Riktade reklamkampanjer

Ni vet det där när man googlar efter något och så helt plötsligt är hela ens sociala mediaflöde fullsketet med annonser om detta? Nu googlar jag väl i och för sig inga anstötliga grejer eftersom det mest kommer upp reklam för badskor och hörlurar och sånt harmlöst.

Men för ett par veckor sen beklagade jag mig över att jag hade fått en Danny Saucedo-låt på hjärnan. Både min man och min bror, som båda var närvarande, undrade "vem fan är det" och jag önskar att jag kunde säga detsamma, men eftersom jag lyssnar på P4 och det alltid är "Dagens gäst" ungefär när jag kör hem från jobbet så vet jag ibland onödigt mycket om människor jag egentligen inte har en aning om. Jag TROR att Danny Saucedo har varit med i Idol eller något. Eller kanske Melodifestivalen. Eller eventuellt båda delarna, det där brukar visst gå hand i hand. Jag tittar ju varken på det ena eller det andra, så jag är helt ovetande om den svenska pophimlens stjärnskott. Men i alla fall så råkade jag känna till att det var Danny Saucedo som sjunger "Dör för dig", vilket var låten jag hade fått på evighetsrepeat i hjärnan. Det är konstigt, de där låtarna som fastnar och loopas via ens inre grammofon är ju sällan speciellt bra. Just nu är det mycket med Laleh, den här "tänker aldrig ta skit igen" eller vad den nu heter. SÅ ASDÅLIG LÅT. Kommer den på radion så måste jag stänga av fort som ögat eftersom jag annars är dömd att maniskt gå omkring och tralla "tänker bara vara mig sjä-hä-hä-hä-häääääälv" resten av den dagen. OCH ROLIGARE KAN MAN JU HA.

Ja, men i alla fall. Jag nämnde Danny Saucedo och vi, jag och min man och min bror, hade en liten diskussion om vem han var och jag trallade lite halvhjärtat om att jag gick ur askan och rätt in i elden, för att de skulle få ett hum om vilken låt som hade kletat sig fast, och sen upplyste jag dem lite om detaljer ur Dannys liv som jag hade snappat upp när han var med i "Dagens gäst" i P4. Ja, sen var det väl inte mer med det, men idag när jag scrollade igenom Facebook så dök det upp en FÖRBANNAD massa information om Danny. Att han hade kraschat mentalt och hade varit på Bali för att komma på vem han var.  

Kan ju vara en slump. Men varför just i mitt flöde? Jag har aldrig googlat efter honom, snarare tvärtom tycker jag. Nu tror jag att Facebook har buggat mitt hem, kartlägger mina samtalsämnen och smyger in reklam utifrån detta i mina sociala medier. Känns nästan rimligt?

Med vänlig hälsning
Foliehatt_68:a

Tiggaren

Har även läst Tiggaren av Sofie Sarenbrandt, och den tyckte jag väl var SÅDÄR. De tidigare böckerna var helt okej, bra driv och bra intrig och så vidare, även om jag stört mig lite väl mycket på Emma Sköld, hon är ju liksom bara too much, BÅDE vrålsnygg OCH vrålsmart och framgångsrik så det visslar om det. Ja, det är ju såklart fullt möjligt. Men jag blir rätt trött på det här med att kvinnliga huvudroller alltid måste vara så djävla snygga. Och är de inte det så måste de vara hyperintelligenta. Det går liksom inte an att komma och vara lite lagom alldaglig och halvtrög i vissa situationer. Måste utseendet ens kommenteras? Inte fasen är det någon som går och trånar andlöst efter Wallander för att han är så djävla snygg? Nä, precis.

Ja, utan att avslöja för mycket så kan jag väl säga att jag om möjligt är ännu mer less på att höra om hur djävla snygg Emma Sköld är. Och storyn var väl bara SÅDÄR, och beskrivningen av Gunnar kändes inte heller trovärdig. Fick tvinga mig att läsa ut boken idag eftersom biblioteket vill ha tillbaks den imorgon, men egentligen kände jag att jag struntade i vilket hur den slutade. Så den får bara två handfängsel av fem möjliga.

Bländad

Har läst boken Bländad av Petra Holst, och jodå. Den var väl okej. Eller rätt så bra, fast inte hundraprocentig för jag tycker inte att karaktären Malena, den iskalla och manipulerande, var speciellt trovärdig. Inte för att inte såna personer FINNS, för det ska ju gudarna veta att de gör, det var väl snarare sättet hon framställdes på som gjorde henne mindre trovärdig. Och sen var väl Liv och Martins tillvaro lite VÄL tillrättalagt puttenuttgullig. Och sen har jag så EXTREMT djävla svårt för folk som, om de har mer än en dotter, måste klumpa ihop dem till "tjejerna". - Maten är klar, säger du till tjejerna? - Jag tror tjejerna hade uppskattat att...- Kom igen nu tjejer, nu är det dags att...och så vidare HELA DJÄVLA TIDEN. Det är väl en sak att kalla sina barn för "barnen" när man ska omnämna dom i grupp, det hade ju varit väldigt omständligt att behöva rapa upp Lisa och Anna och Britta och Olle och Lasse och Bosse varje gång man skulle prata om barnen i Bullerbyn. Men det här att klumpa ihop dom till ett genus stör mig så sjuuuukt mycket (och obs, det är exakt lika störigt när folk pratar om "grabbarna" eller "killarna"). Som att det är det viktigaste i världen.

I övrigt hyfsat välskriven, men som sagt: karaktärerna kändes väl lite sisådär. Så det blir bara två och en halv sociopater av fem möjliga.

Allt är ormbärarens fel

Det har tydligen knökats in ett nytt stjärntecken i den såkallade zodiaken: ORMBÄRAREN. Tydligen har jorden roterat litegrann i förhållande till planeternas banor eller hur det nu var, så plötsligt eller efter en miljon år, svårt att säga vilket när det handlar om JYMDEN, men plötsligt var det någon som kom på att det blivit lite mer plats runt bordet så att säga, och bestämde att nu måste alla oxar och vattumän och jungfrur med mera maka på sig för att ORMBÄRAREN ska få plats.

Jag har varit lejon i hela mitt liv. Det är ett stjärntecken som utstrålar dominans och härsklystnad, och det stämmer ju bra in på mig (eller kanske inte. Jag tror verkligen inte på sånt). En gång för hundratusen år sen skulle en kompis kompis göra nåt astrologiskt spektakel och beräknade min personlighet utifrån hur planeterna stod exakt den sekunden jag föddes (fast seriöst, vem kan kolla ifall det verkligen var så? det är ju helt orimligt ända från början) och kom fram till att jag hade "ascendenten i kräftans tecken". Fan vet vad det betyder men enligt den här personen så skulle jag vara en mild och omhuldande person som passade för vårdyrket, lite Florence Nightingale, typ. HA HA FUCKING HA säger jag på den eftersom jag nog hellre skulle jobba på bordell än i något vårdyrke (eller okej, kanske inte. Men jag skulle inte vara en BRA person i vården eftersom jag a. hatar sjukhus och b. inte står ut med folk som gnäller). Jag trodde inte på astrologi och stjärntecken och sånt innan, men det där var ju liksom dödsstöten.

Ja, men i alla fall. Lejon har jag varit, och det tycker jag är ett trivsamt tecken. Starkt och respektingivande och lite förmer än andra, om ni frågar mig. Men tack vare den här djävla ORMBÄRAREN har jag nu degraderats till en kräfta. Du äter ju inte ens skaldjur! utbrast Stefan, fd vädur och numera fisk när saken dryftades i fikarummet. Nä, precis. En djävla kräfta, vad är det liksom? Ligga och trycka under en sten och bli uppäten till lustiga visor under rituella former, ska det vara JAG från och med nu? När man glidit genom livet med en cool lejonattityd fram till dags dato. Sen kanske man kan nypas med klorna, men det är ju ack så enkelt att bara ta en kräfta och dänga ner i kokande vatten och sen nyps man så lagom. Näe, det har var inga goda nyheter.

Det kan väl inte börja gälla sådär hux flux, det måste väl vara någon övergångsperiod? Som när dom trycker nya pengar? tyckte Stefan lite oroligt. Men så verkar fallet inte vara. Det är fan i mig ingen ordning med någonting längre.

Med vänlig hälsning
Nyfödd_Kräfta_68:a

Mannen mellan väggarna

Har precis läst ut Mannen mellan väggarna av Emma Ångström. Gillade berättelsen, karaktärerna (eller kanske inte direkt GILLADE, för det var ju en del som var...eh, osympatiska. Men jättebra karaktärsskildringar), drivet och intrigen. Kort sagt: en väldigt bra bok. Utom slutet, och nu menar jag inte att jag är missnöjd med hur det gick, utan snarare att det inte fanns något slut överhuvudtaget. Det var som om någon rivit ut de sista femtio sidorna av berättelsen och man fick i princip inte veta hur det gick för NÅGON. Så kan man väl inte göra? Såvida man inte planerar någon form av uppföljare, men det har jag inte lyckats googla fram någon info om "det här är första delen av en planerad trilogi" eller vad det nu brukar stå. Då och endast då kan jag tänka mig att vara förlåtande, men nu blev jag istället lite sur och kände mig snuvad på konfekten, eller åtminstone slutet.  Därför får den bara tre styckmordsrättegångar av fem möjliga.

Stick och sug

September har ju hittills levererat som om det fortfarande vore högsommar. 25 grader varmt, stekande sol och så vidare. Vet inte om jag gillar det, jag tycker september mer ska bjussa på klar luft och lite gulnande löv. Inte tropisk hetta och bad- och grillbilder i sociala medier.

