Laura goes Lars :(

Härförleden skrev jag ju om hönan Laura, som vi misstänkte eventuellt kunde vara tuppen Lars istället. Nu har misstankarna tyvärr gått över till visshet för i morse, ironiskt nog exakt klockan sju, så väcktes jag av ett (eller för att vara korrekt, tre) otvetydigt KUCKELIKU från hönsgården. Röven! Hade ju hoppats i det längsta att jag skulle ha fel, men så var dessvärre inte fallet.



Laura som nyanländ


 



Lars-Laura, 6 veckor senare: Solklar tupp.

Eftersom vi inte får ha tupp där vi bor så återstår följande:

1. Göra av med Lars, antingen skänka bort honom eller så hamnar han i grytan.
2. Låtsas som det regnar och se vad som händer (med avseende på grannar). I bästa fall händer ju ingenting, kanske är Lars en tyst och diskret tupp som nöjer sig med att hälsa världen gomorron och så är det bra med det. Vi har skaffat en självöppnande lucka med timer som man kan ställa in så att Lars & Co i alla fall inte behöver ut och fånga dagen i svinottan. I värsta fall kan det ju visa sig att Lars är en gapig och stökig kille som måste bekräfta sig själv och sin existens stup i kvarten. Då blir det nog rätt svårt att låtsas som det regnar misstänker jag.
3. Kontakta kommunen, säga som det är, göra sig lite dum och fråga om det går att söka tillstånd såhär i efterhand. Antar att man riskerar att få ett rungande NEJ och då är man tillbaks på punkt 1.
4. Låtsas som det regnar, söka tillstånd och hoppas på att man får det sådär utan vidare. På ansökningsblanketten ska man uppge antal meter till närmaste bostadshus samt namn och adress till "närmaste grannar" och svara på om de är positiva till att man har djur. Det känns ju öppet för tolkningar. Är det bara en granne som i meter räknat bor närmast som ska förhålla sig är det gissningsvis inga som helst problem. Ska hela gatan vara med och tycka till kan det ju bli lite mer problematiskt.

BLÄH. Hatar den här typen av problem, men de är ju till för att lösas.   



Låt oss hoppas på det bästa

Häromdagen fick jag ett sms att jag hade boken Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall att hämta på bibblan. Tänkte att det var ju ändå raskt marscherat, för det var inte så längesen den kom ut. Svängde inom och hämtade den efter jobbet igår (bibblan här i byn har bara öppet tre eftermiddagar i veckan och aviseringar av leveranser och öppettider är inte alltid i synk), kom hem, fixade lite med hundar och höns och hushåll, satte mig sedan och började läsa. Och läste. Och läste. Och läste, tills jag läst ut hela boken på 350 sidor för den gick fan i mig inte att lägga ifrån sig. Och då har jag ändå följt Carolinas blogg till och från, så jag var inte helt obekant med handlingen som ju då är självupplevd: Carolina och Aksel träffas, flyttar ihop, skaffar barn och en dag hittar hon Aksel död i sängen. Boken växlar mellan nutid, från det att Carolina hittar Aksel, och dåtid, från när de träffades och fram till nuet. Upplägget är skickligt, språket är fantastiskt och hela historien är så ärlig och modig och osminkat uppriktig att jag får gåshud och lip i halsen. LÄS för farao. Den här boken får fem fulgråtattacker av fem möjliga.

De fyra årstiderna

Mirre och jag ger ju varandra små utmaningar ibland. Jag gav henne den här om de fyra årstiderna, och gapade sedan efter en egen utmaning. Sen insåg jag att det väl är rimligt att man antar sin egen utmaning, så här kommer mitt tyckande om årstider:

1. Säg det bästa respektive sämsta med varje årstid
2. Berätta om en härlig respektive en vidrig upplevelse per årstid
3. Sommar- och vintertid, för eller emot?
4. Formulera ett personligt mål som ska vara uppnått senast a. i sommar b. i höst, c. i vinter. d. nästa vår


VÅREN:
Bäst: ALLT! Älskar våren, när ljuset kommer, när värmen kommer, när fåglarna kommer, när det blir grönt, när man kan gå ut utan att behöva bylta på sig halva garderoben, när man kan börja gräva i jorden och så frön och sitta ute och fika och grilla och allt annat som är härligt.
Sämst: Kan inte komma på något som är dåligt med våren? Hade jag varit pollenallergiker så hade jag väl tyckt att det var jobbigt, men det är jag ju inte. Ja, det skulle väl vara att vi går in i högsäsong på jobbet på våren, men annars: VÅREN FTW!

SOMMAREN:
Bäst: Allting känns så himla enkelt på sommaren. Det är varmt, det är ljust, man kan gå barfota. Äta bär och frukt i mängder. Och glass. Mmm...glass.
Sämst: När det blir FÖR varmt (vilket i mitt fall är när temperaturen överstiger 25 grader), eller generellt när det är kvavt och klibbigt. Samt närvaron av getingar, myggor, mördarsniglar, fästingar.

HÖSTEN:
Bäst: ALLT! Lika mycket som jag älskar våren så älskar jag när hösten kommer, när det blir svalt och krispigt i luften, när löven gulnar, när det är mörkt på kvällarna och man får kura ihop sig framför brasan och tända ljus och läsa en bok eller se en film.
Sämst: Kylan. Och när man börjar komma i det läget att det känns som att det är mörkt JÄMT.

VINTERN:
Bäst: Det ska väl vara att vi har lågsäsong på jobbet och att det därför är möjligt att vara sammanhängande ledig rätt länge i samband med jul-nyår-trettonhelg. Och att man kan elda i kaminen. Ej samma grej en het och solig högsommardag.
Sämst: Vintern är min hat-årstid. Hatar nästan allt med vintern: kylan, mörkret, att det är halt, SNÖN. Fyfan vad jag hatar snö och allt den för med sig. Nej, jag gillar inte att åka skidor eller pulka, och nej, jag tycker inte alls att det blir "ljust och härligt". Allting är bökigt och omständligt. Det deppigaste scenario jag vet är inomhus med tända lysrör hela dagarna och när det är pölar med smältvatten på golvet som man ofelbart trampar i. BLÄ FÖR VINTERN.

VÅREN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Alltså, våren som fenomen är ju så extremt härlig i sig så det är svårt att plocka ut något särskilt, Men jag minns en vidrig vinter där jag bland annat blev dumpad av mitt ex och det visade sig sedan att han hade varit otrogen med halva Sverige. Den våren, när jag kommit över chocken efter att först ha bli dumpad och sedan typ trakasserad av hans älskarinna (som också blev dumpad i samma veva), var så otroligt härlig när jag insåg hur mycket energi detta förhållande hade tagit och hur djävla GÖTT det var att slippa leva med ett as. Studsade fram på heliumfötter och med ett leende ett bra tag där.
VÅREN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Våren 2009 när min bästa kompis fick cancer och dog.

SOMMAREN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Vi hade som tradition att efter varje skolavslutning på låg- och mellanstadiet så åkte vår familj till Lantmännen och så gav vi våra blomsterkransar till Paul som jobbade där medan våra föräldrar köpte några säckar Pigfor eller liknande. Paul hängde kransarna på väggen där det redan hängde vissna kransar från tidigare somrar. VÄLDIGT OKLART hur denna "tradition" uppstod och vad den här Paul hade ut av detta, men det var liksom startskottet på att sommarlovet hade börjat. Åh så härligt.
SOMMAREN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
När jag var sex-sju år och min pappa råkade köra över en av våra kattungar och snabbt som ögat for ut ur bilen, greppade en ogräshacka och slog ihjäl den. Alltså, jag fattar ju NU att det var det barmhärtigaste man kunde göra, men herregud vad jag var ledsen och tyckte att han var grym och elak då.

HÖSTEN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Hösten 1997, när jag tagit tjänstledigt från mitt jättejättetråkiga jobb som jag hatade och började plugga på högskolan. Det var i och för sig ingen dans på rosor, jag hade mest hört om folk som läste humaniora och att de hade typ två föreläsningar i veckan och däremellan satt de hemma och studerade. Men jag läste till ingenjör och vi var schemalagda från 8-17 i princip varenda dag hela första året så det blev inte riktigt som jag hade trott. Men det var ändå härligt. EN MILSTOLPE.
HÖSTEN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Det var nog hösten 1985 när jag precis hade flyttat till Skåne och eventuellt ångrade detta, men då var det för sent att göra något åt det. Obs, det blev ju bra i slutändan men fy var jag kände mig ensam och ledsen den hösten.

