fredag 31 januari 2014

Väder och så

Egentligen är det ju precis meningslöst att ödsla energi på att störa sig på vädret, för det är ju snudd på det enda här i världen som man inte kan göra någonting åt. Till och med döden känns mer förhandlingsbar, man kan operera, medicinera eller spela schack. Men med vädret är det liksom bara att gilla läget och underkasta sig.
Men ändå. Denna vinter som började så bra. Hela december och halva januari var ju GULD med avseende på vädret. Sen kom den där djävla Kung Bore och skapade kaos och oreda med snöstormar och annat elände.  Okej, det är väl inte som det domedagsklingande "winter is coming" i Game of Thrones, där en enda vinter kan vara i decennier, men inte långt ifrån heller. För en person som jag, som i det närmaste blir utslagen så fort det är över 25 grader utomhus kommer kanske detta vinterhat som en överraskning. Jag har dock i princip ingenting emot själva kylan, men den här djävla snön kan jag lätt leva utan. Men annars är jag en höst- och vårmänniska. Trivs bäst när det är runt 15 grader och "växlande molnighet".

Det enda som är "bra" med den här djävla vargavintern är att man inte behöver fundera på om det är halt eller inte, för det är det otvivelaktigt. Man behöver inte fundera på vad man ska ha på sig, för det är bara att hänga på sig lager på lager av allt man äger och toppa det med alla ytterkläder garderoben förmår skaka fram. Man behöver inte heller fundera på vad man ska göra på sin lediga tid, för då ska man skotta snö. Fy för i helvete vad jag har skottat i veckan som gått, varenda eftermiddag efter jobbet, och varje morgon har det ändå legat en ny orörd decimeter som en överraskning av tvivelaktig nöjesgrad.

Glädjen när jag i morse upptäckte att det INTE hade snöat i natt var oproportionerligt hög. Det var visserligen minusgrader, men luften var torr så jag behövde inte ens skrapa rutorna, bara att sätta sig i bilen och rulla iväg. Och triumfvrålet som steg ur tv-soffan i går kväll när väderprognosen visade plusgrader och regn i helgen var i samma nivå som när Ravelli räddade en avgörande straff i fotbolls-VM 1994. IN YOUR FACE KUNG BORE, vill jag minnas att mitt mogna uttalande var när TV4-nyheterna tonade bort till förmån för reklam. Men nu vill jag ha takdropp och dagsmeja och slask och se vintergäcken (som redan hade börjat blomma innan snön kom) igen. KOM IGEN NU DÅ.

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

...SEMLAN. Givet att det är en god semla förstås, jag är rätt sträng där. Det finns ju inget lessnare än en vissen semla som har legat i en sån där kartong med plastfönster på Ica i ett par dagar. Med en tunn hinna på grädden och florsockret har smält ihop till något genomskinligt kladd som besudlar locket. När någon säger "jag tar med fika" och dyker upp med något sådant har jag lust att radera dom ur bekantskapskretsen för gott. Nä, skojar bara. Men det är stor skillnad på semla och semla. En dålig semla kan förstöra den bästa fikastund.

Så här ser mina ödmjuka krav ut: Färsk bulle (ej torr), inte för mycket (helst ingen alls, men det verkar jag vara extremt ensam om att tycka) kardemumma (och absolut inte grovmalen sådan) i bullen och slutligen lagom proportioner mellan bulle, mandelmassa och grädde. Hellre mycket mandelmassa och lite mindre grädde än tvärtom. Ska man snöa in på detaljnivå så har även storleken på locket en viss betydelse. Härförleden åt jag en semla som var delad på mitten, som ett hamburgerbröd. Det ger en signal om lathet och allmän dekadens hos den som är satt att göra ett hantverk. Vissa lock är å andra sidan i storleksordningen frimärke, och det duger heller inte. Man vill ju ha locket att peta i grädden med och stoppa i sig som en liten förrätt innan man går på själva bullen, och då måste det räcka till mer än en ynklig munsbit. Här gäller den gyllene tumregeln "lagom är bäst" och för den som inte fattar vad lagom är skulle jag vilja påstå att man är säker om man gör fördelningen 25 % lock, 75 % bulle. 

Mandelmassan är förstås nästan det viktigaste. En av de grövsta skändningar mot semlan som företeelse jag har råkat ut för var när någon tyckte att det dög att bara skära av en skiva mandelmassa och trycka ner mellan lock och bulle. Det var nog det mest avtändande jag har varit med om i hela mitt liv ifråga om bakverk. Mandelmassan ska blandas med inkråm, grädde och gärna en gnutta vaniljsås till en ganska lös smet, och jag ser gärna att det bara är en tunn vägg kvar av bullen runt omkring. För lite mandelmassa framstår som snålt och är utöver det en styggelse inför vår Herre.

De godaste semlorna genom tiderna fanns på saliga café Rio (RIP), som revs till förmån för brackig 90-talsbebyggelse i Ankeborgs centrala delar. De var stora som dasslock och smaken var to die for, som vi säger. Etta just nu ligger Café Sandhem i Vä. Rekommenderas alltså. Slut på reklamen, dags att ta en fika.

torsdag 30 januari 2014

30. En grej jag är himla bra på.

Jag är helt outstandigt fantastisk på att komma ihåg namn. Minns i princip alltid vad folk heter även om jag så bara har sett deras namn en gång på en startlista till ponnyallsvenskan 1998. Däremot är jag i det närmaste ansiktsblind så det här med att vara bra på namn är ju tämligen värdelöst när man inte känner igen folk. "Kalle Persson? Nej, jag har ingen aning om vem det är, men jag vet vad han heter!"

Gissar att mitt namn hamnade ganska långt ner på listan när superkrafterna fördelades. Men man kan ju inte få allt.

onsdag 29 januari 2014

29. Hepp! Dagens middagstips.

Med risk för att låta dryg så tycker jag nästintill alltid att vi äter sjukt god mat. Det beror på att DET ÄR JU JAG SOM HAR GJORT RECEPTET (har blivit hjärntvättad av Leif Mannerströmreklamen), nej men på att det är jag som lagar nästan all mat, ergo får nästan alltid bestämma menyn.

Jag är i och för sig ganska dålig på att följa recept. Blir liksom trotsig och tycker att jag kan bättre eller nåt. Men jag tänkte i alla fall tipsa om fenomenet "stekpåse", för det går i princip inte att misslyckas med. I alla fall har jag aldrig gjort det när jag gjort så här: Man tager en bit kött, till exempel en kotlettrad som man gnider in med salt, peppar och lite örter. Ner med den i påsen ihop med lite lök och tomat i klyftor, ringla över lite olja, stäng påsen, stick några lufthål och så skjuts in i ugnen i...sådär 175 grader...ett tag. Kanske en timme, men lite beroende på köttbitens storlek förstås. Man får gå lite på känsla här. När man känner att det är klart så tar man ut den, klipper ett litet hål i påsens ena hörn och häller av spadet. Låter köttet vila en stund innan man skär upp det. Så kokar man upp spadet, tillsätter en burk creme fraiche, smakar av med salt och eventuellt någon krydda men det brukar inte behövas, reder såsen och sen: ENJOY. Med kokt potatis och vinbärsgelé till exempel. Ja, den som googlar efter LCHF eller GI och hamnar här lär ju bli rätt besviken.

tisdag 28 januari 2014

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Jamen den här:


Så djävla boring. En man och hans son lodar omkring i ett postapokalyptiskt Amerika och är på väg bort från ett elände och på väg till något ställe där det möjligen kan bli marginellt bättre, men gissningsvis inte. Alla överlevande är onda. Allt är förstört och nedbränt och grått och kallt och förfärligt deppigt.

Jag trodde att jag skulle gilla den här boken. Jag gillar (att läsa om) misär och socialrealism och grejer. Men det här var bara too much. Sida upp och sida ner med att de bara traskade omkring och knappt sa någonting till varandra och allt var ett helvete. Zzzzzzzz.

Den här boken har fått Pulitzerpriset, så man får väl förmoda att alla inte tycker som jag. Men nu var det ju faktiskt jag som skulle o-tipsa, och det gör jag alltså nu.

måndag 27 januari 2014

Gäsp

Slöglor med ett öga på Familjen Annorlunda och blir precis matt. Så mycket...oljud. Att någon frivilligt vill utsätta sig för att skaffa ett helt fotbollslag med samma DNA-uppsättning övergår mitt förstånd med cirka tio miljoner ljusår i runda slängar. Och att någon vill ha som sitt jobb att intervjua ett halvdussin ungar som helt omständligt berättar i munnen på varandra om helt ovidkommande detaljer i sina liv är ännu mer obegripligt. Det är nog inte sånt folk i allmänhet tänker på när de säger att de vill hålla på med "media och sånt". Vilken djävla mardröm.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

...så hade hitlistorna sett helt annorlunda ut. Nä, skojar bara. Jag vet inte, rockstjärnelivet har liksom aldrig lockat mig jättemycket. På 80-talet spelade alla i band, så även jag. Det var väl ungefär som i filmen Vi är bäst!. Ingen kunde spela men det gjorde inte så mycket, själva grejen var att ha roligt. Ibland tycker jag otroligt synd om alla som tror att vägen till musik måste gå genom tv och en cynisk Idol-jury.

Men det är klart, med pistolen mot tinningen kan jag väl tänka mig att tralla fram en duett ihop med Bruce Springsteen. Ska det va' så ska det va' rejält, tänker jag mig. Vet ej vad Bruce tycker om detta tilltag, men han lär väl se pistolen, haja läget och langa över mikrofonen. Tror jag åtminstone.

söndag 26 januari 2014

"Undrar om drottningen går hem i pausen"?

Jaha, det var den helgen det. Har precis sett Frankrike krossa Danmark i finalen i handbolls-EM och det var ju...lite trist. När Sverige möter Danmark så grämer man ju nästan ihjäl sig om Danmark vinner, men Frankrike kunde gott åka på däng, tyckte jag. Men mina åsikter har uppenbarligen haft väldigt liten betydelse i detta mästerskap, så de rödvita åkte på storstryk med nästan pinsamma 41-32.

I fredags köpte jag en butternut-pumpa som jag tyckte var rätt liten, men den räckte ändå genom hela helgens meny:
Fredag: Spenat- och fetaostfyllda pastakuddar med ugnsrostad pumpa och sötpotatis.
Lördag: Långkok med högrev, palsternacka, lök, morot och pumpa + ris.
Söndag: Tagliatelle med pastasås av creme fraiche, broccoli, pumpa och kidneybönor.

Allt var smaskens, ska väl tilläggas. DET ÄR JU JAG SOM HAR GJORT RECEPTEN, som Leif Mannerström skulle ha brölat fram med tordönsstämma om det var han som hade stått i köket och slavat, men det var det tack och lov inte.

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

...HOTELLFRUKOST! Finns väl inget som slår det. Det ger en sån underbar känsla av gränslös lyx och flärd. Någon annan dukar fram. Någon annan dukar av. Allting är snyggt upplagt och finns i rikliga mängder, det är aldrig så att man i princip är nere och karvar i vaxlagret på osten som nästan är slut, eller att en slokande ensam prickigkorvskiva i en kladdig plastförpackning är det enda pålägg som finns. Allt man har att göra är att förse sig. Ofta är hotellvistelse - åtminstone för mig - förknippat med att man har semester och/eller ska göra något kul eller åtminstone något som man inte brukar göra, så det ligger liksom en liten glad aura av förväntning i luften. Mer hotellfrukost till folket! säger jag. Folket, det är jag.

lördag 25 januari 2014

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Jaha, så här ser det ut i mitt/vårt kök när man tar bild en kulen januarikväll med halvdassig mobilkamera. Inte jättestort, min dröm är ett "rustikt lantkök" på sisådär 50 kvadrat med massor av ytor och skåp och lådor och skänkar och grejer. Lär jag aldrig få, men man kan ju få fantisera.
Eftersom vi inte tillhör typerna som tycker att vi måste sätta egen prägel på inredningen så ser köket ut som det gjorde sedan förra ägarna (som idag bor på ålderdomshem) lät renovera det i slutet av 90-talet. Det är inget fel på det även om det kanske inte är mitt "drömkök". Men jag skulle aldrig få för mig att riva ut ett funktionsdugligt kök bara för att jag är "trött på det". Blir väl inte roligare att tömma diskmaskinen bara för att man har flashig mosaik och vitvaror i borstad aluminium, tänker jag mig.

fredag 24 januari 2014

24. En grej jag borde ta tag i.

PUTSA FÖNSTER. Helt seriöst så har varken jag eller någon annan putsat fönstren i vårt hus på de fyra år som vi har bott där nu och jag har snart inte ens vett att skämmas, det har liksom övergått till en helt ny dimension på skamlighetsskalan. Hatar verkligen att putsa fönster, men nu till våren måste det faktiskt bli av, för efter stormarna Simone och Sven i höstas så påminner fönstren mer om något slags insynsskydd än något som man ska kunna skåda Guds gröna natur genom.

Har dessutom redan för över ett år sedan investerat i en liten maskin som enligt uppgift ska göra putsandet till rena barnleken, men den ligger fortfarande ouppackad i sin kartong. Men det ska väl bli ändring på den punkten. 2014 blir året då fönster putsades, I tell you.

torsdag 23 januari 2014

23. Hepp! Dagens musiktips.

Öh. Ja. I helgen glodde jag lite på P3 Guldgalan eller vad den nu heter och insåg att jag inte ens hört talas om cirka 99 % av de nominerade. Det blev Avicii eller vad han heter som räddade mig från att bli en sån som hade missat 100 % av vad som hänt på den svenska musikscenen på senare tid. Så det är väl ytterst tvivelaktigt om jag kan bidra med något tips som går att kategorisera som det hetaste och senaste. Hänger liksom inte med längre. Men häromdagen så föreslog Spotify att jag skulle lyssna på en grupp som hette Armborst och Tulpaner, och dom fann jag "svängiga". Så det blir mitt tips. Eller Spotifys dårå.

onsdag 22 januari 2014

Allons enfants

Efter gårdagens vi-pratar-inte-om-den-match mot Polen var jag nästan beredd att skippa resten av EM. Men kan ändå inte låta bli att glo på matchen mot Frankrike. Har ju följt detta landslag i ur och skur i över 20 år så varför skulle jag bli någon himla medgångssupporter nu? Nu är det kanske inte världens tryck för Frankrike är ju redan klara för semi och Sverige är ju, suck, ute. Men jag tycker ändå att de blågula sköter sig bra.  Inga sura miner utan de knogar på. Keep up the good work there.

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Här har vi en bok som jag har läst snudd på ett oräkneligt antal gånger och som jag i princip skulle kunna läsa igen hur många gånger som helst. Älskar den gränslöst för ungefär allting. Språket! Karaktärerna! Intrigerna! Alltihop!

