fredag 28 november 2008

Återskapande

Metrobloggen har varit trasig, och nu har inläggen från 26 november försvunnit. Jag minns inte riktigt vad jag skrev den 26 november mer än ett kort inlägg där Christian surade över att jag var klar med alla julklapparna, vilket han uppenbarligen inte var.

Jag tror det var Christian som utövade voodoo på metrobloggen i ren frustration över alla förestående julklappsinköp som jag slipper. Eller jag menar förstås hoodoo. Alla som sett filmen Skeleton Key vet skillnaden mellan voodoo och hoodoo. Så även jag.

"Och se, vi har fått en abborre som slickar på en apelsin"

Igår var det en fin stund i tv-soffan. EM-kval i handboll, Sverige-Polen, och Sverige vann. Inte helt utan åthävor, men ändå, det var nästan som på den gamla goda tiden. Jättebra handboll helt enkelt, och det med ett så gott som helt nytt landslag. Det känns lovande inför framtiden.   

Men han den där slashasen som är ny så kallad expertkommentator i tv, och som står och fular sig med solariebränna och slängig men ändå frisyrgeléindränkt kalufs bredvid Peter Jihde, och som pratar någon slags hittepå-rikssvenska med en skånsk kontamination, TA BORT HONOM. Jag vill ha tillbaks Andreas Larsson, eller varför inte Axel Sjöblad. Kom tillbaks, allt är förlåtet.

torsdag 27 november 2008

För hundra kronor får man se när människan avlar barn, för tiotusen får man ta den tidning man vill ha

På Aftonbladet jobbar det en tomte som heter Tore S Börjesson, och han tycker att det här med porrfria hotell är rena löjan, ett utslag av förmynderi som verkar sakna motstycke. Och Alexander Bard, denna människa i fårakläder, har tydligen startat en protestgrupp på Facebook (moget), vars huvudsyfte verkar vara att bojkotta hotell som bojkottar porr.

Och jag bara undrar, vad fan är PROBLEMET? När blev det en mänsklig rättighet att se på porr bara för att man bor på hotell? När blev detta en servicetjänst som liksom ska ingå, som room service och minibar och rena handdukar? Tore S Börjesson gnäller över att det handlar om moralister som tvingar honom att tycka likadant som de. Han kan ju inte ha begripit särskilt mycket.  

Jag tycker det är bra med hotell som bojkottar porr. Jag tycker det är bra med hotell som erbjuder rättvisemärkt te och kravmärkt skinka i matsalen också. Jag tycker det är bra med hotell som slutar med engångsartiklar för att de värnar om miljön. Jag tycker det är bra med hotell, eller företag, eller människor, som tar ställning istället för att bara likgiltigt lalla med. Jag tycker det, ÄVEN om det innebär ett minskat programutbud, färre påläggssorter och att jag inte kan sno med mig miniflaskor med schampo och tvål från hotellrummet. 
Om jag mot all förmodan skulle vilja se "Långt ner i halsen" och äta blanc bleu belge-kött och slänga engångsmaterial omkring mig, ja då får jag väl göra det hemma hos mig själv istället. hotellet får väl för fan bestämma själva hur de vill ha det. Precis som jag får göra hemma hos mig. Och exakt hur djävla svårt kan det vara att i nådens år 2008 fixa lite porr, om det nu är det man vill ha?

Jag tycker Tore S Börjesson och Alexander Bard och andra som gapar om rätten att få se på porr på hotellrummen är riktigt pinsamma. Börja för fan inte prata om inskränkningar i valfriheten som om det hade samma dignitet som FN:s konvention för mänskliga rättigheter, bara för att det saknas porr i hotellets programutbud. Välj ett annat hotell då för fan, om ni till varje pris måste fördriva tiden med att se på när människor får betalt för att kopulera på film. Hur svårt kan det vara? Finns det inte viktigare saker att engagera sig i än rätten att se på porr på hotell så vet jag inte riktigt vart världen är på väg.

tisdag 25 november 2008

Die DDR lebt weiter - auf 79 m2

En av helgens filmupplevelser var Good Bye Lenin från 2003. Och hur jag än anstränger mig kan jag inte komma på ett enda ont ord att säga om den. Den var helt enkelt väldigt bra. Se den !

