tisdag 16 januari 2018

Hurra, OMG!!! Sverige-Kroatien 35-31 och GRUPPSEGER!

Aja, tänkte jag inför den här matchen, det  går ju inte att slå Kroatien i Kroatien men hur det än går så är ju Sverige ändå klart för mellanrundan. Jaha, sen började det med 1-0 till Kroatien, men efter det drog Sverige ifrån och ledde stadigt resten av matchen. Satt dock som på nålar och väntade på den fruktade downperioden som brukar komma som ett brev på posten så fort det går lite bra för så är det ju i handboll. Men den kom aldrig! Sverige spelade som kungar, gudar, you name it, och när det var mindre än tre minuter kvar och det skiljde fem mål så vågade jag försiktigt lossa tummarna från de kallsvettiga handflatorna och andas ut. Helt otippat blev det Island som fick lämna gruppen och det kan de ju gott ha efter den för oss rätt snöpliga premiärmatchen.

HA-HA-HA-HANDBOLL!  

Till stallet istället, vecka 3

Igår var det måndag och från och med i år är ju måndag = riddag. I nya svåra gruppen. Igår hade vi vikarie, fast det kändes inte som vikarie för det var hon som hade förra årets ridläger och programridning som jag också var med på, plus att jag känt henne sen hon var liten och skumpade omkring i ridhuset på någon slö B-ponny med ledare. Känns jättekonstigt att de där barnen som alltid hängde i stallet och hade pynt- och rykttävlingar helt plötsligt är ridlärare, men det är ju tydligen sånt man får hacka i sig när man har blivit så djävla gammal som jag.

Fick Bulldozern. Lektionen innan vår är en ponnylektion som Bulldozern var med på. "Hon var lite seg idag", sa ridläraren när jag tog över henne. Och ja, det var ju ingen lektion som gick till historien som någonting storartat direkt. När Bulldozern är trött så tycker hon uppenbarligen att det är en bra strategi att springa ifrån det jobbiga, och hon blir verkligen stark som en oxe när hon sätter den sidan till vilket hon alltså gjorde igår. Gårdagens övning som hade tyngdpunkten på skänkelvikning i trav var inte heller som gjord för oss för vi är inte riktigt där än. Jobbade på med andra lösgörande rörelser så gott jag kunde när det fanns plats och möjlighet, men det ville sig inte utan hon spjärnade emot och satt fast framför allt i vänstersidan. I skänkelvikningarna stressade hon iväg och förböjde hon sig nästan hela tiden och i galoppen ville hon inte alls gå i form. Så det kändes väl SÅDÄR, men det är ju bara att ta nya friska tag. Egentligen hade jag planerat en jobbrelaterad Danmarksresa i slutet av veckan och skulle p g a den missa fredagens drop in-lektion, men nu ser det ut som att det blir ändrade planer och då får jag ju nya möjligheter till stordåd. Haha.

Kul annars att Peder fick Jerringpriset i år igen. Och så djävla roligt att läsa alla bittra kommentarer från dåliga förlorare om att det är hästfolket som har gjort en röstkupp, att man borde lägga ner det priset osv. Ja, jag röstade tre gånger. Det hade väl alla andra också möjlighet att göra, så varför detta gnöl om att det gick att rösta flera gånger? Tror inte de här människorna förstår hur oerhört stor ridsporten faktiskt är och hur många röster det blir när alla vi tycker att Peder ska vinna. P-O-W-E-R. Och sen blev ridsport klassat som friskvård också, vilket inte är en dag för tidigt. Så 15 januari 2018 är en dag att lägga på minnet.  Inte bara blue monday så att säga.

söndag 14 januari 2018

Norra Latin

Har läst Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, en bok som jag hade rätt så höga förväntningar på efter att ha läst Engelfors-trilogin. Berättelsen handlar om Tamar och Clea, som går första året på teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. På den skolan påstås det att det för många år sedan har inträffat en tragedi där en lärare dog och en elev försvann spårlöst men som det sägs att han går igen. Är det en vandringssägen eller finns det något...övernaturligt där i korridorerna?

Jag tycker boken var väldigt bra i början. Trots att jag inte är det minsta intresserad av teater och aldrig har ägnat en tanke åt hur det är att vara 16 år och ha skådespelardrömmar, eller så var det kanske just därför? De delar av berättelsen som handlade om Clea (och Tim) och Tamar och deras inbördes relationer till varandra och andra var rent ut sagt skitbra, tyckte jag. Men ju mindre det handlade om dom och ju mer av det såkallat övernaturliga slingrade sig in i berättelsen, desto mer föll tyvärr mitt intresse. Det blev lite väl omständligt och detaljerat och överarbetat för min smak, och sen tyckte jag att slutet blev lite väl lamt när det ändå har ägnats sådär 500 sidor åt att bygga upp dramatiken och intrigen, och sen bara...jaha, var det allt? Ungefär. Lite snopet.
Och (det här känns ändå lite obekvämt att skriva, men skitsamma) sen det här med att ha med en karaktär som heter Sam och som konsekvent benämns hen? Ja, det ligger säkert i tiden och det finns säkert en och annan som inte vill identifiera sig med ett kön överhuvudtaget och då ska de väl få slippa det och nu framstår jag väl som både gammaldags och bakåtsträvare men jag gillade det inte. Tyckte bara det kändes störigt OCH lite pretto. Fast det var väl en petitess i det stora hela. Den här boken får tre Shakespearepjäser av fem möjliga.

Hurra, Sverige-Serbien 30-25

Jaha, efter fredagens snöpliga förlust mot Island blev det ju en sån där vidrig måstematch väldigt tidigt i turneringen. Från början kändes det som att svenskarna tagit sig samman och drog ifrån med fem-sex mål och höll det till halvtid. Sen var det som att serberna tog sig samman, det var ju måstematch även för dem, och började knapra ifatt och det blev onödigt spännande, speciellt när Sverige åkte på en dubbelutvisning när det var sådär fem minuter kvar. Drama! Men det löste sig över förväntan och sen blev nog serberna lite väl övertända och slarvade i några kritiska lägen samtidigt som Sverige gjorde några fantastiskt fina mål. G-Ö-T-T. Som jag har förstått det är Sverige nu klart för vidare spel oavsett hur det går mot Kroatien på tisdag. Att möta Kroatien är aldrig lätt, att möta Kroatien på hemmaplan är något av en mardröm eftersom de enligt mig har världens mest osportsliga publik som buar och vrålar och larmar och håller på så fort motståndarlaget så mycket som nuddar bollen. Så att slippa en måstematch mot dom är ju skönt.

lördag 13 januari 2018

Bygga hönshus - an epic movie, part 21

Idag var det Winter is coming-känsla (iskallt och bitande nordanvindar) och suget efter att stå utomhus och svinga en hammare var...minimalt, kan man väl säga. Note to self: starta aldrig ett byggprojekt på hösten. Det som verkade vara en bra idé i september framstår som förfärligt dumt så här i januari.  
 
Idag var det i alla fall premiär för THE DOOR. 
 

 
 
 
 
 
Gångjärn skruvas fast. Det kan ju låta enkelt, men det var det inte.
För man måste hålla upp hela dörren och låtsashänga dit den och
samtidigt hålla fast gångjärnen OCH dörren innan det är tal om att ta
fram skruvdragaren. Det var ett moment som krävde ungefär åtta par
armar samtidigt, så någon möjlighet att fotografera fanns verkligen inte.
 
 
Men till slut kom den på plats. Det finns kanske dom som minns ett
behind the scenes-ansnitt som handlar om dörrens födelse. Där skrev jag
att jag inte visste varför det stack ut en massa spikar. Det var  för att
det så småningom på ett smidigt sätt skulle dras vagnsbultar genom
dörren utan att behöva borra och hålla på. Vagnsbultarna håller ihop
själva konstruktionen på ett snyggare sätt än spikar. Obs att skruvarna
inte ska sticka ut på baksidan av dörren som de gör på bilden utan ska
kapas i jämnhöjd med muttern. Men det fick bli en annan dag.
Här spikas en hasp fast. Det var något enklare än att skruva fast gångjärn.
Haspen är handsmidd och har legat i vår källare i eviga tider i väntan
på något bra användningsområde och nu kom den alltså till pass.
TA-DAAAA. The door in action. Med gångjärn och vagnsbultar och hasp.
Går både att öppna och stänga! Jag bad min man stänga in mig som en
omvänd Emil i Lönneberga. Dock saknar ju huset fortfarande golv, så
själva inlåsningen kändes inte så fruktansvärt dramatisk.
Jag tänker att gångjärn och bultar ska målas svarta, men det får väl bli när
temperaturen tillåter det. Dvs till våren eller så.    

fredag 12 januari 2018

Åh nej, Sverige-Island 24-26

Ja, handboll är ju inget för folk med svaga nerver, det är ju sen gammalt. Först en första halvlek där man undrade om a. Sverige ens var där, och b. den isländska målvakten var från en helt annan handbollsplanet? Han räddade exakt allt och isländske Pálmarsson matade in mål efter mål och Sverige låg under med TIO DJÄVLA BOLLAR. Sen en andra halvlek där Sverige plötsligt tog sig samman och nästan, nästan knaprade sig ikapp. Starkt gjort men det räckte tyvärr inte hela vägen. Hade matchen varat några minuter till så. Men nu gjorde den tyvärr inte det.

