onsdag 22 mars 2017

Jag ska inte dö idag

Har läst Jag ska inte dö idag av journalisten Pamela Andersson (ej att förväxla med modellen Pamela Anderson som jag först gjorde), som handlar om när Pamela Andersson (journalisten dårå) ramlar ihop under ett joggingpass och sedan får konstaterat att hon har en hjärntumör.


Det här är inte en bok för en lighthypokondriker som jag kan vara ibland. Det är inte det att jag inte kan läsa böcker om sjukdomar och sånt, men då vill jag att karaktärerna ska ha rejäla symptom så att jag kan konstatera att jag inte har det. Eller åtminstone vad man bör ge akt på. Och jag tänker mig att en hjärntumör, den kan väl ändå inte komma helt obemärkt? Men joho, tydligen. Det var kunskap jag kunde ha varit utan.


Annars var väl boken lite sådär, om ni frågar mig. Det känns lite som att man måste gilla böcker som folk som har cancer har skrivit, men...nä. Jag fattar ju att man kanske mest skriver en sån bok för sin egen skull, men som läsare kände jag mig...oengagerad. Berättelsen var liksom inte intressant, det kändes lite som att den gick ut på att det var möjligt att lösa alla problem i hela världen med intervallträning och positivt tänkande. Allt som funkar är såklart bra, men behöver nödvändigtvis inte göra sig i bokform. Den här boken får två patientbrickor av fem möjliga.



lördag 18 mars 2017

Bloggutmaning: TV

Mirre skickade följande utmaning till mig: TV-land! Du har viljan. Du har makten! Konstruera den perfekta tv-tablån en lördagkväll från kl. 18-24. I detta ingick också att få hitta på egna programidéer om man inte hittade det perfekta utbudet i alla miljoners miljarders befintliga tv-kanaler (som ju i och för sig mest sänder SKIT om inte det ordet är för starkt för era känsliga hornhinnor, ursäkta i så fall). 

Först och främst så skulle jag bli tvungen att kalibrera om hela min dygnsrytm, för det finns liksom inte på världskartan att jag är vaken till 24 under normala omständigheter. Men ja, efter ett par veckors semester och göttiga sovmorgnar så hade jag kanske fixat det. Sen hade det nog även fått vara en vit kväll. Enda anledningen till att man inte hittar på en massa dumheter på fyllan längre beror verkligen inte på att man blivit äldre och klokare utan äldre och tröttare. Man hinner liksom aldrig komma tillbaka till apstadiet utan det räcker med att par glas vin på fredagskvällen efter veckans vedermödor så har man somnat i soffan långt innan Gunde gastar åt Monique att släppa ut tigrarna på Fort Boyard (om det ens går på fredagskvällarna längre?).

Med risk för att låta dryg så ser jag faktiskt inte så mycket på tv. Det finns ju alltid en massa kultursnobbar som måste kokettera med att de aldrig ser på tv, och med detta vill de framhäva sig själva som lite finare och lite bättre än alla andra. Att de föredrar att sitta i sin sköna fåtölj och dricka årgångsvin och diskutera Baudelaire på originalspråk med likasinnade än att sitta som klistrad och dregla över skandalscener i Paradise Hotel på bästa sändningstid varje kväll. Sånt tycker jag är löjligt. Jag ser visserligen inte på Paradise Hotel, (däremot ser jag en del annat junk i stil med Robinson, Bonde söker fru och så vidare) men jag kan respektera folk som ser på det och står för det. Skulle nog mycket väl kunna bli fast även i Paradise Hotel-träsket om jag hade hittat någon likasinnad att diskutera och förfasas med. Det är nog bara en tidsfråga. Sen finns det kategorin människor som lite drygt påstår att de inte tittar på tv för att de inte äger en fysisk tv-apparat. "Jag kollar aldrig på tv", hör och ser man jämt och ständigt folk som häver ur sig i ett tonläge som att de minsann har bättre för sig än att sitta framför dumburken, men så kollar de alltid allting ändå via playtjänster. Slutligen finns det de som säger "sån skit kollar inte jag på" och sen när man börjar prata om vad som har hänt i senaste avsnittet av Ensam mamma söker så har de ändå järnkoll på allt. Kan ni inte bara ERKÄNNA att ni kollar?
Nä, men med tiden har jag blivit mer och mer tv-lat. Förr var man ju liksom piskad att kolla när programmen sändes om man inte hade video, men så är det ju inte längre. Har således alltid en bunke program som jag ska kolla på "sen", och så blir "sen" aldrig av.  

Men i alla fall, här kommer DEN (i mina ögon) PERFEKTA TV-TABLÅN

18.00 - 19.00: Hem till byn. Ja, på riktigt. Jag tycker det här är något av det bästa som gjorts i svensk tv (jag talar alltså om Bengt Bratts mäster-epos och inte den brittiska produktionen "Hem till gården"). Den borde sändas varje dag året runt och när alla säsongerna betats av från 1970-tal till nutid kan man bara börja om igen. Miljöerna! Karaktärerna! Manuset! Dialogen! Allt är svinbra. Nu har jag visserligen alla säsonger på dvd, PLUS att de ligger i Öppet Arkiv, men det spelar ingen roll. Närhelst i livet jag vill ha en liten paus så skulle jag kunna se ett avsnitt av HTB och få frid i själen.
19.00 - 20.00: STALLET. Det här är min egna programidé som på något mystiskt vis har finansierats och spelats in och nu går som evighetsserie (som dessutom har gjort mig ekonomiskt oberoende, YAY). Så här är det nämligen: Väldigt många människor håller på med hästar, ändå finns det nästan inga tv-program som handlar om just hästar och ändå är det i stallet som de perfekta förutsättningarna för motsättningar odlas, och alla vet ju att motsättningar och konflikter är en av huvudingredienserna i konceptet "bra tv". Alltså borde en såpa i stallmiljö bli Den Ultimata TV-serien. Väldigt många människor med olika personlighetstyper och karaktärsdrag som ska samarbeta och samsas om befintliga förutsättningar och enas om ridhustider, mockningsscheman och vilka hästar som ska gå i vilka hagar tillsammans: allt detta mynnar ut i en strid ström av mustiga konflikter som får Dallas att framstå som rena söndagsskolan. Det är tävlingar och fram- och motgångar, det är äktenskap som kraschar, älskare och älskarinnor till höger och vänster, det är mygel och förtal och stölder av sadlar och dopingmisstankar och hästar som bryter benet och får avlivas och vems är egentligen felet? Allt based on a true story från mitt stall, och det här är ju bara ett litet skrap på den ytan. Multiplicera detta med antalet ridklubbar och det kommer att finnas material att sända i en livstid. I min värld kommer det här att vara en TITTAR-SUCCÉ av Guds nåde. KA-TJING.
20.00 - 21.35. LÅNGFILM: Brevet till Brezjnev (eller hur fan det nu stavas). En film jag såg på 80-talet som jag minns som jättejättebra och som tydligen är helt djävla omöjlig att få tag på. Om någon sitter inne med tips på hur man får tag på denna pärla med svensk text så tas de tacksamt emot (om det inte inkluderar nedladdning eller illegala streamingtjänster, inte för att jag har några moraliska betänkligheter utan snarare för att jag är så trög att jag inte fattar hur man gör). Men ja, nu gick den visst på tv! I min fantasi åtminstone.
21.35 - 23.00. LÅNGFILMJag är löjligt svag för filmer som handlar om den lilla förtryckta människans kamp mot...vad som helst som verkar omöjligt. Exempel på svinbra filmer enligt mig: The River (med Mel Gibson och Sissy Spacek) som handlar om att myndigheterna vill bygga en fördämning som kommer att lägga småbrukarnas gård under vatten), Silkwood (med Meryl Streep, Kurt Russell och Cher) som handlar om anställda på ett företag som tillverkar kärnbränsle och där huvudpersonen börjar ifrågasätta säkerhetsaspekter),  Norma Rae (med Sally Fields) som handlar om arbetare på ett bomullsspinneri som startar en fackförening), Riff Raff (med Robert Carlyle) som handlar om brittiska byggnadsarbetare) och så vidare. Vilken som helst av dessa filmer kan få visas när som helst och jag kommer att sitta som klistrad.
23.00 - 24.00. Här kommer en film som antingen heter The mine eller möjligen The strike (eller möjligen något annat), som jag såg någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet och minns som en av de roligaste jag sett. Tyvärr verkar den lika omöjlig att uppbringa som ovan nämnda Brevet till Brezjnev. Eller vadfan, om man inte ens är säker på titeln så är det ju lite som att leta med förbundna ögon efter en nål i en höstack där det enda man vet är att höstacken står på ett fält någonstans i Sverige. Filmen handlar, som jag minns det, om att det är en snubbe som vill göra en dokumentärfilm om den brittiska gruvarbetarstrejken och så är det en rätt känd amerikansk regissör som nappar på idén och snubben ser det som sin möjlighet att få ut sitt politiska budskap men tvingas hela tiden kompromissa med den amerikanska regissörens idé om hur berättelsen ska framföras och den slutgiltiga filmen har väl ungefär bara titeln gemensam med originalet. OM NÅGON KÄNNER IGEN DET HÄR SÅ FÅR NI FAN I MIG SÄGA TILL, för jag skulle fan i mig kunna tänka mig att betala pengar för att få se den här filmen igen. I kid you not.

Ja, det var väl en mysig kväll i tv-soffan? ENJOY.

Sekten på dimön

Har precis läst ut Sekten på dimön av Mariette Lindstein, och vad är det med att alla plötsligt heter Mariette? Oskar kommenterade att någon i årets upplaga av Melodifestivalen hette Mariette med ett "men är det ens ett namn"? och då sa jag att ja, det är det, för min kusins fru heter så, men hon är väl typ den enda i hela världen. Sen gick det en dag, och sedan var det nån djävla travhäst vid namn Mariette som skulle delta i något lopp (tror jag i alla fall) och florerade i media på grund av det. Och nu finns det alltså även en Mariette som skriver böcker. Allt inom loppet av en månad. Det ska jag kanske skriva en bok om: Mysteriet med Mariette. Eller kanske inte.

Ja, i alla fall. Det visade sig att bok-Mariette hade ett förflutet inom scientologkyrkan, och har nu alltså utkommit med en bok om en sekt, ej religiös utan lite mer livsstils-hitta-din-inre-frid-ish. So far so good, men jag tyckte ärligt inte att storyn var speciellt bra. Bra hade varit en glidande övergång från allting-är-helt-perfekt-i-vår-sekt till helvetet på jorden, men här skedde det liksom bara från en dag till en annan, utan att det utvecklades eller att någon av karaktärerna reagerade. Så är det kanske i en sekt, vad vet jag, men i min värld går ju en sekt ut på att hjärntvätta medlemmarna, och det var inte heller beskrivet, utan plötsligt var alla bara hjärntvättade utan att man fick veta hur.

Sen var det en hel radda detaljer som jag hakade upp mig på, som till exempel att om man har en stuga långt ut i Tjottahejti som ingen i släkten ens har besökt på sju år, så funkar det liksom inte bara att "hitta och slå på huvudströmbrytaren" så funkar allting inklusive tv:n. För det första är det väl ingen normal som betalar ett el-abonnemang i en kåk som ingen vistas i, alltså borde det inte ha funnits någon ström överhuvudtaget, och för det andra så borde alla vattenledningar ha frusit sönder om kåken stått ouppvärmd i sju vintrar och för det tredje så ärgar och oxiderar elektronik som står i kyla och fukt sönder fortare än man hinner säga "kretskort" och för det fjärde så borde möss ha flyttat in och byggt tio miljoner muskolonier i sängar och soffor samt gnagt sönder allt, inklusive sladdar till nämnda tv. Sen, om någon försvinner från en ö i Långtbortistan så är det väl inte så att det åker ut en polispatrull med hund till personen ifrågas föräldrar som bor någon helt annanstans många mil därifrån, och beordrar hunden att börja spåra efter den försvunna personen? Exakt vad skulle hunden gå på där? Vittring från senaste besöket för tre år sen?

