onsdag 7 december 2016

I'd rather be a sparrow than a snail

Den här bilden var kanske det roligaste jag sett på länge:

Snodd från Facebook
Mvh
Lättroad_68:a

Förrän rosig morgon lyser över Himmelmora kam

Igår, den 6 december, så var jag klar med alla julklapparna. Slipper härmed sätta min fot i stan på denna sidan nyår om jag inte vill, och det vill jag helst inte. H-A-T-A-R folk i allmänhet och folk i julhandeln i synnerhet. 6 december, det är ändå rätt sent, jag brukar vilja vara klar till första advent. Men den kom ju så sabla tidigt i år så jag får väl vara förlåten.

Handbolls-EM har börjat! Sveriges premiärmatch mot Spanien gav ju både gåshud och mersmak, tyvärr höll det inte hela vägen mot Slovenien igår. Idag är jag astrött p g a att matchen började ungefär samtidigt som jag brukar gå och lägga mig, och därmed alltså slutade beyond läggdags, och dessutom med förlust då. Surt. Och ikväll ska vi gå på bio, det blir nog till att försöka taktik-powernappa på bussen in till stan för att inte nicka till om det skulle visa sig att filmen - Fantastiska vidunder och var man hittar dem - inte är så bra som vi tror och trailern utlovar.

Har även sett trailern till den nya Star Wars-filmen, som jag råkade tokboka biljetter till häromdagen. Vet inte om jag tycker att den verkar vara så himla bra? Var det liksom inte lite överenskommet att Han Solo ändå skulle...återkomma, på något vis? Annars blir jag BITTER. Och var är Chewbacca, prinsessan Leia, Luke Skywalker, C3PO och de andra karaktärerna som ju liksom ÄR själva Star Wars? De enda man kände igen i trailern var Stormtroopers, och det är ju bara en flock vita plastgubbar utan själ. Hoppas filmen är bättre än så.

Annars har jag, liksom ALLA ANDRA, börjat titta på den norska serien SKAM, som går på SVT. Och ja, den är ju bra även om målgruppen kanske inte är surkärringar-på-väg-mot-50. Men det flyter på, jag såg tre avsnitt på raken igår och kände mig extremt glad för att jag inte är tonåring. Även om jag fick googla vad en russebuss var för något och fortfarande inte riktigt förstår fenomenet. Men det ger sig kanske?   

tisdag 6 december 2016

Vänd dig inte om

Har nyligen avslutat boken Vänd dig inte om av Tove Alsterdal, och den var väl SÅDÄR om jag får säga vad jag tycker, och det får jag ju eftersom tryckfrihetsförordningen firade 250 år i dagarna. Jag har läst nån bok av henne innan, Tove Alsterdal alltså, I tystnaden begravd, om jag minns det rätt så handlade den om nån...norrländsk gubbe som hittades mördad i nån jaktkoja och nån journalist som började gräva i det och vips var de i Ryssland och blev jagade av maffian? Lite för omständligt och långsökt för min smak. Vänd dig inte om fick finfina recensioner i DN och skulle handla om Beckomberga, och är det något som triggar min läslust så är det gamla mentalsjukhus och såna grejer. Blev dock besviken, då det nästan inte alls handlade om det, utan mest var det istället en SABLA omständlig berättelse kring Svantes död och hur rimligt är det att man kan bila ner till Rumänien och bara leta rätt på en random tiggare som man sett som hastigast sitta och kura på Brommaplan? Gäsp. Känns nästan som att det enda förlåtande draget i den här boken var att det medverkade en tax, och han kom ju inte förrän precis i slutet. Tummen ner.

Läser nu Välkommen hem av Ninni Schulman, har läst de andra böckerna i den serien och gillat dom, men nu känner jag att jag börjar bli lite trött på Magdalena. Eller det var kanske mest det här att hon inte, absolut inte, absolut inte under några som helst omständigheter ville gå på någon klassåterträff, OCH SÅ GÅR HON ÄNDÅ? Seriöst, stanna hemma, det hade jag gjort, det har man rätt till när man är vuxen. Fast då hade det förstås inte blivit någon bok. Jaja, än så länge har det inte ens skett något mord, så jag får väl ge mig till tåls.

måndag 5 december 2016

När George Lucas började samarbeta med fackföreningsrörelsen

Fick två biocheckar av mitt fackförbund Unionen, som tack för att jag är förtroendevald, vilket jag tycker känns som en lite märklig formulering men jag förstår ju andemeningen och tanken är god och dessutom var det väldigt trevligt att öppna ett kuvert som man trodde innehöll något trökigt cirkulär och så var det film!
Igår satt vi och pratade om att vi skulle gå och se filmen Fantastiska vidunder och hur man hittar dem, för den verkar vara i vår smak och Oskar hade snappat upp att den gick på Ankeborgs bio i detta nu. Så jag gick in på SF:s sida i telefonen och kollade och jodå, det gjorde den. Men allting är ju så smått och pyttigt i telefonen att jag bestämde mig för att gå in och boka via datorn istället så att det säkert blev rätt. Så det gjorde jag. Sen tog det ju lite tid för den här stenåldersmänniskan att fippla in numren på de här biocheckarna så att det skulle bli graaatis, men jag lyckades till slut. Och så kom ett mail med en bekräftelse på två biljetter till - Rouge One - A Star Wars Story. Eh, JAHA? Fattar inte och orkar inte ens spekulera i hur detta gick till, men misstänker en stark och foliehattsrelaterad komplott av något slag. Nu hade vi förvisso tänkt se Star Warsfilmen ÄNDÅ, men kanske att man kan få bestämma sånt själv? Tydligen inte. Aja, nu blir det i alla fall bio både den här och nästa vecka och det gör ju inte direkt ont. Film ÄR bäst på bio, åtminstone om folk låter bli att bete sig som as. Eller tror att de sitter hemma i tv-soffan, som när vi såg den förra Star Warsfilmen. Bio kan verkligen kicka igång hatet mot hela mänskligheten. Men nu ska jag inte ta ut någon ilska i förväg utan återkommer väl med något beskt blogginlägg efteråt, 2000-talets sätt att hantera vrede. Joråsåatt.

söndag 4 december 2016

Söndagen är äntligen vilodagen

Idag är jag på toppen av ett gigantiskt krön av en period av jättemycket-att-göra-på-jobbet och inlämningsuppgift-från-helvetet på en liten distanskurs på kvartsfart som jag råkade anmäla mig till i den extremt naiva tron att "det nog inte skulle ta så mycket tid". Ha ha fucking ha säger jag om det så här i efterhand. Ja, än har den feta damen inte brustit ut i sång, för det återstår en hemtenta, men alla inlämningsuppgifter - och de var många - är i alla fall avklarade nu. Så nu är en svinlång period av faktiskt helt ohälsosam stress till ända. Och igår var jag på thaimassage där man blir omhuldad som ett litet foster, och idag var det HELT TOMT i kalendern. Och det bästa av allt, hantverkaren från helvetet har Ä-N-T-L-I-G-E-N fått tummen ur och fixat kaminen i vardagsrummet. Min bild av den ultimata avkopplingen är nämligen: sitta/ligga i soffan, glo på tv/läsa och, viktigast av allt: elda i kaminen (tydligen är man bara stressad under den kalla delen av året). Vi är ju så himla lyckligt lottade att vi har två kaminer, men den andra, som går under benämningen "Farbror Eriks kamin" eftersom den, tja, en gång i tiden tillhörde Farbror Erik (fan vet vem han egentligen var farbror till, men den, kaminen alltså, stod i alla fall i Oskars förra hus och den tog vi helt snålt med oss när vi flyttade till detta) är så himla liten att det bara får plats typ tre minimala vedträn som brinner upp på nolltid, plus att rummet som den står i är husets minsta rum, vilket gör att det blir rätt trångt när två vuxna och tre hundar ska knö ner sig i den lilla tvåsitssoffan som står inklämd tillsammans med Oskars jättestora ritbord som han vägrar göra sig av med, min farfars gamla sekretär som jag också vägrar göra mig av med, en fåtölj som Oskar en gång "fyndade" på loppis men som helt ärligt bara är rätt snygg men inte speciellt bekväm, så inte ens hundarna vill ligga i den, och "tv:n" består av min lilla laptop med, vad kan det vara, 12" skärm eller något sånt. Jo, men det funkar och det är väl lite mysigt på sitt sätt. Men jag har ändå saknat Stora Kaminen, och att sitta framför vår flådiga HD-tv när vi nu har en, samt att kunna röra sig utan att det känns som att man försöker ta sig upp ur en sardinburk.

Så det är vad som står på agendan nu i eftermiddag, elda, läsa, kolla på tv. Det gör ju heller inget att damernas handbolls-EM råkar börja idag. Tidigare idag har jag hunnit med att gå en långpromenad med taxarna, baka bröd, lägga sista handen vid samt lämna in ovan nämnda inlämningsuppgift från helvetet, göra en omgång julgodis, påbörjat ett långkok som står och puttrar i detta nu samt löst fredagens korsord i DN, som var på temat "tryckfrihet". Samt burit in ved och grävt upp lite jordärtskockor ur den frusna jorden. AH, vilken härlig dag. Tänk sen när man blir pensionär, då kan man göra sånt här jämt. Synd att det är så långt till pensionen. Aja, nu ska jag läsa en deckare (Vänd dig inte om, av Tove Alsterdal, den är sådär än så länge, men kanske tar sig längre fram?), portionera in allt skräp som ackumulerats i vedlåren under tiden som Stora Kaminen varit sjukskriven,  ner i Stora Kaminens mage så att vardagsrummet kanske till och med börjar likna ett vardagsrum och inte en sopstation, samt slappa med ett halvt öga på Slovenien-Serbien-matchen i handboll. BECAUSE I'M WORTH IT!  Hejpåre.

fredag 2 december 2016

December?

Jaha, nu är det december och officiellt VINTER. Min sämsta årstid kan man ju lätt säga. Hatar mörker, kyla och jul. Eller det är kanske att ta i att jag hatar jul, för oftast innehåller den ju trevliga saker som till exempel ledighet och god mat och det är ju saker som står väldigt högt upp på listan över braigheter. Vad jag hatar med julen är den sociala stressen, att man måste få ihop ett umgänge som man egentligen inte är så värst intresserad av och allt måste bli så djävla LYCKAT och det vid ett enda tillfälle, som om man bara har en enda chans i hela världen och det är helt omöjligt att göra om och göra rätt. Om julen skulle råka bli lite halvdan, med bränd skinka, smutsiga fönster, dassigt väder och smågräl så är det i det närmaste likvärdigt med att ha tillbringat den i ett koncentrationsläger. "Det är ju bara jul en gång om året" säger folk i en rätt så uppfordrande ton när man försöker backa undan eller minska ner eller ändra på något, som om det inte skulle komma en ny nästa år, eller som att kungen har låtit utfästa dödsstraff på att konsumera Janssons frestelse, Kalle Anka och ischoklad andra dagar än den 24 december.

Plus att jag verkligen avskyr den här konsumtionshetsen, året om men den ger sig ju aldrig så väl tillkänna som i juletid både innan och efter. Ta ett studiebesök på Elgigantens mellandagsrea och kom sen inte och påstå att det inte finns pengar i det här landet (obs, jag vet att det finns folk som verkligen är fattiga även i Sverige, och det är inte dom som avses, utan det är mer kategorin lättkränkta människor som påstår att de inte tycker att de har råd att skicka med ungarna matsäck till friluftsdagar i skolan i samma andetag som de tänder en cigg och låter krokodiltårarna strila över de nygjorda tribaltatueringarna). Sen blir man ju ibland (läs: jämt) förvånad över hur lite självinsikt människor har. Följer en såkallad livsstilsblogg där det köps kläder, leksaker till barnen och prylar till hemmet som om det inte fanns någon morgondag, och ändå skriver personen bakom bloggen att hen "nästan aldrig köper någonting till mig själv". Och hur kan folk på riktigt ens med att låtsas bekymra sig över miljön i samma andetag som de googlar efter billiga flygresor till Thailand?

Ur led är tiden. Det går inte att skylla på december, tyvärr. Gud vilket deppigt inlägg det här blev. Egentligen skulle jag skriva om att det var någon som ringde in till nattradion och pratade om Nicke Lilltroll och tvärsäkert påstod att det var något som sändes på radio "under kriget". Jag är uppvuxen med Nicke Lilltroll, visserligen på grammofonskiva men ändå, jag känner mig ju knappast som någon som är 80-ish. En snabb googling visade dock att personen-som-ringde-in-till-radion-för-att-berätta-detta hade FEL, så jag blev raskt några decennier yngre och det var ju i alla fall rätt skönt.

tisdag 29 november 2016

Grandpa took the handshake

Jamen alltså guuuud vad tiden går. Som man brukar säga. Är det verkligen första advent på söndag? sa alla jätteförvånat förra veckan, och det var det ju även om man fortfarande vadar omkring i ett deppigt novemberträsk. Jag smackade upp alla våra tre adventsstakar på ett par minuter i söndags morse och vips blev det lite mysigt. Mindre mysigt att Oskar tagit bort tätningslisterna kring ena fönstret i vardagsrummet och glömt sätta dit nya, så igår när jag damp ner i soffan för att pusta ut efter en synnerligen stressig dag så smög sig en härlig minusgradsvind in och lade sig som ett stråk runt nacken. Då gick jag upp på ovanvåningen och eldade i lilla kaminen (stora kaminen väntar på omvårdnad från en hantverkare som aldrig kommer och jag har snart gett upp hoppet om att NÅGONSIN få sitta i vardagsrummet och elda en brasa igen) och kollade på ett avsnitt av min nya drog, "Jockiboy och Jonna" på tv3. Fattar verkligen INGENTING. Vilka är dom? Varför är de kända? Vem betalar för att se deras lama klipp om typ ingenting på youtube? Hur kan de ha en massa fans som springer fram till dom jämt och vill ta selfies tillsammans med dom? Hur kan de ha ett BOLAG med ANSTÄLLDA bara genom att filma lite och lägga ut på youtube? Va? Va? Va? Frågade min dotter om hon tittade på sånt och fick ett indignerat NEJ! Jag är 30,5 år gammal! till svar. Så jag tillhör gissningsvis inte heller målgruppen, om hon nu inte menade att det var för pensionärer men det tror jag inte.  Ja, men i alla fall så kan jag inte sluta titta. Jag har aldrig sett något från deras "kanal" (som man tydligen säger om youtubeklipp), men den här behind-the-scenes-serien som går på tv3 är min nya avkoppling. I Dallas svepte de in med ett I need a drink så fort det var en pressad situation inom Ewing Oil, men jag kopplar tydligen av med att se på Jockiboy och Jonna. Joråsåatt.  

För övrigt har jag för första gången i mitt liv varit med om att ha blivit hälsad på med kyss på kinden. Av en i princip helt främmande karl, eller det var i ett jobbsammanhang så det var ju inte en random främling på gatan, men ändå. VAD GÖR MAN? Nu gick det så himla fort så jag hann inte göra något alls, men vad säger vett och etikett egentligen om såna här tilltag? Förväntas man kyssa tillbaks, eller ska man bara stå där som nån bleksiktig Downton Abbeykaraktär och ta emot? Och ska det vara på ena kinden (det var det i det här fallet) och finns det i så fall någon dold agenda för vilken, typ att "kysser du på höger kind är du BÖG" (menar ej att det är något fel med det, men när jag var ung, i ungefär samma veva som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så florerade det tusen rykten om hur ens sexuella läggning kunde avslöjas genom helt diffusa signaler, typ i vilket öra man hade örhänge, på vilken handled man hade ett armband, et cetera. HUR I HERRANS NAMN ska man kunna hålla reda på sånt?) som är allmänt känd för alla utom mig? Eller ska man pussa på båda kinderna, men är det inte så de gör i filmer där hårdkokta maffiatyper från Balkan träffas, det blir kanske helt fel vibbar när man ska knyta affärskontakter som inte involverar narkotika och penningtvätt tänker jag.

Så himla komplicerat, kan folk inte bara hälsa med ett stadigt handslag som man (jag) begriper hur man ska hantera? Mvh Obildad_68:a