lördag 29 mars 2014

WHY?

Ni vet den där känslan som uppstår när man har varit på kalas och druckit lite för mycket kaffe och ätit lite för mycket sött utan att ha ätit något mer än frukost innan? Det som genererar en antydan till halsbränna kombinerat med ett lätt illamående? Den känslan har jag nu. Typiskt okul känsla. Burp.

Slösurfar lite men ska snart resa mig och laga middag, det blir något med fisk. Jag är ju inte direkt hungrig, men kommer nog att bli det när det dukas fram riktig mat, med salt och kryddor och vitlök i. Till det ska vi dricka bubbel eftersom vi firar bröllopsdag. Den är i och för sig inte förrän på tisdag, men i det här hemmet är det alltid vit period mellan söndag och torsdag. Så det måste bli idag om vi inte ska fira i efterskott.

Mmm...bubbel. Det dricker man ju alldeles för sällan kan jag ju tycka. Kvällens tv-planer ser ut att innehålla Game of Thrones och så ska vi se om den här nya danska serien, Badhotellet, kan vara något. Känns mest som en blandning av Downton Abbey och Matador, men det är ju inte det sämsta.Vi kör på det.






onsdag 26 mars 2014

2344

Det är ju så himla TABU det här med att prata om ekonomi alltså. Man vet ju nästan mer om folks sexliv än vad de har i månaden eller på banken, och då hänger jag inte direkt med Hans Sheike och hans gäng om man säger. Siffran i rubriken är i alla fall hur mycket vi fick hosta upp i ränta för vårt huslån det senaste kvartalet. Knappt 400 spänn per person och månad. Det kan man väl leva med även om det är extremt sura pengar bara för att feta bankdirektörer och andra kapitalistsvin ska gödas, som man hade sagt på 70-talet.

Minns förra gången jag köpte hus, på 90-talet, då låg en normal ränta på 6-7 % och man kalkylerade med att man måste ha utrymme om den steg till minst det dubbla, för det skulle den mycket väl kunna göra, det var inget konstigt med det, och klarade man inte det så fick man inte låna en spänn, eller i alla fall inte så mycket. När vi köpte hus nu på tvåtusentalet så var det liksom bara "vassego och låna" och nästan så att vi fick streta emot för att inte bli påprackade ett lånelöfte på flera miljoner, och sen var det "jamen ni kan låna till kontantinsatsen, INGA PROBLEM" utan att vi ens hade bett om det. EH. Nu vet jag ju att banken inte gör det här för att vara snälla utan för att de tjänar på det (det är därför jag lider av att betala ränta), men alltså detta...lättsinne. Känns inte helt stabilt. Man måste väl ha lite marginaler?
Nu känns det som att merparten av villa- och bostadsrättsägarna riskerar att få gå från gård och grund om den historiskt skitlåga räntan skulle höjas med bara någon futtig procentenhet. Fattar inte hur folk vågar ha det så, räntan är ju som ett levande och lite ondskefullt väsen som gör lite som den vill och när den vill. Ungefär som "marknaden", "börsen" och andra såna där diffusa ekonomiska begrepp som är helt oregerliga och dessutom inte precis andas godhet och välvilja. Då måste man väl ha lite marginaler?

Minns (fan vad gammal jag börjar bli) på det så kallade glada åttiotalet, när man kunde låna till vad som helst. En bekant till mig tog ett banklån "för att dryga ut kassan" när hon var arbetslös och läste på deltid på Komvux och den enda inkomsten var studielån och barnbidraget. "Ja, men det är ju en fast inkomst i alla fall", fnissade banken helt välvilligt och slantade ut. Sen gick det ju som det gick också, några år senare kom domedagsrubrikerna att folk levde över sina tillgångar och sen blev det ekonomisk kris och tagelskjorta på. Lite som nu. Och då måste man väl ha lite marginaler?


