söndag 28 april 2013

Sådan leda bryter ner en bra frisyr

Ja, här bloggas det inte så det ryker direkt. Har inget att blogga om eftersom jag bara jobbar. Är trött på att bara jobba och vill ha LEDIGT. Skulle egentligen varit ledig torsdag fredag denna veckan, plus onsdag som är första maj. En riktigt härlig långhelg med andra ord. Men av olika anledningar som jag inte kan gå in på här så blev det inte så. RÖV.

Idag har jag och Remus gått viltspårprov. Han fick en etta, vilket inte är samma sak som att till exempel ha en etta i slöjd utan i det här sammanhanget är det högsta betyg, så jag är helnöjd. För Remus kvittar det om han deltar i ett prov eller om det bara är träning, han är nöjd när han hittar klöven i slutet och får bära den och malla sig på väg tillbaks till bilen, och sedan får han mumsa lite torkad lammlunga som belöning. Vi uppskattar olika saker här i livet.

Är lite stressad eftersom helgen redan är slut. Har bland annat ett potatisland att gräva, tomat- och gurkfrösådder att plantera om och squashfrön och bondbönor att peta ner i jorden. Men det får väl bli på första maj, arbetarens dag. Ett hittills tomt blad i min fullspäckade agenda.

onsdag 24 april 2013

Sleepy hollow

Idag försov jag mig. Det händer så sällan att det faktiskt är värt ett omnämnande. Eller jag vet inte om det riktigt räknas som försovning, för jag var på jobbet i tid och då hade jag ändå varit och slängt tidningar i pappersåtervinningen på vägen OCH följt gällande hastighetsbegränsningar. Men min såkallade SMARTPHONE (som jag har som väckarklocka) hade stängt av sig själv i natt på grund av lite batteri. Det är det träligaste med de här klösbrädorna (tack tack tack till randigkatt för detta förnämliga uttryck) är att de måste laddas stup i kvarten. Den gamla Nokian jag hade klarade sig i veckor på en enda uppladdning. Eller ja, åtminstone i en vecka. Nu pratar jag inte så förfärligt mycket i telefonen, och med den gamla Nokian kunde man inte göra så mycket mer än att spela Tetris. Inte kolla mail eller Facebook, inte Instagramma, inte spela Ruzzle och Quizkampen eller läsa nyheter och kolla hur vädret ska bli. Sånt som är kul och smidigt med en SMARTPHONE, men som slukar batteri som om det inte finns någon morgondag. Igår när jag hade gått och lagt mig så noterade jag förvisso att batteristapeln var ganska låg, men jag tänkte att det nog klarar sig för på natten är den ju ändå bara i standbyläge och det kan väl inte dra så himla mycket. Men jo, uppenbarligen, för i morse slog jag upp mina melerade klockan 04.45 och tyckte det kändes...skumt. Fel. Och det var det ju också. Tur man inte är en sån som måste fixa och pyssla med sitt utseende en stund varje morgon, utan det är bara att hoppa i kläderna, trycka ner mackor och juice, borsta tänderna, greppa matlådan, på med ytterkläderna och så iväg. Och nu är det ju VÅR, så man behöver varken skotta snö eller skrapa rutor eller ens ta på sig ett ton ytterkläder. Jag har helt sturskt tvättat vinterjacka, vantar, mössa samt underställ och har för avsikt att hänga undan detta för säsongen. Jackan var värst. Den har jag haft hela vintern i ur och skur, tryckt fickorna fulla med hundgodis, lagt blodspår och smulat kexchoklad över. Man hade förmodligen kunnat mätta en hel by i Afrika i en månads tid om man lagt den i blöt och sedan kokat buljong på tvättvattnet.

Hur som helst. Tveksamt om det räknas som försovning när man inte blir försenad, men jag HATAR att börja dagen sådär, med stress och jäkt. Dessutom hade Hilding i ett obemärkt ögonblick fått tag på Remus' halsband och tuggat på spännet så det nästan var helt av, vilket jag upptäckte i morse. Mitt fel som lade det i trappan istället för att hänga upp det på en krok, men våra hundar är nästan alltid där vi är så jag tänkte inte på det. Hilding är ju för farao tio månader, ingen jätteliten valp som måste passas varje sekund. Men jo, uppenbarligen. Så idag fick det bli en shoppingrunda efter jobbet. Först till Däckia för att hämta ut mina SPRILLANS NYA sommardäck, med ett mönsterdjup att drunkna i. Fick boka en tid igår, frågade om det gick bra vid halv tre, men det gjorde det inte för då hade gubbarna fikarast och härsknade till om det vankades jobb, berättade han som jag förmodar var deras chef.  Det verkar inte direkt vara management by fear där om jag får säga vad jag tycker.
Vidare till djuraffären för att köpa nytt halsband. Naturligtvis har den gamla, snygga och BRA modellen av detta märke utgått till förmån för en lite sämre och fulare. Men det är smällar man får ta. Svängde slutligen inom Net On Net för att köpa en extra laddare till SMARTPHONEN, som kan ligga i sovrummet så att man slipper stiga upp och få ner för att hämta den laddare som man har på nedervåningen om man skulle råka se att man har lite batteri när det är dags att krypa ner i bingen. Lättjan har härmed tagits till en helt ny nivå. Eller inte. For omkring inne på Net On Net som en stressad råtta i en Skinnerbox. HATAR Net On Net, deras butik är jättestor och helt ologiskt uppbyggd med en massa gångar och återvändsgränder och "torg" som också är återvändsgränder. Hittade till slut en vägg med skylten "Laddare". Letaletaleta efter en som passar en Samsung, men näe, där fanns bara till Iphone och Ipad och fan och hans mormor. Fick fråga, jamen då hängde de väl på en vägg där det stod "Bluetooth" några meter därifrån. Jaha, det var väl det sista stället i världen jag skulle ha letat på. Idioter.

Hem, släpade ner vinterdäcken i källaren, bar in ved. Plågades svårt under tiden eftersom jag har fått en liten otrevlig låsning i ländryggen som gör att det känns som att det sticks in en kniv i vissa positioner där ryggen vrids och böjs. Inga problem med att sitta, gå eller stå, men att till exempel resa sig från sittande till stående är något av en pina. Men det går väl över på några dagar, det brukar det i alla fall göra.

Nu ska jag smaska i mig ett avsnitt av Lackalänga på Svt:s öppna arkiv. Så fort man tror att det inte kan bli sämre så vrids dålighetskniven om ett varv till. Till exempel: Lisa, en fd alkis i 20-årsåldern, elev på Lackalänga folkhögskola, får ett återfall och kommer inte tillbaks till skolan. Två lärare och Maggan, en annan elev som är fd knarkare i 20-årsåldern ger sig iväg till Malmö för att leta efter Lisa. Då vet Maggan att Lisa, hon går aldrig på systemet själv när hon krökar, utan hon skickar någon av sina "gubbs" (A-lagsgubbar) som hon brukar hänga med. Så en av lärarna fattar helt sonika posto inne på Malmös förmodat enda systembolag för att kolla "om det kommer någon gubbe som verkar köpa mycket", och så kommer det en gubbe som köper tre flaskor whisky och då VET Maggan att "han är det" och så följer dom efter honom hem, och voilá, där är Lisa, nersöpen och dan, redo för räddning. UNDERBART.


tisdag 23 april 2013

Ska köpa däck för pengarna

Jamen nu vågar man väl ändå tro att våren har kommit PÅ RIKTIGT, så jag släpade upp sommardäcken från källaren eftersom Patrik är så schysst att han erbjuder sig själv att byta, så jag slipper, hatar nämligen att byta däck. Det enda jag behöver göra är att ta med dom till jobbet, så det var detta jag skulle förbereda igår. Men det var ju hemskt vilket klent mönsterdjup de där sommardäcken hade då, även för att vara sommardäck, men ingen fara för jag har nämligen en extra uppsättning. Nöjd över detta släpade jag ner de första och upp med nästa däckkvartett. Jamen de var väl fan ÄNNU värre. Inget däck tålde riktigt en kritisk granskning av mig, och då tål de gissningsvis inte heller en kritisk granskning av en polis.

Så idag svängde jag inom en däckfirma efter jobbet. Ja, jag är medveten om att man kan få tag på billiga och bra däck på Blocket, men jag pallar inte riktigt med Blocket. Det ska ringas och mailas och bestämmas tid och plats och fan och hans mormor och sen ska man åka hem till nån i Tjottahejti och slutligen blir man ändå blåst på något sätt. Så jag stegade glatt in på Däckia och bad att få något som helst kostade mindre än vad bilen från 1990 är värd.
Uppskattad värdering av The Queen of Volvo blev då uppenbarligen strax över 4500 kronor. You do the math. En sabla massa pengar på några himla däck, men så är de också "marknadens bästa" (minns inte vad de hette ändå, så det blir ingen smygreklam här). Så antingen kan man bli blåst på Blocket och förlora en slant, eller så blir man blåst på Däckia och får hosta upp en något större slant. Tur man är så djävla rik. Jag bara jobbar ju jämt och hinner ändå aldrig konsumera något. Och säga vad man vill om viltspår, men någon materialsport är det inte. Så då kan jag väl lika gärna köpa provocerande dyra däck som vingar för pengarna.  

söndag 21 april 2013

Whatever happened

Nä, men om jag skulle ta ett krafttag och avsluta den här MONS Kallentoftboken som jag har tragglat med ett bra tag vid det här laget. Den har inte varit jättedålig, det kan jag väl inte säga. Men jag har inte heller haft särskilt svårt att lägga den ifrån mig. Dessutom har jag råkat läsa böckerna i fel ordning så den här utspelar sig innan den jag läste förut, vilket gör att en del av spänningen försvinner. Man vet att alla överlever, typ. Dessutom: jag gillar inte Malin Fors. Hon har inte ett enda sympatiskt drag i mina ögon, vilket gör att jag skiter lite i hur det går för henne.  Tycker egentligen inte att någon av den fiktiva poliskåren i Linköping är mycket att hänga i julgranen, men det kanske är ett medvetet drag från författaren för att visa att poliser inte behöver vara superhjältar. Det behöver de förstås inte vara, jag tror väl också att poliser i allmänhet är som folk är mest (efterlyser fortfarande EN POLISVÄN btw, så sitter det nån sällskapssjuk polis "därute" så vet ni var jag finns), men de kan väl få vara lite halvtrevliga i alla fall. Inte trista, bittra och/eller fyllda av problem. 

Men nu ska jag ta mig samman och avsluta det här projektet. Sedan blir det spårlitteratur för hela slanten, misstänker jag. 

lördag 20 april 2013

Det var en lördagsafton

Ja, men det här med att svt har öppnat upp sitt arkiv och bara: varsågoda, här finns ALLT. Det är ju som julafton varenda dag tamejfan. Plöjer just nu några avsnitt av Lackalänga. Jag säger bara: LACKALÄNGA. Denna orgie i dåligt manus, urusla skådespelarinsatser, obefintlig handling, tafflig dialog samt dålig ljussättning. Det räcker inte med en skämskudde, här får man ta till hela Jysks bäddsortiment för att överleva.

PS: Det gick pissdåligt på taxutställningen. 45 mil tur och retur för två släta "very good" (som inte alls är särskilt bra när det enda som räknas är "excellent"). Det roliga var att Remus, som har världens pinnigaste trav fick omdömet "härligt driv i steget", medan Hilding, som är den som seglar fram som en atlantångare och täcker mark som få andra, bara fick ett högst mediokert omdöme om sina rörelser. Men så kan det vara ibland. Att domaren är blind. Haha, skojar bara. Bedömningssport är bedömningssport, vissa tycker si och andra tycker så och det är inte mycket att dividera om.

Nu: åter till Vidde och Maggan och Hasse och de andra i Lackalängagänget.

fredag 19 april 2013

Sömngångarbladder

Klockan är 20.30, snart läggdags. Jag gillar lite att gå upp tidigt även på helgen, för då behöver man liksom inte upprätthålla fasaden av att man är en sån som orkar vara vaken även när klockan passerat 21.00. När det är helg ska man ju gärna sitta uppe och uggla lite längre än i veckorna, men ska man upp i ottan så är det helt legitimt att dröna ner i bingen så fort det börjar dra lite i ögonlocken. Gå och lägga sig i sängen = bästa stunden på hela dagen (typ).

Från det ena till det andra. Jag har lyssnat omotiverat mycket på Veronica Maggio på sista tiden. Inte av egen vilja, ska väl tilläggas, men hon spelas jämt och ständigt på P4 tycker jag. Och om Veronica Maggio tycker jag så här: Att hon är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. Med en sådan stämma borde hon snarare viga sitt liv åt att hålla telefonväxeln i "Ring P1" varm än att spela in skivor.  Om någon frågar mig då alltså, vilket det i och för sig inte var någon som direkt gjorde. Men jag måste få säga det ändå. Hon har visst varit ihop med han den där Oskar Linnros, läste jag i DN för ett tag sedan. Om honom tycker jag så här: Att han är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. De borde ha varit det perfekta paret, men enligt samma artikel i DN så var de uppenbarligen inte det.

Idag pratade vi om "dagens ungdom" på jobbet. Då är man fan gammal och mossig. Micke beklagade sig över att dagens ungdom tittar på tv och sms:ar samtidigt som de läser läxor. Jag sa att dagens ungdom förmodligen är så obildade att de inte ens klarar av att peka ut Sverige på en blindkarta. Då trodde Micke (50+) att en blindkarta var en karta där ländernas namn stod med Brailleskrift, så det är uppenbarligen inte bara dagens ungdom som har kunskapsluckor.

Ska samla ihop mig och gå och borsta tänderna nu. På tv är det någon musikal. Musikal är ett konstigt fenomen, man tar liksom det sämsta från både musik och teater och lägger i en påse.  Fast jag kan inte låta bli att imponeras av musikalskådespelare, för det är ju inte några korta lättsjungna stycken de måste lära sig utantill. Har sett både Evita och Blodsbröder i modern tid, och där var det minsann episkt värre Och med tanke på att majoriteten av Sveriges befolkning knappt ens kan första versen till "Sov du lilla videung" så är det faktiskt något av en bedrift om ni frågar mig. 





Ytteligare ett livstecken

Ja, men då var stundar i alla fall en helg efter det som eventuellt går till historien som en rent ut sagt sketajobbig vecka. Mycket på jobbet och mycket efter jobbet. Har varken bloggat, läst andras bloggar, sett på tv, läst ut MONS Kallentoft-boken (misstänker BÖTER på biblioteket, vilken skam) eller slappat i soffan, utan det har varit full fart från arla till särla. Har till och från känt mig som en kvicksilverförgiftad mört som legat vid vattenytan och snappat efter luft. Men nu så. Brasan är tänd, kollar ikapp Molanders, väntar på Oskar som har åkt till stan för att (bland annat) köpa kinahämtmat. Sedan blir det i och för sig tidigt i säng eftersom vi ska upp i svinottan för att åka på taxutställning. Efter den gångna veckan ser jag dock fram emot att bara sitta rätt upp och ner på en stol och glo i timmar utan att något händer. Fast lite får ju gärna hända. Typ att det går bra och så. 

lördag 13 april 2013

Ett livstecken

Jobbar som ett litet as i veckorna och när det är helg så är jag i skogen och sysslar med viltspår på ett eller annat sätt. Kommer sedan hem och är trött och en middag och ett litet glas vin på det så är man, lika med jag, slut som människa, däraf det sparsamma bloggandet.

onsdag 10 april 2013

RUZZLE

Idag har varit en dag som inleddes och genomlevdes i sällskap med en DJÄVULSK huvudvärk. Nu, framför brasan och efter en taxpromenad och med ett par knarkhuvudvärkstabletter stillsamt susande i blodet börjar livet kännas drägligt. Men i övrigt: totalt bortkastad dag. Skithuvud.

Spelar Ruzzle som en galning. Har blivit helt beroende. Ingen vill spela med mig. Katarina på jobbet är outstanding, tror hon tycker det börjar bli lite tråkigt att spela mot mig eftersom hon alltid vinner. Min syrra och jag är ganska jämna, men hon prioriterar taskigt. Ett Ruzzle om dagen är ju alldeles för lite. Så jag får spela mot en massa slumpade motståndare som aldrig återkommer. Vet inte vad vett och etikett säger, får man liksom stalka sina slumpade motståndare och bjuda in till omspel gång efter annan (men varför bjuder i så fall ingen in MIG? är jag en sån sopa?) eller finns det regler för sånt?

Jaha, men om det sitter någon hugad Ruzzlespelare och trycker bland mina få läsare, var inte blyga. Dachshundrun heter jag (man fick inte ha ett så långt namn som dachshundrunner, som (bland annat) är mitt Quizkamps-namn, om någon Quizkampare skulle vilja ge sig till känna. Come on, utmana mig då. Jag behöver stimulans och förströelse.


tisdag 9 april 2013

Skadad av ett päron

Stressar genom tillvaron på ett, misstänker jag, lite ohälsosamt sätt. Slappnar av när jag lyssnar på radiosporten, särskilt ishockey. Tycker generellt att ishockey är astråkigt, men älskar ishockey på radiosporten, det är lika avkopplande som valsång och såna grejer. Det bara mals på i evighetslånga meningar med imponerande hastighet och monotona stämmor, pucken i zonen och in bakom målet och skott över tre zoner och försvararen åker rätt över mittlinjen och ner i den egna zonen och pucken är bakom målet och nu blir det iceing och pucken är i zonen och det blir tekning när det är nitton sekunder kvar av andra perioden när Linköping möter Rögle hemma på Cloetta Center, och jag fattar inte ett skit, men det gör man ju inte av valsång heller.

Lyssnade sedan på basket och undrade varför de, lagen, har så lama namn. NORRKÖPING DOLPHINS, vad har delfiner med basket att göra liksom, som möter SOLNA VIKINGS. Uttalat Sålna Vajkings och jag känner lite att vad fan, vikingar är väl svenska, eller åtminstone nordiska, men i vilket fall som helst inte amerikaner. Norrköpings delfiner och Solnas vikingar låter inte heller som att man fått en generös släng av förståndsgåvorna i och för sig. Töntfaktor: hög.

Sedan hörde jag att en fotbollsmatch hade fått avbrytas för att publiken kastat in grejer på planen, och att polisen gripit två personer som pekats ut av andra, gissningsvis rätt härskna fotbollsfantaster som nu inte fick se matchen de kanske laddat för i en halv evighet, men att "den man som skadat en Mjällbyspelare med ett päron" fortfarande var "på fri fot". Är lite sugen på att se polisjakten genom fruktavdelningen på Ica i Mjällby. Trodde fotbollshuliganer mest höll på med bengaliska eldar och VÅLD och såna grejer, men det här var kanske någon förvirrad vegan som hade aggressioner som behövde komma ut på något missriktat sätt. Men ändå, att bli skadad av ETT PÄRON. Är det inte lite...vekt? Då borde ju risken vara mycket större att bli skadad av en fotboll, kan man ju tycka. Fast fotbollsspelare är ju ett klent släkte som faller och blir dödligt skadade av blotta vinddraget, åtminstone i närheten av straffområdet, det är ju allmänt känt.

Over & out.

söndag 7 april 2013

Status: slut på helgen :-(

Hinner inte blogga för det är EM-kval i handboll och jag måste heja på Sverige som spelar borta mot Polen. Och har dessutom de blå tröjorna på sig. Har fått för mig att det alltid går lite sämre då, så här krävs koncentration från tv-soffan. Alltså inte sitta och titta med ett halvt öga och sköta annat under tiden.

fredag 5 april 2013

Status: slut som människa

Trött. Har jobbat som ett litet as hela veckan. Idag var jag på massage efter jobbet, vilket var välbehövligt men som gjorde mig ännu tröttare. Sedan åkte jag ut i Tjottahejti och hämtade 20 kg av det som under ett bra tag gått under arbetsnamnet "kviga 4", mat som är uppfödd på naturbetesmark och slaktad i närområdet. Därefter fortsatte jag vidare till skogen för att lägga spår. Sedan hem och stoppa köttet i frysen samt äta pizza. Tog ett litet glas rosé till det och nu är jag snudd på medvetslös. Ska strax stupa i säng eftersom jag ska upp tidigt och åka tillbaks ut i skogen och spåra. Sedan kan det gärna få bli helg på riktigt.