Men  trots att det inte har regnat på sådär hundra år så finns det mygg i MILJARDER. Särskilt på kvällstid. Den här veckan har jag varit utomhus mellan ungefär 16.00 och 20.00 varje eftermiddag/kväll, och eftersom det är så DJÄVLA varmt så har man ju inte precis långbyxor, jacka, strumpor och skor på sig. Och jag kan informera för kännedom att varenda kvadratcentimeter av framför allt mina armar och smalben är täckta av myggbett. Som kliar så att jag håller på att bli tokig. I natt fick jag gå upp och smeta på extra kortisonsalva fastän det var det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig. Hatar när det kliar, det är det värsta jag vet. Min bästa lösning på myggbett är att riva hål på det, då slutar det klia och börjar istället svida, men svidandet kan jag ta. Och jag har aldrig någonsin varit med om att det har blivit infektion i sönderkliade myggbett (och gudarna ska veta att jag har erfarenhet av sådana eftersom jag verkar vara alla stickande och sugande insekters favoritföda), så det där som alla vuxna sa när man var liten och som säkert vårdguiden 1177 fortfarande säger, att man inte under några  som helst omständigheter får klia hål på ett myggbett avfärdar jag som rent trams.

I helgen gjorde jag en äppelkaka. Äppelskalen och kärnhusen blev liggande i vasken eftersom kompostspannen var rätt full och jag tänkte att jag strax skulle gå ut med den, jag skulle bara göra något annat först. Och något annat blev till något tredje och på den vägen var det, så det gick kanske ett par timmar innan jag kom tillbaks till köket och bara "javisst ja, kompostspannen". Och när jag rörde vid äppelskalen i vasken så steg det upp EN MILJON bananflugor, märkbart irriterade över att få sin lunchbuffé flyttad på. Alltså bananflugor, var fan KOMMER dom ifrån egentligen? Det fanns inte en bananfluga i hela huset innan, men ett par timmar med lite fruktsaft i vasken så är det invasion. Och tro inte att de GER SIG AV när man flyttar på de där äppelskalan. Nä, då surrar de hemlöst och ljudlöst omkring och sprider otrevnad. Har dräpt mängder i en cocktail av honung, vinäger och diskmedel, men det verkar ju inte minska populationen i övrigt.

Känns som att apokalypsen står i farstun. När jag pluggade biologi så fick jag lära mig varför det är så vanligt att man använder bananflugor i genetiska experiment: De har relativt stora kromosomer, är billiga, lätta att föröka och så finns det inga etiska dilemman eftersom ingen gillar dom. Så nu vet ni det.

RÖVEN!

Härförleden gjorde jag ju slut med en massagemänniska som jag inte riktigt trivs med längre, och eftersom jag har hittat ett nytt ställe som både är mycket bättre OCH billigare och imorgon hade jag en tid inbokad där. Jaha, men igår skickade den nya massagemänniskan ett sms och bad så mycket om ursäkt men hon hade fått förhinder och kunde jag kanske komma i helgen istället? Det kunde jag inte, för jag har grejer att göra både lördag och söndag och vet inte hur lång tid det tar och vill då inte ha ytterligare någon tid att passa. Man har ju nog med stressmoment i livet ändå liksom. Men hur som helst, alla kan ju råka få förhinder, så jag skrev vänligt och tillmötesgående tillbaka att "inga problem, jag bokar en ny tid på nätet". En annan av alla braiga saker med den nya massagemänniskan är att man kan boka tid på nätet. Mmm. Älskar smidiga lösningar (och hatar att ringa).

Och det skulle jag göra nu. Boka en ny tid alltså. OCH DÅ FANNS DET INGA LEDIGA TIDER FÖRRÄN I OKTOBER NÅGON GÅNG. Dit är det ju EVIGHETER, jag hade tänkt mig någon gång nästa vecka eller så. Nu börjar jag misstänka att det är ett STRAFF för att jag gjort slut med min gamla massagemänniska, att karma från alla massagemänniskor united kommer och örfilar upp mig tillsammans med en skitförbannad Gud Fader Allsmäktig för att jag dessutom har farit med osanning i samband med göra slut:andet.

Googlar nu efter nya möjligheter, men hittar inget direkt som jag känner passar. Vill ha mys och avslappning men inget mesigt duttande, det ska vara någon form av (hanterbar) smärta inblandad enligt principen ont ska med ont fördrivas. Och absolut inget med healing och New Age och någon djävla indianmuzak med gnälliga panflöjter, då kan jag ju lika gärna hälla i mig en flaska vin och lägga mig på golvet och lyssna på en Terry Oldfieldskiva med valsång som jag råkar ha i min ägo (väldigt oklart varför).

Buhu. Jag hade verkligen behövt den där massagen, helst igår. Men får kanske skylla mig själv?

Mvh
Skitstressad_och_med_axlarna_vid_öronen_68:a