Mvh Trygghetsnarkoman_68:a

Jag har väntat på ett regn att förlora mig i

Igår snöade det. SNÖADE. Flingor stora som dasslock singlade, eller snarare piskade ner över vårblommorna. Nu var det lyckligtvis bara regn med inslag av snö som sedan övergick till att vara bara regn, så Kung Bore fick dra tillbaks sitt fula tryne, men ändå. Vilken djävla chock. Speciellt som jag hade planerat att vara utomhus hela kvällen. Det var jag också, i blåst och piskande regn och två plusgrader. Tinade upp någon gång sen fram på natten, kan jag väl meddela för kännedom. Nädå, det var inte så farligt, jag hade ett präktigt underställ så jag frös bara om händerna eftersom jag tänkte (eller rättare sagt: tänkte inte alls) att jag nog inte behövde några vantar. SMART DRAG. Eller kanske inte.

Annars börjar det ju bli ljust på morgnarna när jag kör till jobbet nu. Eller "ljust" är kanske att ta i, men inte beckmörkt i alla fall. Det brukar bli så veckan innan det är dags att ställa om klockorna till sommartid, sedan är det beckmörkt ett tag igen. Men det vägs ju lätt upp av de ljusa kvällarna. AH. Älskar våren, det är min bästa tid. Sen kommer hösten, sen sommaren och sist vintern, under förutsättning att det inte är FÖR varmt, kvavt och tryckande med åskmoln lurande i horisonten dag ut och dag in, för då halkar sommaren ner till sistaplatsen. Under förutsättning att det inte är vargavinter med snöstorm och KAOS var och varannan dag, det är fan inte människovärdigt att ha det så. Eller nu finns det väl miljarder människor som skulle ta ryggskott p g a snöskottning och inställd träning p g a  ishalka med en nypa salt eftersom de lever under helt andra och mycker värre förutsättningar när det kommer till termer som människovärde. Men de läser väl gissningsvis heller inte den här bloggen, så jag kan väl få gnälla lite här ändå.



tisdag 25 mars 2014

Jag tittar på tv pt 3

Igår kväll kunde jag för ovanlighetens skull inte somna, utan låg och vände och vred mig samt retade upp mig på vissa personer i min relativa närhets agerande i en viss fråga. Eftersom dessa specifika personer inte var närvarande så att jag kunde häva ur mig mina åsikter i denna specifika fråga så distraherade jag mig med att ladda ner Svt:s app och beta av ett par avsnitt av Ponnyakuten. Det var ett stort misstag. Jag älskar Ponnyakuten, men FY FAN VAD ALLA ÄR KASSA. Och vad är det för helknäppa föräldrar som köper helt hetsiga ponnyer till ungar som knappt kan rida lätt ens en gång? Och om man nu tycker det är så till den milda grad obehagligt att hoppa att man börjar böla inför ett kryss på 30 cm: Låt bli att hoppa då. Satsa på dressyr istället. Det finns en hel drös människor, inklusive undertecknad, som (numera) tycker att 30 cm är en fullt tillräcklig hinderhöjd som man dessutom kan välja att avstå från om man inte har lust att känna att hoppet sker med livet som insats. Man måste inte göra allting. Observera att denna drös människor gissningsvis aldrig får vara med i Ryttareliten, åtminstone inte som representanter för hoppsidan. Men det är väl skit samma, kan jag ju tycka, om vägen dit ska kantas av obehagskänslor och ångestgråt. Man bara: HALLÅ, föräldrar. Köp ett marsvin.

Hetsade upp mig så till den milda grad över inkompetensen hos ungar och föräldrar att jag sen inte kunde somna för den saken. Dessutom funderar jag alltid (eller ok, inte 24/7, men i alla fall inför varje avsnitt) på det här att det i varje säsong av PA varit med minst två killar av åtta deltagare. Det är ju inte direkt ett förhållande som speglar verkligheten, skulle hellre säga att på den nivån är det snarare två av åttio. Nu vet jag inte om det bara är ett utslag av den gamla vanliga tradiga visan att killar med problem gapar mest och därför får mest hjälp, eller om det hos Svt finns någon tanke att visa att "ridning minsann inte bara är en tjejsport utan någonting som även killar kan ägna sig åt". I det förra fallet är det ju fortfarande bara att beklaga att vi inte kommit längre, i det senare tycker jag väl inte riktigt att lösningen på problemet att "tjejsporter" (och i förlängningen: kvinnoyrken etc) har låg status är att transformera dom till "killsporter". Symtomet botat, sjukdomen kvarstår så att säga.

