia. Jag ger den fyra barndomsminnen av fem möjliga.

fredag 11 januari 2019

HURRA, Sverige-Egypten 27-24

Jamen nu är det som vanligt så här års dags för herrhandbollsmästerskap. I år är det VM i Danmark och ja, man borde ju ha varit där kände jag när 5000 svenska supportrar sjöng nationalsången à capella i Sveriges premiärmatch mot Egypten. Som av diverse experter hade förhandstippats som a walk in the park för Sverige och sånt blir man ju alltid nervös av att höra för Egypten är verkligen inget dåligt lag. Och naturligtvis blev det sådär onödigt spännande så att man fick sitta som på nålar in i slutminuten innan Jim Gottfridsson kunde säkra segern med en minut kvar att spela. Men tack och lov gick det ju vägen ändå. PUUUH!

Lösenkod, LÖSENORD FÖR I HELVETE

Har fått en ny jobbtelefon. Det känns...jobbigt. Fick ju vara utan telefon i omkring åttahundra år och det var rätt vilsamt måste jag säga. Men nu är den up and running. En AJFON. Jag som har haft Samsung ända sen jag skaffade smartphone. Tycker inte alls att den, AJFONEN alltså, är så satans intuitiv som folk påstår, men det spelar inte så stor roll för jag gör inte så mycket annat än ringer med den och det klarar ju till och med jag av.

Kom dock på en sak: För ett tag sen så ondgjorde jag mig ju över ordet "lösenkod" som användes i boken Kvinnan i fönstret. I min värld heter det ju antingen "lösenord" ELLER "kod", men det beror väl på att jag inte har en AJFON dårå. För varje gång jag krafsar på displayen så tjatar den om att jag ska ange min "lösenkod". LÖSENKOD kan mycket väl vara det fulaste ord jag har sett i hela mitt liv, det känns som att jag skulle få brinnande skavsår på hornhinnan om jag var tvungen att se det varje gång jag tog upp min AJFON. Så jag in i inställningar för att ta bort skärmlåset. Har ju ändå inget hemligt i min telefon inbillar jag mig. Ja, det var inte det enklaste och jag var tvungen att knappa in både LÖSENKODEN och APPLE-ID-LÖSENORDET (som dock heter lösenord, hallå, lite enhetlighet här?) cirka tusen gånger, men till slut gick det. Ja, men då kom väl nästa problem. Bara för att jag inte hade något skärmlås kom jag inte åt min mail p g a "säkerhetsinställningar i organisationen", så det är väl någon som tycker att det finns saker även i min löjliga AJFON som inte kreti och pleti ska kunna se, antar jag. Och efter ett tag kände jag att ibland är det ju faktiskt rätt smidigt att komma åt sin mail via telefonen också, så jag fick väl ändra tillbaks den där djävla LÖSENKODEN igen. Passade även på att byta LÖSENKOD eftersom den förra var "2018" (vald av något IT-geni) och det kan ju ingen fan komma ihåg nu. Obs, valde inte "2019" som ny LÖSENKOD om det skulle finnas någon mindre begåvad hacker därute som är sugen på att läsa mina rätt trökiga jobbmail, just saying.

Back in business

Igår började jag jobba igen efter att ha varit ledig i nästan tre veckor. Det är ganska vidrigt. Inte att vara ledig alltså, jag skulle verkligen kunna vara ledig HELA TIDEN, utan att börja jobba efter att ha levt som en svartpensionär i makligt tempo med korsord och elvakaffe och sånt där och sen ska man helt plötsligt vara högfungerande och typ minnas vad man höll på med 2018? Jetejåbigt. Men nu är första dagen avklarad och sen dröjer det väl inte länge förrän man kör på i sina gamla hjulspår och är rätt så nöjd med det också.

