lördag 30 oktober 2010

Ur led är tiden (och ve att jag är den som föddes att vrida den rätt igen)

I natt är det dags för vintertid, eller "normaltid" för oss fossiler som MINNS hur det var innan 1980. När klockan var lika mycket hela tiden (eller ja...det var den ju inte, men ni fattar) året runt, och man slapp tänka jobbiga tankar som "ska man ställa fram eller tillbaka klockan?" och "förlorar man eller vinner man en timme nu?". Jo, jag vet att man ställer tillbaks klockan (för det står i min väderkalender) och jag vet att man får en extra timme den här gången. Men tanken måste liksom alltid tänkas.

Andra tankar är: Ställer mobiltelefonen om sig själv eller inte? Jag använder nämligen mobiltelefonen som väckarklocka, och jag ska ut på spårövning med samling klockan 09.00 imorgon bitti. Då är det ju rätt viktigt att känna till om man ska ställa tillbaks klockan eller inte innan läggdags, så att man inte dyker upp på fel tid och alla andra redan har stuckit. Spårövningen blir så att säga kanske lite svårare än vad den var tänkt från början då.

Den som lever får se, som det brukar heta.

 

fredag 29 oktober 2010

"Plötsligt under intervjun slår Pelles senildemens till"

Förra helgen var familjen W på IKEA åt mig, eller ja, inte enbart åt mig förstås. Men åt oss införskaffades 2 lampor, 2 glödlampor och 1 tvålpump utan att vi behövde besöka detta köptempel från helvetet in person, vilket bara måste vara en välgärning.

Tvålpumpen är nästan värd en egen historia. Den som konstruerar en tvålpump som bara består av en behållare och ett lock som ligger löst ovanpå borde ju för  höge farao sitta inlåst på Kumlabunkern i resten av sitt liv. Jag råkade välta sagda tvålpump, varpå flera deciliter tvål forsade ut över jävla allt. Jag klagade så mycket att Daniel köpte en ny tvålpump i rena förskräckelsen. Innan IKEA-upplevelsen kände jag att tvålpumpen gärna fick vara lite snygg, men kraven har sänkts till att locket ska gå att skruva fast. Så kan det gå. 

I rena yran har vi dessutom kommit in i en negativ spiral av att glömma byta grejer med varann. Jag glömde ge Daniel hans bilnycklar och han glömde ge mig mina glödlampor. När jag åkte dit för att lämna tillbaks bilnycklarna och hämta lamporna glömde jag ta med den nya tvålpumpen. Idag åkte jag dit för att hämta den nya tvålpumpen och glömde istället kvar Remus' koppel.

Det här verkar bli något av en neverending story.

onsdag 27 oktober 2010

Hur man dödar en blogg

1. Skaffa en man.
2. Skaffa ett hus. Gärna gammalt, med renoveringsbehov.
3. Skaffa en hundvalp. Gå gärna på tusen hundkurser också.

Nej, det här duger inte. Massor av människor har allt det ovanstående och de kan ändå blogga. Jag ska skärpa mig, jag lovar.

söndag 24 oktober 2010

Snopet

Idag fick jag för mig att det var svenska Biggest Loser i repris. Jag missar det alltid när det går i vanliga fall, eftersom jag är på hundkurs varje måndag.

Så vi förberedde oss. Åt en rejäl middag, och sedan plockade Oskar fram en påse chips och jag hittade en skål med karameller, för att låna ett uttryck från 50-talet eller så.  

Och så var det ingen tjockis-tv-repris! Utan bara något som jag hade fått för mig, för EN gång var (tror jag) var det så, och då är nog söndagskvällar den ständiga repris-dagen, tänkte jag så enfaldigt, så enfaldigt.

Snopet var ordet, sa Bull.

fredag 15 oktober 2010

Och allting som jag rörde vid förvandlades till sand

Igår var det Robinson, ett tv-program jag älskar att hata. Mer älska än hata faktiskt. Jag menar, Maggan! Alla andra ligger på stranden och vilar sig i form, men hon joggar som om det inte fanns någon morgondag. Samlar ved som om vargavintern stod på dörren och satt och mediterade när hon var fånge i buren när de andra bara låg och gnällde över hur hemskt det var. En sådan människa är förmodligen fullkomligt avskyvärd att ha i sin närhet när man är trött och hungrig, men på tv blir det underbart.

Och Josefin, eller vad hon nu hette, hon som lipade över att hon inte hade någon handduk och tyckte att Robinson hade väl varit helt okej om man hade fått sova på något schysst ställe och fått god mat att äta och sådär. Och är smal som en bambustör och säger helt seriöst att "man dör ju inte av att inte äta på några veckor". HA HA HA, det är så komiskt. En vanlig turistdiarré så är ju hon ute ur spelet.

Ja, det återstår ju ett antal plantor. Till exempel Gurkan, den där sura balkanbruden och Flavia, men de känns mer utvalda och lite regisserade att man ska reta sig på dom. Det gör jag, herregud, men det är lite mer förutsägbart.

Ja, det får väl räcka så långt.

onsdag 6 oktober 2010

Fröna växer sakta under ytan

Det är mycket man inte alls förstår. Till exempel det här med Sverigedemokraterna. De säger att de inte är ett rasistiskt parti. Nähä, vad är de i så fall då? Och om de nu inte är rasistiska, varför måste de i så fall lämna kyrkan i protest bara för att biskopen säger att det är ovärdigt att göra skillnad på människor? Jag tror aldrig jag har känt mig så kränkt, sa Jimmie Åkesson efteråt. Men rasist, det är han inte.

Och så var det någon SD-tomte som hade twittrat SKAM SKAM SKAM! Skam över svenska kyrkan! Skam över biskop Eva Brunne! Det låter ju nästan som att det är en sinnesrubbad religiös fanatiker i sydligaste amerikanska södern som hade skrivit det. Inte en lokalordförande i ett politiskt parti som (dessvärre) är demokratiskt invalda i landets styre.

Men rasister är de i alla fall inte.

Som sagt. Det är så mycket man inte begriper.  

 

tisdag 5 oktober 2010

Vi sitter vid elden som två narrar och fryser så vi darrar

Igår när jag körde hem kom det en UGGLA flaxande ut ur skogen rakt framför min bil. För en tiondels sekund eller så glodde vi häpet på varandra med endast vindrutan mellan oss, sedan flaxade den vidare åt sitt håll och jag åt mitt. Eller jag flaxade väl inte så mycket i och för sig. 

Men ändå. En mäktig naturupplevelse, som om jag var med i både Harry Potter och Twin Peaks på en och samma gång.  Det är inte alla förunnat att få uppleva det en måndagskväll.