Skulle kunna skriva EN KILOMETER om detta, men har inte riktigt tid nu. Har inte riktigt mental kraft att bli så uppretad heller. Får nog varva med ett par avsnitt av den beskedliga Storstad på öppna arkivet.

söndag 23 mars 2014

Jag tittar på tv pt 2

Men vaffan alltså. Först tittar man knappt på tv alls jättelänge och det är helt ok för min del, har ju fullt upp ändå och är så löjligt kvällstrött att jag knappast behöver "förströ" mina korta aftnar. Men igår alltså. Slösurfade in på öppna arkivet och såg att de hade lagt ut nittiotalsserien Storstad. AAAH. Älskar ju svenska serier i allmänhet och dom med lite töntstämpel i synnerhet. Frossade en god stund i fula kläder, frisyrer och tafflig dialog bland diverse relationsproblem och ungdom på måttligt glid. Sen idag upptäckte jag att det inte bara har börjat, utan även under ett antal veckor pågått en NY SÄSONG AV PONNYAKUTEN utan att jag visste om det. Har ju följt varenda säsong helt slaviskt, men så går det när man slarvar med tv-tittandet, då missar man uppenbarligen också alla såna här viktiga spoilers. Nu har jag 10 avsnitt att titta ikapp på. Plus att jag följer Ryttareliten och noterade att på Svt Play finns små extraavsnitt om hästskötarna. Det här blir ju ett djävla snärj att hinna med.

lördag 22 mars 2014

Jag tittar på tv

Sitter med fötterna på bordet, smuttar på ett glas Fairtrademärkt rött, har precis avnjutit min förnämliga måltid och samtidigt kollat på reprisen av Sveriges Mästerkock. De lagade kalvnjure, vilket jag tycker borde vara förbjudet att visa och prata om. Hatar inälvsmat med undantag för leverpastej (som enligt mig endast är gott i kombination med Hönökaka och mycket gurka). Jag gillar ingen av dom som är kvar i Sveriges Mästerkock, men tycker minst illa om Amir så jag får väl heja på honom av princip. Fast jag tycker att han har varit i elimineringstävling sjuttioelva gånger så frågan är hur bra han egentligen är på att laga mat. Men eftersom jag ändå inte ska äta av den så kvittar det kanske, jag får gå på personligheten. Och de där båda brudarna som är i final är så djävla överspända. Far i luften så fort någonting går dem emot (enligt TV4:s klippning åtminstone) och har noll stresströskel. Jobbigt.

Nu ska jag kolla på Jättebästisar. Har inte kollat på tv på hundra år så jag passar på att titta ikapp lite nu.

Vi var myten om oss själva, Jupiter och jag

Har fått en bluetooth-högtalare att fungera ihop med min SMARTPHONE och känner nu att mitt slavförhållande till Spotify är något mindre ansträngt. Heja tekniken.

Kokar en tomatsås som jag tror skulle kunna få självaste Paolo Roberto att gråta tårar av lycka. Det är tomat och basilika och rödvin och vitlök och kryddigt och mustigt och örtigt...mmmmm. Götte. Ska göra cannelloni eller hur fan det nu stavas, med fyllning av köttfärs och ricotta och täckt av redan nämnda tomatsås plus grovriven parmesan och sedan skjuts in i ugnen.  AH. Så gott det kommer att bli. Jag känner lite att jag ibland ägnar orimligt mycket tid åt att tänka på hur god mat jag ska laga och så småningom äta. Sån är jag.

