fredag 20 juli 2018

Vaktlar på gång

Ända sedan vi bestämde att vi skulle skaffa höns har vi sagt "ja, och sen kan vi ju ha några vaktlar också". Vaktlar är ju trevliga, säger vi alltid när vi ser dom till exempel i någon botanisk trädgård (eller varför inte när man ser ett svindyrt vaktelägg i någon snofsig saluhall), de gör inte mycket väsen av sig och verkar extremt lättskötta (och då kvalar ju inte höns direkt in i kategorin "svårskötta" heller). Plus att de är gulliga. Och lägger jättemycket ägg. Och är goda att äta*.

Nu slumpade det sig så att en person som jag känner annonserade om att hen hade vaktelägg till salu och jag tänkte att VAFAN och mailade och frågade om man inte kunde få köpa några vaktlar. Och det kunde man! Så semestern kommer att inledas med att vi ska snickra ihop en bur (dock ej ett sådant jätteprojekt som Höns-Hilton utan det här ska nog låta sig göras på några timmar) och sedan hämtar vi hem de små liven. Det blir spännande.


Vaktel, bild snodd från personen som jag ska köpa av så jag
KUNDE i princip ha tagit den själv. Bilden alltså.


* Ett förtydligande: Har alltså en vision om att bli lite mer självförsörjande ifråga om mat, men framför allt att inte stötta några djurindustrier. Slakt på den egna gårdsplanen låter kanske rätt barbariskt, men transporter till och slakt på Scan och Kronfågel är fan i mig som taget ur en skräckfilm. Och då är det i Sverige, som ändå har rätt mycket lagar och regler kring detta, hur det är utomlands vågar man inte ens tänka på. Något att beakta innan man stoppar ner en fläskfilé för 69 kronor kilot i kundkorgen på Ica.

Kvinna utan minne

Har läst Kvinna utan minne av Petter Lidbeck (och nej, han är alltså inte en spökskrivare för mina memoarer även om titeln känns synnerligen passande). Har läst ett par andra av hans böcker, fast de som är skrivna under pseudonymen Hans Koppel, Vi i villa och Kommer aldrig mer igen och dom vill jag minnas att jag tyckte de var helt okej. Men den här vet jag inte riktigt. Så här stod det om den:

Mia Berggren drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet.

Jamen det låter ju ändå som en helt okej intrig, och det var det med. Tänk själv att sitta och äta pannbiff med familjen en vanlig vardagskväll och plötsligt känner man inte igen någon av dom, inte huset där man bor, inte ens sin egen spegelbild. Vilken mardröm! Men jag hade lite svårt för Mias totala likgiltighet. Jag menar, om man själv hade varit med om en sån grej så hade man väl gjort ALLT för att försöka få reda på varför och var och när och hur, men jag tycker att hon verkar nöja sig med att konstatera att jaha, nu är det så här och jag gillar det inte. Hon gillar liksom INGENTING och det blir rätt tradigt att läsa i längden. Sedan hade jag gärna velat veta orsaken till denna minnesförlust, och utöver det tyckte jag att slutet var lite väl öppet för min smak. NJA. Den här boken får två små komihåglappar av fem möjliga.

torsdag 19 juli 2018

Snabba cash II

Det var ju en djävla tur att jag inte trumpetade ut det där med bonuslönen i fikarummet igår. Visade sig nämligen att det mycket riktigt inte var alla som fick utan "bara" dom som hade ställt upp och jobbat över mycket när det körde ihop sig här i början av säsongen. På ett sätt kan jag tycka att det är lite fel, för hur definierar man vad som är att ställa upp och jobba över "mycket"? Även om man bestämmer att alla som har jobbat mer än låt oss säga 40 övertidstimmar skulle få bonus så blir det ju löjligt om någon då skulle hamna på 39 och då inte få en spänn. På ett annat sätt kan jag tycka att det inte är mer än rätt, för det finns ju folk som glider och åker snålskjuts i alla företag, inklusive detta. Och det kan väl kännas rätt så B att de ska vara med och skörda frukterna av andras slit och vedermödor och uppoffringar. Känner mer och mer att det inte mer än rätt och lagom åt den senare gruppen att de blev utan. Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. ELLER NÅT.

Sex år

Jag började läsa Sex år av Harlan Coban på någons rekommendation och den lät ju bra: Jake blir dumpad av sin stora kärlek Nathalie eftersom hon plötsligt kommer på att hon ska gifta sig med sin ungdomskärlek Todd istället. Sex år senare råkar Jake få syn på Todds dödsannons. Han går på begravningen och finner att den sörjande änkan är...någon annan. Och att Nathalie verkar vara spårlöst försvunnen.
Låter ju spännande, eller hur? Men nästan direkt när jag började läsa så fick jag en känsla av att jag läst boken förut. Jag brukar komma ihåg alla böcker jag läst, men den här måste ha varit ett undantag och det måste i sin tur bero på att den helt enkelt inte var särskilt bra. Den här gången heller, nu skummade jag i och för sig bara mig igenom den och jag ska inte gå in på anledningarna till mordet och försvinnandet om någon mot förmodan tycker annorlunda, men enligt mig kändes de så extremt långsökta, karaktärerna var ointressanta och tillgjorda och hela storyn var seg som tuggummi. Den här boken får en (mager) collegestudent av fem möjliga.

Livets och dödens villkor

Har läst Livets och dödens villkor av Belinda Bauer. Jag gillar verkligen hennes tidigare böcker, till exempel De vackra döda  eller Mörk jord eller Ni älskar dom inte. Rekommenderas varmt för den som vill ha välskrivna kriminaldraman med mörka undertoner och levande karaktärer (menar nu inte rent bokstavligt). Därför blev jag först lite besviken över Livets och dödens villkor för det kändes som att den började synnerligen trevande. Det var väldigt mycket etablerande av karaktärer som inte kändes så himla intressanta, och beskrivningar av havet och regnet och vattnet och naturen, och så var det Mördaren dårå, som tvingade sina offer att klä av sig nakna och ringa sina mammor innan han dödade dom, och så var det polisens arbete, och okej att poliser bara är människor med vanliga människors fel och brister, men...gääääsp, kände jag nästan inför de tillyxade karaktärerna smart-kvinnlig-kriminalkommissarie-med-ung-klantig-manlig-kriminalassistent-vid-sin-sida. Belinda, vad har hänt? Men sedan rasslade det till och blev väldigt spännande och sista kanske tredjedelen blev det sträckläsning. Kände dock att jag hade velat veta lite mer om vissa karaktärer och lite mindre om andra. Den här boken får tre burkar cider av fem möjliga.

onsdag 18 juli 2018

Kvalitetstid

DET REGNAR! Och inget sånt där fjuttigt femminutersregn som det snålt har bjussats på kanske tre gånger sen i maj, utan ett rejält strilande som har pågått exakt hela dagen. Som man har längtat! Jobbade, handlade, åkte och tog hand om Bulldozern (som är bättre och får numera promenera 2x10 min och gissa om denna ponny är toppad till max efter 14 dagars boxvila och ofrivillig isolering från alla hästkompisar?), packade två sopsäckar hästgödsel i princip direkt från Bulldozerns rumpa samt två spannar brunnen dito från gödselstacken, åkte hem, släppte ut hundarna, hällde den färska gödseln i komposten och den brunna i potatislandet, städade i hönshuset, vattnade i växthuset, gick in, kokade en kopp te, lade mig i soffan, öppnade fönstret, lyssnade på ljudet av regnet som smattrade mot markisen, somnade som en stock. Så härlig sömn! Känns som att jag inte har sovit så gott sedan den här värmeböljan började. Nu kommer jag väl aldrig att kunna somna i kväll bara för det, men jag håller på att kolla på Smultronstället av Ingmar Bergman på SVT Play och det tar ju max tio minuter så vaknar man av att luren faller ur handen. Så pass trökig alltså. Så det löser sig nog med nattsömnen. 

Snabba cash

Loggade in på löneadministrationssidan för att knåpa ihop månadens tjänstgöringsrapport. Tänker nämligen inte jobba en sekund mer än nödvändigt nu såhär de sista skälvande dagarna inför SEMESTERN. Som börjar på måndag, eller fel, den börjar på tisdag. För på måndag har jag "permission". Det låter ju som att jag ska bli utsläppt från Hinseberg och kanske lite på försök återanpassas till samhället, men i det här sammanhanget betyder det bara att man har ledigt med full betalning av en särskild anledning. I det här fallet är den särskilda anledningen "egen 50-årsdag". Har ingen aning om vem som kommit på just detta, men det är ju bara att tacka och ta emot och spara en semesterdag till bättre tider.
Kollade också min lönespecifikation för att kolla att jag fått min retroaktiva löneökning (det hade jag) och se hur mycket slantar jag har att sprätta med under semestern. Rätt mycket, visade det sig. Tyckte nämligen lönen var osedvanligt fet denna månaden (obs, klagar ej), och när jag skummade genom raderna så visade det sig att vi fått BONUS på 5000 spänn. Jag har jobbat på samma företag sedan 2001 och någon bonus har jag aldrig sett röken av förut oavsett hur bra eller dåligt det har gått. Har inte heller hört något om att vi skulle få det heller, men det är ju bara att tacka och ta emot igen dårå. Hoppas nu bara att ALLA har fått bonus, så man inte skapar finsk stämning i fikarummet genom att uttala sitt gillande över detta initiativ från ledningen. Och så kanske det bara är jag som har fått en gratifikation för väl utfört arbete? Tror i och för sig inte det, för jag är långt ifrån ensam om att ha jobbat som ett as i år. Men man vet ju aldrig. För några år sen fick alla andra bara precis så mycket löneökning som det fanns utrymme för i avtalet medan jag fick...rätt mycket mer. Utan att ens kräva det. Det är sånt man får knipa käft om ifall man inte vill skapa missnöje och osämja, tänker jag. Fast man undrar ju lite. Varför det är så himla känsligt med pengar och vad man tjänar. Jag är inte heller så meddelsam i det avseendet, men folk kan ju i största allmänhet skryta och skräppa i det oändliga om sina villor och husbilar och pooler och märkesprylar, men frågar man vad de har i lön så är det värre än att utkräva information om smaskiga detaljer ur deras sexliv. Obs, frågar varken det ena eller det andra. Man är väl välanpassad. Men bonus i alla fall. Skrattar hela vägen till Internetbanken i detta nu.