Inventerade mina fröer häromdagen, för nu kliar det i såfingrarna. Har allt som behövs förutom purjolök och sallad, men det är väl bara att ta ett glas vin och åtgärda dårå. I höstas tog jag frö från en av våra två sparrisplantor. Den ena växer i rabatten och den andra bredvid en buske lite längre ner i trädgården, oklart, för de bodde här innan vi flyttade in, om de är planterade med flit eller har frösått sig själv på något vis. Tänkte hur som helst testa att dra upp sparris från frö, det kan väl vara kul att försöka även om det kommer att ta hundra år innan man kan skörda. Har ju "lätt sandjord" som ju ska vara idealiskt att odla sparris i. Vi får väl se hur det går.

Nu har även Sveriges Mästerkock börjat, mmm. Har kollat lite på Masterchef USA och irriterar mig på att alla är så elaka? Häromdagen hade de en tävling där den som vann fick bestämma hur lång tid övriga medtävlande skulle få på sig att laga en rätt (och såklart fick den hon gillade minst bara 20 minuter på sig) och sen stod Gordon Ramsay och svor och sa att det här var det äckligaste han ätit i hela sitt liv. Stör mig på sånt, fast kan såklart inte låta bli att kolla ändå.

Även Mandelmanns har börjat. Där stör jag mig inte på någonting alls mer än möjligen att JAG inte bor på Djupadal och har en massa jättestora växthus. I år ska jag plantera tomater med fröer som jag tagit från de tomater jag köpte när jag var där i somras. AH. Ser vi en spin-off-möjlighet till Mandelmanns här, TV4?

tisdag 8 januari 2019

Vänförfrågan

Har läst Vänförfrågan av Laura Marshall, en bok jag har hört (minns dock ej var) ska vara jättebra. Det här är handlingen:

"Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston."

Mejlet från Facebook gör Louise bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av. Alla tror att hon är död. 

Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Och nu är Maria tillbaka - eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar över och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Marias profilsida. Det blir början på en mardröm. 

Spännande! Njaaa, känner jag väl såhär i efterhand. Tycker intrigen var helt okej, men tempot var lågt och själva berättelsen var ett evinnerligt ältande och en massa jag-vet-vad-som-hände-men-kan-absolut-inte-säga-sanningen som kändes extremt gjord och rätt trist. Upplösningen var väl "lite oväntad", fast ändå inte. Den här boken får tre flyktiga Facebookvänner av fem möjliga.

Till stallet istället, v2, pt1

Jaha, då var det dags för terminsstart för vanliga ridgruppen. Såg fram mot en lektion med braiga KARIN, men hon börjar visst inte förrän nästa vecka. Men vi fick hon som hade drop in-ridningen förra terminen och hon är ju också jättebra. Fick Pojken och det gick rätt bra. Såklart inte lika bra som i fredags, för det gör det ju tydligen aldrig? Vi red en övning med serpentiner, först med skrittövergångar och sedan med galoppfattning på medellinjen. Det senare funkade inte alls för Pojken blev så förvirrad av att galoppera mot mötande hästar på spåret så han vek hela tiden av från min tänkta linje. Sen är det rätt svårt att vara 10 st och få det att tajma med skrittövergångarna  så att det inte blir köbildning. Stor skillnad mot i fredags då vi bara var 5 stycken, men den lyxen kan man ju inte alltid få. Men bortsett från det kändes det helt okej. Pojken var fin i formen och det börjar gå att arbeta honom lite även i galoppen. Annars är han ju världsbäst på att springa ifatt framförvarande häst och sen tycka att han är typ klar med galopparbetet. Jobbar på att få honom att galoppera långsammare utan att bryta av till trav och det går...framåt, fast rätt långsamt. Men det är ju ingen brådska. Funderar på att UNNA MIG några privatlektioner med Pojken nu i vår just för att få lite tips och tricks kring galopparbetet utan att känna att man är den som är i vägen för alla. Vi får väl se hur det blir med den saken.

måndag 7 januari 2019

Saker man gör på fyllan 2019

Haha, vilken skojig rubrik p g a att jag ALDRIG är full nuförtiden. Förr kunde man ju göra en hel massa dumheter när man vinglade omkring runt vingudens tron, men nu har jag blivit en sån som börjar gäspa efter ett glas vin och gå och lägga mig efter två. Glas alltså. Har inte varit uppe till klockan 02.00 på åratal. Var inte ens uppe till tolvslaget på nyårsafton. SÅN ÄR JAG.

Ja, men häromdagen så satt jag i alla fall i köket och klunkade på ett glas vitt medan jag väntade på att maten skulle bli klar. Slöscrollade väl bland inläggen på Facebook och VIPS kom det upp reklam att nån fröbutik hade 30 % på alla grönsaksfröer. Nu har jag visserligen en hel massa fröer redan och behöver verkligen inte köpa fler (för de ska ju sås och vattnas och gödas och hållas fria från ogräs och mördarsniglar och sånt där också). Men eftersom jag hade druckit ett glas vin så tänkte jag att man kan ju alltid kolla lite. Och vips hade jag minsann klickat hem både det ena och det andra.

Såatteh. Det finns alltså dom som flirtar eller är otrogna på fyllan, eller såna som kontaktar folk och ska säga SANNINGEN eller hamnar i slagsmål eller en massa annat. Att okynnesshoppa fröer till brysselkål och mangold känns ju i det sammanhanget inte så alarmerande. INTE SÅ DJÄVLA ROCK'NROLL HELLER FÖR DEN DELEN, men vad är väl en bal på slottet.

lördag 5 januari 2019

Till stallet istället, v1

Jaha, i torsdags började tydligen vårterminen och alltså var det drop in-ridning som vanligt igår, fredag. Fast med ny ridlärare för hon som brukar ha "droppen" ska vikariera för hon som ska vara tjänstledig. Jag fick ha Pojken som vanligt. OCH HELVETE VAD BRA DET GICK. Det var en sån där gång när man känner att nu djävlar dröjer det inte länge förrän Jan Brink ringer och ber om hjälp. Det var rätt längesen jag hade den känslan och jag har nog aldrig haft den med Pojken. Först framridningen: rätt galopp i alla fattningar utom en. Galopp på kvartslinjen utan att han vinglade. Volter i galopp utan att han sköt ut bogen och försökte trycka åt sidan. GALOPPFATTNING FRÅN SKRITT! Kändes helt fenomenalt. Sedan red vi en övning som var så här: Fem serpentiner i trav med skrittavbrott över medellinjen, sedan fem serpentiner i trav med tiometersvolter i varje båge och sedan fem serpentiner i trav med sidvärtsförflyttning från medellinjen ut till bågspetsen. Sedan samma sak i andra varvet. Och det gick så DJÄVLA BRA! Han gick i kanonfin form utan att vare sig lägga sig i handen och bli framtung eller gå bakom lod och han jobbade på bra med bakdelen och var helt plötsligt bekväm att sitta på i traven. Kändes som att nu var det i princip bara att sitta och styra.  SÅ GÖTT. Det är ju de här gångerna man lever för (och som man tyvärr inte riktigt kommer ihåg de där 999 gångerna när det går mindre bra...). Aja, terminen kunde ju inte ha börjat bättre. På måndag börjar den vanliga ridningen med fantastiska KARIN. Jääää.  

tisdag 1 januari 2019

Ole dole

Har läst Ole dole av M.J. Arlidge. Ja, jag vet att jag skrev att jag skulle ägna mig åt Stephen Kings senaste, men det här var en biblioteksbok som jag tänkte att jag lika gärna kunde beta av och lämna tillbaka tillsammans med övriga julledighetslåneböcker. Den här handlar om följande:

Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en revolver och en mobiltelefon.
Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner - arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas.
När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.

Lät ju spännande värre, eller hur? Tyvärr var den inte det. Det var alldeles för många personer att hålla ordning på, karaktären Helen Grace kändes inte ett smack trovärdig och hela storyn kändes mest seg och trälig och alldeles för konstruerad för att engagera. Den här boken får två små glas öl av fem möjliga. Nu djävlar blir det King!