I övrigt har jag varit ute och spårat idag. På fält, vilket inte hör till vanligheterna, men det gick bra. Däremot var det S-V-I-N-K-A-L-L-T, så även om solen sken lyste vårkänslorna sannerligen med sin frånvaro. Har knappt tinat upp än, och då har jag ändå varit hemma några timmar nu. Imorgon blir det underställ och vantar, den saken är klar.

onsdag 19 mars 2014

Vårkänslorna

Jag vet inte, men visst känns det lite som vår nu? Visserligen har jag via sociala medier fått bildbevis på snödrivor i Stockholmstrakten, men hos oss här nere i Skåne borde väl faran vara över vid det här laget? Har sett följande:
1. Tusslago. Okej, snödroppar och vintergäck är ju förstås också vårtecken. Men tussilago låter sig sannerligen inte blidkas fram i lä mot varma husväggar, de står lite småtjurigt i dikesrenen och inväntar kung Bores slutgiltiga avfärd.
2. Tofsvipan. Ett säkert kort.
3. Tranor. Härförleden tänkte jag förlägga min taxpromenad förbi ett stort fält där jag i vintras flera gånger såg ett ormvråkspar som cirklade omkring på lagom fotohöjd. Hade då ingen kamera förutom den som hör hemma i Kalle Ankas Fotografiska Expedition, men nu när jag har den lilla smidiga så tänkte jag: "Fotografera ormvråk i flykten" och travade dit. En rätt bra bit att gå är det. Så var dom inte där (förstås). Däremot gick två tranor och spankulerade på fältet. Eftersom fältet är lite kuperat gick jag uppför en kulle för att komma till en bättre vinkel. Då stod plötsligt 50 dovhjortar där i en svacka och glodde. Taxarna blev minst sagt uppspelta, och dovhjortarna fick fly för livet. Nädå, har alltid taxarna kopplade när vi är ute och går så det var ingen fara för någons liv eller lem. Men i detta tumult avlägsade sig tranorna missnöjt, så någon bra bild fick jag inte.

Ja, det var väl alla vårtecken på T. Takdropp är ju redan avklarat, och alltså GUD OM DET KOMMER MER SNÖ NU. Då blir jag nog allvarligt deprimerad.

söndag 16 mars 2014

Himmel och pannkaka

Av diverse anledningar är hela kylskåpet i princip knökfullt av mjölk och ägg. Man skulle kunna tro att vi hade gått bananas i LCHF-träsket, för då konsumerar man tydligen ägg i ungefär samma takt som andra människor andas. Men nä, vi har inte hemfallit åt någon skum diet utan det har bara blivit lite missar i både kommunikation och planering.

Steker pannkakor. Det är vad man kan göra om man har ett överskott av mjölk och ägg och det är vad jag gör i detta nu (och därför bloggar väldigt ryckigt, men det märks förhoppningsvis inte sen). För ett tag sedan investerade jag i en ny pannkaksstekpanna och den är asbra, så det är numera en fröjd att steka. Förr kunde pannkaksstekande vara förknippat med mustiga svordomar p g a kassa stekpannor som det stektes lite av varje i, men inte nu när ingen så mycket som får peta på Den Heliga Pannkaksstekpannan. Vet inte riktigt när jag ska få tid att äta alla dessa pannkakor, men jag tänker mig att jag ska frysa in. Snart drar viltspårträningen igång och pannkakor i matsäcken är ju urlyxigt. Föreställer mig hur jag sitter i en solig skogsbacke och mumsar pannkakor i någon paus, fastän erfarenheten borde ha lärt mig att man snarare står och stressdricker ljummet termoskaffe i ösregn mellan spårrundorna. Men men. Positivt tänkande borde väl kunna påverka vädergudarna, eller de kanske rent av kan blidkas med pannkakor?

lördag 15 mars 2014

Springtime

Har haft "häcken full" de senaste dagarna och är nu rätt sleten. Man är ju uppenbarligen inte 20 längre, fast fan vet om man någonsin har varit rustad för att möta tio miljoner måsten och ett ton stress. SKA LIVET VARA SÅ HÄR? kan man ju verkligen fråga sig.

