Cold as Christmas

Kom till jobbet idag och var laddad, taggad och stressad i en härlig kombination. Satte mig och började plöja igenom dagens milslånga to-do-lista. Tyckte efter en stund att det var lite kyligt. Kollade vår värmeanläggning, för den är lite känslig och kan stänga av sig vid hastiga väderomslag och i natt kom det en köldknäpp. Men nä, den funkade. Kände på elementet i mitt rum, det var iskallt fastän det stod på max. Kände på alla andra element i närheten, de var varma och gosiga. Provade om det var luft i, det var det inte. Vred termostaten lite hit och dit, inget hände. Bad vår underhållskille om hjälp. Han gjorde ungefär samma sak och med samma klena resultat, och sa sedan att han skulle ringa en rörmokare som förhoppningsvis kunde "svänga förbi under dagen". 

Finns ju få saker som är så ovärda som kalla kontor. Har inga större problem med kyla så länge jag är uppe och i rörelse, men att sitta framför en skärm och skriva med stela fingrar är så djävla trist och oinspirerande. Hade det inte varit för att jag ska rida i eftermiddag så hade jag åkt hem och jobbat resten av dagen hemma. Nu står mitt hopp till en rörmokare. Känns ju lite sådär med tanke på att det väldigt sällan som hantverkare går lösa och lediga och har beredskap för att släppa allt och ge sig iväg för att laga saker som går sönder lite sådär oförhappandes. Kom dock på att det fanns ett extra element i förrådet på jobbet, så nu har jag baxat ner det till mig och sitter i detta nu och inväntar dess effekt. Praise the lord, osv. 

En onsdag i mitt liv

Min man har ju börjat rida, och nu när han har jobb och dessutom jobbar i stan så tycker han inte det är lönt att åka hem mellan jobbet och ridningen eftersom han slutar vid 16 och måste vara i stallet vid 17 och det tar 25 minuter att köra från stan och hem och lika lång väg tillbaka igen, YOU DO THE MATH. Detta innebär att jag numera har EGENTID på onsdagar, från att jag kommer hem till cirka kl 19. Så pass gött. Hittills (det är väl tredje veckan nu) har jag dock förvaltat detta ganska dåligt. Förra onsdagen till exempel, då satt jag bara och glodde på telefonen. Fastän jag knappt ens ville göra det, men det var det enda jag orkade för jag hade sovit som en kratta på natten och så fort jag satte mig med en bok eller riktade blicken mot tv:n så trillade ögonen igen. Var för trött för att resa mig och göra något annat, och var också för trött för att göra ingenting men det var för tidigt att gå och lägga sig. Så himla ovärt. 

Men igår hade jag en bra dag. Cyklade till och från jobbet med min nya vän KARIN (min elcykel alltså) och fick därför en massa frisk luft på köpet. Frisk luft = energi. Kom hem, var ute med hundarna i trädgården en stund, tog hand om höns och vaktlar. Gick in, städade, satte upp adventsljusstakarna och fixade med min jullåtslista på Spotify. Mitt nya bankkort hade kommit så jag passade även på att fixa det där tröket med att ta bort gamla uppgifter och lägga till nya på Netflix och Spotify och såna ställen där man har angett sitt kortnummer. Betalade räkningar och planerade morgondagens kursavslutning på brukshundklubben. Klockan 19.00 hade jag gett hundarna kvällsmat och varit ute på kvällspromenaden med dom samt duschat och tänt en brasa och några värmeljus och kunde med gott samvete dimpa ner i soffan UTAN* telefon och kolla på ett avsnitt av The Queen Gambit. Det är vad jag kallar för en bra eftermiddag/kväll, känner mig aldrig så nöjd som när jag har betat av en massa uppgifter och sedan kan slänga mig i soffan och det fortfarande är god marginal till läggdags. Vet inte vad det är som gör det, men när jag är ensam hemma får jag oftast hur mycket gjort som helst. Tror det handlar om att så fort jag gör något när han är hemma så kommer han och lägger sig i. Alltså inte på ett dåligt sätt (i alla fall inte alltid), utan mer av nyfikenhet, och så blir man stående och pratar och så kommer man in på något annat och babblar vidare om det och sen blir det lite att nä, vad säger du, ska vi inte ta en kopp te? och sen har man ju tappat styrfarten alldeles. 

Ikväll ska jag som sagt ha kursavslutning på brukshundklubben, sista kursen för terminen. Har i och för sig två viltspårkurser kvar, men de är på helgerna och inte så värst betungande. Nu ska jag bara beta av ett par rejäla surdegar på jobbet och om några veckor är det...jul? Hur det nu gick till. 

På min tv just nu

På allmän (hehe) begäran så kommer här lite synpunkter kring de tv-program jag följer just nu.

BIGGEST LOSER: Jag hejar på Simon! Fast nu åkte han ju ut, men hoppas han vinner hemmapriset då. Tycker han verkar vara en så himla fin person, snäll och omtänksam. Började nästan lipa lite när han fick träna med poliserna. Sån har jag alltså blivit. Får nästan lite moderskänslor för honom, fast han har ju redan en mamma som nästan verkar vara viktigare än flickvännen, för man kan väl ändå tycka att det är rimligare att vilja ringa till henne än till mamma när man får ringa ett (1) samtal? Det känns lite osunt, det gör det faktiskt. Men skitsamma. Jag gillar Simon. Gillar även Diako och Sebastian, fast de är lite quitters som har tusen undanflykter och förklaringar. De kommer aldrig att klara sig i det långa loppet. Har VÄLDIGT svårt att se hur man kan vara så ung, f d elitidrottare och sedan dega ner sig så fullständigt? Alltså, jag fattar ju att de här människorna inte mår bra, och jag fattar också det här med att man använder mat som både ångestdämpare och belöning och straff och jag fattar också att det i såna lägen är svårt att förhålla sig till mat. Det är ju inte som att sluta röka, det är ju bara att bestämma sig för att aldrig mera ta ett bloss. Men man kan ju inte bestämma sig för att aldrig mera äta. Så jag fattar att det är problematiskt och jag tycker det är bra att det kommer fram, för det är ju inte så enkelt som att folk inte vet hur de ska äta. Alla normalbegåvade människor känner nog till att sallad och vatten är nyttigt och att pizza och läsk inte är det. Sen tycker jag att programmet förenklar det lite, för om lösningen är att Micke/Pischa tar en åt sidan på gymmet och stirrar en i ögonen och säger några väl valda psykologiska floskler som går ut på att man ska tro på sig själv och som även innefattar ordet "krigare" så hade det ju knappast funnits några överviktiga människor. Men ja. Det ska ju bli bra tv också. 
Vilka gillar jag inte? Jag gillar inte Andreas och jag gillar inte Mona. Andreas för att jag tycker att han bara verkar vara en självupptagen lipsill och jättebäbis, och Mona känns otroligt dryg. Jag gillade inte Claus heller, men tyckte ändå han tog sig mot slutet. Men de här två tycker jag bara blir tradigare ju längre tiden går. Men återigen, det ska bli bra tv. Och det blir det ju. 

BONDE SÖKER FRU: Är det inte en väldigt händelselös säsong? Nu har jag inte sett förra veckans avsnitt, men tycker generellt att det mest är en massa transportsträckor och konstlade "ska du och jag gå iväg och ha lite egentid"-stunder? G-Ä-S-P. Tycker knappt någonting om någon. Eller jo, det gör jag ju. Mats tycker jag verkar vara lite obehaglig. Kan absolut inte sätta fingret på vad det är, men jag får lite psykopatvibbar av honom. Pontus känns rätt trist. Gillade Erik, men nu tycker jag han har hånglat runt med alla (ok, lite överdrivet) och det känns väl sådär. Gillar Patrik, men fattar inte vad han ser hos den där fåfänga 19-åriga lintotten. Det kommer ju aldrig att hålla i längden. Jag tycker han borde välja Einar istället, han verkar astrevlig. 