 

The hillbilly tribute

Dagens monolog:

Jonas: Thomas har en kompis, han är från Lönsboda. Han är lite speciell kan man säga. Han brukar gå in på macken och fotografera mittuppslaget i porrtidningarna. Han har 400 såna bilder i sin mobiltelefon. När Thomas var hemma hos honom för ett tag sedan frågade kompisen "Har du sett mina nya bilder?" och tog fram telefonen och visade. Och frun satt bredvid! Hon sa ingenting. Hon är också från Lönsboda i och för sig, så hon är nog van...Dom är kanske syskon till och med.

måndag 24 november 2008

Its more than luck to get standard

Aftonbladet väljer att ha Så satte Sara dit otrogne mannen som en hyfsat stor nyhet idag. Man kan ju bli trött för mindre. I artikeln kan man läsa att det är "tusentals kvinnor" som använder "hemliga spionprogram" på datorn för att övervaka sina män. Eftersom det handlar om kvinnor poängterar man dessutom i artikeln att man inte behöver någon "kunskap" för att installera och använda programmet.

Jag bara undrar, ett: Män som misstänker att deras kvinnor är otrogna, vad gör de? Hyr en privatdetektiv, eller sveper en whisky med sammanbitna tänder? För uppenbarligen är det bara kvinnor som är vad Aftonbladet kallar "spionkunder", vilket verkligen borde ifrågasättas. Och två, skulle man inte kunna vara otrogen utan att ha en dator som medium? Hur gjorde folk när de var otrogna förr, innan det fanns internet och användarvänliga spionprogram? Och tre, man TYCKER ju att även om folk nu är så korkade att de tycker att de ska vara otrogna så borde de begripa bättre än att sitta vid familjedatorn och skicka nakenbilder på sig själva eller vad man nu gör. Det är ju ungefär som att ha sett Midnight Express och ÄNDÅ tro att det ska gå bra att smuggla knark.

Fast folk är ju inte så dumma som man kan tro, de är fan i mig ännu dummare.

fredag 21 november 2008

Spilld mjölk överallt

Fikarumssnack:

Konsult-Johan: Hur går det, funkar det nu?
Jag: Ja, fast det är något konstigt med Internet Explorer, för min startsida sparas inte. Det är kanske ingen jätteviktig grej, men ändå, det ska ju funka tycker man ju. Och jag MÅSTE ha Google som startsida, annars dör jag! Eller, nu är jag i och för sig inte anställd för att surfa...
Linda: Det är jag! En kvart om dagen på hemnet.se ingår i mitt jobb, det har jag bestämt!

Faller fritt som i en dröm

Nu ska Leif GW Persson tillverkas som docka, skriver Metro. Själv säger han sig vara  nöjd med att han ska tillverkas i hårdplast, så att det blir lite svårare att sticka nålar i den. Dockan alltså.

Jenny och jag fick genast en djävulsk vision om att Leif GW Persson skulle börja tillverkas som knulldocka. Eller kanske helst inte. Tack, men nej tack liksom.

They say I wont make it to the top of the hill, wont take the fruit off the tree

Idag fick jag ett mail från min exmake (50+). Han påpekade att det saknades knappar i en jacka, tillhörande husets tonåring (17), och undrade om jag kunde fixa det i helgen. 

Jag har en princip, och det är att aldrig maila i vredesmod. Därför skrev jag inte något av följande:

  1. Är man 17 år så borde man fixa att sy i en knapp på eget bevåg. Har man aldrig gjort det innan så är det fan i mig på tiden.
  2. Är man 50+ så borde man verkligen fixa att sy i en knapp på eget bevåg. Har man aldrig gjort det innan så är det fan i mig hög tid.
  3. När man är 17 år och en fri ande är det coolt att inte ha knappar i sin jacka.  
  4. Jag hade ETTA i syslöjd på högstadiet.Även om man har varit skilda i hundra år så borde ens exmake komma ihåg att hans exfru aldrig satt som någon Raskens Ida och sydde om kvällarna utan använde textillim till det nödvändigaste och sket i resten ("I'm a rebel...come on!"). Och ens exmake dessutom skämde ut en inför dagispersonalen när det var aktuellt att träffas och sy maskeradkläder med orden "Ja, vi får väl se om Sparkling kan limma ihop någonting"
    (Obs, TROTS DETTA kan jag sy i en knapp på eget bevåg, om jag måste).   

Man tjänar mycket på att aldrig maila i vredesmod. 

