fredag 20 januari 2017

Hurra, Sverige-Egypten 33-26

Fredagen avslutades på bästa sätt, med en fet handbollsseger till Sverige. Nu var ju i och för sig båda lagen redan klara för åttondelsfinal så det var ju inte nagelbitarnervöst, men det kan ju vara skönt för en enda gångs skull. Sverige lade sig i en betryggande ledning med en gåendes gång och låg kvar där i sextio trevliga minuter. MER SÅNT, TACK! 

torsdag 19 januari 2017

Glöm mig

Jaha, men nu har jag också läst Glöm mig av Alex Schulman, och, eh, det här vågar man väl knappt säga eftersom alla har höjt den till skyarna, så jag hade kanske lite väl höga förväntningar, men jag tyckte bara den var...lite sådär? Alltså JO, det var ju tragiskt och bitvis gripande och det är ett bra språk och han kan ju skriva, det är inte det. Men jag får liksom inte riktigt ihop hela bilden. Har ju precis läst boken om hans pappa och tycker ju att om nu hans mamma söp något så kopiöst så borde det väl ha märkts någonstans där också? Men det gör det inte. Fast det var kanske ett medvetet val, men hur som helst så kände jag mest NJA inför det här. Nu kanske mycket av min, inte direkt motvilja, kanske snarare likgiltighet, grundar sig på att jag tycker att Alex Schulman är (eller verkar vara, jag känner ju inte honom) en rätt dryg och uppblåst och inte speciellt sympatisk typ, och då har jag kanske lite svårare för att klämma fram sympati för hans livsöden än om det hade varit någon som jag gillade.

Nu låter jag förmodligen som världens mest osympatiska och oempatiska människa, men om jag skulle skriva en bok om min alkoholiserade mamma så kan ni få blogga om det och tycka att den bara är sådär. Jag kommer inte att bli sur, jag lovar*. Den här boken får tre flaskor rötjut av fem möjliga.


* Jättelätt att lova eftersom det aldrig kommer att hända p g a att jag inte har någon alkoholiserad mamma att skriva om. Med reservation för att hon rent teoretiskt skulle kunna börja kröka järnet efter 72 nyktra jordsnurr. Håller det för ganska osannolikt, MEN MAN VET JU ALDRIG.

onsdag 18 januari 2017

Hurra, Sverige-Qatar 36-25

Man, alltså jag, trodde ju lite att kvällens match mot Qatar skulle bli a walk in the park. Sen råkade jag se blåbärsnationen Bahrain nästan spöa Danmark och blev påmind om att i handboll kan allting hända och Qatar tog sig ju trots allt hela vägen till final i förra VM på (deras) hemmaplan. Nu hände det tack och lov inte vad som helst ikväll utan Sverige drog ifrån rätt så omgående och höll en betryggande ledning, vann överlägset och är nu klara för åttondelsfinal. TJOHO!

Favorit i repris: Bröd för latmaskar

Ni är många som frågar (okej, det var väl egentligen bara Mirre, men det låter ju så extremt djävla fränt och livsstilsbloggigt att skriva så) efter receptet på mitt bröd. Ja, nu kan ju alla som ägnar sig åt GI och LCHF och sånt gå och göra något annat en stund, för vad är väl godare än en rejäl MACKA? Det är nog det jag skulle ha svårast att vara utan om jag skulle vara tvungen att välja bort något i min kost. Får nästan panik när jag läser Invandrarna av Vilhelm Moberg, där i början innan när allt är rätt så fattigt och eländigt även i Amerrka och så en dag tar mjölet slut och Kristina kan inte baka bröd. PANIK är ordet vi talar om här. Men nu lever vi tack och lov inte på 1800-talet längre, så håll tillgodo, här kommer ett fantastiskt recept för alla lata djävlar som inte har lust att knåda eller kavla eller vara tvungen att ta tjänstledigt för att följa ett surdegsrecept av Jan Heed, här är det bara att röra ihop, låt jäsa och så skjuts in i ugnen:

 BRÖD FÖR LATMASKAR (2 st):

1 paket jäst
1 liter kallt vatten
1 msk salt
1 dutt flytande honung (eller om man vill, ½ tsk strösocker)
1-2 dl havregryn eller rågflingor
1 näve rågkross (kan uteslutas)
 1-2 dl rågmjöl
c:a 2 l vetemjöl (jag brukar ta 50/50 dinkel/vetemjöl)

Här är det väl fritt fram att experimentera efter tycke och smak. Vill man ha grövre och mer kompakt bröd ökar man andelen rågmjöl och/eller flingor, vill man det lite luftigare och högre så tar man mer vete/dinkelmjöl. Någon brödkrydda och typ linfrön eller sånt kan man säkert också ha i om man har lust.