I VÅR HERRES HAGE: Har sett två avsnitt nu och JA, jag tycker det är en förtjusande serie men NEJ, jag förstår inte riktigt varför man ska göra om allting? Helen är en bonddotter som bor med sin pappa och hjälper honom med gården och tar hand om sina småsyskon, hon skulle ALDRIG bli bjuden på någon sån där snofsig socitetstillställning hos mrs Pumphrey. Sen tycker jag inte att dynamiken mellan Siegfried och Tristan har kommit till sin rätt, men den kommer kanske. Jag kommer såklart att fortsätta följa. Hur ska de gestalta Granville Bennett? 

THE CROWN: Detta (plus I vår herres hage) är den serie som jag och min man ser tillsammans. Vi var inte först på denna bollen och har precis börjat på den tredje säsongen. Har lite svårt att smälta att det är nya skådespelare, jag är ju också lite ansiktsblind och har därför lite svårt med de där som inte är med hela tiden. Fast jag tycker Olivia Colman gör drottningen bättre än vad Claire Foy gjorde, men det kan också bero på att Elisabeth är så djävla gammal att man liksom inte har någon tydlig bild av henne som ung och därför inte riktigt kan relatera till det på samma sätt. Ser mycket fram mot den omdiskuterade fjärde säsongen. 

KÄRLEK & ANARKI: Har precis tagit mig igenom denna, den var väl okej. Lättsmält eller vad man ska säga. Rätt så förutsägbar och själva plotten kändes krystat osannolik, men något ska ju driva historien framåt, det kan väl inte bara handla om att alla går till jobbet och gör sitt och åker hem och tittar på tv. Men den var okej. Sen gillar jag ju Reine Brynolfsson, tycker han är Sveriges bästa skådespelare, så allt han är med i blir ju lite bättre än vad det skulle ha varit annars. 

QUEEN GAMBIT: Började jag kolla på igår, den verkar lovande även om jag bara hann kolla på ett halvt avsnitt. Snygg. Gav man verkligen knark till barn på barnhem, sa min man tvivlande när han stannade till (han säger att han absolut inte vill se "såna där jobbiga relationsserier som du gillar", men tillbringar förbluffande mycket tid med att stå och titta på samt kommentera det som händer i tv-rutan på de där jobbiga relationsserierna) och det verkar ju onekligen märkligt men på 50-talet var väl i stort sett allting möjligt. 

Over & out från tv-soffan.

 

Träningen och jag

Min artros-PT hörde av sig och tyckte vi skulle avsluta vårt "samarbete" i artros-appen eftersom jag hade gjort såna framsteg. Jag har ju inte riktigt fattat hur appen funkar mer än att den slumpar ut två övningar per dag och skickar mail och påminner om man inte gjort dom (eller i alla fall kvitterat att man gjort dom). Men tydligen är det något som är kopplat till ens vårdgivare och då kostar man väl någon liten slant även om det inte kostar en själv något. För jag har ju haft kontakt med min artros-PT i appen, inte jättemycket men möjligheten har funnits och ibland har hon varit därinne och ändrat på mina mål och på vilken nivå övningarna ska göras det gör hon väl inte gratis tänker jag. Jaja, nu ska vi i alla fall avsluta det hela efter 28 veckor (såg jag i appen, annars hade jag aldrig tänkt på det). Det känns okej. Jag känner att jag - peppar peppar- ju är i det närmaste besvärsfri även om jag är lite stelare i det högra knät än i det vänstra, men det får man väl kanske leva med och jag har ju inte ont. 

Ska testa ett tag nu och se hur det funkar att få till övningarna även om jag inte har appen som påminner. Kan ju för all del lägga in egna påminnelser i någon kalender eller så, det finns ju all möjlig teknik att använda för sådana ändamål. Appen skickar ut en påminnelse klockan 07.00 och jag har satt i system att hinna utföra och kvittera dagens träning innan det mailet kommer, men det är väl bara att låtsas att det fortfarande är så och så får man väl slumpa ut lite egna övningar tänker jag. 

Har ju ändå (numera) lagt upp mitt liv så att det omfattar någon form av fysisk aktivitet varje dag, ridning eller pilates eller cykling eller långpromenad. Plus att jag kör en stunds daglig träning via en app som heter FAT BURNER, vilket jag tycker känns lite förnedrande, ungefär som att det för hundra år sen hette VIKTVÄKTARMENY på McDonalds om man ville byta ut pommes frites mot sallad. Men jag tycker övningarna i FAT BURNER-appen är bra, de är enkla att göra och kräver ingen speciell utrustning och man får lite puls och det är ju nyttigt. Det är ett antal grundövningar i stil med knäböj, utfall, squats, burpees och allt vad det heter, som slumpas fram enligt någon algoritm som är okänd men det avslutas alltid med plankan. Man tränar tre dagar i rad och vilar den fjärde och så kör man detta i 30 dagar under vilken intensiteten ökas. I början tar övningarna kanske 5-6 minuter att göra, och mot slutet av de 30 dagarna så är man kanske uppe i en kvart eller så. Sen kan man ställa in hur länge man ska vila mellan varje övning, jag har 10 sekunder och då hinner man (=jag) i princip hämta andan, kravla sig upp och inta nästa position innan man ska på'at igen. Denna typ av träning passar mig utmärkt. Helst hade jag velat ha en egen Biggest Loser-Micke-eller-Pischa som står och skriker KOM IGEN FÖR HELVETE åt mig. Det finns kanske någon app för det med? Får kolla upp detta. 

Money makes the world go round men min stannade visst till lite

Fick ett sms från banken i fredags att mitt kort hade blivit spärrat och att ett nytt kort plus "mer information" skulle komma med posten inom fem arbetsdagar. Detta har hänt mig en gång tidigare, tror det är någon säkerhetsgrej som banken gör om de har minsta misstanke om att något inte är som det ska. För jag kan väl visserligen tycka att det var orimligt lite pengar kvar på kontot, men det är ju dagen innan lön och det fanns inga transaktioner som jag inte kunde härleda. Det fanns det inte förra gången heller, men det är ju bra att de är om sig och kring sig. 

Har ju sprätt lite pengar omkring mig på senare tid, både ny cykel och ny ridhjälm och sen "råkade" jag även beställa lite blomsterlökar från Holland som visserligen var rätt billiga men det blev istället rätt många. Utöver det så har jag försörjt både man och dotter i vad som känns som evigheters evigheter, det är det inte men några månader i alla fall. Den förste p g a först rätt lång handläggningstid på a-kassan, sedan strul med a-kassan för att det stod fel på arbetsgivarintyget så att de hade räknat all semester och arbetstidsförkortning som frånvaro så att han enligt det intyget inte jobbat heltid, osv. Det ordnade till sig till slut, men sen är ju a-kassan i sig ingen guldgruva. Men nu har han precis fått ett nytt jobb och är på banan igen. Den senare p g a hon började plugga i augusti men får inte pengar från csn förrän efter 12 inrapporterade hp, p g a någon kurs för 100 år sedan som inte var avslutad. En veckas studier motsvarar väl 1,5 hp och hon har klarat alla tentor och inlämningar så det borde väl börja trilla in slantar där med någon gång tycker man ju, men då segar det p g a delkurser som ska vara helt klara innan det rapporteras in. Eller nåt. Börjar känna mig lätt GIRIG och vill ha min lön för mig själv. Fast jag har ju inget kort dårå. Och sen när det nya kommer så måste man logga in på både Netflix och Paypal och Spotify och lägga till nytt och fixa och trixa. Hatet mot denna typ av "arbete" är så ologiskt för det är ju verkligen ingenting som är jobbigt, i alla fall inte fysiskt och inte tar det speciellt lång tid eller är så omständlig heller. Men det verkar finnas en jättelik mental tröskel som måste forceras. Håhåjaja. 

