tisdag 29 november 2016

Grandpa took the handshake

Jamen alltså guuuud vad tiden går. Som man brukar säga. Är det verkligen första advent på söndag? sa alla jätteförvånat förra veckan, och det var det ju även om man fortfarande vadar omkring i ett deppigt novemberträsk. Jag smackade upp alla våra tre adventsstakar på ett par minuter i söndags morse och vips blev det lite mysigt. Mindre mysigt att Oskar tagit bort tätningslisterna kring ena fönstret i vardagsrummet och glömt sätta dit nya, så igår när jag damp ner i soffan för att pusta ut efter en synnerligen stressig dag så smög sig en härlig minusgradsvind in och lade sig som ett stråk runt nacken. Då gick jag upp på ovanvåningen och eldade i lilla kaminen (stora kaminen väntar på omvårdnad från en hantverkare som aldrig kommer och jag har snart gett upp hoppet om att NÅGONSIN få sitta i vardagsrummet och elda en brasa igen) och kollade på ett avsnitt av min nya drog, "Jockiboy och Jonna" på tv3. Fattar verkligen INGENTING. Vilka är dom? Varför är de kända? Vem betalar för att se deras lama klipp om typ ingenting på youtube? Hur kan de ha en massa fans som springer fram till dom jämt och vill ta selfies tillsammans med dom? Hur kan de ha ett BOLAG med ANSTÄLLDA bara genom att filma lite och lägga ut på youtube? Va? Va? Va? Frågade min dotter om hon tittade på sånt och fick ett indignerat NEJ! Jag är 30,5 år gammal! till svar. Så jag tillhör gissningsvis inte heller målgruppen, om hon nu inte menade att det var för pensionärer men det tror jag inte.  Ja, men i alla fall så kan jag inte sluta titta. Jag har aldrig sett något från deras "kanal" (som man tydligen säger om youtubeklipp), men den här behind-the-scenes-serien som går på tv3 är min nya avkoppling. I Dallas svepte de in med ett I need a drink så fort det var en pressad situation inom Ewing Oil, men jag kopplar tydligen av med att se på Jockiboy och Jonna. Joråsåatt.  

För övrigt har jag för första gången i mitt liv varit med om att ha blivit hälsad på med kyss på kinden. Av en i princip helt främmande karl, eller det var i ett jobbsammanhang så det var ju inte en random främling på gatan, men ändå. VAD GÖR MAN? Nu gick det så himla fort så jag hann inte göra något alls, men vad säger vett och etikett egentligen om såna här tilltag? Förväntas man kyssa tillbaks, eller ska man bara stå där som nån bleksiktig Downton Abbeykaraktär och ta emot? Och ska det vara på ena kinden (det var det i det här fallet) och finns det i så fall någon dold agenda för vilken, typ att "kysser du på höger kind är du BÖG" (menar ej att det är något fel med det, men när jag var ung, i ungefär samma veva som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så florerade det tusen rykten om hur ens sexuella läggning kunde avslöjas genom helt diffusa signaler, typ i vilket öra man hade örhänge, på vilken handled man hade ett armband, et cetera. HUR I HERRANS NAMN ska man kunna hålla reda på sånt?) som är allmänt känd för alla utom mig? Eller ska man pussa på båda kinderna, men är det inte så de gör i filmer där hårdkokta maffiatyper från Balkan träffas, det blir kanske helt fel vibbar när man ska knyta affärskontakter som inte involverar narkotika och penningtvätt tänker jag.

Så himla komplicerat, kan folk inte bara hälsa med ett stadigt handslag som man (jag) begriper hur man ska hantera? Mvh Obildad_68:a

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar