torsdag 8 december 2016

Fantastiska vidunder och hur man hittar dem

Var på bio igår och såg ovan nämnda film. Och: NJA? Oskar gillade den, men jag tycker nog att storyn var rätt tunn och att rätt så mycket var transportsträckor och utdragna scener som bara gick ut på att saker välte, krossades, ramlade och gick sönder med tillhörande krasch-och-bang-effekter. Gillade i princip bara scenerna med de SMÅ GÖLLIGA vidundren, det kunde ha varit mycket mer av det och mycket mindre av Ondska-Som-Far-Omkring-I-Luften-Och-Slår-Sönder-Hela-New-York.  Mera nifflare och böjsvansar och mörtflappar och husalfer och såna grejer alltså. Sen måste man såklart älska Newt Scamander och gänget kring honom, de var ju väldigt mysiga. Men resten av storyn som hade någon slags politisk koppling kändes...lite obegriplig, och då är filmen från 11 år. Jag är 48 och har en ziljon högskolepoäng och fattade ändå inte allt. Fast man kanske måste ha läst alla Harry Potterböckerna för att göra det? Jag pallade bara de fem första, sen orkade jag inte med att allting blev så himla nattsvart och deppigt och att all världens ondska vilade på Harrys späda axlar, det var mycket roligare i de första böckerna när Hagrid hade skojiga djur och formlerna slog fel för att Rons trollstav var trasig och såna grejer. DET ÄR VÄL PÅ DEN NIVÅN JAG ÄR DÅ.

Aja. Nästa vecka blir det Star Wars.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar