lördag 22 juni 2013

Idag är det visst bara 7 % av befolkningen som inte är bakfulla, enligt en tvivelaktig källa på Facebook. Hur det nu än ligger till med den saken så tillhör jag den kategorin, och det känns fantastiskt. Har varit uppe sen i ottan och gått en härlig långpromenad med  taxarna. Har sedan slappat i trädgården och i soffan. Ätit lunch och kollat på ett avsnitt av Gordon's Kitchen Nightmare där Gordon själv fick kasta in handduken för att ägarna till den restaurang som behövde hjälp var så in i bänken dumma i huvudet och bara skyllde på alla andra. Vet ej vad detta tillförde mitt liv egentligen, men det var väldigt lugnt och avkopplande.

Träffade en f d granne (som flyttade några hundra meter norrut för ett tag sen) som berättade att han åkt dit för dagenefter-rattfylla tidigare i veckan. Skickade ett panik-sms till Oskar, som var på fest igår och övernattade där, med denna information samt ett KÖR INTE INTE HEM FÖR TIDIGT! Har inte fått något svar än, eventuellt blev han lite sur för att han tror att jag inte tror att han fattar sånt av sig själv.

Av grannarnas festande igår märktes inte mycket. Lite dansbandsaktig musik ljöd någonstans ifrån (dock inte från Dockan & Snökuken) men inte så att jag legat sömnlös trots öppna fönster. Så det där med 7 % tror jag inte mycket på.

Apropå Facebook. Vad är det med folk som bara kan klämma ur sig halvkvädna visor? Nu är det dags igen :-( är på akutmottagningen, var det en som skrev, men inte ett ljud om varför. Det är klart, om man har sinnesnärvaro nog att Facebookuppdatera så är man väl kanske inte direkt döende, men ändå. Är det för att man vill ha tiotusen kommentarer med frågor om hur man mår? Kan man inte bara skriva att man brutit foten, om det nu är det man vill trumpeta ut till allmänheten?
Eller när folk bara skriver sådär diffust i stil med Idag var den värsta dagen i hela mitt liv! Kommer aldrig att glömma den hemska olyckan!!! som en fd Facebook"vän" skrev för ett tag sedan. Men inte ett ljud om vad för olycka eller om någon var skadad eller något i den stilen. Är det meningen att man ska dra ut den typen av information med tång? Eller är det något i Facebook-kulturen som jag inte fattat? Är det lite fränt att skriva halvkryptiska uppdateringar och få tio miljoner kommentarer?

Nä, nu ska jag nog masa mig ut i köket och slänga ihop en smaskig spenat- och fetaostpaj. Tänkte först göra västerbottenspaj, men har ingen grädde hemma och orkar inte gå till affären och trängas bland de 93 % som gissningsvis är där och hamstrar cocacola och djupfryst pizza en dag som denna. 


fredag 21 juni 2013

En midsommarnattsdröm, lightversionen

I morse vaknade jag av huvudvärk. Detta trots att det starkaste jag druckit kvällen innan var mineralvatten, så det var alltså inte något självförvållat som orsakats av våldsamma fyllebravader, utan rent och skärt lidande utan någon som helst djävla orsak. Så jag låg där och led, kunde inte göra mycket annat. Petade i mig några knarktabletter och tillbringade sedan bort hela förmiddagen och halva eftermiddagen i någon slags pulserade dimma. Låter mysigare än det var, kan jag meddela, eftersom pulserandet gjorde ont och dimman inte var tillräckligt dimmig för att jag skulle kunna somna mer än några minuter i taget.
Vi var bjudna på fest, Oskar fick åka dit själv för även när den värsta huvudvärken till slut hade släppt var jag som en skugga av mitt forna jag och kanske inte direkt i form att sätta mig i en bil och ge mig ut i midsommartrafiken på Österlen. Så jag har tillbringat resten av eftermiddagen och kvällen med att ligga på soffan och titta på ett antal avsnitt av Rederiet säsong 1 på öppna arkivet, för det var ungefär den intellektuella nivå som jag klarade av att matcha.  Hela Facebook är fyllt med glassiga bilder på sill och  jordgubbar och majstänger och glada människor med blomsterkransar i håret, och här ligger jag och knarkar. TYP. Känner att jag  har tagit "våga vägra Pripps Blå-reklam-midsommar" till en helt ny nivå. Dessutom ska jag snart gå och lägga mig och klockan är inte ens nio. Nu gillar jag ju att gå och lägga mig tidigt, och jag hade faktiskt tänkt ligga och läsa, för nu är jag lite trött på intrigerna ombord på Freja. Frågan är bara hur lågt man ska lägga ribban efter en dag i dimman. Det får nog bli "Britta och Silver" eller något liknande. Ska dessutom ha fönstret öppet, för a. det är fortfarande 25 grader varmt ute, och b. Dockan och Snökuken har fest ikväll, och det är alltid underhållande att lyssna på grannarna. Obs, bor på en gata där alla de närmaste grannarna är pensionärer utom vi, Dockan & Snökuken samt några som vi har döpt till Familjen Bensin, eftersom de äger snudd på fler bilar och mopeder och Epa-traktorer än hela byn tillsammans. Så det är inte sådär jätteofta som det är hålligång här. Och jag kan ju säga som så, att de fester som förekommer är väldigt sedesamma. Det värsta som hänt var att Snökuken vid ett tillfälle fick Doing the omoralisk schlagerfestival att skråla ut över över nejden under en knapp minut innan Dockan hann fram och vred ner volymen till knappt hörbart. Sedan vred han upp den igen efter en stund, men då var hon snabbare i reflexerna och sedan blev det tyst. Så det är ju inte direkt så att man ringer Störningsjouren och beklagar sig över grannarnas fester här.

Pratade med en av pensionärsgrannarna härförleden, och han nämnde stressen när det är så många andra pensionärer. Det blir nästan som en tävling vem som påtar mest i trädgården och gör flest småsysslor i huset. Herregud. Jag föreställer mig att livet som pensionär ska vara slappt och gött och man kan göra lite som man vill, men så är det uppenbarligen inte alls, åtminstone inte här.

Men dit är det ju många år, om inte något jättemärkligt parti som lovar att SÄNKA pensionsåldern kommer till makten. Inte så djävla troligt, va?


onsdag 19 juni 2013

Och i spetsen för massorna gick det en son till en bonde

Livet alltså. Steg upp i ottan, liftade till jobbet med en kollega, jobbade, jobbade över (och kunde därför inte åka med sagda kollega hem), fick nog, sa: NU FÅR NI FAKTISKT LÖSA DET HÄR UTAN MIG och gick sedan till bussen som jag var tvungen att åka med för att hinna till bilverkstan innan den stängde. Hämtade ut min nyservade Queen of Volvo. Betalade 2200 kronor för kalaset och fick reda på att bromsarna är "helt slut". Det är inget jag har märkt av, men å andra sidan bromsar jag faktiskt väldigt sällan. Jag kör ju antingen bil jättejättetidigt på morgonen eller rätt så tidigt på eftermiddagen, och då är det inte så mycket annan trafik att ta hänsyn till utan man kan planera sin körning och ägna sig åt ECO DRIVING, som jag har snappat upp att det heter. Fick boka en ny tid nästa vecka och ser då fram mot att bli 3500 kronor fattigare på ett bräde. Fast bromsar är ju såklart väldigt bra att ha, speciellt när man kör i såna viltstråk som jag gör, så det är ju bara att gilla läget.

Åkte hem, drack te, åt äpple, läste reklamblad. Gick ner till trädgårdslandet, a k a "Västbanken" eftersom det gränsar till Katlas och Tengils tomt och det känns som att man skulle kunna bli beskjuten av SCUD-missiler när som. Lade gräsklipp runt potatisen, rensade lite ogräs bland kryddorna och åt tre mogna smultron. Körde ner soptunnan till gatan eftersom det är tömning imorgon. Stötte ihop med Onda Dockan, numera enbart kallad Dockan, som berättade att sopgubbarna redan varit där. Typiskt. Vi har tömning varannan torsdag och de veckor det är något speciellt i slutet av veckan, till exempel en helgdag, så rekommenderar soptömningsbolaget att man sätter ut tunnan "flera dagar i förväg" och jag retar mig enormt mycket på deras bristande organisationsförmåga. Först får man en lapp där det står alla tömningsdatum för hela året, sedan står det att följande veckor KAN det förekomma undantag, och så veckorna som innehåller påsk, Kristi Himmelsfärd och liknande. Men det framgår inte NÄR de kommer och det måste de väl ändå veta i förväg så att de kan sätta ett datum, HUR SVÅRT KAN DET VARA? Nä, istället ska tunnan stå ute på gatan i flera dagar och det går väl an om man bor på en normal tomt som ligger och fläker ut sig längs med gatan. Men vår tomt är en så kallad stekpannetomt och vår tomtgräns mot gatan är bara så bred som uppfarten, resten av tomten ligger liksom bakom Dockans och Snökukens tomt från gatan räknat, så det finns helt enkelt ingen plats för permanent förvaring av soptunnan. Därför måste man hålla ordning på tömningsdagarna, och det brukar jag göra, men så kommer dom här undantagen och skapar oordning i systemet. Förra gången det var tömning var det samma visa, för då var det nationaldag på torsdagen och dom kom tidigare. Eller möjligen inte alls, men det blir ju samma effekt. Så nu står tunnan där med en månads sopor och det dröjer 14 dagar till nästa tömning. ENJOY, som vi säger.




Boredom boredom

Seriöst, det här måste ha blivit cyberrymdens tråkigaste blogg (det är här ni 10 läsare ska stämma upp i ett unisont NEEEJ...nähä, inte det heller). Men jag bara jobbar och jobbar och sen är jag trött. Jag längtar efter semestern, men dit är det ju evigheter. Lite är det SMARTPHONENS fel också. Förr var jag ju tvungen att starta datorn för att kolla mailen. Kolla mail = jättekul. Kanske inte om man får dödshot och sånt, men det har jag aldrig fått. Däremot är det kanske 80 % reklam, och det är ju förstås inte så djävla festligt, men man vet ju aldrig. Någonstans där i högen om erbjudanden från Ellos och I FORM så kanske det ligger ett skitroligt mail som kommer att förändra hela ens tillvaro. Ja, i alla fall, om man har en SMARTPHONE så kan man ju kolla mailen i den (och det gör jag typ jämt), så därför finns det inte längre samma behov av att plocka fram datorn och göra detsamma.  Och när man ändå "hade datorn igång" så kunde man ju passa på att blogga lite om ingenting. Men när det nu burrar till i fickan varenda gång jag får ett mail så kan det gå flera dagar utan att datorn sätts på. Så ligger det alltså till.

TILLÄGG: Jo, jag vet att man kan "blogga från mobilen", men seriöst. På min gamla telefon kunde jag sköta hela tillvaron med en tumme. SMARTPHONEN är så djävla stor att man liksom måste använda tvåhandsgrepp. Och det där med pekskärm, NJA. Det är ju smidigt och bra förstås, men jag är helt oförmögen att skriva om jag inte använder ena handen till att hålla telefonen stilla och sedan den andra för att försöka pricka bokstäverna med. Och ändå blir det fel jätteofta, inte alls som förr när man kunde skriva hela sms-romaner utan att titta en enda gång, man visste att sju tryck på ettan var asterisk och tre tryck på # gjorde så att det blev stor bokstav hela tiden, och man kände dessutom i tummen hur många gånger man hade tryckt, och det blev nästan aldrig fel.

Men det här med pekskärm är nog nåt för "den yngre generationen". HEJ PENSIONÄR. Eller nåt.

söndag 16 juni 2013

Ett litet bakslag

Dristade mig precis att ta en titt i kalendern. Det är ju midsommar nästa vecka, och då har jag någonstans tänkt att då är det snart semester, för jag skulle egentligen börja min semester vecka 26. Men av diverse olika skäl, alla trista, var jag tvungen att flytta fram min semester tre veckor. Det har jag ju vetat om jättelänge, men ändå har det där vecka 26 legat i bakhuvudet. En titt i kalendern gav dock vid handen att det är fyra veckor tills semestern börjar. Fyra veckor. Det är ju en hel djävla MÅNAD. Vad trött jag blev nu.

Tröstar mig med den förnämliga tv-serien Öbergs på Lillöga, en skärgårdsproduktion från nittonhundralängesen. Såg den aldrig när den gick i original, men det går ju lika bra nu. Älskar taffliga svenska tv-serier och den här verkar uppfylla alla krav. Stolpig dialog och lågt tempo. Minst tjugo minuter har gått och ännu har ingen kommit ut ur handelsboden. Istället står de med buskiga 70-talsskägg och brun manchester och fäller dryga kommentarer om sommargäster à la Vi på Saltkråkan. Hahaha.

Slöa söndag

Har jobbat idag. Det är rätt surt att jobba en söndag när man alltid jobbar måndag till fredag i vanliga fall. Helgen blir liksom stympad. Men måste man så måste man.

En annan trist sak med att jobba en söndag är att vår ventilation och luftkonditionering är tidsinställd på måndag till fredag och går inte att starta manuellt. Ute var det kvavt och äckligt, inne ännu kvavare och äckligare. Dessutom finns det någon skum koppling mellan ventilationen och avloppet till nödduschen så att om ventilationen inte är igång så luktar det...avlopp. Och det i kombination med varmt, kvavt och äckligt var väl inte något som direkt ökade välbefinnandet.

Jobbade, handlade på Ica Maxi, åkte hem, fixade lite av varje och damp sedan ner i soffan och kände mig av någon anledning rätt dassig på ett sätt som jag inte brukar. Vi åt jordgubbar och började kolla på en film, jag somnade. Vaknade efter ett tag och så kollade vi på ett tv-program om polishundar som letade knark, jag somnade. Vaknade och började titta när det skulle börja handla om bombhundar, jag somnade innan de ens hade hittat så mycket som en stubintråd. Hatar att somna och vakna och sedan somna igen och ändå känna sig helt slö och orkeslös. Fast jag har jobbat som en galärslav sen i påskas, typ, plus varit ute och spårat i princip varenda lördag och söndag sedan dess, så det finns kanske fog för att vara slö och orkeslös. Fast nu är jag piggare, men kommer förmodligen aldrig att somna ikväll efter flera timmars eftermiddagsdvala. Får väl ladda med någon riktigt tråkig bok, eller varför inte favoritsömnpillret Linda som i Lindamordet som ljudbok som jag till och från har lyssnat på i flera års tid utan att ta mig längre än typ CD 7 av 14.

Häckar nu i soffan med en tax som inte fick följa med till jobbet idag och därför inte vill vika från mattes sida efter detta fruktansvärda svek. Slökollar lite på Tjejen som gjorde lumpen. Jag är lite förtjust i Tjejen som-filmerna fastän de är otroligt lama och förutsägbara. Men en sån här dag, när regnet hänger i luften och ibland står som spön i backen, och man har varit uppe sedan innan fan själv fick liv i skärseldarna så känns det som underhållning på en helt lagom nivå.






Pank och fågelfri

Sådär, nu är taket betalt. Det känns passande att himlen öppnade sina portar och levererade världens skyfall i samma stund som jag klickade på "betala", och så satt man här helt torrskodd. Inte för att det regnade in tidigare heller, men det var nog bara en tidsfråga.

Häromdagen flyttade det in en kajunge i växthuset. Vi tyckte synd om honom, för han har säkert ramlat ur boet för tidigt. För flyga, det kunde han inte. Vi döpte honom till Kaj och bäddade ner honom med ett par av Helmers hemstickade raggsockor ifall nätterna skulle vara bistra, och så hoppades vi på det bästa. Nästa dag var han i allra högsta grad levande, och hade dessutom producerat ansenlig mängd fågelskit både här och där. Men det är ju bra med gödning i ett växthus. Fast han hade liksom ingen respekt för Det Som Växer, utan hade brutit av ett par stjälkar på växande gröda. Då upphörde mitt medlidande och Kaj placerades i körsbärsträdet under övervakning. Kajmamman, åtminstone tror vi det, fast det kan ju vara en random kaja som bara uppehöll sig runt växthuset av en ren slump, kretsade omkring i närheten och vi tänkte att hon nog skulle ta sig an sin klumpeduns till son vad det led.

Jag placerade mig vid grillen med ett glas vin och ett korsord i väntan på den perfekta glödbädden. Plötsligt rusade taxarna till körsbärsträdet med de långsmala kropparna inställda på att DÖDA. Åtminstone Remus, Hilding har inte riktigt fattat det där med jakt även om han blev lite intresserad av en koltrast sist vi var på viltspår, men han hängde med i alla fall. Då är man i allmänhet, och Kaj i synnerhet, glad att man a. är snabb i tanke och handling, samt b. har lärt sina hundar ordet NEJ. För naturligtvis var det Kaj som hade drumlat i backen igen och nu låg några centimeter från dödens käftar. Han kom dock undan med blotta förskräckelsen. Jag tog in hundarna och när jag kom ut igen hade Kaj kravlat in i en buske och satt där och tryckte.

Här skulle man vilja infoga ett lyckligt slut, men sanningen är att vi inte vet. Idag var Kaj borta. Tror inte han är död, för då brukar det finnas en liten hög med fjädrar som skvallrar om att någon har fått en liten extramåltid. Men försvunnen är han, så nu är vi som sagt panka (när taket är betalt) och fågelfria (när Kaj har schappat). Haha, så djävla vitsigt. 

onsdag 12 juni 2013

I'm sitting here shakening wondering when another Enola will pass again

Har precis kommit tillbaks från möte med byggfirman där vi skulle "komma överens". Ja, men det var ju bara att sträcka över burken med vapenfett och sära på skinkorna. Nädå, skojar bara. Vi kom bra överens, även om det SVIDER i mitt snåla småländska hjärta. Har nämligen precis hostat upp ytterligare femtio papp. FEMTIOTUSEN KRONOR. Och då är allt ändå inte betalt utan det kommer ytterligare en sur faktura om några dagar. Tur man är var rik. Eller: prisa Gud för ROT-avdraget.

I övrigt: jobbajobbajobba. Det hade väl gått an om man hade någon fritid att tala om, men det är klent på den fronten (fast självförvållat). I år inföll påsken vecka 13, och nu är det vecka 24. Under 11 veckor i sträck har jag varit uppbokad exakt varje helg, både lördag och söndag, med spårläggning och spårträning och spårprov och utställningar och lite annat. Nu på lördag är det avslutning på sista spårkursen (har gått 3 parallellt), och på söndag skulle jag vara HELT LEDIG. Notera "skulle vara", för nu ska jag inte det utan måste jobba över istället eftersom nästa vecka bara innehåller 4 arbetsdagar på grund av midsommar och det är helt oanständigt mycket att göra på jobbet, så jag får väl bita ihop och dra mitt just nu extremt tunga strå till stacken. Bittert!

Och det blir varken Tjejmilen eller Hundlöpet för mig i år. FAAAN. Mitt knä är förvisso bättre, men inte helt bra, och när man har varit skadad så måste man ju sätta igång så FÖRSIKTIGT, och då är det inte läge att ha några lopp som ligger och stressar på i pipelinen. För övrigt gillar jag inte ens att springa på sommaren. Eller jo, om det regnar och/eller är kallt, men inte annars. Min plan var att konditions- och löpträna under vintern och våren och sedan bara underhålla detta lite lätt och sedan springa mina lopp i slutet av sommaren, men det sket sig ju på grund av 1. höftskadan från helvetet, tätt följt av 2. knäinflammationen från helvetet. Blir så DJÄVLA sur på detta måndagsexemplar till kropp att jag knappt finner ord. Så nu talar vi inte mer om det och så kommer jag förhoppningsvis igen med nya tag till hösten igen och hoppas att 2014 blir Det Stora Löparåret.




tisdag 11 juni 2013

It's Tuesday afternoon and the sun has been shining all the day

Sitter här och slappar i godan ro med fötterna på bordet. Idag har det varit typ högsommarvärme, men nu ikväll mulnade det på och skulle kunna utvecklas till regn och/eller åska. Den som lever får se.

Taket är klart! Eller det har det faktiskt varit sen i onsdags, men det har ju varit sparsamt med blogginläggen på sista tiden. Var faktiskt nästan mest glad åt att kunna använda grinden (var tvungen att ta bort den på grund av att byggnadsställningen hamnade precis i grindhålet) istället för mesiga kompostgaller som åtminstone Hilding lärde sig forcera på nolltid. Men det har verkligen blivit ASFINT. Som ett helt nytt hus faktiskt. Här kommer bildbevis:


Före. Tak från 1950. Skabbig skorsten. Ful parabolantenn. 

Mitt i. Ingen skorsten. Inga takpannor. Stök och elände.
Efter. Nytt tak. Ny skorsten. Ingen parabolantenn. Blå himmel.


Imorgon ska vi träffa byggfirman och "göra upp" om det ekonomiska. Det blir inte jätteroligt. Åtminstone inte för oss, tror däremot att byggfirman skrattar hela vägen till banken. Det blev lite dyrare än beräknat på grund av att skorstenen behövde rivas ner och muras upp igen, samt lite plåt på kupan (på andra sidan) fick bytas. Men det är bara att hosta upp slantar och se glad ut. Byggjobbarna var åtminstone otroligt trevliga, det hade ju varit förfärligt att behöva betala dyra pengar till idioter. 










söndag 9 juni 2013

Det var det

Jaha, nyss satt man och hade en smaskig långhelg framför sig och nu är den poff, borta. Kommer aldrig mer åter. Det känns ju lite sådär. Ändå har jag lyckats peta in en del latmaskeri, framför allt i fredags. Har även hunnit med att grilla, dricka vin och titta på film. Plus spårat vilt förstås. Och kollat på prinsessbröllop, fast jag missade själva JA/I WILL-ögonblicket, men de blev ju uppenbarligen gifta ändå även om inte jag var med.

Men lite mer ledigt hade ju inte varit i vägen. Det är snart midsommar. MIDSOMMAR. Vart tog den här våren vägen?

torsdag 6 juni 2013

I'm alive

Först hinner man inte blogga för att man bara jobbar RÖVEN av sig och ägnar sig åt viltspår på den lilla lediga tid som råkar bli över. Ja, och sedan hinner man inte blogga för att man äntligen är lite LEDIG, och då ska man väl inte sitta och hänga framför datorn inte. Men jag blev tvungen, för min såkallade smartphone påpekade att minnet var fullt och bad mig radera objekt. När jag så skulle gå in i galleriet för att radera så gick det inte att öppna eftersom "minnet var fullt". Jamen HALLÅ, hur ska man kunna radera objekten om man inte kan öppna mappen som objekten finns i?  Så nu sitter jag och pillar med sånt när solen skiner och himlen är blå. Hatar trilskande teknik, så det är ju inte precis något drömscenario. Kan erkänna att en och annan saftig svordom har uttalats under tiden som dator och lur går och känner sig för lite och funderar på om det är möjligt att kommunicera. Det var fan i mig bättre förr när man bara hade en grå telefon med snurrskiva att bry sig om.