tisdag 21 februari 2017

Granne med döden

Ja, här kommer dagens boktips: Granne med döden av Alex Marwood. Har tidigare läst både Onda flickor och Den mörkaste hemligheten med stor behållning, men den här var nog ännu bättre. Så himla obehaglig att när man trodde att det liksom inte gick att få det äckligare så blev det snäppet värre ändå. Lite svårt att berätta vad den handlar om utan att avslöja själva grejen men det dör i alla fall en och annan, kan jag väl i alla fall säga. Hade det inte varit för den lite väl sockersöta lovestoryn mellan Hossein och Collette som inte kändes vare sig nödvändig eller särskilt trovärdig så hade den här boken fått fem cirkelsågar av fem möjliga, men nu blir det bara 4,75 eller nåt sånt. Men bra alltså, väldigt bra. Schas iväg till bibblan och låna med er allihop. 

måndag 20 februari 2017

Sex (6!) bedövningssprutor senare

Det var väl tur att jag fick tid hos tandläkaren, eftersom biten av lagningen som lossnade bara var toppen av isberget så att säga. Det var sprickor här och sprickor där och tydligen kan gamla amalgamfyllningar även börja rosta, vilket jag fick se på en ej smickrande färgbild som togs med något dildoliknande föremål som stoppades in i truten på mig. Tandläkaren verkade minst sagt bipolär i en manisk fas, för han bara grep sig an min tandrad med en nästan utomjordisk entusiasm som få normala människor lyckas uppbringa en måndagsmorgon: Ja, det här var banne mig inget att spara på! Och du har ju kvar på ditt högkostnadsskydd, så det blir billigt för dig! Jag borrar bort allting med en gång och så sätter vi en krona! och innan någon hann säga "fluortant" så satt bedövningssprutan i gommen, och sedan kilade han raskt in i ett annat rum och började hojta till några hantverkare som var där var han ville ha sina eluttag och sen skulle någon som hette Gittan komma och kolla och vips var han tillbaks och började borra och sen iväg för att svara i telefon och prata mer med hantverkarna om någon fönsterkarm som det var en spricka i och sen skulle Gittan konsulteras om ifall det inte var dags att putsa fönstren, för "det ser ju ut som i en gammal cykelverkstad härinne" och sen dök han fram och nästan tjoade  Du hade ju en gammal amalgamfyllning i tanden bakom också! Den såg ju inte heller så rolig ut och så var det lite karies där också, så jag passade på att borra bort den och lägga i en kompositfyllning när du ändå var bedövad! Man vill ju vara snygg i munnen, eller hur? Och du är ju så ung, du ska ju leva i fyrtio år till, MINST! och innan jag hann kommentera det så var han borta hos hantverkarna igen, för att sedan dansa tillbaks, gjuta ett avtryck, trycka in en provisorisk lagning och sedan hojta Ja, då skickar vi den här till Stockholm! Och så fixar Ida en ny tid till dig om några veckor! Så ses vi då! och sedan småjoggade han in till nästa patient medan jag vacklade ut med bedövad käke och hade ingen aning om vad som skulle skickas till Stockholm, vem Ida var eller ifall jag skulle tillbaks till honom eller till min vanliga tandläkare om några veckor, men det får man väl hoppas att de själva har koll på.






Veckan börjar bra, sa hen som skulle hängas på måndagen

Jamenjaha, det här börjar ju bra. I morse inledde jag dagen med att tvärbromsa för ett rådjur så att min matlåda flög ner på golvet i bilen. Sen skulle jag bära ut en kartong på lagret och då gick botten ur så att innehållet spreds över hela golvet och jag fick sopa och skura istället för att göra roligare saker.
Förra veckan var jag ju hos tandläkaren, allt var bra och frid och fröjd. Idag bet jag av en bit av en lagning när jag åt en fucking OSTMACKA. Ja, det var en sån där gammal amalgamhistoria från nittonhundralängesen, så den var väl på fallrepet, men ändå. Det kunde väl ha hänt när jag ändå var där? Eller dagen innan eller något annat komfortabelt.

Tur i oturen var väl ändå att jag fick en tid snabbt. Står nämligen inte ut med att ha vassa bitar av lagningar som man av någon anledning alltid måste vara där med tungan och pilla på, och sen tänker jag att har en bit lossnat så kan lika gärna hela djävla tanden rasa ihop så det är väl lika bra att få det tillfixat så fort som möjligt. Otur i turen var att min vanliga tandläkare hade sportlov så nu får jag gå till YTTERLIGARE en som jag inte känner. Samt gissningsvis slanta upp en rätt så försvarlig summa pengar såhär dagarna innan lön. JIPPI. Eller kanske inte.

Undrar vad som mer kommer att hända idag? Tror inte "trissvinst" står så jättehögt på sannolikhetsskalan.

Här var det livat, här var det glatt, NOT

Jamen herregud. Det blir visst inget bloggande alls om man inte har en sträng utmaning hängande över sig. Alla människor verkar köra någon slags utmaning på Instagram just nu, den har jag missat så jag fattar ingenting men plötsligt en dag är hela flödet fullt av till exempel skor, för att det var dagens tema. Själv kör jag mest bilder på taxar och konstiga kontaktannonser från tidningen Land. Borde kanske ha en utmaning där med för att få mer variation. ELLER KANSKE INTE.

Kollade på Mandelmanns gård igår (orkar/hinner tydligen knappt kolla på tv i veckorna, så när det är helg och inget inplanerat så blir det BULKTITTNING DE LUXE) och djävlar vad sugen man blir på sommar, att få odla i landen (Mandelmanns verkar inte ha en enda mördarsnigel, noterade jag bittert) och sitta ute i trädgården och dricka vin, läsa deckare och grilla (Mandelmanns gjorde dock inget av detta, så det tipset kan de få av mig istället).

Just nu ser trädgården ut som jag vet inte vad, för i höstas fällde vi fyra stora tallar och tänkte: härligt, vad mycket ved vi kommer att få, och det har vi i och för sig fått, men tallarna innehöll också ansenliga kubikmeter ris och grenar som först skulle sågas av och sedan ska fraktas bort, men så kom ju snön och lade sig över hela skiten så det gick ju sådär. Men nu har nästan all snö smält, så till helgen kanske. Är dödstrött på att titta ut genom fönstret och se gigantiska högar med tallris vart jag än ser. Det ska också bli lite spännande att se om och hur trädgården förändras när dessa fyra jätteträd försvunnit. Ett av dom stod framför växthuset så jag hoppas att det innebär att växthuset blir lite mer produktivt när det nu får fri tillgång till solen.

Vi kollade på film igår också! Det händer verkligen inte ofta längre, oklart varför för vi gillar ju film, men ibland är det som att man liksom inte har ork för nittio minuter? KLENT. Men igår tog vi oss i alla fall an Iboy, en brittisk science fiction som verkligen inte var mycket att hänga i julgranen. Utöver ett minst sagt tunt manus så spelades den kvinnliga huvudrollen av samma skådespelare som spelar Arya Stark i Game of Thrones, så det blev ju jättekonstigt. Orkar inte gå in på handlingen i detalj, men det var en kille som blev skjuten i huvudet medan han pratade i sin telefon och sen hade han delar av en iphone inne i hjärnan, vilket gjorde att han kunde typ fjärrstyra datorer och telefoner med tankekraft. GÄSP. Den här filmen får en överkorsad iphone av fem möjliga.





torsdag 16 februari 2017

I'm the sort of case of the human race that people find hard to face

Idag var jag hos tandläkaren. För hundra miljoner år sen hade jag en tandläkare som såg ut som Dr Kovacs i Cityakuten. Det var tider det, även om munskyddet dolde större delen av det bildsköna. Han var dessutom JÄTTEBRA, vilket ju såklart är det viktigaste. Han kunde minsann konsten att lägga en bedövning så den tog och det är det fan inte alla som kan. Ja, Folktandvården, jag tittar på er.

Ja, hur som helst. Dr Kovacs flyttade för några år sedan (SNYFT), men hans efterträdare, en yngling, var också bra (om än inte lika snygg) så jag förlät honom. Sen slutade efterträdaren för han pallade inte pendla från Lund. Klent virke i dagens ungdom måste jag säga. Nu skriver jag det här helt avspänt, men jag var inte avspänd då kan jag säga, för finns det något läskigare än att gå till EN NY tandläkare som man inte alls vet hur hen är? Det är inte mycket som övertrumfar det ifråga om fasa om ni frågar mig. Men eftersom jag ligger här och bloggar helt avspänt om det så fattar ni ju att Dr Kovacs efterträdares efterträdare också är en hyvens tandläkare. Detta fick jag bevisat om inte förr så någon gång förra året när jag fick en inflammation i en kindtand. Fy farao vad ont det gjorde och naturligtvis hände det på en helg så att jag var tvungen att lida riktigt ordentligt innan jag kunde vackla iväg till tandläkarmottagningen på måndagsmorgonen för att få rotfyllning och en hästkur penicillin för tusentals bistra kronor, men det var det fan i mig värt för att slippa den smärtan som på riktigt var fullt jämförbar med att föda en elefant. Eller okej, "på riktigt" var kanske att ta i för det har jag mig veterligen aldrig gjort, men ni fattar grejen. Alltså, hur folk överhuvudtaget överlevde förr med tandvärk och gå till smeden och dra ut tänder utan bedövning, det övergår mitt förstånd.

Ja, det var ingen rolig vecka. Fick nämligen först gå dit och borra ur roten och få den fylld med något bakteriedödande gojs och sedan gå dit och göra själva rotfyllningen någon vecka senare. Och det var inte en vecka av klackarna i taket kan jag lova. Har nog aldrig ätit så mycket värktabletter i hela mitt liv, tryckte i mig två eller tre olika sorter var tredje timma dygnet runt och fick till och med gå upp på nätterna och knarka dubbla doser för att överhuvudtaget kunna sova. Och maten? Alltså, jag älskar ju knäckebröd och råa morötter och att sätta tänderna i ett hårt krispigt äpple, men det var ju bara att fetglömma. Fick livnära mig på yoghurt och typ banan och annan barnmat hur länge som helst. Så deprimerande.

Och den där tanden har stört mig lite sen dess. Alltså själva SMÄRTAN gick ju över, men riktigt hundra har det ändå inte känts. I vanliga fall tänker man ju inte på sina tänder, de är ju liksom på något sätt integrerade med tandbenet och bara finns där. Men den här tanden har funnits. Stått upp för sig själv och krävt uppmärksamhet. Inte gjort direkt ont, men liksom  ändå KÄNTS på ett sätt som varit rätt störigt. Detta nämnde jag för tandläkaren lite i förbigående idag, för hon hade själv sagt att det kan ta "upp till ett år" innan man blir symptomfri efter en rotfyllning så jag tänkte att det är väl sånt man bara får uthärda dårå. Vänja sig vid att tugga försiktigt och bara på ena sidan om man äter grejer med tuggmotstånd. Men jag hann knappt avsluta meningen förrän tandläkaren raskt greppade ett av alla miljoner konstiga redskap som sitter fästade med mystiska slangar i anslutning till den där brickan som kan svängas runt i alla möjliga vinklar och vrår, slipade ungefär tio sekunder på tanden och sen SLUTADE DET KÄNNAS, bara sådär. Helt otroligt och nästan som magi, att någon tiondels millimeter kan göra sån skillnad.

Har nu ätit knäckebröd och tuggat slarvigt med flit, det har jag inte kunnat göra på länge nämligen. I alla fall inte utan känningar. SÅ LYCKLIG. Intresseklubben kan härmed skingra er, för här finns inget mer att hämta just nu.





 

onsdag 15 februari 2017

Plusgrader!

Lider ju av en snödepression, eftersom det dråsade ner tre decimeter förra veckan. Min spontana reaktion på det är VADIHELVETE? Ser verkligen inte någon som helst fördel med vinter i allmänhet och snö i synnerhet, det är bara besvärligt och kallt och halt och djävligt. Och den som kvittrande utbrister säger att "det blir så mycket ljusare" p g a snö ska jag mula med en näve grusblandad sådan. Länge och omsorgsfullt. Åtminstone i tanken.

Och i måndags när jag körde till jobbet så sa dom så här på radion: Temperaturen blir varierande, från någon minusgrad i Skåne till mellan fem och tio plusgrader i Norrland, och jag bara VADIHELVETE, ska DOM ha plusgrader, det är det väl ändå VI som ska ha? Det är fan i mig ingen ordning med någonting längre. Exakt så upprörd blir jag över någonting som man inte kan göra ett skit åt, men jag har ju inte bett om den här djävla snön.

Ja, men nu verkar det i alla fall ha ordnat upp sig med temperaturen. Igår när jag kom hem sken solen och det var sex plusgrader och takdropp. I Skåne, vilket är helt rimligt i februari. Gick ut på taxpromenad med oknäppt jacka och utan mössa, fast det var kanske att överdriva för så himla varmt var det ju faktiskt inte. Och snön ligger ju kvar under ett massivt och kompakt istäcke för det är fortfarande svinkalla nätter med en massa minus så det kommer väl att dröja en evighet innan det är barmark överallt. Igår gick jag med flit bara en runda i byn där det var plogat, för att slippa sabba de gryende vårkänslorna med att få snö upp över anklarna. Gillar annars mest att gå i skogen, men har man en snödepression så är torr och grusig asfalt att föredra framför att pulsa i obanad terräng. Ja, men då var det väl slut på väderleksrapporten "för nu", som alla verkar säga nuförtiden. FÖR NU? Vad är det för djävla dumheter? Det heter "för den här gången" och ingenting annat OCH HÖR SEN.

måndag 13 februari 2017

Årets Nobelpris i ekonomi går inte till...

...min man. Ursäkta. Men i fredags skulle han handla. På inköpslistan, där vi skriver upp saker efterhand som de tar slut, stod bland annat "tomat, gurka, sallad". Så kom han hem från affären och var helt UPPRÖRD över att det är så himla dyrt med grönsaker nu på grund av torkan och kylan som råder i Spanien just nu. Så istället för att köpa sallad och tomat så hade han köpt morötter och paprika, "för det var billigare". Jamen det vill man väl inte ha när man ska äta tacos, som vi skulle äta på lördagen? Eller det är klart att det är fullt möjligt att äta tacos med morötter och paprika och ingenting mer, men jag tycker att sallad, tomat, gurka, majs och lök så att säga är standardgrönsaker på tacostallriken.  Men det var ju så dyrt så att man kunde tro att vi skulle få gå från gård och grund om så mycket som ett endaste salladsblad slank ner i kundvagnen. Jamen det är ju bra att vara lite ekonomisk, så jag hade väl inte sagt någonting om det om han inte utan att blinka samtidigt hade köpt två stora chokladkakor. Känns väl kanske som den delen av kostcirkeln man först väljer bort om man vill vara sparsam, om ni frågar mig (det gjorde inte han som ni förstår, och när jag kommenterade det utbrast han harmset att "jamen de var ju på EXTRAPRIS" som om det stod en synnerligen sträng polis inne på Ica och hotade att avlossa ett skarpladdat vapen mot alla som inte genast plockade åt sig allt med röd prislapp). Sedan berättade han (min man, inte den fiktiva polisen) att han tidigare i veckan ätit en hamburgare på vilken det hade varit så lite sallad att han aldrig sett något liknande, och det berodde enligt honom alltså på att salladen var SÅ FRUKTANSVÄRT DYR JUST NU, ALLTSÅ DEN KOSTAR MINST FEMTIO KRONOR KILOT!

På lördagen slank jag i alla fall inom affären och köpte ett pyttelitet salladshuvud att ha till våra tacos. À femtio kronor kilot eller något i den stilen. Pris för detta pyttelilla: åtta kronor. Känns ju inte som att konkursen är nära direkt. Unnade mig även några dyra tomater utan att för den sakens skull ens komma i närheten av summan som "två chokladkakor till extrapris" betingade. Sen var chokladen väldigt GOD, det ska jag inte sticka under stol med. Men lite roligt att inte tycka sig ha råd att köpa ett salladshuvud för mindre än en tia men utan att reflektera slantar upp fyrtio spänn för choklad?

Men summan av kardemumman: vi fick både tacos med sallad OCH choklad. Win-win dårå.