I nästa liv ska jag ha som princip att aldrig maila på fyllan. 
Nästa liv kommer att bli jättebra.

torsdag 20 november 2008

När jag i princip skrev en bestseller åt Jan Guillou

Igår läste jag lite i en bok med pigga tips i äktenskapliga frågor, skriven av en pompös tysk och utgiven någon gång under 1940-talet. Där kunde man bland annat läsa att sperma luktar ungefär som gädd-spad.

Alltså allvarligt. GÄDD-SPAD? Vad är det? Jag kan föreställa mig att det är någon slags buljong som kvarstår när man kokat gädda till middag. Men vad är det som skiljer just gädd-spadet från fiskspad i största allmänhet? Och vad har man egentligen för referensramar när man gör denna typ av association? Kan man ju fråga sig.

På ett annat ställe i boken, i ett avsnitt som handlade om prostitution, vilket författartysken förmodligen ansåg tillhörde bra-att-ha-kunskap inom äktenskapet, stod det: Sutenören är ofta en rå lymmel...och så en drapa om hur han tvingade ut den prostituerade på gatan "i alla väder" och tog ifrån henne vartenda öre.
Jag gillar verkligen ordvalet "rå lymmel". Jag tycker att det borde användas oftare. Jag ska tipsa Jan Guillou om det. Han kan börja någon av sina kommande spionböcker med orden Carl Hamilton var en rå lymmel. Eller varför inte rentav Arn var en rå lymmel... Jag tror han hade fått en bestseller direkt.  

Inte ens doften av gädd-spad hade hindrat en från att sträckläsa en sådan bok. Tror jag.

Touched by the very first time.

Korridorssnack i marginalen:

Micke: Jag hatar den där jävla TV-licensen! Vad fan, det är ju 2000 spänn om året!
Jag: Ja, vadå då, det är väl ingenting! Jag hade gärna betalt dubbelt så mycket för fria och oberoende tv-kanaler utan reklam.
Micke: Ja, men du har ju fan näbbstövlar också!

onsdag 19 november 2008

With a little help from your friends

För ett tag sedan beslöt jag att det var dags för min bokhylla IVAR att få växa till sig lite. Nya gavlar och hyllplan beställdes på nätet, mot hemkörning för dyra pengar, för att jag a. verkligen avskyr att åka till IKEA och b. IVAR:s gavlar ryms inte i min bil med mindre än att man kör med rutan nedvevad och gavlarna utstickande genom någon sidoruta. Vilket bara är sådär kul, oavsett årstid.

Av olika anledningar blev jättepaktetet med IVAR:s tillökning liggande ouppackat ett bra tag. Men till slut kom den dagen då jag beslöt mig för att sätta igång med projekt bygga bokhylla. Och då upptäckte jag att jag beställt fel höjd på gavlarna. Jävlar vad många svordomar jag uppfann just då. Resten av min IVAR är 226 cm hög, inte 179, som jag hade fått. Och det var inte ens IKEA:s fel, utan allt berodde på min egen tanklöshet när jag lättsamt klickade ihop min beställning på nätet. Och kvittot hade jag kastat, för jag belastar inte min tillvaro med papper-som-kan-vara-bra-att-ha-men-som-man-aldrig-har-någon-nytta-av-ändå i onödan. En IVAR-gavel kostar visserligen bara sådär 85 kronor, så det ekonomiska är väl försumbart även om det svider i den småländska själen. Men bara tanken på att tvingas åka till IKEA för att köpa nya gavlar blev mig övermäktig. Och projekt bygga bokhylla hamnade på is igen. Det här duger ju inte. Jag köper jämt böcker, och de får inte plats. Nu ligger de i slarviga travar bakom sovrumsdörren, och det stör mitt ordningssinne.  

MEN. Ibland sker det underverk. Åtminstone när man har vänner som inte hyser samma brinnande hat mot IKEA som jag gör. Så igår, när Jenny råkade nämna att hon skulle till Malmö så lyckades jag med lite lock och pock dirigera hennes färdväg förbi IKEA. Och vips har jag nu både ett gäng värmeljus och IVAR-gavlar i rätt höjd.

Plus fyra gavlar i FEL höjd att avyttra. Men det får bli ett annat projekt. Ett annat år.

Detta regn är blod och heligt vatten

Gamla blev liggande – nästan hela dygnet, skriver metro.se. Artikeln handlar om att personalen på ett äldreboende i Halmstad hellre satt och slappade framför tv:n än tog hand om de gamla. Nu ska hela avdelningen omplaceras. Personalen, alltså.