Tung inledning av EM alltså. Enda trösten just nu är att damerna också förlorade premiärmatchen i VM och de tog ju sig ändå till semifinal. Så än finns det hopp. Det är ju trots allt handboll.

You shall not shop, pt 2

Jo, men det här med att inte köpa några prylar går ju jättebra. Det var väl kanske inte så otippat för dom som känner mig som vet att jag hatar alla affärer utom kanske möjligen Granngården. Handlar för den delen inte så mycket på Granngården heller, men det är något som jag upplever som extremt rogivande med att bara gå omkring och titta på saltstenar och uppbindningsanordningar och säckar med betfor och kraftfoder. Till det kommer att det nästan aldrig är någon rusning av folk på Granngården (hatar trängsel), samt att personalen, i alla fall den på Granngården i Ankeborg, rätt så ogenerat diskuterar ungefär vad som helst rätt så öppet vilket ger en extra guldkant på tillvaron för mig som älskar att tjuvlyssna på andras samtal. I höstas fick jag till exempel höra en affekterad diskussion kring att man faktiskt borde göra ett turordningsschema för när det skulle skyltas med talgbollar i entrén (alltså packa upp och stapla dom på ett dekorativt sätt), vilket tydligen var något av det tråkigaste och jobbigaste man kunde utsättas för som anställd. Man anade av tonen i diskussionen att det fanns vissa i personalstyrkan som alltid lyckades göra sig upptagna med annat när det vankades talgbollsleveranser.  Det är såna där lite udda arbetsmiljöproblem som man inte hade en aning om att de ens existerade.

Ja, men nu skulle det ju handla om YSNS (You Shall Not Shop)-utmaningen. Som ju inte direkt kändes som en utmaning för mig, men okej, en och annan impuls har faktiskt dykt upp. Inte för att den på något sätt har varit svår att bemästra, men det är ändå lite intressant att se att det tydligen finns någon form av shoppingbeteende inbyggt i till och med mitt undermedvetna, eller vad det nu är för funktioner som styr det där. Har läst ett uttryck på Facebook, "villbehöver", som jag tycker är rätt så finurligt. Det är när man vill ha någonting som man egentligen inte behöver, men man vill ha det så mycket att man intalar sig själv att man behöver det. Jag har uppenbarligen också ett villbehov, även om det bara för mig är att säga nej, vänligt men bestämt och så är det slutdiskuterat med mig själv.

Sen kom Mirre och påstod att semlor ingick som en del av YSNS. Det gjorde det hela lite svårare, för jag tycker ju semlor är nästintill det godaste man kan äta och att det är lite det som bär en genom oxveckorna (är ej strikt med att hålla på fettisdagen) och borde inte semlor strängt talat definieras som livsmedel? Men OKEJDÅ, tänkte jag. Det gör ju utmaningen lite mer av en utmaning. Fast bjuden på semlor borde man ju ändå få bli? Va? Va? Va?

Pratade om YSNS i fikarummet på jobbet och då tyckte någon att det skulle gälla även sånt som Netflix och Spotify. Men där satte jag ner foten, för det är ju inte fysiska saker som har ett livscykelförlopp som tär på jordens resurser. Då kunde man ju lika gärna säga att man inte skulle få gå till tandläkaren eller köpa ett gymkort.

På tal om det så funderar jag på om jag skulle prova nån sån här ljudbokstjänst? Jag sitter ju faktiskt i bilen nästan en timme om dagen bara för att ta mig till och från jobbet, då hade det ju varit rätt najs att använda den tiden till att lyssna på ljudböcker, tänker jag å ena sidan. Å andra sidan så lyssnar jag på radio istället, och då får jag till mig saker som jag förmodligen a-l-d-r-i-g skulle ha hört talas om annars. Kommer kanske att helt tappa nutidsorienteringen och även lite allmänbildning om jag bara lyssnar på ljudböcker istället? För om man betalar 129 eller 149 kronor eller vad det nu kan kosta i månaden känner snåla jag lite att man nog måste lyssna som satan för att liksom pressa varje krona ur det systemet. Då duger det ju inte riktigt att sitta och slölyssna på hur det går för Dackarna mot Indianerna i radiosportens speedway-referat. Å tredje sidan så är ju faktiskt böcker ett av mina allra största intressen. Mer än speedway och vad dagens gäst i P4 har att ge mig, känner jag nog. Å fjärde sidan: Även om det inte är mycket pengar i sig så är det ändå det här med 99 kronor här och 159 kronor där som blir rätt så dyrt i slutändan, och för just böcker finns ju den förnämliga och för mig kostnadsfria uppfinningen som stavas bibliotek. Så NJA? Får kanske bestämma att just ljudbokstjänster ska ingå i YSNS tills vidare för att slippa ta ett beslut för det här blev ju jobbigt. Ja, men annars går det ju bra som sagt.