VINTERN - EN HÄRLIG UPPLEVELSE
Vintern 1980 så höll min pappa på att snickra något i lagården, som han sa skulle vara en kätte där han skulle ha bagglamm till våren. På kvällen den 16 december så skulle min pappa "åka bort till Karl-Göran och hämta en sugga",  och när han kom tillbaks så började min mamma tjata att jag skulle gå ner och titta och jag gjorde det nästan lite motvilligt för en sugga var ju liksom vardagsmat. Men grisar är trevliga så jag gick väl ner i alla fall och där står min pappa och öppnar vagnen och DÅ STÅR DET EN HÄST DÄRINNE. Hade som alla hästtokiga i den åldern tjatat hål i huvudet på mina föräldrar om att få en egen häst men de sa förstås nej, och så fixade de detta i hemlighet. "Kätten till bagglammen" var i själva verket en hästbox. Blir helt lipig när jag tänker på detta.
VINTERN - EN VIDRIG UPPLEVELSE
Vintern är ju vidrig i sig, men den vidrigaste var kanske vintern som föregick "våren - en härlig upplevelse" ovan. Så himla mycket tjafs och bråk HELA TIDEN. Mitt ex var expert på att oavsett vad det handlade om så lyckades han få det till att det berodde på mig, mitt sätt att vara och göra saker och min självupptagenhet och mina tillkortakommanden, till skillnad mot alla andra människor som han kände som inte var som jag och som han aldrig bråkade med. Ni som känner igen er, läs boken Är du gift med en psykopat av Eva Rusz. Det gjorde jag, det blev en ögonöppnare. Tyvärr i efterhand. Andra boktips i den kategorin är Saker min sambo och jag tyckte olika om av Sabina Strand. Aja, man lär så länge man lever.

SOMMAR- ELLER VINTERTID - FÖR ELLER EMOT?
Jag är FÖR sommartid, fast jag tycker det kan vara det året om. Tycker den där helgen i slutet på oktober när man ska ställa tillbaks klockorna och det blir mörkt klockan tre på eftermiddagen är så djävla vidrig. Skiter i om det är mörkt på morgonen, det är väl på eftermiddagar/kvällar som man vill ha ljus?

PERSONLIGA MÅL
I SOMMAR SKA JAG: Fylla femtio. Det är ju inget mål i sig för det händer ju vare sig jag vill eller ej. Men jag siktar på att ha en trevlig femtioårsdag. Är generellt inte mycket för att fira födelsedagar, men i år tänkte jag eventuellt ha någon form av tillställning för de närmast sörjande. Det får väl bli målet. En tillställning. För de närmast sörjande. Eller nåt.
I HÖST SKA JAG: Skaffa vaktlar och kaniner som ett steg i att bli mer självförsörjande ifråga om animaliskt protein och inte stötta djurindustrin mer än nödvändigt. Obs, målsättningen är i höst, men tar det lika lång tid att bygga kaninburar som det gjorde att bygga hönshuset så blir det kanske hösten 2019 istället, hahaha.  
I VINTER SKA JAG: Gå färdigt hundinstruktörsutbildningen. Har varit instruktör i hundra år känns det som, men eftersom det alltid händer någonting med den sista delkursen - inställd p g a för få anmälda, inställd p g a att olämplig instruktör, inställd p g a sjukdom, inställd p g a avsaknad av instruktör, det finns hundra orsaker - så blir jag aldrig HELT klar. Orsakerna till att kursen ställts in är ju i och för sig ingenting som jag har kunnat påverka, men jag sätter det som ett mål i alla fall. Att bli klar.
NÄSTA VÅR SKA JAG: Jobba mindre. Det säger jag tydligen jämt, men nu blåser omorganisationens vindar på mitt jobb, och för en gångs skull kanske jag kan ha lite nytta av det. Vi får väl se.

Vädret i maj

Igår sa dom på nyheterna att sånt väder som det var i maj i år, det inträffar bara tre gånger på en miljon år. Tidigare har nyheterna rapporterat att det inte varit så höga temperaturer i maj sedan 1916 och det är ju över hundra år sedan, vilket man ändå tyckte var rätt mycket. Men det skulle alltså innebära att det på återstående 999 900 år bara skulle ha varit så varm i maj vid ett enda tillfälle. Nja. Känner mig skeptisk. Och dessutom har ju människoarten Homo Sapiens bara funnits i runt 200 000 år, så det känns som att man skulle kunna ifrågasätta sanningshalten i väderrapporterna innan dess. Ja, jag FATTAR att det är algoritmer och beräkningar och sånt, försöker bara göra mig lustig. Ingen i fikarummet tyckte dock jag var det.

Kära Barbro

Har läst Kära Barbro av Lena Ackebo, den gick liksom i ett svep när jag hade läst Världens vackraste man häromdagen (såg också på bibblans hemsida att det har kommit ytterligare en del som heter Darling Mona, som jag gissar ska handla om Monas nya liv på Mallorca).
Den här berättelsen börjar precis där den förra tar slut, fast istället för att man omväxlande får följa Mona och Barbro så handlar den här boken bara om Barbro. Eller ja, indirekt också om Mona såklart, men det är Barbro som berättar. Om sitt liv, om sin relation med sin man, sina barn, sin mamma. Det är fortfarande väldigt detaljerat och ett evigt redovisande av hur saker ser ut och om mat som ska ätas, men det störde mig inte lika mycket i den här boken som i den förra. Kanske för att den förra skulle spegla saker ur både Monas och Barbros perspektiv och därför blev det lite mer upprepande, eller så har jag vant mig vid stilen, jag vet inte så noga. I alla fall läste jag den här mer med en känsla av vemod. Även om Barbro inte direkt är någon jag känner att jag skulle vilja hänga med på fritiden så tyckte jag ändå så genuint synd om henne som krampaktigt kämpade på med sitt så uppenbart tomma och innehållslösa liv och ansträngda familjerelationer och sin osäkerhet. Välskrivet och bra. Den här boken får fyra spinningpass av fem möjliga.

En hönsfarmares dagbok (eller nåt)

Jag fick mitt liv tillbaka! Eller åtminstone den delen av livet som utspelas på jobbet, och det är ju tyvärr rätt så stor del. Så på allmän (hehe) begäran kommer nu en redogörelse om hur det är att vara hönsägare.

Kan väl säga att jämfört med andra husdjur är hönsen e-x-t-r-e-m-t lättskötta och enkla att ha att göra med. Åtminstone sen de började sova på pinnar, för då hamnar i alla fall 90 % av deras bajs under pinnarna där det finns en för ändamålet konstruerad skiva som bara är att skrapa av. Detta gör jag ungefär varannan eller var tredje dag, och samtidigt rafsar jag igenom golvströet med en kattspade för att plocka upp resterande 10 % av det som hamnar i hönshuset, men i alla fall nu på sommaren är de ju ute hela dagarna så det tar inte många minuter. På golvet har jag strött med lättströ från Granngården, det verkar kunna hålla sig fräscht och luktfritt hur länge som helst. 
De har fri tillgång till foder och vatten (såklart). Vattenbehållaren är rätt stor, så den hinner de aldrig tömma innan det är dags att byta ut det för att det börjar se lite ofräscht ut (de har inget vidare bordsskick), varannan dag kanske? och foderbyttan fylls på ungefär en gång i veckan eller så. De dagliga absolut måste-göromålen består i stort sett att öppna och stänga luckan till hönsgården (förutom att kolla att det finns mat och vatten och se till att alla ser friska och krya ut förstås). På morgonen flänger de ut som små jehun för att fånga dagen, och sedan är de i stort sett ute hela dagen och pickar och sprätter och hoppar upp på grenar och sitter där och glor och andra viktiga hönsgöromål, tills alla som på en given signal kommer på att det är kväll och då vandrar de i gemensam trupp in i hönshuset, hoppar upp på pinnarna, sätter sig på sina bestämda platser och somnar. Antar jag, men det är ju möjligt att de sitter och snackar genom dagens händelser och lägger upp en strategi för morgondagen först, vad vet man?

När ska man kunna börja casha in ägg då, kan man ju fråga sig. Det är ju lite oklart hur gamla våra höns är, men enligt uppgift är de  "födda i mars", vilket innebär att de är 3-4 månader nu och som jag förstått det så börjar de värpa någon gång mellan att de är 6 och 9 månader. Sedan kan det bero lite på årstid och dagsljusförhållanden och sånt också, så har vi maximal otur så kommer kanske inte första ägget förrän till våren. Men jag tänker augusti-september eller så. Ur äggsynpunkt hade det såklart varit smartare att köpa lite äldre höns som redan var igång med värpningen, men men.

Vi köpte våra hönor som "könsbestämda", men hönan Laura ser ut att kanske bli en Lars istället. Hen har mycket mer kam och slör än de andra, fast det kan ju hönor också ha, men jag tycker mig också se tendens till att fjäderdräkten ser annorlunda ut jämfört med de andra. Är dock långt ifrån någon expert så Laura/Lars får väl ge sig tillkänna med ett kuckeliku eller ett ägg vad det lider. Vi bor ju på yttersta kanten, men dock inom detaljplanerat område, vilket innebär att man inte får ha bland annat höns hur som helst. Detta skiljer sig åt från kommun till kommun, hos oss får man ha upp till fem hönor och ingen tupp utan att det krävs tillstånd. Nu har vi sju varav en eventuellt är en tupp. Vi är inte riktigt överens om hur vi ska hantera detta om Laura skulle bli en Lars, jag kan väl känna att "amenvafan spelar det för roll" medan min man gärna vill hålla sig under radarn och inte ge grannarna möjlighet att säga någonting om någonting. Med tanke på att vi har onda grannen Katla plus en annan käring från Allmänna Missnöjespartiet på en och samma gata så kanske han har rätt. Å andra sidan har vi andra grannar som är positiva till våra höns så det är ju inte som att vi är utsatta för en folkstorm. Med lite tur kanske Katla dör och den andra sura flyttar (hörde häromdagen att hon velat leja en annan granne till att vattna hennes blommor eftersom hon enligt egen utsaga knappt kunde gå, men om det var något tillfälligt eller om det var en signal att det kanske skulle vara dags att flytta till ett annat boende förtäljer inte historien), men eftersom det är en naturlag att man aldrig blir av med onda människor så är det såklart ingenting man kan räkna med.

Men sammanfattningsvis: Höns är livet! Har tagit för vana att gå in i hönsgården en stund varje dag och ta med lite mat, dels för att vänja och tämja hönsen men framför allt för att det är så avkopplande att sitta där och glo på när de sprätter omkring. Axlarna sjunker en decimeter på nolltid bara man hör det där förnöjsamma kluckandet. Skulle kunna sälja in det här som affärsidé till något företag som sysslar med MAJDFULLNESS, kom ihåg var ni hörde det först.  

Imorgon så här dags kan det hända att jag har fått mitt liv tillbaka men man vet aldrig så noga

I några veckor har jag haft ett jobbrelaterat KAOZ som egentligen har varat hela detta året men som bara har blivit mer och mer galet. Orkar ej gå in på detaljer, har dessutom svårt att tro att någon skulle vara intresserad. Imorgon ska vi dock ha (en slags) revision. Beroende på utfallet får jag sedan tillbaks delar av mitt liv, hoppas jag åtminstone. Just nu har jag inget, känns det som. Buhu, så synd om mig. Igår kom jag på att det är midsommar på fredag och "vad bra, då jobbar man ju bara fyra dagar den här veckan". Sen kom jag på att jag skulle jobba idag, så där gick jag miste om en ledighet. RÖVEN säger jag om det. Vet ej vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jämra mig över sakers tillstånd. Sådär, nu har jag gjort det, nu ska jag väl streta vidare i grottekvarnen. YOLO my ass.