Man frågar sig ju genast var kommunen tänker omplacera dem någonstans. Ett annat äldreboende?

Och på tal om äldreboende: I Tomelilla kommun finns ett äldreboende som heter "Valkyrian". För den som inte känner till det är en valkyria ett kvinnligt andeväsen som valde ut de krigare som skulle dö på slagfälten i Midgård och tog dem med sig till Valhall. 
Förutom denna lättsamma uppgift bestod valkyriornas jobb mest av att servera fläsk och mjöd till krigarna och hjältarna när det var fest i Valhall. Jag vet inte om grisen Särimner är relevant när man talar om den kommunala matbudgeten. Jag undrar faktiskt ganska mycket hur de har tänkt här, när de namngav detta äldreboende.Om ni frågar mig är "Äldreboendet Valkyrian" ett jävligt dåligt namn med en ganska illavarslande klang.   

Ja, det var väl i stort sett allt jag hade att säga om äldreboende just nu.

tisdag 18 november 2008

Who says Vampires are no laughing matter?

Helgens andra filmupplevelser var Vampyrernas natt från 1967, även den i regi av Roman Polanski. Den hade inte mycket gemensamt med The ninth gate, men en sak var att hans fru var med i båda filmerna. Det är 33 år mellan filmerna och inte samma fru, men ändå. Det blir nästan lite Colin Nutley över det hela.

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen. ALLVARLIGT TALAT. Den gjorde sig varken som komedi eller skräckfilm, och jag blev inte imponerad av vare sig regi eller skådespelarinsatser hos någon, allra minst Polanski själv. Steget till buskis och fars kändes inte särskilt långt borta, och jag skulle hellre skära upp pulsådrorna med fjärrkontrollen än att frivilligt utsätta mig för denna typ av s k underhållning.

Det enda som var bra med Vampyrernas natt var att den var sextiotalssnygg. Men det är ju Vi på Saltkråkan också.

Six union workers, a red flag to wave

Igår kväll kom jag att tänka på en sak. De som är anställda på Hogwarts, är de aldrig lediga? Det verkar ju som att de alltid är i tjänst, oavsett om det är jul eller helg eller lovdagar. Hur ser deras anställningsvillkor egentligen ut? Finns kollektivavtal? Vad säger facket om den tvivelaktiga arbetsmiljön på Hogwarts? Finns det ens ett skyddsombud? 

Jag antar att svaret inte står att finna i någon av J.K. Rowlings böcker. Men jag skulle gärna vilja veta.

måndag 17 november 2008

But wasnt he a most peculiar man?

Det är nog inte obekant för någon i min bekantskapskrets att jag hyser en djup och innerlig avsky för trädgårdstomtar. Det finns väl egentligen bara en sak jag föraktar mer, och det är människor som besudlar sin trädgård med dessa ondskefulla tingestar. 

Motsägelsefullt nog äger jag själv en tomte. Efter att ha haft en ledande roll i den hemliga terrororganisationen SAB (Svarta AntitomteBrigaden) som spred skräck och ond bråd död bland tomtar och troll, beslöt några av mina så kallade vänner att fresta mina nerver med denna gåva. Han heter Birger och härskar numera över riket på min balkong.
När rökande människor är på besök förpassas de på egen risk ut till casa de Birger. Det är i allra högsta grad tillåtet att släcka cigaretterna i någon av Birgers kroppsöppningar. Jag till och med uppmuntrar det, för det får mig att må bra. Hur Birger mår av den här behandlingen är lite mer oklart. Han är den tysta och gåtfulla typen.

Man kan tycka vad man vill om att ha sin balkong ockuperad av en ondskefull gipsfigur, men så har i alla fall jag det. Men förra helgen fick jag se något som var ännu värre.  Det var nästan så att man börjar undra om evolutionen verkligen har gjort ett så himla bra urval som Darwins teorier säger. Åtminstone fanns ett rejält hack i den evolutionära skivan i en trädgård i närheten av min pojkväns hem.

Den innehöll nämligen en kvinnlig trädgårdstomte, tomtemor själv så att säga, med en byst som trotsade varje form av tyngdlag, och hon var topless, och stod där med ett vansinnesflin i sitt målade gipsansikte. Jag nästan dog på fläcken vid blotta anblicken. Mitt psyke bröts ner till sina beståndsdelar, och det var först igår som jag kände mig stark nog att återvända, denna gång i syfte att föreviga denna hondjävul i tomteskepnad.