Men idag såg jag i alla fall en tussilago i dikesrenen.

tisdag 11 mars 2014

Stoppa pressarna

Hämtade min nya bil idag. Nu är den ju inte "helt ny", men i min  värld där bilar med rumpvärme och centrallås bedöms som "moderna" har den ju i princip knappt lämnat fabriken. Susade en skrytrunda till Åhus efter jobbet och sedan tog Oskar och jag ytterligare en runda upp över åsarna när han kom hem från jobbet, bara för att, liksom. Hatar annars den typen av meningslös okynneskörning, men en gång vart tjugonde år kan det väl vara ursäktat.  När man nu dessutom har en "miljöbil". Som talar om för en (eller ok, det är ju inte Knight Rider, men det står i displayen) när man ska växla. Som har en "sminkspegel" med en lampa som tänds när man öppnar den lilla luckan! Som har en speciell AC i handskfacket så att man kan kyla drycker där. Som till och med har ett goddamn USB-uttag så att man kan ploppa in ett USB-minne och lyssna på musik. Alltså va! Känner mig lite som Brasse med Lattjolajbanlådan: Är det inte det fiffigaste va? Va? Va?

Var extremt nervös innan affären "gått i lås", inbillade mig att någon (oklart vem) på något sätt (oklart hur) skulle veta att jag för stunden hade en rätt saftig slant på mitt konto och på något annat sätt (också oklart hur) skulle typ hacka mitt konto och tömma det på pengar och där skulle jag få stå med SKAMMEN. Men köpet "medgavs", så jag kunde andas ut. Har också tankat diesel för första gången i hela mitt liv, det gick också bra. Nu ska jag bara sälja The Queen of Volvo för en symbolisk slant, men det är i princip redan klart, ska bara fixa med logistiken kring det. Kommer nog att sakna henne, för med några få undantag har det varit en kanonbil. Startat som en klocka, rullat som på räls, på det hela taget varit en god kamrat om än med ett rätt högt reparationskonto de senaste åren. Men nu får nån annan ta över. 

söndag 9 mars 2014

Dagens o-boktips

Häromdagen utgöt jag mig över min samtids förträfflighet: Alltså det är ju så himla bra va. Man läser en bokrecension i DN och tänker att oj vad bra den verkar och så vips loggar man in på sin sida på biblioteket och reserverar den och sen tjoff får man ett mail att "nu finns den" och så går man till biblioteket och lånar den. Så djävla fantastiskt va! 

Boken som jag blev sugen på via DN:s bokrecensent var Doktor Joseph av Andreas Roman, och jag hade höga förhoppningar om den. En bok där det utövas voodoo mot Försäkringskassan kan ju inte vara annat än bra, resonerade jag. Men det kunde den. Rörig intrig, saker som bara antyddes men aldrig förklarades, TRÄLIG berättelse och tafflig dialog. Tafflig dialog är så extremt avtändande att det nästan inte finns något värre (åtminstone inte litterärt). Så näe, vilken besvikelse detta var. Den får bara en voodoonål av fem möjliga av mig. Det är väl säkert därför jag har blivit förkyld också.

Förschöld

Tyvärr var inte den förkylning jag började känna av igår inbillning utan har nu så att säga blommat ut i full styrka. Det är ju typiskt när det nu är vår och allt. Har dock varit ute ganska mycket idag ändå, för inget djävla dagisvirus ska hindra mig från att gå min äventyrstaxpromenad, tänkte jag sturskt och stridslystet. Kan säga att taxarna var överlyckliga, för de fick stanna och nosa på ganska många ställen medan jag "pustade ut" lite. Så kan det gå.

Sen städade jag ur min bil. Det har nog inte gjorts ordentligt någon gång sedan jag köpte den 1995. Fynd som gjordes var bland annat: 1. Tapperhetsmedalj från barnakuten ("barnen" är födda 1986 respektive 1991). 2. Ponnybroddar tillhörande Hiawaita, som flyttade från oss 2001. 3. Nyckelring med Spice Girls. Och en massa andra saker som jag inte ens visste att jag ägde. Hovkratsar, grimskaft, ett paraply (jag använder aldrig paraply så hur det ens har kommit i min ägo är ytterst oklart) och en liten Legogubbe. Det var så nära en arkeologisk utgrävning man kan komma. Om jag någonsin får förmånen att äga en bil i 19 år igen så lovar jag att städa den lite oftare.