Over and out

tisdag 2 april 2013

Nästa gång det delas ut superkrafter så ska jag se till att hamna lite längre fram i kön

Viktig information: I söndags "stukade" eller "vrickade" jag foten (vet inte vad skillnaden är). Det har mig veterligen aldrig hänt förut (bortsett från ett antal fejkade händelser i samband med till exempel "redskapsgymnastik" på högstadiet), så det förtjänar faktiskt ett omnämnande. Det är faktiskt alldeles otroligt märkligt eftersom mitt måndagsexemplar till kropp verkar vara behäftad med avsevärda svagheter som aldrig drabbar andra, men hittills har jag aldrig varit med om att det händer någonting alls när jag trampar snett mer än att jag snubblar till eller kommer ur balans, i värsta fall ramlar omkull och ser dum ut. Men aldrig någon smärta eller andra efterverkningar. Förrän i söndags då, när jag skulle vräka ut lite gamla äpplen till fåglarna och stod med ena foten på någon slags snö/iskant som gav vika och jag vacklade till lite och sen var det inte mer med det. Förrän jag skulle böja foten i någon vinkel och det gjorde ont i fotleden. ONT I FOTLEDEN? Det är väl typ det enda ställe som jag INTE haft ont på, så det kom som något av en chock faktiskt. Ska jag nu inte ens kunna förlita mig på mina starka senor/ligament/muskler utan bli en sån som går och vrickar fötterna stup i kvarten? Det var ju deppigt. Höll därför på att vrida foten hit och dit då och då för att kolla om det fortfarande gjorde ont, och det gjorde det. Fast det kändes ingenting när jag gick, utan bara när jag böjde i lite konstiga vinklar, och det kunde man ju låta bli, kan man ju tycka. Fast det var inte så lätt eftersom jag var och viltspårade i obanad terräng, och där kan man minsann inte alltid bestämma hur man ska sätta fötterna.

Fast sen idag känns det ingenting. Kom på det nyss när jag stod och duschade efter min FRISKIS & SVETTIS-näradödenupplevelse. Det var nästan lite snopet. Min första vrickning/stukning på 45 år och den gick över efter en dags minimal smärtupplevelse. Slå det den som kan.



 

Feel the evil

Efter 8 (ÅTTA) veckors ofrivillig vila på grund av sjukdom  och skada tog jag min numera hyfsat friska och stötvågsbehandlade kropp och hasade ner till FRISKIS & SVETTIS för ett pass. Det var verkligen att skåda döden i vitögat. Men det var trevligt att gå hem igen. Då var det fortfarande ljust ute och luften var svagt blå av avgaser från tvåtaktsmotorer vid byns tuffaste ställe, "Granbaren", strategiskt placerad precis utanför skolan så att man säkerställer en strid ström av fjuniga mopedkillar, EPA-traktorer i glada färger samt tonårstjejer i tajta jeans och för mycket smink som uttråkat väntar på att någonting ska hända (och här kommer ett gott råd från en som sitter inne med facit: det kommer aldrig att hända någonting spännande vid Granbaren. Gå hem och läs era läxor istället. Kasta inte bort era liv på att  stå och tråna efter de där idioterna som sitter längst bak i klassrummet och gungar på stolarna och kastar suddgummin, de är fan ingenting att ha).

I alla fall: Mopeder, blå skymning, torr asfalt. VÅRKÄNSLAN. Inte en dag för tidigt om man säger.

måndag 1 april 2013

The coincidence

Slölyssnade på en dokumentär om Carl Bildt på SVT Play samtidigt som jag gick in på min bloggs statistik och såg att två personer hade googlat på Gunnel Blanceflor Bildt och hamnat här. Carl Bildts dotter alltså, om någon mot all förmodan inte kände till det. Det kallar jag i alla fall ett sammanträffande som heter duga.

