Mirre och jag ger ju varandra små utmaningar ibland. Jag gav henne den här om de fyra årstiderna, och gapade sedan efter en egen utmaning. Sen insåg jag att det väl är rimligt att man antar sin egen utmaning, så här kommer mitt tyckande om årstider:
1. Säg det bästa respektive sämsta med varje årstid
2. Berätta om en härlig respektive en vidrig upplevelse per årstid
3. Sommar- och vintertid, för eller emot?
4. Formulera ett personligt mål som ska vara uppnått senast a. i sommar b. i höst, c. i vinter. d. nästa vår
VÅREN:
Bäst: ALLT! Älskar våren, när ljuset kommer, när värmen kommer, när fåglarna kommer, när det blir grönt, när man kan gå ut utan att behöva bylta på sig halva garderoben, när man kan börja gräva i jorden och så frön och sitta ute och fika och grilla och allt annat som är härligt.
Sämst: Kan inte komma på något som är dåligt med våren? Hade jag varit pollenallergiker så hade jag väl tyckt att det var jobbigt, men det är jag ju inte. Ja, det skulle väl vara att vi går in i högsäsong på jobbet på våren, men annars: VÅREN FTW!
SOMMAREN:
Bäst: Allting känns så himla enkelt på sommaren. Det är varmt, det är ljust, man kan gå barfota. Äta bär och frukt i mängder. Och glass. Mmm...glass.
Sämst: När det blir FÖR varmt (vilket i mitt fall är när temperaturen överstiger 25 grader), eller generellt när det är kvavt och klibbigt. Samt närvaron av getingar, myggor, mördarsniglar, fästingar.
HÖSTEN:
Bäst: ALLT! Lika mycket som jag älskar våren så älskar jag när hösten kommer, när det blir svalt och krispigt i luften, när löven gulnar, när det är mörkt på kvällarna och man får kura ihop sig framför brasan och tända ljus och läsa en bok eller se en film.
Sämst: Kylan. Och när man börjar komma i det läget att det känns som att det är mörkt JÄMT.
VINTERN:
Bäst: Det ska väl vara att vi har lågsäsong på jobbet och att det därför är möjligt att vara sammanhängande ledig rätt länge i samband med jul-nyår-trettonhelg. Och att man kan elda i kaminen. Ej samma grej en het och solig högsommardag.
Sämst: Vintern är min hat-årstid. Hatar nästan allt med vintern: kylan, mörkret, att det är halt, SNÖN. Fyfan vad jag hatar snö och allt den för med sig. Nej, jag gillar inte att åka skidor eller pulka, och nej, jag tycker inte alls att det blir "ljust och härligt". Allting är bökigt och omständligt. Det deppigaste scenario jag vet är inomhus med tända lysrör hela dagarna och när det är pölar med smältvatten på golvet som man ofelbart trampar i. BLÄ FÖR VINTERN.
VÅREN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Alltså, våren som fenomen är ju så extremt härlig i sig så det är svårt att plocka ut något särskilt, Men jag minns en vidrig vinter där jag bland annat blev dumpad av mitt ex och det visade sig sedan att han hade varit otrogen med halva Sverige. Den våren, när jag kommit över chocken efter att först ha bli dumpad och sedan typ trakasserad av hans älskarinna (som också blev dumpad i samma veva), var så otroligt härlig när jag insåg hur mycket energi detta förhållande hade tagit och hur djävla GÖTT det var att slippa leva med ett as. Studsade fram på heliumfötter och med ett leende ett bra tag där.
VÅREN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Våren 2009 när min bästa kompis fick cancer och dog.
SOMMAREN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Vi hade som tradition att efter varje skolavslutning på låg- och mellanstadiet så åkte vår familj till Lantmännen och så gav vi våra blomsterkransar till Paul som jobbade där medan våra föräldrar köpte några säckar Pigfor eller liknande. Paul hängde kransarna på väggen där det redan hängde vissna kransar från tidigare somrar. VÄLDIGT OKLART hur denna "tradition" uppstod och vad den här Paul hade ut av detta, men det var liksom startskottet på att sommarlovet hade börjat. Åh så härligt.
SOMMAREN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
När jag var sex-sju år och min pappa råkade köra över en av våra kattungar och snabbt som ögat for ut ur bilen, greppade en ogräshacka och slog ihjäl den. Alltså, jag fattar ju NU att det var det barmhärtigaste man kunde göra, men herregud vad jag var ledsen och tyckte att han var grym och elak då.
HÖSTEN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Hösten 1997, när jag tagit tjänstledigt från mitt jättejättetråkiga jobb som jag hatade och började plugga på högskolan. Det var i och för sig ingen dans på rosor, jag hade mest hört om folk som läste humaniora och att de hade typ två föreläsningar i veckan och däremellan satt de hemma och studerade. Men jag läste till ingenjör och vi var schemalagda från 8-17 i princip varenda dag hela första året så det blev inte riktigt som jag hade trott. Men det var ändå härligt. EN MILSTOLPE.
HÖSTEN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Det var nog hösten 1985 när jag precis hade flyttat till Skåne och eventuellt ångrade detta, men då var det för sent att göra något åt det. Obs, det blev ju bra i slutändan men fy var jag kände mig ensam och ledsen den hösten.
VINTERN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Vintern 1980 så höll min pappa på att snickra något i lagården, som han sa skulle vara en kätte där han skulle ha bagglamm till våren. På kvällen den 16 december så skulle min pappa "åka bort till Karl-Göran och hämta en sugga", och när han kom tillbaks så började min mamma tjata att jag skulle gå ner och titta och jag gjorde det nästan lite motvilligt för en sugga var ju liksom vardagsmat. Men grisar är trevliga så jag gick väl ner i alla fall och där står min pappa och öppnar vagnen och DÅ STÅR DET EN HÄST DÄRINNE. Hade som alla hästtokiga i den åldern tjatat hål i huvudet på mina föräldrar om att få en egen häst men de sa förstås nej, och så fixade de detta i hemlighet. "Kätten till bagglammen" var i själva verket en hästbox. Blir helt lipig när jag tänker på detta.
VINTERN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Vintern är ju vidrig i sig, men den vidrigaste var kanske vintern som föregick "våren - en härlig upplevelse" ovan. Så himla mycket tjafs och bråk HELA TIDEN. Mitt ex var expert på att oavsett vad det handlade om så lyckades han få det till att det berodde på mig, mitt sätt att vara och göra saker och min självupptagenhet och mina tillkortakommanden, till skillnad mot alla andra människor som han kände som inte var som jag och som han aldrig bråkade med. Ni som känner igen er, läs boken Är du gift med en psykopat av Eva Rusz. Det gjorde jag, det blev en ögonöppnare. Tyvärr i efterhand. Andra boktips i den kategorin är Saker min sambo och jag tyckte olika om av Sabina Strand. Aja, man lär så länge man lever.
SOMMAR- ELLER VINTERTID - FÖR ELLER EMOT?
Jag är FÖR sommartid, fast jag tycker det kan vara det året om. Tycker den där helgen i slutet på oktober när man ska ställa tillbaks klockorna och det blir mörkt klockan tre på eftermiddagen är så djävla vidrig. Skiter i om det är mörkt på morgonen, det är väl på eftermiddagar/kvällar som man vill ha ljus?
PERSONLIGA MÅL
I SOMMAR SKA JAG: Fylla femtio. Det är ju inget mål i sig för det händer ju vare sig jag vill eller ej. Men jag siktar på att ha en trevlig femtioårsdag. Är generellt inte mycket för att fira födelsedagar, men i år tänkte jag eventuellt ha någon form av tillställning för de närmast sörjande. Det får väl bli målet. En tillställning. För de närmast sörjande. Eller nåt.
I HÖST SKA JAG: Skaffa vaktlar och kaniner som ett steg i att bli mer självförsörjande ifråga om animaliskt protein och inte stötta djurindustrin mer än nödvändigt. Obs, målsättningen är i höst, men tar det lika lång tid att bygga kaninburar som det gjorde att bygga hönshuset så blir det kanske hösten 2019 istället, hahaha.
I VINTER SKA JAG: Gå färdigt hundinstruktörsutbildningen. Har varit instruktör i hundra år känns det som, men eftersom det alltid händer någonting med den sista delkursen - inställd p g a för få anmälda, inställd p g a att olämplig instruktör, inställd p g a sjukdom, inställd p g a avsaknad av instruktör, det finns hundra orsaker - så blir jag aldrig HELT klar. Orsakerna till att kursen ställts in är ju i och för sig ingenting som jag har kunnat påverka, men jag sätter det som ett mål i alla fall. Att bli klar.
NÄSTA VÅR SKA JAG: Jobba mindre. Det säger jag tydligen jämt, men nu blåser omorganisationens vindar på mitt jobb, och för en gångs skull kanske jag kan ha lite nytta av det. Vi får väl se.
onsdag 20 juni 2018
Vädret i maj
Igår sa dom på nyheterna att sånt väder som det var i maj i år, det inträffar bara tre gånger på en miljon år. Tidigare har nyheterna rapporterat att det inte varit så höga temperaturer i maj sedan 1916 och det är ju över hundra år sedan, vilket man ändå tyckte var rätt mycket. Men det skulle alltså innebära att det på återstående 999 900 år bara skulle ha varit så varm i maj vid ett enda tillfälle. Nja. Känner mig skeptisk. Och dessutom har ju människoarten Homo Sapiens bara funnits i runt 200 000 år, så det känns som att man skulle kunna ifrågasätta sanningshalten i väderrapporterna innan dess. Ja, jag FATTAR att det är algoritmer och beräkningar och sånt, försöker bara göra mig lustig. Ingen i fikarummet tyckte dock jag var det.
tisdag 19 juni 2018
Kära Barbro
Har läst Kära Barbro av Lena Ackebo, den gick liksom i ett svep när jag hade läst Världens vackraste man häromdagen (såg också på bibblans hemsida att det har kommit ytterligare en del som heter Darling Mona, som jag gissar ska handla om Monas nya liv på Mallorca).
Den här berättelsen börjar precis där den förra tar slut, fast istället för att man omväxlande får följa Mona och Barbro så handlar den här boken bara om Barbro. Eller ja, indirekt också om Mona såklart, men det är Barbro som berättar. Om sitt liv, om sin relation med sin man, sina barn, sin mamma. Det är fortfarande väldigt detaljerat och ett evigt redovisande av hur saker ser ut och om mat som ska ätas, men det störde mig inte lika mycket i den här boken som i den förra. Kanske för att den förra skulle spegla saker ur både Monas och Barbros perspektiv och därför blev det lite mer upprepande, eller så har jag vant mig vid stilen, jag vet inte så noga. I alla fall läste jag den här mer med en känsla av vemod. Även om Barbro inte direkt är någon jag känner att jag skulle vilja hänga med på fritiden så tyckte jag ändå så genuint synd om henne som krampaktigt kämpade på med sitt så uppenbart tomma och innehållslösa liv och ansträngda familjerelationer och sin osäkerhet. Välskrivet och bra. Den här boken får fyra spinningpass av fem möjliga.
Den här berättelsen börjar precis där den förra tar slut, fast istället för att man omväxlande får följa Mona och Barbro så handlar den här boken bara om Barbro. Eller ja, indirekt också om Mona såklart, men det är Barbro som berättar. Om sitt liv, om sin relation med sin man, sina barn, sin mamma. Det är fortfarande väldigt detaljerat och ett evigt redovisande av hur saker ser ut och om mat som ska ätas, men det störde mig inte lika mycket i den här boken som i den förra. Kanske för att den förra skulle spegla saker ur både Monas och Barbros perspektiv och därför blev det lite mer upprepande, eller så har jag vant mig vid stilen, jag vet inte så noga. I alla fall läste jag den här mer med en känsla av vemod. Även om Barbro inte direkt är någon jag känner att jag skulle vilja hänga med på fritiden så tyckte jag ändå så genuint synd om henne som krampaktigt kämpade på med sitt så uppenbart tomma och innehållslösa liv och ansträngda familjerelationer och sin osäkerhet. Välskrivet och bra. Den här boken får fyra spinningpass av fem möjliga.
måndag 18 juni 2018
En hönsfarmares dagbok (eller nåt)
Jag fick mitt liv tillbaka! Eller åtminstone den delen av livet som utspelas på jobbet, och det är ju tyvärr rätt så stor del. Så på allmän (hehe) begäran kommer nu en redogörelse om hur det är att vara hönsägare.
Kan väl säga att jämfört med andra husdjur är hönsen e-x-t-r-e-m-t lättskötta och enkla att ha att göra med. Åtminstone sen de började sova på pinnar, för då hamnar i alla fall 90 % av deras bajs under pinnarna där det finns en för ändamålet konstruerad skiva som bara är att skrapa av. Detta gör jag ungefär varannan eller var tredje dag, och samtidigt rafsar jag igenom golvströet med en kattspade för att plocka upp resterande 10 % av det som hamnar i hönshuset, men i alla fall nu på sommaren är de ju ute hela dagarna så det tar inte många minuter. På golvet har jag strött med lättströ från Granngården, det verkar kunna hålla sig fräscht och luktfritt hur länge som helst.
De har fri tillgång till foder och vatten (såklart). Vattenbehållaren är rätt stor, så den hinner de aldrig tömma innan det är dags att byta ut det för att det börjar se lite ofräscht ut (de har inget vidare bordsskick), varannan dag kanske? och foderbyttan fylls på ungefär en gång i veckan eller så. De dagliga absolut måste-göromålen består i stort sett att öppna och stänga luckan till hönsgården (förutom att kolla att det finns mat och vatten och se till att alla ser friska och krya ut förstås). På morgonen flänger de ut som små jehun för att fånga dagen, och sedan är de i stort sett ute hela dagen och pickar och sprätter och hoppar upp på grenar och sitter där och glor och andra viktiga hönsgöromål, tills alla som på en given signal kommer på att det är kväll och då vandrar de i gemensam trupp in i hönshuset, hoppar upp på pinnarna, sätter sig på sina bestämda platser och somnar. Antar jag, men det är ju möjligt att de sitter och snackar genom dagens händelser och lägger upp en strategi för morgondagen först, vad vet man?
När ska man kunna börja casha in ägg då, kan man ju fråga sig. Det är ju lite oklart hur gamla våra höns är, men enligt uppgift är de "födda i mars", vilket innebär att de är 3-4 månader nu och som jag förstått det så börjar de värpa någon gång mellan att de är 6 och 9 månader. Sedan kan det bero lite på årstid och dagsljusförhållanden och sånt också, så har vi maximal otur så kommer kanske inte första ägget förrän till våren. Men jag tänker augusti-september eller så. Ur äggsynpunkt hade det såklart varit smartare att köpa lite äldre höns som redan var igång med värpningen, men men.
Vi köpte våra hönor som "könsbestämda", men hönan Laura ser ut att kanske bli en Lars istället. Hen har mycket mer kam och slör än de andra, fast det kan ju hönor också ha, men jag tycker mig också se tendens till att fjäderdräkten ser annorlunda ut jämfört med de andra. Är dock långt ifrån någon expert så Laura/Lars får väl ge sig tillkänna med ett kuckeliku eller ett ägg vad det lider. Vi bor ju på yttersta kanten, men dock inom detaljplanerat område, vilket innebär att man inte får ha bland annat höns hur som helst. Detta skiljer sig åt från kommun till kommun, hos oss får man ha upp till fem hönor och ingen tupp utan att det krävs tillstånd. Nu har vi sju varav en eventuellt är en tupp. Vi är inte riktigt överens om hur vi ska hantera detta om Laura skulle bli en Lars, jag kan väl känna att "amenvafan spelar det för roll" medan min man gärna vill hålla sig under radarn och inte ge grannarna möjlighet att säga någonting om någonting. Med tanke på att vi har onda grannen Katla plus en annan käring från Allmänna Missnöjespartiet på en och samma gata så kanske han har rätt. Å andra sidan har vi andra grannar som är positiva till våra höns så det är ju inte som att vi är utsatta för en folkstorm. Med lite tur kanske Katla dör och den andra sura flyttar (hörde häromdagen att hon velat leja en annan granne till att vattna hennes blommor eftersom hon enligt egen utsaga knappt kunde gå, men om det var något tillfälligt eller om det var en signal att det kanske skulle vara dags att flytta till ett annat boende förtäljer inte historien), men eftersom det är en naturlag att man aldrig blir av med onda människor så är det såklart ingenting man kan räkna med.
Men sammanfattningsvis: Höns är livet! Har tagit för vana att gå in i hönsgården en stund varje dag och ta med lite mat, dels för att vänja och tämja hönsen men framför allt för att det är så avkopplande att sitta där och glo på när de sprätter omkring. Axlarna sjunker en decimeter på nolltid bara man hör det där förnöjsamma kluckandet. Skulle kunna sälja in det här som affärsidé till något företag som sysslar med MAJDFULLNESS, kom ihåg var ni hörde det först.
Kan väl säga att jämfört med andra husdjur är hönsen e-x-t-r-e-m-t lättskötta och enkla att ha att göra med. Åtminstone sen de började sova på pinnar, för då hamnar i alla fall 90 % av deras bajs under pinnarna där det finns en för ändamålet konstruerad skiva som bara är att skrapa av. Detta gör jag ungefär varannan eller var tredje dag, och samtidigt rafsar jag igenom golvströet med en kattspade för att plocka upp resterande 10 % av det som hamnar i hönshuset, men i alla fall nu på sommaren är de ju ute hela dagarna så det tar inte många minuter. På golvet har jag strött med lättströ från Granngården, det verkar kunna hålla sig fräscht och luktfritt hur länge som helst.
De har fri tillgång till foder och vatten (såklart). Vattenbehållaren är rätt stor, så den hinner de aldrig tömma innan det är dags att byta ut det för att det börjar se lite ofräscht ut (de har inget vidare bordsskick), varannan dag kanske? och foderbyttan fylls på ungefär en gång i veckan eller så. De dagliga absolut måste-göromålen består i stort sett att öppna och stänga luckan till hönsgården (förutom att kolla att det finns mat och vatten och se till att alla ser friska och krya ut förstås). På morgonen flänger de ut som små jehun för att fånga dagen, och sedan är de i stort sett ute hela dagen och pickar och sprätter och hoppar upp på grenar och sitter där och glor och andra viktiga hönsgöromål, tills alla som på en given signal kommer på att det är kväll och då vandrar de i gemensam trupp in i hönshuset, hoppar upp på pinnarna, sätter sig på sina bestämda platser och somnar. Antar jag, men det är ju möjligt att de sitter och snackar genom dagens händelser och lägger upp en strategi för morgondagen först, vad vet man?
När ska man kunna börja casha in ägg då, kan man ju fråga sig. Det är ju lite oklart hur gamla våra höns är, men enligt uppgift är de "födda i mars", vilket innebär att de är 3-4 månader nu och som jag förstått det så börjar de värpa någon gång mellan att de är 6 och 9 månader. Sedan kan det bero lite på årstid och dagsljusförhållanden och sånt också, så har vi maximal otur så kommer kanske inte första ägget förrän till våren. Men jag tänker augusti-september eller så. Ur äggsynpunkt hade det såklart varit smartare att köpa lite äldre höns som redan var igång med värpningen, men men.
Vi köpte våra hönor som "könsbestämda", men hönan Laura ser ut att kanske bli en Lars istället. Hen har mycket mer kam och slör än de andra, fast det kan ju hönor också ha, men jag tycker mig också se tendens till att fjäderdräkten ser annorlunda ut jämfört med de andra. Är dock långt ifrån någon expert så Laura/Lars får väl ge sig tillkänna med ett kuckeliku eller ett ägg vad det lider. Vi bor ju på yttersta kanten, men dock inom detaljplanerat område, vilket innebär att man inte får ha bland annat höns hur som helst. Detta skiljer sig åt från kommun till kommun, hos oss får man ha upp till fem hönor och ingen tupp utan att det krävs tillstånd. Nu har vi sju varav en eventuellt är en tupp. Vi är inte riktigt överens om hur vi ska hantera detta om Laura skulle bli en Lars, jag kan väl känna att "amenvafan spelar det för roll" medan min man gärna vill hålla sig under radarn och inte ge grannarna möjlighet att säga någonting om någonting. Med tanke på att vi har onda grannen Katla plus en annan käring från Allmänna Missnöjespartiet på en och samma gata så kanske han har rätt. Å andra sidan har vi andra grannar som är positiva till våra höns så det är ju inte som att vi är utsatta för en folkstorm. Med lite tur kanske Katla dör och den andra sura flyttar (hörde häromdagen att hon velat leja en annan granne till att vattna hennes blommor eftersom hon enligt egen utsaga knappt kunde gå, men om det var något tillfälligt eller om det var en signal att det kanske skulle vara dags att flytta till ett annat boende förtäljer inte historien), men eftersom det är en naturlag att man aldrig blir av med onda människor så är det såklart ingenting man kan räkna med.
Men sammanfattningsvis: Höns är livet! Har tagit för vana att gå in i hönsgården en stund varje dag och ta med lite mat, dels för att vänja och tämja hönsen men framför allt för att det är så avkopplande att sitta där och glo på när de sprätter omkring. Axlarna sjunker en decimeter på nolltid bara man hör det där förnöjsamma kluckandet. Skulle kunna sälja in det här som affärsidé till något företag som sysslar med MAJDFULLNESS, kom ihåg var ni hörde det först.
söndag 17 juni 2018
Imorgon så här dags kan det hända att jag har fått mitt liv tillbaka men man vet aldrig så noga
I några veckor har jag haft ett jobbrelaterat KAOZ som egentligen har varat hela detta året men som bara har blivit mer och mer galet. Orkar ej gå in på detaljer, har dessutom svårt att tro att någon skulle vara intresserad. Imorgon ska vi dock ha (en slags) revision. Beroende på utfallet får jag sedan tillbaks delar av mitt liv, hoppas jag åtminstone. Just nu har jag inget, känns det som. Buhu, så synd om mig. Igår kom jag på att det är midsommar på fredag och "vad bra, då jobbar man ju bara fyra dagar den här veckan". Sen kom jag på att jag skulle jobba idag, så där gick jag miste om en ledighet. RÖVEN säger jag om det. Vet ej vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jämra mig över sakers tillstånd. Sådär, nu har jag gjort det, nu ska jag väl streta vidare i grottekvarnen. YOLO my ass.
lördag 16 juni 2018
Världens vackraste man
Har läst Världens vackraste man av Lena Ackebo. Berättelsen handlar om systrarna Barbro och Mona som på intet sätt drar jämnt, men som trots det åker på en charterresa till Mallorca där Mona faller för restaurangägaren Albert och han för henne. Efter hand får man lära känna systrarna och inser att Barbros liv är långt ifrån så perfekt som hon vill låta göra gällande och att Mona inte alls är så kylig och distanserad som man först kan tro. Jag har läst Lena Ackebos serier och gillar dom jättemycket. Den här boken var väl helt okej, men tyvärr inte mer än så. För det första tyckte jag att det var så extremt osannolikt att två systrar som har så otroligt lite gemensamt och så otroligt svårt att hålla sams, ens skulle ge sig iväg på en sån här resa. Men det är ju klart, annars hade det ju inte blivit någon bok. Rätt länge hade jag också problem med om det var Barbro eller Mona som var bokens jag. Sen var allting lite väl omständligt och detaljerat, kände inte att det var nödvändigt att få veta om exakt varje matbit som funderades på att intas, den detaljerade redovisningen av varje steg i Barbros förkylning kunde jag också varit utan och det känns inte heller nödvändigt att få exakt varje plagg i resväskan beskrivet. I övrigt var språket rappt och dialogen bra, men son sagt, lite tjatigt. Den här boken får tre Sangria av fem möjliga.
torsdag 14 juni 2018
LÄSK
Jag fick en bloggutmaning som hette duga av Mirre. Den lyder som följer:
1. Vad är det läskigaste du vet?
2. Det läskigaste du varit med om?
3. Vilken är din läskigaste bok?
4. Läskigaste film?
5. Vem är den läskigaste personen i världen?
6. Vad är det läskigaste som du ätit?
7. Läsk eller vatten?
OJOJOJ, kände jag, men man är ju inte den som bangar för en utmaning så här kör vi:
1. Om vi pratar läskigt som i obehagligt så: Magsjuka, eller generellt allt som omfattar spyor, egna och andras. Brrrr. Och naglar. Hörde om en person vars man brukade klippa naglarna och sedan lägga de avklippta naglarna i prydliga högar lite varstans, till exempel på fönsterbrädan eller soffbordet. ALLTSÅ FÖR HELVETE. Det hade blivit, om inte skilsmässa så åtminstone en rejäl scen om detta hade utspelats i mitt hem. Annars är jag generellt inte jätterädd för saker som spindlar, åska, mörker och sånt där, men jag får lätt stora skälvan om jag börjar tänka på terrordåd och annat slumpmässigt meningslöst våld.
2. Det läskigaste jag har varit med om är nog en gång i min ungdoms "glada" dagar när jag och en kompis var på fest en kväll och en person av okänd anledning freakade ur och slet fram ett gevär och började vifta med det och förkunnade att han skulle skjuta alla idioter först och sedan sig själv. Inga skott avlossades, men det var inte precis som någon frän Die Hard-film utan bara väldigt obegripligt och obehagligt. Och så var det en gång när jag fick sladd på bilen och snurrade över i mötande körbana. Det var samma sak där, ingen blev skadad men fy farao vad jag var rädd.
3. När jag var i 20-årsåldern så läste jag DET av Stephen King och jag har nog aldrig varit så rädd när jag läst en bok vare sig förr eller senare. Vågade knappt borsta tänderna (pga Beverlys upplevelse med bräddavloppet och måttbandet). Kunde dessvärre inte sluta läsa eftersom jag var tvungen att veta hur det gick. Har läst boken igen flera gånger efter det och nja, så farlig är den väl egentligen inte, men jag minns fortfarande hur jag stod i hallen och borstade tänderna och sedan sprang på raska fötter in för att spotta och skölja för att inte vara tvungen att konfronteras med att det plötsligt skulle komma blod ur avloppet.
4. Alltså jag är ju rätt så lättskrämd när det kommer till klassiska skräckfilmersknep med plötsliga händelser och höga ljud, så det är svårt att välja någon sådär. Typ ALLA får mig att hoppa högt. Kommer dock att tänka på Falsk som vatten. Inte filmen som sådan, men scenen när Clara kommer hem och så är det någon som har målat orden VARFÖR ÄTER DU SÅ MYCKET APELSINER på hennes ytterdörr. Så himla obehagligt det där att någon vet exakt vad man gör bakom sina stängda dörrar.
5. Just nu känns det som att Trump, Kim och Putin är en trojka som kan skrämma skiten ur vem som helst.
6. Jag är nog rätt feg när det kommer till att äta läskiga/obehagliga saker och förstår liksom inte riktigt tjusningen med att vilja smaska i sig insekter eller orm eller aphjärna, så det har jag aldrig gjort (vad jag vet i alla fall, Gud vet vad som finns nedmalt i en reguljär batch Denniskorv och det har man väl ändå ätit en eller annan under årens lopp). Det är klart att om man stod i begrepp att svälta ihjäl så hade saken kommit i ett helt annat läge, men jag har aldrig ens varit i närheten av det. Det får väl bli någon inälvsmat, för det tycker jag per definition är ganska obehagligt. Älghjärta har jag ätit, till exempel.
7. Vatten. Kolsyrat, iskallt...mmm. Slår läsk alla dagar i veckan om ni frågar mig (läsk är dock helt oslagbart om man känner sig lite vissen och halvsjuk, har jag kommit på NU, när jag snart är 50).