Och då var den borta! Man kan undra vem som har flest udda kromosomer omkringflytande i sin genpool, den som plockar in sin Pamela Anderson-vulgo-trädgårdstomte för vinterförvaring, eller den som blir besviken ända in i själen över att inte få fotografera densamma.

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.

För att havet är ändlöst och rymderna spänner sitt bogsvall av stjärnor runt vår hemlösa färd

Jag har ju funderat en hel del kring det här med alver. Men nu har jag blivit upplyst.

En alv kan i detta sammanhang vara i stort sett tre olika saker:

1. Ett väsen i fornnordisk mytologi.
2. Ett väsen skapat av J.R.R. Tolkien.
3. Ett väsen i stort sett vilket fantasy- eller lajvsammanhang som helst.

Och om vi håller oss till 1, för det är det intressanta, så förhåller det sig som följer. Ordet alf är lånat från fornisländska, och ska uttalas som alv. Efter 1906 års stavningsreform skall det också stavas alv. Men många föredrar att använda den så kallade gammalstavningen, vilket då leder till att ordet felaktigt uttalas alf. Det ska alltså vara alv. Alv. ALV. Lägg nu detta på minnet.

The only thing more terrifying than searching for the Devil...is finding him.

I helgen sågs filmen The Ninth Gate i regi av Roman Polanski. Nu följer först en spoilervarning.

(((SPOILER-VARNING)))

Ja, det var Johnny Depp då, han var expert på antika böcker, och en kille som hette Mr Balkan anlitade honom för att ta reda på om hans bok, som bara fanns i tre exemplar i hela världen varav två var förmodat förfalskade, var den äkta. Boken var typ skriven av Satan själv och med hjälp av bilderna kunde man komma i kontakt med honom. Johnny Depps karaktär kunde lätt köpas för pengar, så han iväg till Europa för att luska i detta mot ett löfte om en fet check. Och i stort sett varje scen satt han med en cigg och en whisky och drösslade med aska och hade sig, över denna ovärdeliga bok som inte ens var hans. Som han bar omkring med i någon liten tygväska, helt vårdslöst. Och naturligtvis kom han på, att lösningen på gåtan var att bilderna i alla tre böckerna skulle kombineras, då kunde man komma i kontakt med Den Onde. Varför man nu skulle vilja det, men det var det många som önskade. Och de här böckerna var typ från 1600-talet, men inom loppet av några få dagar hade ALLA MÄNNISKOR kommit på detta och skulle ha tag på bilderna. Man skulle ju kanske kunna tycka att någon mer skulle ha kommit på det på 400 år, men det krävs en Johnny Depp för detta. Och det slogs och revs och slets och eldades och mördades och slutligen tände Mr Balkan eld på sig själv i tron att han nedkallat Den Onde, men tjo vad han bedrog sig och Johnny Depp fick sätta ett nådaskott i hans brinnande rygg. Och sedan ut och iväg, men då var det en blondin med dunkla avsikter som hjälpt honom med ett och annat som bara råkade sitta i Mr Balkans bil, som Johnny Depp skulle använda (hur kommer det sig att bilnycklarna ALLTID lämnas i tändningslåset?) och ett tu tre så kopulerade de rätt så friskt medan Mr Balkans slottsruin stod i ljusan låga i bakgrunden, och man kunde ana sig till att den där blondinen, hon var nog i förbund med Satan själv på något vis.

Ja, det var väl i stort sett allt. Jag vet inte om jag är sådär dödsimponerad av Roman Polanski just nu.

torsdag 13 november 2008

Alv Svensson?

Idag kom jag att tänka på en sak. Legolas, han är ju en alv. Men Dobby (i Harry Potter, min nya referenskälla) är en husalf. Borde det inte heta husalv? Eller är det Legolas som i själva verket är en alf? Eller är det olika beroende på vilken värld man befinner sig i? Illuminate me.

I gengäld kan jag berätta allt om binnikemaskens reproduktionsmönster. Om någon skulle vara intresserad.

Pretty vacant

I min släkt är vi mycket för att klippa till varandra. Med sax alltså. Mina föräldrar har varit gifta i snart 42 (fyrtiotvå) år, och under denna epok har min pappa gått till frisören en (1) gång. Detta numera legendariska och smått mytomspunna besök skedde under en osedvanligt utdragen konflikt som fick kalla kriget att framstå som en barnlek, under vilken mina föräldrar inte talade med varandra på flera månader och pappas stolthet helt enkelt förbjöd honom att be om en klippning. Så kan det gå.