LATMASKENS ARBETSINSATS: 

Jag brukar, för enkelhetens skull göra två halva satser i varsin skål. Det låter kanske onödigt krångligt och omständligt, men anledningen till det är att degen, när den är färdigjäst, är både kladdig och seg och därför svår att dela upp i två exakt lika stora delar, men med den här metoden får man det så att säga rätt från början. Sen får man väl värdera arbetsinsatsen att diska en extra degskål kontra att brottas med en stor och väljäst och liksom levande degklump, men det gör ni som ni själva vill.
Tillbaka till själva arbetsinsatsen:

 Lös upp jästen i det kalla vattnet (det är bara en myt att degvätska måste vara fingervarm, det jäser ändå även om det tar lite längre tid), tillsätt salt och honung. När jästen lösts upp, rör i gryn, kross och allt mjölet (rör man för hand tillsätter man med fördel "lite i taget". Rör om tills det blir en ganska lös deg, den ska hålla ihop och släppa från bunkens kanter, men inte mycket mer än så. Smörj två formar med matfett och pudra formarna med lite rågmjöl. Lägg en bakduk över degskålen/skålarna och gå och gör någonting helt annat i minst 2 timmar (längre funkar också).
Efter minst 2 timmar hälls degen över i formarna. Sätt igång ugnen på 250ºC och ställ formarna uppe på spisen. Låt degen jäsa vidare i formarna under bakduk i 30-45 minuter eller så. Sätt sedan in formarna i nedre delen i ugnen. Grädda i cirka 15 minuter på 250ºC (för vanlig ugn, äger ingen varmluftsugn), sänk därefter värmen till 225ºC och låt stå inne ytterligare 20 minuter och sen är det klart.

Under tiden kan man komma undan med en massa tråk under förevändningen att "nä, jag har inte tid för jag bakar faktiskt bröd". Smartaste lifehacket ever om ni frågar mig.


Vi brukar förvara bröden insvepta i en kökshandduk (tycker de blir lite svampiga av att ligga i plastpåse) och de håller sig fint i 4-5 dagar i rumstemperatur.  ENJOY!

tisdag 17 januari 2017

Jerringpriset

Hurra, Jerringpriset gick till Peder Fredricsson och vips fylls kommentarsfälten av magsura vetabästbabianer som inte kan ta att den som får flest röster från folket vinner, utan pratar i upprörda ordalag om röstkupper och vem som borde ha vunnit istället.
Har väldigt svårt att förstå följande: om det finns en tävling med väldigt tydliga regler kring vem som vinner och någon vinner helt i enlighet med dessa väldigt tydliga regler, EXAKT VAD ÄR PROBLEMET? Det är ju liksom aldrig någon som talar om en "simningsröstkupp" eller "triathlonröstkupp" (i alla fall inte så att man hör talas om det) om det är en simmare eller triathlet som vinner, men bara för att det är ridsport så påstås det att genast att nu har hela häst-Sverige med Ridsportförbundet i täten gaddat ihop sig mot alla andra stackars minoritetsidrotter. Eh, det kan inte vara så enkelt att ridsport ÄR en stor idrott med ett STORT antal utövare, och att de kanske faktiskt TYCKER att Peders insats var outstanding? Alltså, ensam felfri genom alla deltävlingar i ett helt OS, den insatsen kan ni ju försöka göra om, ni som tycker att ett sketen silvermedalj inte är så mycket att hänga i julgranen. Nu var det folket som tyckte så, och då är det han som är vinnaren. BEGRIPS?
 
Och vad är det för löjl om att "hästen gör allt jobbet", med det resonemanget borde ju ingen utom möjligen en löpare få något pris alls eftersom nästan all idrott omfattar någon form av material eller medium för att kunna utövas. Det är väl lika mycket Stensons golfklubba som Sjöströms bassängvatten (ja, okej, dålig liknelse men det står jag för) som skapar förutsättningarna för att de ska kunna utöva sina idrotter, ELLÖR? Ska Tony Richardsons BIL få Jerringpriset istället för Tony Richardson själv? Va? Va? Va? 
 