LÄÄÄÄÄÄS! (som Paolo Roberto kanske skulle ha vrålat)


HANDBOLLSDEPP

Alltså det här med Sveriges förlust mot Polen som i princip gör resten av EM helt djävla meningslöst?
VI PRATAR INTE OM DET.

tisdag 21 januari 2014

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Ja, det är väl egentligen när man känner att man har flyt. Och att ha flyt är väl i min värld egentligen bara detsamma som att inte ha oflyt. För det har man ju mest hela tiden om än det ena och än det andra. Det är är betalningspåminnelser på fakturor man inte ens fått och saker som går sönder och fyllnadsinbetalning av restskatt och risiga bilar som måste ombesiktigas och samtal som måste ringas och folk på jobbet som inte kan plocka undan efter sig och tjafs med den äkta hälften om varför det är så omöjligt för honom att riva upp en tom mjölkkartong och skölja ur den och ställa upp- och ner i diskhon istället för att bara ställa den där utan att vare sig riva upp eller skölja ur den så att det blir en sur skvätt kvar i någon vrå som sedan rinner ut när man lägger den i återvinningspåsen. Såna där grejer som livet är fullt av. Och sen plötsligt kommer såna där stunder när allting bara fungerar. Man får en ursäkt som man inte väntat sig, det trasiga visar sig vara skitlätt (eller åtminstone billigt) att laga, det visar sig att man får tillbaks på skatten istället för tvärtom, bilen går igenom besiktningen, när man kommer till jobbet har någon oombedd bytt det där flimrande lysröret och kassen med pappersförpackningar luktar inte längre as. Det behövs inte mer än så för att jag ska känna att jag har jordens flyt och är QUEEN OF THE WORLD, typ.

måndag 20 januari 2014

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Nu är det pistolen mot tinningen IGEN, så det är väl lika bra att svara. Jag drar till med Indiana Jones. Han är ju så djävla tuff och lyckas alltid ordna upp de mest invecklade situationer med ett snärtigt piskrapp. Det inger respekt, kan man väl säga. Sen att jag i verkligheten kanske inte är så enormt sugen på att kräla omkring i djungler och grottor och i underjordiska gångar bland spindlar och ormar och mumifierade lik och djävulska fångstmekanismer (som alltid fungerar som ett välsmort maskineri fastän inte en människa har satt sin fot där på 700 år) och med nazister som vill se mitt huvud på ett fat hack i häl ständigt och jämt, det hör inte hit. Jag vill ändå vara Indiana Jones. I tanken, och det är tanken som räknas. 

Hurra, Sverige vann!

Men shit alltså, vilken match det blev igår kväll. Kunde inte blogga om det  då för jag lovade mig själv att om bara Sverige vann skulle jag göra något riktigt tråkigt och självuppoffrande. Gör ibland såna där märkliga motprestationslöften, som igår bestod av att ta sig ur kaminens sköna värme och gå ut i snålblåsten och hacka fram bilarna ur en decimetertjock skorpa av blötsnö som frusit till is, så att man slapp stå och göra detta på morgonen. Gjorde alltså inte detta enbart åt mig själv utan även åt min man, helt oombedd, vilket han alltså har att tacka svenska handbollslandslaget för. Det verkar väl logiskt och självklart för alla och envar tycker jag.

Men matchen alltså. Först var det jämnt, sen drog Sverige ifrån och ledde med sju mål i halvtid och allt kändes ganska soft. Sen började andra halvlek och Ryssland skärpte sig eller Sverige säckade ihop, eller kanske snarare en kombination av detta, och den där sjumålsledningen åts sakta men säkert upp och plötsligt var det bara två mål, ett mål, OAVGJORT och sen ledde ryssarna plötsligt och det var kusligt lite tid kvar och Sverige drog på sig den ena utvisningen efter den andra och Tobias Karlsson fick rött kort och mycket verkade luta åt att det skulle bli som i den där olycksaliga matchen mot Polen för ett par år sedan när Sverige ledde med elva mål och ändå förlorade.

Nu gick det tack och lov inte så illa, utan Sverige lyckades ta sig samman och vinna till slut, men pulsen i tv-soffan var cirka 200 slag/minut, ungefär som om man själv hade spelat sextio minuter alltså. PUH. Nu väntar match mot just Polen. Bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Handboll är inte en sport för nervsvaga.

söndag 19 januari 2014

Laddar

Sitter och laddar för första matchen i mellanrundan i handbolls-EM, Sverige mot Ryssland. Såg precis den fullkomligt overkliga avslutningen på matchen mellan Polen och Vitryssland när Polen låg under med 27-30 när det var tre minuter kvar att spela och ändå lyckades vinna med 31-30. Kan bara hända i handboll och det är väl det som gör det så spännande. Hade det varit fotboll hade man ju gäspat, gått och duschat, börjat knyppla spets. Men nu fick jag sladda  ut i köket och paniktrycka ner lite spaghetti i det kokande vattnet och sedan skena tillbaks till vardagsrummet och tacka Gud för att det behövde torkas golv. På handbollsplanen alltså, lyckligtvis inte här hemma, så att jag inte missade något kritiskt skede.

Nu väntar nervösa sextio minuter. Sverige har ju hittills storspelat och den retfulla uddamålsförlusten mot Kroatien i fredags kunde precis lika gärna ha blivit vinst för Sverige, så jämn var matchen. Ryssland har jag faktiskt ingen större koll på hur bra de är för stunden, men eftersom de också tagit sig vidare till mellanrundan så kan de ju inte vara rent usla. Hoppas det inte blir som de där matcherna med Bengan Boys på nittiotalet när Sverige låg under med tio mål (sant) och ändå lyckades vända och vinna, för det pallar nog inte mina nerver för längre. Minns hur vi satt och bet på naglarna och vrålade åt mål och räddningar och stönade över konstiga domslut och utvisning efter utvisning och sneglade på matchklockan och när de vackraste orden man kunde föreställa sig var "...och där är Sverige fulltaligt igen". Det var tider det, när Sverige regerade handbollsvärlden. Sen dess har mycket vatten flutit under många broar, men nu gäller det att fokusera på HÄR OCH NU.

Kung Bore kan fan dra något gammalt över sig

Fyfan för vinter säger jag bara. The real shit alltså, med snö och kalla vindar. Här på nästan-Österlen blåser det halv storm och eftersom det bitvis är sparsamt med träd så kvittar det liksom att det har slutat snöa, snön virvlar omkring exakt hur den vill i alla fall. INTE SCHYSST. Idag när jag var ute och gick med mina trogna taxvänner så gick vi ömsom på barmark, ömsom i drivor upp till knäna (mina). Taxarna kunde ibland hoppa fram rätt så obehindrat på skaren, ibland fick de åla sig genom drivorna som mätarlarver. Men det var inga sura miner utom hos mig, för jag hade a. skoskav, b. pms. Detta i kombination med snöhelvete är nästan för mycket att uthärda. Gick dessutom vilse i Läskiga Skogen eftersom alla normala riktmärken var försvunna i det vita. Eller vilse var kanske att ta i, men fel. Istället för att komma in i skogen så gick jag bara en liten löjlig ögla och sen var jag tillbaks på den vindpinade slätten igen. Orkade inte gå tillbaks, så jag strävade surmulet hemåt och tänkte att jag i alla fall kunde gå i mina egna fotspår. Fast de hade redan blåst igen och var så att säga spårlöst försvunna, det var nästan lite overkligt. Som om jag inte fanns eller nåt.

Ja, jag kom väl hem i alla fall och insåg att jag nog får kasta in handduken och ta fram Den Riktiga Vinterjackan. Har klarat mig med höstjackan, men nu förslår den väl inte riktigt längre. Enligt väderleksrapporten ska det dessutom bli ÄNNU KALLARE i veckan som kommer. Har i och för sig inget direkt emot själva kylan, men det innebär ju att den djävla snön inte kommer att smälta bort i rappet som jag bönföll Makterna om häromdagen när flingorna började singla ner. Till ingen som helst nytta verkade det som. Fuck. Suck. Nä, men nu ska jag, inte slösurfa utan frösurfa. Kolla in sortimentet på Runåbergs fröer och liknande sajter och drömma om odlingarna 2014.  För det blir väl sommar NÅGON GÅNG får man väl hoppas.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Får man tycka att ens taxar är ena riktiga fynd? Det är ju inga loppisföremål (som jag antar att det egentligen syftas på men kommer inte på något på rak hand), men det är ju ändå det där med att välja "rätt" valp ur en kull hundvalpar där alla är hjärteknipande små och söta. Remus var inte så svår att välja, det var bara två valpar i hans kull, han var minst men larvade rakt fram till mig och kröp upp i knät och somnade där. Så det var väl han som valde mig, kan man väl säga. Med Hilding var det knepigare, det var åtta valpar och efter att ha sett bilder på kullen så var jag egentligen mer intresserad av en annan. Men när vi var och träffade dom så klickade det inte alls med den. Och Hilding var bara en jättestor slöfock med jättelånga öron och jättemycket skinn som mer liknade en basset än en tax, och "jag vill ha en hund som man kan göra saker med och inte någon soffpotatis", deklarerade jag lite smådrygt. Men sedan upptäckte vi att vi inte ens pratade om de andra valparna utan bara gullade över "bassetten", så det blev han i alla fall. Och så bra det blev. Han och Remus är helt olika, men ändå världens bästa, duktigaste, roligaste, charmigaste, sötaste. Alltid på hugget, alltid mina bästa vänner i alla väder.  

lördag 18 januari 2014

Winter is fucking coming!

Igår var det snöstorm när jag körde till jobbet, sen avtog snöandet under dagen så när det var dags att åka hem så hade det nästan slutat. Då var det bara att plocka fram snöskyffeln och sätta igång att skotta. Tung djävla blötsnö som klibbade fast vid allt, mest vid skyffeln. Ingen höjdare med andra ord.

I morse var intentionen att jag skulle åka och träna. Men Skaparen hade valt att låta ytterligare en decimeter av det vita dråsa ner under natten, och efter att ha skottat i en timme och pulsat i skogen med taxarna i ytterligare två så var mitt intresse för att åka iväg och svettas i en gympasal rätt så obefintligt. Istället lagade jag köttbullar med parmesan och persilja i tomatsås efter ett recept av Paolo Roberto som var to die for som vi säger

Annars: Hatar vintern, den som är nu, med snödrivor och fortsatt fallande snö som gör allt skottande direkt meningslöst. Jag klagade inte en sekund på den gröna, dimmiga, regniga varianten, så ge tillbaks den igen, omedelbart, tack. NU. Tack. 

18. Hepp! Dagens filmtips.

Kan inte begränsa mig, så här är fyra filmer jag tycker är superbra och som jag har sett jättemånga gånger och som jag tycker att alla borde se minst en gång i livet:

1. Riff Raff, en film om brittiska byggjobbare, med Robert Carlyle i huvudrollen och i regi av Ken Loach.
2. Norma Rae, en film om amerikanska textilarbetare med Sally Field i rollen som Norma Rae.
3. Silkwood, en film om en vanlig vardagssuperhjälte med Meryl Streep i rollen som Karen Silkwood.
4. Shirley Valentine, en fantastisk film om...tja, livet, universum och allting, med Pauline Collins i rollen som Shirley Valentine.

ENJOY!

fredag 17 januari 2014

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

...Lockerbie Cheddar, fast det tror jag inte alls att "alla vet". Inte för att jag vill snobba med att komma dragandes med något unikt, men jag har faktiskt aldrig hört någon nämna denna ost överhuvudtaget. Jag fick förmånen att kunna äta den både till frukost samt på den ostbricka med vilken man avrundade dagens händelser på kvällskvisten på ett kolossalt trevligt guest house (har tyvärr och FAN OCKSÅ glömt vad det heter) utanför Glasgow där all mat var helt djävla fantastisk. Så eventuellt var smaklökarna på något sätt...dopade. Men det var lätt den godaste ost jag har ätit. Åtminstone var den god just då. Kanske är det en helt vanlig ost som blev lite förtrollad av den underbara atmosfären i detta fantastiska guest house. Eventuellt minns jag detta i ett lite rosaluddigt skimmer.

"Cheddar with a wee bit of life" är The Lockerbie Creamerys slogan, och det låter ju rart och gulligt. Tycker hur som helst att Lockerbie kan förtjäna att få bli associerat med något annat än terrordåd och flygplan som kraschar. Och är det någon i min relativa närhet som har vägarna förbi Storbritannien så hojta till så kan ni få ombesörja en liten import för det hade faktiskt varit roligt om jag fortfarande tycker det är THE CHEESE eller om det bara är minnet som spelar mig ett spratt.

I brist på Lockerbie Cheddar som det ju är starkt begränsad tillgång på här hemma så gillar jag ost som smakar lite. Västerbotten, Prästost, Svecia, den typen. Men i brist på bättre kan jag i princip hyvla i mig Euroshopper-Gouda och tycka det smakar mumma. När det kommer till hushållsost är jag inte kräsen nämligen. Är däremot inte överförtjust i franska ostar i stil med Brie och Camembert och liknande, inte så att jag tackar tvärnej men någon större smakupplevelse tycker jag faktiskt inte att det är. Såkallad ädelost går däremot fetbort (mögel = äckligt), liksom chèvre och halloumi (p g a konsistensen) och såna där danska ostar begriper jag mig överhuvudtaget inte på, det är väl någon slags överlevnadsinstinkt som kickar in när det kommer till att äta något som luktar som sånt man grävt ner för att locka till sig räven (i syfte att skjuta den alltså, min pappa gräva ner inälvor från får och liknande godismodis och aldrig att jag blev speciellt sugen när jag gick förbi det stället, kan jag ju helt ärligt säga).

Men alltså...Lockerbie Cheddar. 


torsdag 16 januari 2014

Tjoho! Min nya kamera!

Kan inte med ord beskriva hur satans nöjd jag är med min nya kamera. Nikon Coolpix S9500 om jag inte har nämnt det tidigare. Den är så liten och behändig att man knappt tror den är på riktigt och bilderna blir kanonbra (enligt mina mått mätt i alla fall och vad fan, det är ju min kamera) oavsett om de är långt borta eller skitnära. Se här:

Okej, det syns ju inte här. Men den här bilden är alltså tagen på
kanske 20 meters avstånd.
SEVCH LP1 RLD N Cerridwen's Remus. My precious.
Och den här på ganska litet avstånd.
Treklöver och smältvatten.
Den här är tagen genom ett fönster. 
Blev lite besviken på att fönsterrutorna inte automatiskt putsades
när jag startade kameran, men man kan väl inte få allt.
Stenknäck på sunkigt fågelbord från Biltema.
I efterhand kunde man skoja till det med festliga specialeffekter.
Stenknäck i "fish eye"-läge.
Blev sugen på att ta tag i min gamla fotoblogg igen. Den har ju legat i träda sedan jag började instagramma för cirka ett år sedan. Eftersom min mobilkamera är rätt kass innebär det att mitt Instagramkonto är fyllt av rätt kassa bilder. Inte för att min fotoblogg är bräddfylld av mästerverk, tvärtom, men...lite bättre än vad en lågbudget-Samsung förmår att prestera borde jag ju kunna åstadkomma. Jag får se hur jag gör.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

Tja. Vårt sovrum är nog inte mycket att visa upp. Vi är ju sjukt ointresserade av heminredning och lägger ungefär noll kronor och noll öre på sånt, däremot har vi mycket grejer som är begagnade, fådda, ärvda, hittade och/eller snodda. Det gör ju att cirka ingenting matchar, men ta det med jämnmod, det gör jag.

Det är inte spöken som har invaderat sängen utan två taxar i kombination med taskig belysning och kass kamerablixt.Och ja, i det här hemmet ligger hundarna i sängen, soffan, fåtöljen eller varhelst de behagar.

Winter is coming, jag går i ide

Åhfyfan, nu ska det komma SNÖ. Mitt värsta väder tror jag och ibland vill jag döda folk som säger att de vill ha snö för att det "blir så ljust". JA, jag vill väl också kanske hellre ha en dekorativ centimeter som ligger kritvit och orörd och solen strålar från en klarblå himmel och man kan göra skidutflykter med ostsmörgås och varm choklad i termos någon gång, men så är det ju nästan aldrig. Åtminstone inte här i söder, här kommer det oftare en decimeter, minst, tung och stabbig blötsnö som blir till en gråbrun sörja som omväxlande fryser och smälter. Man måste oroa sig för halka när man kör bil (även om man själv kör lugnt och försiktigt så är ju världen full av DÅRAR och IDIOTER som inte gör det). Utöver det så måste man skotta, och det har jag väl egentligen inget emot SÅ, det kan man väl se som ett träningspass, det är väl mer det tröstlösa i att skotta och så vet man att det ska snöa igen. Utöver det så drar man med sig snö in som blir till små pölar av smältvatten som man går och trampar i när man minst anar det och så får man gå omkring med en blöt och kall strumpa på sin fd varma lilla fossing. Finns inget som kan sänka mitt humör till närheten av absoluta nollpunkten så snabbt som att trampa i en pöl inomhus (händer dessvärre alltför ofta eftersom Hilding har världens slafsigaste vattendrickningsteknik och det hade väl varit en sak om det bara hade varit området kring vattenskålen, men han kan mycket väl kan gå fem-sex meter och sedan dregla ut en sista munfull någonstans där man minst anar det. Men en charmig tax har minst tusen förlåtande drag och snön har inga alls). Och när det ligger en decimeter snö så kan man inte gå i skogen om man inte brinner av längtan efter att få ta ett steg fram och halka två tillbaks och inte komma någonstans och få stövelskaften fulla med långsamt smältande snö, och är det något jag HATAR så är det att inte kunna gå ordentligt utan bara kasa och glida fram och åter som en viljelös amöba. Alternativet är att bara gå där det är plogat, men det blir ju extremt tråkigt i längden att bara gå runt runt i vår lilla by. Så jämfört med det tar jag alla gånger en skånsk vinter i form av två-tre plusgrader, lätt duggregn och dimma. Som det har varit hittills, men nu är det alltså slut på det roliga.

Diagnos: Snödepression. No fun.

onsdag 15 januari 2014

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Oj, det är ju mycket, måste man ta bara en grej? Är extremt bra på att reta upp mig till förbannelse på saker, folk, vädret, you name it. Sen är jag väl inte direkt Farmen-Qristina som går omkring och svär och domderar och lever jävel så fort jag stör mig på något, och inte heller en sån som vredgat plitar ihop en anonym "dagens tistel" i lokaltidningen, utan kanske något mellanting.

Men ja, jag greppar väl något ur korgen av störigheter och en sak som verkligen gör mig vansinnig är folk som tycker att precis allting som inte går deras väg är en "kränkning". En lärare får inte säga till en elev som beter sig illa, för då är det en kränkning av nån djävla snorunges självpåtagna rättighet att sköta sitt privatliv på lektionstid. Man får inte neka en person som ser ut som en karl men "känner sig som kvinna" tillträde till damtoaletten för då är det en kränkning mot den personens könstillhörighet, och sen kan jag väl ge mig fan på att det är någon som blir kränkt av att det kommer in en karl på damtoan också. Och så vidare i all oändlighet, ni fattar vad jag menar. 

Att diskriminera, särbehandla eller exkludera någon på grund av till exempel etnisk tillhörighet eller kön, det är exempel på att kränka någon. Att hugga tag i Pelle, 14 år, när han tränger sig före i busskön utan att betala är det inte. När Pelle (eller kanske snarare Pelles föräldrar) ställer sig och gapar om att han blivit kränkt så urvattnar man begreppet kränkning till en ljummen lervälling där alla ska vara med och plaska och ingenting går att urskilja eller kommer upp till ytan oavsett hur allvarligt det är. De som verkligen är/blir kränkta på riktigt är det inte längre någon som lyssnar på. Det är precis som när begreppet feminism ska mynna ut i någon löjlig djävla debatt om ifall Herr Gårman ska ha kjol eller byxor, som om det är där som de verkligt stora samhällsproblemen ligger och plötsligt blir det ett slags löjets skimmer även över snedvridna maktstrukturer och orättvisa lönesättningar.

Eh. Ja. Det var en grej som gör mig vansinnig i vardagen. Det finns fler.




tisdag 14 januari 2014

Bilder kommer

Jag har säkert skrivit om det här förut, men jag har en kamera, en Olympus som är säkert 10 år gammal, men som är svinbra på alla sätt och vis. 20x optisk zoom, 1 cm närgräns, tar skitbra bilder i allt från närbilder till actionfoton. Enda nackdelen är att den är så stor och klumpig att man bara inte kan ha den med sig lite smidigt i fickan eller åtminstone handväskan, det blir liksom lite Kalle Ankas fotografiska expedition över det hela. Lycklig var den tid då jag hade en Nikon Coolpix som var liten och smidig och tog, inte riktigt, men nästan lika bra bilder. Den damp tyvärr i ett betonggolv på en fest för några år sedan, och sedan dess har letandet efter "en bra liten kamera" varit ständigt aktuellt (just den varianten av Coolpix hade utgått ur sortimentet och efterföljaren hade inte alls samma egenskaper). Jag köpte en Canon som var hyfsad, men den hade lite lite zoom och slukade batterier som om det inte fanns någon morgondag. Tio bilder var väl allt den orkade åstadkomma en vinterdag och det duger ju inte riktigt. Sen gick den sönder en sekund efter att garantin gått ut, men det var nästan bara bra för då kunde jag ju köpa en ny. Köpte en liten Nikon av något slag, och här fick jag någon slags hjärnsläpp, för den hade kanske bara 10x optisk zoom och hela 10 cm närgräns. 10 cm närgräns för en som älskar att ta närbilder, jag vet inte hur jag tänkte här om jag ens tänkte, och mycket riktigt blev jag inte alls nöjd. Det enda som är bra med den är att den är liten, men det är också allt. Och att det går att plocka ut minneskortet och pluppa in direkt i datorn (går tyvärr inte med gamla Olympusen) så man slipper mecka med sladdar och skit, men det är inte tillräckligt för att mitt kräsna kamerajag ska låta sig blidkas. Så den gav jag till Oskar, som inte är lika kinkig (eller möjligen en bättre fotograf).

Sen gick livet in i ett nytt skede i och med att jag köpte SMARTPHONE. Då fanns det ju plötsligt ingen anledning att släpa med sig en extra kamera, tänkte jag. Jag övergav till och med min fotodagbok som jag haft sedan 2003 för att börja instagramma. Och ja, det har sin tjusning. Det är så jäkla enkelt och smidigt. Bara klicka och dela. Men helt ärligt, det är ingen bra kamera. Jag köpte ju inte den värsta SMARTPHONEN på marknaden om man säger, utan nöjde mig med nån budgetvariant. Och den tar inte jättebra bilder. Varken på långt avstånd, för det går inte att zooma annat än digitalt, men då blir det ju pixligt, och den är faktiskt inget vidare på närbilder heller. Dessutom är det skitsvårt, åtminstone för mig, att ta bilder med en hand. Mina fingrar är liksom inte gjorda för att hantera en touch-skärm samtidigt som jag ska hålla själva luren stilla. Och eftersom jag 9 gånger av 10 när jag har ett bra motiv framför mig även har med mina hundar så är det där med enhandsgrepp, eller bristen på bra sådant, en ständig källa till förtret.

Nåväl. Häromdagen så fick jag för mig att jag skulle googla lite. "Långzoom och liten närgräns" tror jag sökorden var, och vips var jag inne på någon elektronikjättes sida. Och kunde konstatera att det hänt en hel del sedan sist jag letade kamera. Då var alla med 20x optisk zoom och däröver lika stora som min gamla Olympus, och då finns det ju ingen anledning att köpa en ny. Men nu hittade jag plötsligt en som var lika liten och smidig som min förra (den kassa med 10x zoom och 10 cm närgräns), om inte ännu mindre, fast den här hade 22x optisk zoom. Den är dessutom utrustad med både GPS och WiFi och fan vet hur mycket teknik de har lyckats peta in i denna som är i storleksordningen "mindre än en braständsticksask". Och den var så löjligt billig att det nästan var ett hån att inte köpa den. Så det gjorde jag. Idag var jag på Konsum och hämtade ut den, och nu ligger den och laddar sig*. Kan knappt bärga mig tills jag får gå ut på promenad och ta den med och liksom zooma in världen.


* Förr hade jag följande krav på kamera:
1. Mycket zoom
2. Liten närgräns
3. Ska kunna använda vanliga AA- eller AAA-batterier. Av den enkla anledningen att det enligt mig är svinmycket enklare att skaffa nya batterier än att ständigt behöva tänka på laddare. 
Min Olympus uppfyller alla de här kraven, plus att det finns en riktig sökare också så att man slipper stå och vingla med kameran på armlängds avstånd för att se hur bilden blir på skärmen, vilket jag anser är ett plus men som jag ändå inte använder mig av jätteofta. Kan väl säga att jag har släppt punkt 3 helt och hållet nu. Tycker fortfarande det är assmidigt med AA-batterier, men det verkar jag vara djävligt ensam om att tycka. Och finns det så är inte krav 1 och/eller 2 uppfyllda och då kan det ju faktiskt kvitta.




14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Shit, det känns som att det är mycket med pistolhot just nu. Och det kanske behövs, för det är väl inte särskilt många karaktärer i tv-serier som är direkt avundsvärda? Antingen är de stora svin, och det vill man ju inte vara, eller riktigt hyvens typer som ändå råkar förfärligt illa ut gång på gång, och det vill man ju inte göra, eller superklantiga som bara ställer till det för sig hela tiden, och sånt vill man ju helst också undvika.

Är ju inte direkt ute efter den typen av spänning i min tillvaro faktiskt. Om mitt liv skulle vara en tv-serie så hade den haft 0 tittare (ungefär som att jag föreställer mig att den här bloggen har cirka 3 läsare) per avsnitt. Jag får nog byta liv med någon som har en rätt så intetsägande biroll och som inte är så viktig att manusförfattarna tycker det är mödan värt att skapa intriger kring den karaktären. Typ: Hawk i Twin Peaks.

Winter is coming och hurra, vinst för Sverige

Jamen så kom "vintern" även till Skåne. Fy fan. Körde till Hässlehåla igår eftermiddag, på radion pratade dom om halkvarning och snö, men i vår del av världen var det visserligen minusgrader, men vägbanorna var torra och fina tack vare en helvetisk blåst dagen innan, så jag hoppades i mitt stilla sinne att det nog gällde andra delar av landskapet.

Satt på möte, så tittade någon ut och sa att det hade kommit en halv decimeter snö. Hahaha, vilket skämt, tänkte jag. Fast det var det ju inte. HELVETE. Hatar snö. Hatar att köra bil när det är "snökaos", jag har inga problem med att puttra fram i sakta mak, men idioter som ska om och förbi till varje pris kan man ju klara sig utan.

Körde hem efter mötet, som väl var hade folk hunnit masa sig hem från sina jobb, alternativt hade vett att stanna inomhus, för det var nästan ingen trafik. Jag lyssnade på radiosportens fattiga sändningar från Sveriges premiärmatch mot Montenegro i handbolls-EM och retade mig på att de hela tiden växlade över till Idrottsgalan, som om det var viktigare! Kom hem utan missöden och hann se hur de blågula fullkomligt mosade det montenegrinska laget i andra halvlek. GÖTT.

I morse var det någon plusgrad och jag hoppas att det så förblir. Vinter, vik hädan. Jag är färdig med dig.

måndag 13 januari 2014

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

Ja, men till exempel den här då: 
Inte bara ful, den är dessutom outsägligt tråkigt. Statistik kan vara extremt spännande att jobba med i det verkliga livet så att säga, men den här boken är teoretisk så det knastrar om det och innehåller, som jag minns det, bara en massa tradiga exempel i stil med: I en glasburk ligger 100 svarta och 100 vita kulor. Om du blundar och tar en kula ur burken och den visar sig vara vit, hur stor är sannolikheten att nästa kula är a. vit? b. svart?

Generellt är läroböcker rätt fula. Och för det mesta rätt tråkiga, eller här är jag kanske färgad av mellanstadiets hatböcker Ur folkens liv (OÄ) och Vad var det jag läste? (någon slags läsförståelsebok från helvetet). För att inte tala om de bräkande menlösa läseböckerna Nu läser vi eller vad de nu hette, de där om Tor och Lena. Den som författat dom skulle ju för fan ha SPÖ. Sådär, nu är det sagt.  





 

söndag 12 januari 2014

Jamen då drar HANDBOLLS-EM igång

Nu stundar härliga tider i och med att handbolls-EM börjar. Idag, men Sverige spelar inte sin första match förrän imorgon. Tråkigt nog  sammanfaller detta med att jag inte är hemma, men hoppas på att radiosporten sänder detta viktiga så jag kan lyssna i bilen.

Tråkigt också att TV4 väljer att sända en dokumentär om Bengan Boys kl 23.00 en söndagskväll när min klocka ska ringa 04.30 på måndagsmorgonen. RÄTT SURT om man säger. Det hade ju varit kul med lite nostalgitrippar från the golden years, men skönhetssömnen får nog tyvärr gå före. Håller en tumme för att TV4 Play är lika pålitligt som SVT Play.

Extremt störigt: Skar upp fingertoppen på en vass kant av en tablettkarta med hundglukosamintabletter. Det blödde som satan och det här huset brukar vara välutrustat ifråga om förband, men nu fanns plötsligt bara Compeed och andra jätteplåster. Hittade slutligen små plastplåster med Blixten McQueen på som jag köpt utifallomatt blodvite skulle uppstå på barnbarnen. Kände mig som en TÖNT och sedan lossnade det när jag duschade och nu gör det svinont varje gång pekfingret nuddar vid något. Typ tangentbordet. Bäst jag slutar då.


12. Hepp! Dagens tv-tips.

Oj, nu blev det svårt igen. Tittar inte så hemskt mycket på tv, åtminstone inte periodvis och nu är det en sån där icketittarperiod och då känns tv...avlägset. Men jag gillar Bonde söker fru, Expedition Robinson och ser väl med lite skräckblandad förtjusning fram mot en ny säsong av Farmen, med Paolo Roberto som programledare. Men det är kanske inte sånt man rekommenderar som ett tv-tips. Andra serier vi följer, t ex Sons of Anarchy, Breaking Bad och The Walking Dead konsumerar vi i form av dvd-boxar (pga att vi ej fattar hur man gör när man laddar ner), och det känns därför inte som tv "på riktigt".

Men om ni frågar mig vilken som är den bästa tv-serien ever, alla kategorier, så svarar jag utan att tveka Hem till byn. Alltså Bengt Bratts mästerepos, ej att förväxla med den brittiska evighetsserien Hem till gården. Ett fantastiskt tidsdokument och rätt så besk kritik av svensk jordbruks- och glesbygdspolitik under sisådär fyrtio år. SE DEN, ni som ännu inte har gjort det. Ni har en lycklig stund framför er. 

lördag 11 januari 2014

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

BRYSSELKÅL! Det var ju busenkelt att svara på. Skulle lätt byta bort alla grönsaker i hela världen mot brysselkål om jag var tvungen. Nu är jag ju lyckligtvis inte det, men bara så att.

Man kan nog göra mycket gott med brysselkål, men godast tycker jag är så här: Koka dom mjuka och mosiga och äta med lite flingsalt. Passar till allt. Eller att ätas för sig själva, som snacks.

Mmm...brysselkål. En kärlekshistoria.

fredag 10 januari 2014

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Eller snygg vet jag förstås inte, men jag är hemskt nöjd med min Den gröna milen. Att jag har den i sex volymer som släpptes en i taget med någon månads mellanrum, så som det var tänkt från början alltså, och inte i en samlad volym som det senare blev och som är FUSK. Som en liten bonus för sitt idoga rännande till Ica Maxis bokavdelning (där jag köpte mina, av någon outgrundlig anledning fanns de bara där och inte i bokhandeln som man skulle kunna förvänta sig) får man alltså till slut även en idolbild på Stephen King, vars dolska blick är det första som möter den som inträder i vårt sovrum. Detta är alltså inte en författare jag skulle vilja hångla med, men det är klart, under pistolhot så är det möjligt att man omvärderar situationen en smula.