1. Vad är det läskigaste du vet?
2. Det läskigaste du varit med om?
3. Vilken är din läskigaste bok?
4. Läskigaste film?
5. Vem är den läskigaste personen i världen?
6. Vad är det läskigaste som du ätit?
7. Läsk eller vatten?
OJOJOJ, kände jag, men man är ju inte den som bangar för en utmaning så här kör vi:
1. Om vi pratar läskigt som i obehagligt så: Magsjuka, eller generellt allt som omfattar spyor, egna och andras. Brrrr. Och naglar. Hörde om en person vars man brukade klippa naglarna och sedan lägga de avklippta naglarna i prydliga högar lite varstans, till exempel på fönsterbrädan eller soffbordet. ALLTSÅ FÖR HELVETE. Det hade blivit, om inte skilsmässa så åtminstone en rejäl scen om detta hade utspelats i mitt hem. Annars är jag generellt inte jätterädd för saker som spindlar, åska, mörker och sånt där, men jag får lätt stora skälvan om jag börjar tänka på terrordåd och annat slumpmässigt meningslöst våld.
2. Det läskigaste jag har varit med om är nog en gång i min ungdoms "glada" dagar när jag och en kompis var på fest en kväll och en person av okänd anledning freakade ur och slet fram ett gevär och började vifta med det och förkunnade att han skulle skjuta alla idioter först och sedan sig själv. Inga skott avlossades, men det var inte precis som någon frän Die Hard-film utan bara väldigt obegripligt och obehagligt. Och så var det en gång när jag fick sladd på bilen och snurrade över i mötande körbana. Det var samma sak där, ingen blev skadad men fy farao vad jag var rädd.
3. När jag var i 20-årsåldern så läste jag DET av Stephen King och jag har nog aldrig varit så rädd när jag läst en bok vare sig förr eller senare. Vågade knappt borsta tänderna (pga Beverlys upplevelse med bräddavloppet och måttbandet). Kunde dessvärre inte sluta läsa eftersom jag var tvungen att veta hur det gick. Har läst boken igen flera gånger efter det och nja, så farlig är den väl egentligen inte, men jag minns fortfarande hur jag stod i hallen och borstade tänderna och sedan sprang på raska fötter in för att spotta och skölja för att inte vara tvungen att konfronteras med att det plötsligt skulle komma blod ur avloppet.
4. Alltså jag är ju rätt så lättskrämd när det kommer till klassiska skräckfilmersknep med plötsliga händelser och höga ljud, så det är svårt att välja någon sådär. Typ ALLA får mig att hoppa högt. Kommer dock att tänka på Falsk som vatten. Inte filmen som sådan, men scenen när Clara kommer hem och så är det någon som har målat orden VARFÖR ÄTER DU SÅ MYCKET APELSINER på hennes ytterdörr. Så himla obehagligt det där att någon vet exakt vad man gör bakom sina stängda dörrar.
5. Just nu känns det som att Trump, Kim och Putin är en trojka som kan skrämma skiten ur vem som helst.
6. Jag är nog rätt feg när det kommer till att äta läskiga/obehagliga saker och förstår liksom inte riktigt tjusningen med att vilja smaska i sig insekter eller orm eller aphjärna, så det har jag aldrig gjort (vad jag vet i alla fall, Gud vet vad som finns nedmalt i en reguljär batch Denniskorv och det har man väl ändå ätit en eller annan under årens lopp). Det är klart att om man stod i begrepp att svälta ihjäl så hade saken kommit i ett helt annat läge, men jag har aldrig ens varit i närheten av det. Det får väl bli någon inälvsmat, för det tycker jag per definition är ganska obehagligt. Älghjärta har jag ätit, till exempel.
7. Vatten. Kolsyrat, iskallt...mmm. Slår läsk alla dagar i veckan om ni frågar mig (läsk är dock helt oslagbart om man känner sig lite vissen och halvsjuk, har jag kommit på NU, när jag snart är 50).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)