Skärpning alla dåliga förlorare. Ville mest bara ha sagt det. 

Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Jag fortsätter att läsa Sara Beischer. Den här gången Det finns råttor överallt utom på Antarktis, som handlar om Clara som går på högstadiet, hennes relationer med sin ensamstående mamma, klasskompisar och någon värsting som plötsligt dyker upp i skolan (men som ändå nästan aldrig är där). Som de andra böckerna: bra språk, bra driv, rätt hög igenkänningsfaktor på mycket (framför allt: FY HELVETE vad skönt att slippa vara högstadieelev). Men berättelsen känns lite...märklig? Det finns liksom ingen riktig röd tråd utan händelserna vinglar fram utan något egentligt sammanhang mellan den vuxna Clara och den unga Clara och mellan den unga Clara och värsting-Christian, och slutet kändes mer som att...eh, tog pappret slut i skrivaren? Får inget riktigt grepp om någonting, men det hade man väl inte som tonåring så det är kanske meningen?

Ja, men den var ändå okej. Ett bra språk och ett bra driv förlåter rätt mycket, så den får tre och en halv håltimmar av fem möjliga.

Jamen herregud, jag måste ju blogga om HANDBOLL också

Alltså herregud, herrarnas handbolls-VM har ju börjat! Och jag har inte bloggat en stavelse om detta trots att jag suttit klistrad framför tre matcher. Åtgärdar detta med en snabb summering:

1. Sverige-Bahrain i fredags. En match som Sverige inte skulle kunna förlora (men det vet man ju hur det kan vara i handboll), och det gjorde de inte heller. Det var liksom inte ens spännande? Slutade 33-16 till Sverige.

2. Sverige-Argentina i söndags. Jag har en gång sett Sverige verkligen inte fixa att Argentina spelar en kvick och lite oförutsägbar handboll, men det var då det. Nu var det lite oklart de första tio minuterna, sedan var det bara att sätta sig ner och njuta av att Sverige lassade in mål efter mål, och kanske tio minuter in i andra halvlek kändes det som att Argentina gav fan i hur det gick. 35-17 till Sverige blev det.

3. Och så ödesmatchen mot DANSKJÄVLARNA igår då. Danmark är regerande OS-mästare och det känns ibland som att Sverige kommer med ett pojklag. Så är det förstås inte, men när man hör om någon spelare att "ja, han har gjort en riktigt bra säsong hemma i Alingsås", eller när man ser att någon är född 1995 så känns det ju...lite ungt, mot ett lag av giganter som Mikkel Hansen och dom andra jättedanskarna.

Mikkel Hansen, dansk landslagsspelare.
Skulle kunna platsa i vilket
kriminellt MC-gäng som helst?
MEN BRA, VÄLDIGT BRA
(som vi brukar säga)


Jerry Tollbring, svensk landslagsspelare.
Skulle kunna bli tillsagd att plocka upp
allt Ninjago-legot innan det är dags att
gå och lägga sig för imorgon är det
dagis?
MEN BRA, VÄLDIGT BRA
(som vi brukar säga)

Men hur som helst: DJÄVLAR vilken match.  Tyvärr var inte marginalerna på Sveriges sida utan det slutade 27-25, men det var en sån där match där Sverige precis lika gärna kunde ha vunnit. Kul att se, måste jag säga, jag som har sett Sverige ligga under och liksom tappa sugen så många gånger, trots att Staffan har stått och gormat från bänken att inga djävla hängbjörkar här nu gubbar! Men det var då det, här var det fullt krig i 60 minuter och det är ju inte Sveriges fel att Niklas Landin har helt övernaturliga målvaktsskills. För det var inget fel på vare sig anfall eller försvar, framför allt försvarsspelet var fan i mig LYSANDE om ni frågar mig. Det hade nog danskarna inte riktigt räknat med. Ja, tyvärr räckte det ju inte riktigt hela vägen, men vilken rolig och nervpirrande match! Handboll när den är som allra bäst!

Nu väntar match mot Qatar imorgon och Egypten på fredag. May the force be with them!