För övrigt en mycket bra bok som även blev en mycket bra film. Man kan mycket väl läsa boken först och se filmen sen, man blir inte besviken (vilket ju annars är rätt vanligt). Med Stephen King är det ju så att antingen är det en bra bok som blir en bra film (t ex Nyckeln till frihet, Stand by me, Dolores Claiborne, Lida) eller så är det en bra bok som blir en fördjävla dålig film (Running Man, Maximum Overdrive, The Mangler, Salem's Lot, Carrie) eller en bra bok som blir en film som både är bra och dålig på samma gång (The Shining). Ja, den är jättebra på ett sätt, men samtidigt inte speciellt trogen boken plus att både ungen OCH mamman spelar rent ut sagt fördjävla dåligt.
Ja, men det var väl en liten parentes bara.

torsdag 9 januari 2014

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Det är nog att hålla på och oroa mig i förväg för hur saker ska bli och alltid ha en plan B, C, D och resten av hela det djävla alfabetet för allt som kan tänkas inträffa. Visst, det är ju praktiskt att inte stå helt handfallen när saker inte blir som man har tänkt sig, men det tar rätt mycket energi att gå omkring och tänka ut vad som skulle kunna hända och vad man i så fall måste göra då, och vad man får göra istället om inte det heller funkar. Vill gärna tro att det mesta löser sig ändå på något sätt.

"Skulle vilja vänja mig av med" är alltså inte synonymt med "realistiskt" eftersom "Herren hjälper den som hjälper sig själv" är hårdkodat i min DNA-spiral och inte så himla lätt att sätta sig över.

Mvh
Kontrollfreak_68:a 

onsdag 8 januari 2014

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Men alltså...öh. Vilken fråga. Jag vet knappt hur några författare ser ut överhuvudtaget, så jag fick googla lite. Då blev det ju ännu svårare för många såg ju mer eller mindre ut som psykfall (ingen nämnd, ingen glömd). Den första jag hittade som enligt mig inte var direkt motbjudande var Jo Nesbø, så det får väl bli mitt svar tills vidare. Givet att det är under pistolhot, men för det behöver man ju inte ta den värsta slusken om man nu ändå ges någon slags möjlighet att välja.

tisdag 7 januari 2014

Breaking glass

Skum sak som precis hände: På bordet framför mig stod ett glas som var halvfullt (eller halvtomt beroende på hur man ser det men SKITSAMMA för det är inte det som det handlar om) med vatten. Och så plötsligt så bara sprack det. Klirr, i två delar, över- och underdel kan man väl säga, och underdelen var så pass hög att bara pyttelite vatten rann ut och det var väl tur i och för sig, eller tur vet jag inte, det enda som skulle ha hänt var att bordsskivan blev lite blöt och det är ju förhållandevis lätt att åtgärda. Men hur som helst, ett glas ska väl inte bara spricka sådär? Det var alltså kallt vatten, annars hade man ju kanske anat att det blev någon slags påfrestning när 100 grader Celsius möter rumstempererat glas. Men ett vanligt djävla dricksglas som bara spricker av sig själv utan någon som helst anledning? Nu var det rätt längesen jag såg på skräckfilm, men man börjar ju undra om det inte är något ÖVERNATURLIGT som pågår här.

(Om jag hade bott i Amerika så hade jag kanske kunnat stämma glastillverkaren och blivit ekonomiskt oberoende för resten av livet för tänk om det hade varit ett litet barn i närheten, t ex? Nu var det ju inte det, men TÄNK OM, som en amerikansk advokat säkert hade stått i rätten och brölat ut mot juryn i sin slutplädering. Men tyvärr vet jag inte vem som har tillverkat de här glasen eftersom jag antingen har köpt dom på loppis, alternativt har fått dom av en person som fått/snott (oklart vilket) dom från en restaurang där h*n jobbat tidigare. Och så bor jag ju inte heller i Amerika, så det blir nog till att släpa sig till jobbet på måndag i vilket fall som helst. Bad luck).

Idag är det tisdag

Håll med om att det där med trettondedagen är rätt skumt. Först har det varit jul och nyår och sen bara "va, en röd dag TILL?", helt otippat sådär.  Denna dag firas (bland annat) för att de tre vise männen just idag för en herrans (hoho) massa år sen kom stapplande in i Betlehem och lämpade av sina lass med guld, rökelse och myrra till den nyfödde Frälsaren i sin krubba. 

Många har börjat jobba idag efter sin julledighet. DOCK INTE JAG, för jag ska vara ledig den här veckan också och börjar alltså inte förrän på måndag. Det känns rätt skumt och nästan lite postapokalyptiskt. Inte för att det är så himla övergivet här, på vår gata bor mest pensionärer och de är ju alltid hemma. Var dessutom tvungen att åka till stan för att köpa hundmat, och det var inte direkt övergivet där heller om man säger. Den sanna postapokalyptiska känslan infinner sig först när man kommer ut i skogen och det spelar i och för sig ingen roll om det är vardag eller helg, för där finns aldrig en människa. Vet inte vad folk har för fritidsintressen här, men det är i alla fall inte att ströva omkring i skog och mark. Det är däremot gott om både rådjur och dovhjort, så helt ensam är man ju inte. I sällskap med två taxar är dock risken/chansen att få hänga med klövviltet rätt minimal.

Ja, men det här är väl vad jag har gjort idag: Gått en mil i skogen. Åkt till stan, varit på helvetet på jorden, a k a Ica Maxi. Varit på en returstation och lämnat cirka en miljon uttjänta batterier som ackumulerats i en låda (som nu var full) under cirka fyra års tid. Åkt hem, ätit lunch, fyllt på solrosfrön och talgbollar åt småfåglarna (fast när man tittar ut och förväntar sig att få se små gulliga domherrar och koltrastar så sitter det allt som oftast en svart och ödesmättad flock med råkor där och smaskar i sig cirka en kvarts talgboll per tugga, men vadfan, de ska väl också leva), askat ur kaminen samt sorterat bort spikar ur askan (en neverending story), kört diskmaskinen med en speciell rengörings-och-avkalkningsmojäng som jag tror kan vara bra att göra ibland, tänt en brasa och nu är det kanske dags att göra sig en kopp te, tända adventsljusstakarna (här står de kvar till februari cirka, för så här års är det ju FÖR DJÄVLA MÖRKT och det måste bekämpas med alla medel) och sedan sjunka ner i soffan med en deckare och njuta av sin ledighet. Japp, så får det bli.


7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Jamen här är det väl oftast nuförtiden sen jag skaffade laptop (innan satt jag i arbetsrummet där min stationära dator står). Så himla "mobil" är man uppenbarligen inte utan jag häckar mest i ett och samma soffhörn. Just för stunden (eller okej, då fotot togs om man ska vara petig) ockuperat av två lata taxar som älskar att bädda ner sig bland kuddar, fårskinn och luddiga filtar men finns det hjärterum osv.

måndag 6 januari 2014

6. Hepp! Dagens boktips.

...måste helt spontant bli Stallo av Stefan Spjut som jag med saknad lade ifrån mig för mindre än en halvtimma sen, en bok som jag plockade till mig på bibblan innan jul, bläddrade lite i, tänkte "njaaa", ställde tillbaks, ångrade mig och plockade till mig igen och först häromdagen satte tänderna i. Vilket jag alltså verkligen inte ångrar nu, när jag nästan andlöst har sträckläst näsan 600 sidor fyllda av konstigheter som ändå verkade...nästan normala.  Och spännande var det, och man blev liksom inte direkt underskattad som läsare heller. LÄS, för bövelen, är allt jag har att säga.

söndag 5 januari 2014

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

...POPCORN! Ohotad etta sedan typ alltid, för när jag var liten fanns bara popcorn. I min värld alltså, i mitt familjehem konsumerades inte chips, jordnötter, salta pinnar eller liknande, åtminstone inte som jag kan minnas fast mina föräldrar satt kanske och smaskade när vi barn hade gått och lagt oss, sånt förekommer ju. Popcorn förekom egentligen inte heller, men när mormor och morfar kom på besök så medbringade de, som jag minns det alltid, men så var det kanske inte riktigt men det förekom i alla fall, tre (ety vi är tre syskon) påsar med hempoppade popcorn och lite annat gott i. Då var det fest i stugan och så är det än idag när popcornkastrullen kommer på spisen. Micropopcorn är smidigt och diskbesparande, men går fetbort sedan jag läste en artikel om hur mycket transfetter och skadliga ämnen från påsen som finns i själva popcornen. Kan vara värt att tänka på om man är storkonsument. Vet inte var gränsen för storkonsumtion går, men själv äter jag popcorn i snitt i alla fall en gång i veckan, så då kan det ju vara bra om det inte är direkt hälsovådligt.

Annat snacks förhåller jag mig likgiltig till. Salta pinnar och jordnötter äter jag i princip aldrig. Någon gång händer det att jag snor en näve chips när chipsälskaren Oskar sitter och smaskar i sig, vilket han gör flera gånger per vecka (ändå går han inte upp ett gram, vilket är DJUPT ORÄTTVIST men olika falla ödets lotter) men känner aldrig något sug. De enda chips jag verkligen gillar är Salt & Vinegar och det har jag nog en påse liggandes någonstans, men de där påsarna är ju stora som havresäckar och varar därför i evigheter om man som jag kommer på cirka en gång varannan månad att "javisst ja, jag har ju en öppnad påse chips här någonstans" och sedan tar några nävar. Jag skulle nog aldrig klara att äta en hel påse i ett svep. Tror dessutom att bäst-före-datum på den nuvarande chipspåsen har passerats, så på den nivån är det.

Popcorn däremot...mmm.


 

lördag 4 januari 2014

2014, målsättningarna i fordonsparken

Jag brukar inte ge nyårslöften och tänker inte ge några i år heller. Men lite riktlinjer kan man ju måla upp och se hur det blev sen.

2014 blir nog året jag kommer att skaffa ny bil. Det tror jag kommer bli rätt spännande, med tanke på att jag har ägt samma bil sedan 1995. Har varken centrallås eller elektriska fönsterhissar eller annat som vanliga bilägare förmodligen anser vara väldigt elementärt, och då ska vi inte ens nämna AC, ABS-bromsar, lampor som lyser för ditt och datt och andra finesser.

2014 blir nog också året då jag kommer att skaffa en ny cykel. Jag har en jättegammal treväxlad damcykel med växelreglaget rostat fast på treans växel och som icke går att rubba en millimeter. Allt annat verkar däremot hänga löst och skramlande så det jämnar väl ut sig. Funkar väl att cykla bort till Konsum med, men längre sträckor? Nja. Det är rätt jobbigt faktiskt. Sen fick jag ju en cykel av Sabina, som någon snott och dumpat utanför hennes föräldrar och som blev inlämnad hos och sedan tillbakalämnad av polisen eftersom ingen ägare hörde av sig. Den cykeln fick jag, och det var ju otroligt snällt, men ska jag vara ärlig så gillar jag den inte. För det första är det något slags glapp i växlarna så att kedjan hackar till då och då när man trampar. För det andra så är den lite för stor för mig, eller för lång ska man kanske säga. Får sitta obekvämt framåtlutad för att nå styret och kan inte räta upp mig. Supercyklister sitter förstås inte upprätta när de är ute och trampar omkring utan de hukar ju över styret som om de vore forna tiders betgallrande pigor, men jag är ingen supercyklist. Däremot vill jag cykla mer än jag gör nu, och därför tänker jag också unna mig en okej cykel för det ändamålet. Because I'm worth it, skulle jag nog vilja säga.

I övrigt vet jag inte just, kommer inte på något mer fordonsrelaterat direkt. Saker som jag vill men som jag anar inte kommer att bli av är: Dricka mer champagne (läs: mousserande vin, jag är inte kinkig, inget oöverstigligt hinder men blir av någon anledning aldrig av), gå mer (alltså oftare) på bio (samma där), stressa mindre (HA HA HA), säga NEJ till tråkiga saker som inte är nödvändiga (HA HA HA här också). Det låter väl nåt det, va? 


4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Här har jag lyckats pricka in några favoritsaker från vardagsrummet. 1. Fåtölj med tax. 2. Gjutjärnskamin. 3. Trägolv. Fina grejer, åtminstone enligt mig och det är ju bland annat jag som bor här. Nu är jag dessutom ikapp med LISTAN. Känns bra. Nu ska jag rensa telefonen från onödigheter samt dumsurfa.

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Oj. Det här var svårt, mycket av det jag skulle vilja kunna går nämligen under benämningen "superkrafter" och det finns mig veterligen inte direkt några ABF-kurser för att lära sig flyga, bli osynlig och liknande grejer som skulle vara enormt bra och praktiskt att kunna. Jag kommer faktiskt inte på någonting (annat) jag skulle vilja lära mig, däremot skulle jag vilja bli bättre på många saker som jag "kan" om man inte är så nogräknad med nivån på kunskaperna. Spela gitarr, måla, tala andra språk och sånt där. Inget som är oöverkomligt, det är bara slöheten som sätter stopp för detta.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

...så hade det förmodligen blivit denna bloggs så kallade devis, Jag behöver inte nån som visar vägen för jag tänker inte gå den. (Försvarstal, Lars Winnerbäck). Tycker det innefattar ungefär allt man behöver tänka på här i livet (varför man sen skulle tatuera in det i svanken är ju en hel annan fråga) som fler borde ta till sig. 

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Det här är förmodligen ett jättebra inlägg för dom som bloggar från sin SMARTPHONE. Det gör inte jag om jag inte är hotad till livet, eller tycker mig ha något extremt viktigt att säga och inte är i närheten av en dator. Det tar ju (för mig) hundra år att få fram något vettigt med det där lilla yttepyttetangentbordet, fattar verkligen inte hur andra människor gör för jag har verkligen inga dasslock till nävar, tvärtom. Men det där touchscreenpillet ligger väl inte för mig, kanske är det en GENERATIONSFRÅGA eller nåt. Höhöhö.

Men bilder från telefonen finns förstås i datorn, så det är inget problem i sig. Tar den här på världens GÖLLIGASTE taxar som inte hatar varandra fullt så mycket som bilden vill ge sken av.



Hurra, en lista för den oinspirerade

Eftersom inspirationen inte är på jättejättetopp just nu så kan det vara bra att ha en lista så att inte bloggandet går helt överstyr. Eller rättare sagt understyr, om det finns något som heter så. Listan hittade jag hos Onekligen och tanken var väl att man skulle prestera ett inlägg per dag, men jag är ju inte känd för att vara först med det senaste, så jag börjar väl med en rush såhär på fjärde dagen.

Listan ser för övrigt ut så här:

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

fredag 3 januari 2014

2014, första blogginlägget (och priset för bästa rubrik går till...)

Jösses vad tiden går, äntligen tog 2013 slut och 2014 kunde börja. Det hände inget speciellt under vår nyårsafton, det mest sensationella var nog att jag lyckades hålla mig vaken till efter tolvslaget. Händer i princip aldrig, så det var stort. Eller: kändes rätt onödigt, för då blev man ju trött nästa dag. Men men.

Jag är ledig, ledigare, ledigast. Går långa hundpromenader, slappar i soffan, läser deckare och sånt. Mina favoritsysselsättningar. Så jag har det bra*, kan man nog säga.


* Om det inte vore för yttepytteont i halsen och yttepyttesnuva och lite huvudvärk lite från och till. Sådär så att man inte är sjuk, men inte heller helt frisk = ENBART STÖRIGT. Inte för att det är roligt att vara sjuk, men då kan man ju åtminstone se fram mot att bli frisk igen. Detta tillstånd av virus-limbo kan ju däremot pågå i VECKOR.