Jag klipper mig själv, och kan alltså bli osams med precis vem som helst utan att det påverkar min frisyr eller min budget. Jag ser i stort sett bara fördelar med att vara sin egen frisör. Man sparar en massa pengar. Man slipper boka tid. Man bestämmer själv vilken frisyr man ska få i slutändan, eller nåja, det sista är kanske en sanning med modifikation. För den enda nackdelen med att vara sin egen frisör är väl möjligen att det är väldigt lätt att ta till saxen och "bara fixa till det lite" när man har en så kallad bad hairday. Och så råkar man ta lite för mycket och så ska man bara jämna till det och vips står man där som Sid Vicious' gengångare.

Men det är åtminstone gratis. Frid i den småländska själen.

tisdag 11 november 2008

How to disarm a gun

Idag stötte jag på ordet kalvill, ett ord som jag personligen aldrig hört talas om förut.  För den som inte önskar sväva i ovisshet kan jag därför berätta att kalvill är en typ av äpple som kännetecknas av dess form, som kan sägas vara knölig och åsig.

Jag undrar lite över när behovet av att ha ett ord för detta egentligen uppstod. Jag föreställer mig allvarstyngda män har vandrat under blommande äppelträd och haft viskande samtal om hur man på ett enkelt sätt skulle kunna skilja knöliga äpplen från icke-knöliga. Ett gigantiskt problem man brottats både länge och väl med i pomologiska sammanhang, där man rätt ofta sitter och samtalar om olika äppelformer. Runda, avlånga, släta, och så-de-där-knöliga-och-åsiga-som-man-inte-har-något-bra-namn-på. Det är jobbigt när orden inte räcker till. Tunghäfta uppstår. Missförstånd och jobbiga situationer radar upp sig i en aldrig sinande ström. Någon måste helt enkelt ta tag i det här, mumlades det i det pomologiska riksförbundets led.
  
Fast alla var inte lika bekymrade. Professor Gravensteiner hade till exempel varit och provsmakat lite väl friskt i förra årets cidertunnor inför årets äppelkonvent, och han tröttnade till slut på de andras mjäkiga velande. "Kalla det vad ni vill", sluddrade han med myndig stämma, och de andra äppelgubbarna vågade inte annat än att föra detta uttalande till protokollet, även om ingen riktigt förstod vad "kalvill" betydde. När professor Gravensteiner läste detta märkliga ord dagen därpå kunde han inte annat än att nicka gillande. Det är inte klokt vad jag är kreativ, tänkte han belåtet och belönade sig själv med en calvados till kaffet. Och på den vägen är det. 

 Så tror jag det har gått till, på ett ungefär.  

Vinet ädla känslor föder

På tal om äpplen så har jag och min pojkvän tillverkat äppelvin i helgen. Eller ja, i nuläget är det ju inte så mycket mer än en sabla massa äppelmust utan några som helst skojiga bieffekter. Men tanken är att det ska bli både alkoholhaltigt och drickbart i sinom tid. Herren Jesus kunde ju förvandla vatten till vin, och då ska väl vi lyckas med äpplen och jäst och lite jävlaranamma. Kan man ju tycka.

Eftersom vi uppenbarligen inte står i förbindelse med några högre makter så har vi fått tillgripa hjälp i form av Vinboken av Harry Edelman. Där får man en hel del handfasta tips från en svunnen tid. Den som tillverkat äppelvin under Harry Edelmans ledning kan inte haft det lätt, för det skulle ansas och kokas och mosas och malas i köttkvarnar och silas och tappas om och hållas på i en evinnerlig tid innan det ens var aktuellt att tillsätta jäst. 

Jag utgår från att han hade en hel del tjänstefolk att förfoga över, för annars skulle han nog inte skriva så där. Det stod dessutom att hans äppelvin med fördel kunde drickas både innan och efter arbete, för det var liksom fyllt av både godhet och hela alfabetets vitaminer och verkade såväl stärkande som vederkvickande på alla sätt. Jag har svårt att föreställa mig att detta skulle rymmas i en modern alkoholpolicy, men man vet ju aldrig.  Med sådana förutsättningar ska det bli spännande att se vad det kan bli av vårt Chateau de fyrtiotvå*

To be continued, som det brukar heta.