Ligger nu på soffan och tar igen mig och försöker inte stressa över rövmycket att göra på jobbet i veckan som kommer. Passar dåligt ihop med förkylning, men det är väl bara att bita ihop om viruspartiklarna och köra rätt in i kaklet.


lördag 8 mars 2014

Rapport från en frånvarande bloggare

Har passat barnbarn i flera dagar så nu är jag rätt sleten, kan jag väl villigt erkänna. Fick en släng av det här fenomenet "Throw back Thursday" (TBT) som folk hashtaggar som galningar i alla sociala medier, oklart varför. Varför just torsdag liksom? Eller så var det inte TBT utan mer déjà vu i gå-upp-väcka-barn-tjafsa-om-overaller-lämna-på-dagis-åka-till-jobbet-jobbajobbajobba-åka-tillbaks-till-dagis-tjafsa-om-overaller-åka-hem-laga-mat-som-ingen-gillar-avstyra-slagsmål-titta-på-barnprogram-bråka-om-tandborstning-vänta-ut-unge-som-ALDRIG-somnar och sedan var det väl bara att själv gå och lägga sig och invänta nattliga rop om tappade nappar och försvunnen Alva (livsviktig leksakskanin) som man lyckligt och effektivt förträngt med sina egna barns tonårstid som ett filter som får småbarnsåren att framstå som "inte så jobbiga". Nu låter det kanske som att mina barnbarn är väldigt krävande och jag inte haft en lugn stund, och därför vill jag även tillägga att det på det hela taget gått jättebra och vi har haft det jättemysigt (okej, kanske inte just när Oliver hade bajsfest och därefter med ett rytande deklarerade INTE BYTA BJÖJA, då var väl varken han eller jag så nöjda med situationen, men i övrigt så). Men det tar på krafterna och just nu känner jag mig redo att sälla mig till vilken klagokör av uttröttade småbarnsföräldrar som helst. Känner mig helt förkyld också eftersom jag liksom har marinerats i en riklig flora av dagisvirus, men det kanske bara är inbillning, ungefär som att jag alltid känner mig lite sjuk när jag har varit på apoteket eller vårdcentralen, andra kända smitthärdar för diverse luftburna infektioner.

Nu har i alla fall farmor och farfar tagit över rodret och jag fick åka hem och återförenas med flocken, där tre fjärdedelar stod i hallen och lyckligt tjöt över att MATTE ÄR HEMMA IGEN och en fortfarande ligger som klistrad vid min sida. Oskar var mer praktisk (hade väl i och för sig inte riktigt uppskattat om han lagt sig på hallgolvet och rullat runt och ylat för att visa sin glädje) och tog fram trädgårdsmöblerna så vi kunde fika i trädgården, ty idag har det varit sol och många plusgrader och helt enkelt LOVELY. Och det ska fortsätta så enligt prognosen. Imorgon tar jag fram vårjackan. Nu jävlar!

söndag 2 mars 2014

You come and go

Söndag, och idag har jag:
1. Stigit upp klockan 7, tömt diskmaskinen, ätit frukost och satt bröddeg på jäsning.
2. Promenerat med taxarna mellan 8.00-11.15.
3. Druckit te, ätit semla, löst korsord, bakat bröd, diskat samt gått ut med sopor/kompost.
4. Spelat Ruzzle, Quizkampen samt slösurfat.

Klockan är nu 13.15. Har hela eftermiddagen på mig att inte göra någonting alls förutom så småningom laga mat, vilket inte är speciellt betungande. Idag blir det rostbiff från "kviga 4", broccoli, sockerärtor, potatis och någon god sås.

Mmm. Älskar lediga söndagar. Ville bara säga det. Dessutom är det mars nu = officiellt vår. Man kan ju inte bli annat än glad då. Även om det bara var två plusgrader, tjock dimma och regn när jag var ute så är det ändå IN YOUR FACE, KUNG BORE.