 

Don't go behind the scenes

Råkade ramla över ett klipp som handlade om filminspelningen om Sagan om ringen. Hade inte riktigt tid att se hela (det var cirka 1½ timme långt) just där och då utan hoppade lite hit och dit i handlingen. Tycker det generellt kul att se hur man gör saker, ett av mina favoritprogram är till exempel Fabriken inifrån eller vad den nu heter på svenska. 

Men det här med behind the scenes vid filminspelningar kan vara lite av en stämningsdödare faktiskt. Vet när första filmen om Narnia hade premiär (i modern tid alltså, inte den tecknade versionen och inte heller den gamla BBC-produktionen med Aslan som ett gammalt dammigt tyglejon), då såg jag ett sånt där behind the scenes-program innan, vilket gjorde att det enda jag kunde tänka på när jag såg scenen där Lucy för första gången går genom klädskåpet och kommer ut i Narnia var att de hade byggt upp hela detta landskap inne i ett ridhus. 

Allt började när jag läste att man, för att få till korrekt skärpedjup när man filmade Ringen i närbild, använde sig av en modell av en ring som var i storleksordning skolklocka, helt gigantisk var den. Sedan gav det ena det andra som ledde fram till detta behind the scenes-klipp från Sagan om ringen-inspelningarna som jag önskade att jag aldrig sett. Det blir liksom ingen MAGI kvar när hobbitar traskar omkring på en parkeringsplats utanför ett shoppingcenter (även om man vet att de ska lägga på en annan bakgrund senare). Eller när Aragon står med en pil i axeln och tuggar tuggummi och slänger käft med någon scripta, för att inte tala om vilken märklig känsla som infinner sig när en uruk-hai står med tecknet från Sarumans hand målat i pannan, fast iklädd ett modernt linne och kolkar i sig läsk och skrattar. Världen kommer aldrig mer att bli sig lik, i alla fall inte i Midgård. 

Till stallet istället, v 48 2020, pt 1

"Nu är det bara tre gånger kvar på terminen" sa Karin efter gårdagens lektion. Helt G-A-L-E-T. Jag hänger inte med. Kom på att jag har en gång att rida igen, så det måste jag försöka styra upp på dessa veckor för annars brinner den inne. 

Igår red jag Köttbullen och temat var hörnpasseringar. Hon hade gått lektionen innan så hon var lite seg och stod emot på högersidan, men det gick ändå rätt bra på framridningen. Hon ville inte gå fram i galoppen först, men sedan lossnade det och hon pinnade på och började frusta. Och därefter var det bara att lägga upp stigbyglarna och påbörja övningen, som var: rida hörnpassering, rakrikta, rida nästa, lägga en 10-metersvolt vid B och E och sedan rida öppna till nästa hörn och så upprepa i all oändlighet. Det gick väldigt bra i vänster varv men sedan bytte vi till höger och då började hon bli trött och stod emot, la sig i handen, föll inåt i volterna om jag inte stöttade upp med innerskänkel. Jag var själv rätt så trött vid det laget och önskade väl kanske att det skulle kunna gå lite mer som på räls någon gång, men icke Köttbullen. Men vi fick till några steg i öppna då och då, och det är ju stort för att vara oss. Kände mig generellt nöjd. 

En som inte var nöjd är en av de nyare hästarna, hon kom någon gång i våras tror jag. Ett stort svart (säkert mörkbrun per definition men ger intryck av svart) sto som h-a-t-a-r ponnyer. Så varje gång man möter henne, som igår om vi råkade komma på varsin långsida och göra 10-metersvolterna ungefär samtidigt, så lägger hon öronen bakåt och höjer huvudet och visar tänderna och i största allmänhet beter sig som om hon är beredd att göra både ett och annat för att få se ponnyblod flyta. Om Sagan om ringen-filmatiseringen inte redan hade varit inspelad och klar hade man lätt kunnat ringa Peter Jackson och tipsa om att det fanns en het kandidat till rollen som en av ringvålnadernas hästar. Och naturligtvis så möttes vi exakt hela tiden, så ofta att vi till slut bara behövde se varandra för att börja fnissa. Jag och hennes ryttare alltså, hästarna fnissade av ovan nämnda skäl inte lika mycket.