* Som alla vet är ju 42 svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting.   

måndag 10 november 2008

Keeping your poop in a jar

Jag har nyligen besvarat en enkätundersökning på internet. Denna handlade om maskindiskmedel. Man skulle ta ställning till olika påståenden och koppla dem till olika märken, berätta om man sett reklam för märke si eller så, avgöra hur prisvärda olika märken var samt om man skulle kunna tänka sig att köpa dem.

Inte någonstans i undersökningen fanns alternativet "jag har ingen diskmaskin". Jag föreställer mig att det kanske spelar in för hur mycket intresse och kunskap man kan  tänkas uppbåda inför ämnet "maskindiskmedel". Nu framstår jag som djävulskt okunnig och totalt ointresserad av alla sorters maskindiskmedel och det är jag med, FÖR JAG HAR INGEN DISKMASKIN. Varför skulle jag ha en åsikt om vilken sorts maskindiskmedel jag föredrar eller skulle kunna tänka mig att köpa eller tycker är prisvärt NÄR JAG INTE HAR NÅGON DISKMASKIN?

Undersökningens nästa del handlade om tvättmedel och var uppbyggd på samma sätt. Men jag bor i en bostadsrättsförening som har investerat i hypermoderna tvättmaskiner med automatisk tvättmedelsdosering, så jag KÖPER ALDRIG TVÄTTMEDEL. Men det fanns inte heller som svarsalternativ. Alldeles i början av undersökningen fick man ange om man var man eller kvinna, det skulle vara spännande att veta om män får "köper aldrig tvättmedel" som svarsalternativ. Om man liksom förutsätter att kvinnor har bättre koll på det här. Jag har en kraftig misstanke om att det är så, och det gör mig på dåligt humör.

Vakna, kretiner. Det är måndag.

torsdag 6 november 2008

Just cause because were outlaws

Det är visst meningen att man ska tycka något om valet i USA. Skönt att det är över, tycker jag mest då, och så undrar jag vad tidningarna nu ska skriva om. Men det finns ju både Bonde söker fru och Ensam mamma söker att hämta inspiration till svarta domedagsrubriker från, så det ska nog ordna sig ändå.  

Jag är för övrigt för dåligt insatt i amerikansk politik för att tycka något alls om valresultatet. Men det blir nog bra med Obama. Han ser ju snäll och trevlig ut åtminstone.

Detta uttalande skulle för övrigt precis lika gärna kunna ha kommit från min mormor (RIP), men det kan jag leva med.

onsdag 5 november 2008

Took too much of this, had too much of that

Härförleden var jag på apoteket. Det är väl kanske inte mycket att skryta med, men faktum är att jag handlade både kondomer och narkotikaklassade värktabletter samtidigt som jag lyssnade på Metallicas Kill 'em all i min mp3-spelare.

Det måste ju vara så nära sex, droger och rockn'roll man kan komma.  

tisdag 4 november 2008

Its a myth that they create

TP-snack i marginalen:

Jag: Vad kallas en sjö som bildats genom avsnörning från en flodslinga?
Min pappa: Meandersjö?
Jag: Korvsjö. Meander är själva slingrandet, liksom.
Min mamma (med övertygelse): Meander, det finns ju i knät också.
Jag: Det gör det ju inte! Du tänker på bifurkation.
Min mamma (oberört): Ja, just det.  

måndag 3 november 2008

De tysta lammen

I helgen togs en titt på den gamla klassikern När lammen tystnar. Samma dag fick jag ett nyslaktat lamm i gåva av mina föräldrar, men jag tror inte det hade något särskilt samband.

En sak tänkte jag på. Ni vet i slutet, när hon Starling springer omkring i mördarens källare och ljuset är släckt och man får se hur han följer efter henne genom såna där mörkerglasögon. När han är nära på att ha ihjäl henne vänder hon ju sig om och skjuter honom med flera skott. Och plötsligt är det ljust igen. Hur gick detta till? Det är ju inte rimligt att hon plötsligt hittade ljusknappen och tände mitt i allt tumult. Okej att det kanske inte hade varit särskilt lyckat ur filmteknisk synpunkt att ha ett flera minuter långt klipp där Clarice M Starling trevar efter strömbrytaren i kolmörker medan mördaren ligger och dör på golvet. Men ändå. Vem tände? 

Det är sånt jag funderar på ibland.