Från det ena till det andra, känner att jag nog måste säga något om det här med folk som skriver "en" istället för "man". Har noterat att fler och fler börjat göra det på senare tid. Till exempel: Vi fick äta snabbmakaroner och makrill till middag idag, inte så gott men vad ska en ta sig till när affären är stängd och en har glömt att handla mat? (OBS, fiktivt exempel). Alltså, jo, ja, jag förstår allt det här med att av-genusifiera språket eller vad man nu ska kalla det (finns säkert något snitsigt och medvetet ord för detta) och syftet är väl bra*, MEN, för mig som är uppvuxen i den småländska urskogen där det dräller av gamla gubbar som knarrar fram nää...om en sölle se etter om posten ä kommen än i parti och minut, så låter det här med "en" bara extremt bonnigt och lite töntigt. Nu menar jag inte att det är töntigt att vara bonde eller bo på landet, tvärtom, men det här med "en" i text blir lite som en kombination av Åsa-Nisse och Egalias döttrar som inte kan göra någon människa glad. Eller åtminstone inte mig. Sådärja, nu är det sagt. 


* Dvs, bra att man ifrågasätter gamla och invanda normer, även om jag personligen tycker att feminism mer borde handla om varför maktstrukturer i samhällen ser ut som de gör, varför allting med prefixet "kvinno-" eller "tjej-" alltid verkar vara synonymt med lågstatus och betalas/värderas därefter, eller varför det så uppenbart finns SKILLNADER som missgynnar det ena könet, och "det ena könet" nästan alltid är det kvinnliga (sen får Pär Ström säga vad han vill), såna saker tycker JAG är viktigare än att dividera om ifall det ska heta "hen" eller om Herr Gårman ska ha kjol. Just my opinion. 

Mmmmmmmåndag

Alltså, det här med påsk är ju fina grejer, kunde det inte vara påsk typ en gång i månaden eller så? JAMEN DÅ SÄGER VI DET, nähä, så lätt gick det visst inte. Sitter nu här och liksom suger ut det sista av den här ledigheten. Idag är vår bröllopsdag, men vi får visst skjuta upp firandet till nästa helg eftersom ingen kommit ihåg att köpa bubbel, vilket är ett måste i festliga sammanhang.

Har viltspårat med Remus idag och det gick ganska bra, fast han är en lurig liten rackare som inte med en min röjer när han växlar över på ett annat spår. Sedan hade vi teoriundervisning, liggandes i en solig skogsbacke där snön smält undan och det var riktigt stekigt. GÖTT var väl bara förnamnet.  Åkte hem, lagade baconlindade kycklingfiléer fyllda med rödlök, fetaost och soltorkade tomater. Så åt vi och kollade ett avsnitt av den förfärliga American Horror Story. Röjde undan efter maten och noterade ett mystiskt dunkande ljud någonstans ifrån. När man precis har kollat på läsk i form av AHS så ligger det nära till hands att tro att det är någon fd ägare till ens hus som dött under mystiska omständigheter och som nu sitter och dunkar sin avhuggna skalle i vindsgolvet eller något i den stilen, men det visade sig bara vara Onda Dockan som var ute och piskade mattor.

Noterade även att pizzerian här på gatan är till salu. Det låter ju inget vidare, man vet vad man har men inte vad man får, typ. Tänk om de nya ägarna är ena riktiga snuskpellar som dekorerar pizzorna med roadkill för att dryga ut dagskassan en smula. Det skulle ju också kunna bli tvärtom, bättre, men så himla lönsamt kan det ju inte vara att driva en pizzeria i en avkrok nere på nästan-Österlen där det dessutom redan finns två andra matställen att konkurrera med utmed samma genomfartsled.

Nu hoppas jag i alla fall att den där djävla snön smälter undan inom de närmaste dagarna. Här är fortfarande ett tjockt lager, vilket känns helkonstigt nu när man har ställt om till sommartid och allting. Ljuset blir helt fel på något vis. Så kom igen nu plusgraderna och gör jobbet!