Såna grejer hakar jag upp mig rätt mycket på. Kan ha överseende om det i övrigt är en bra story, men det tycker jag alltså inte att det här var. Den här boken får två Hans Sheike av fem möjliga.    

torsdag 16 mars 2017

Utmaning: Döden

Jaha, nu står döden i farstun och knackar på och vill in. I bloggen alltså, p g a mina och Mirres bloggutmaningar. Döden är alltså ämnet för dagen, och så som läget är nu kan man vara glad att det finns något som heter "ämnet för dagen" för annars skulle min blogg bara handla om att jag har jobbat och sovit, för ungefär så spännande är livet just nu. Vad händer nuförtiden? brukar min mamma fråga när hon ringer, och så är det som att hon blir lite besviken när jag levererar mitt standardsvar: Inte mycket. Jamen så himla spännande liv lever man ju ändå inte att någon kan förväntas vilja höra om att man förutom jobbat även städat, tvättat, diskat och kollat på tv?


Jamen DÖDEN nu då alltså:


1. Hur vill du dö om du får välja?
Jag är inte jättesugen på att dö. Eller rättare sagt har jag väl aldrig varit så osugen på något som just döden. Är en sån som aldrig ens tanken på att ta livet av mig eftersom jag tror att hur djävligt allting är så blir det väl ändå bättre? Efter att ha levt snart 50 jordsnurr på den här planeten så kan jag konstatera: DET BLIR ALLTID BÄTTRE. Även om man inte tror det just när man är mitt i svackan. Ja, men i alla fall. Jag är lite förundrad över folk som tycker sig veta vilket som är det skönaste sättet att dö på. Dom säger att (en inledning som kan få mig att se minst femtio nyanser av rött) det är skönast att drunkna...och knappt är det uttalat förrän det kommer nån annan och påstår att dom har hört att det är att frysa ihjäl som är det mest behagliga sättet att lämna in på, och man undrar ju lite: HUR VET DOM DET? Det lär ju inte ha varit någon som kommit tillbaks från andra sidan och lämnat otvetydliga vittnesmål kring hädangången? Och om det kommer från någon som haft en näradödenupplevelse så kan man ju inte veta säkert om det inte blir överdjävligt lite senare. Så nä, det där får man nog ta reda på själv. Men jag föreställer mig att det skulle vara behagligt att dö i sömnen. Att vara trött och få lägga sig ner och somna...finns det något göttigare? Det tar jag, efter ett långt och lyckligt liv såklart.


2. Vilka blir dina Famous Last Words?
I detta livet går jag relativt ofta omkring och tycker att jag har rätt, har haft rätt hela tiden och att allting skulle ha blivit så himla bra om man gjort som jag sagt eller tyckt redan från början. Men det får man ju inte säga för då framstår man som både dryg och konfliktbenägen. På dödsbädden tänker jag mig dock att man kan få göra vad fan man vill, så då säger jag helt enkelt: VAD VAR DET JAG SA?


3. Vilken sång spelas på din begravning?
Dylans Don't think twice, it's all right.


4. Finns det ett liv efter detta?
Jag är uppvuxen i bibelbältets frikyrkliga falang, och där talade man aldrig om döden som något slutgiltigt, utan när någon hade dött så sa man att "nu har Elsa fått flytta hem". Som att livet på jorden bara är ett slags transferboende i väntan på en plats i himmelriket. Man undrar ju lite vad som kan vara meningen med det, livet på jorden alltså, är det meningen att man ska prövas och se om man passar i himlen eller i helvetet, men det borde väl kunna gå att kolla på något enklare sätt än att låta Elsa utan klagan föda nio barn, tvätta byk, väva mattor, baka barkbröd och vattna pelargoner i 87 år och 4 månader? Och sen borde det väl inte vara så DEFINITIVT heller? Hamnar man på fel ställe, för det borde ju finnas förmildrande omständigheter att åberopa inför Herren, så borde väl beslutet gå att överklaga?
Tror att jag hade velat att det skulle finnas ett liv efter detta (behöver inte vara den religiösa varianten), för det verkar ändå rätt så coolt. Lite som ett dataspel där man kan klanta sig och göra fel men man har två liv kvar, och sen gör man något bra så får man bonusliv. Men nä. Jag tror faktiskt att man bara får ett liv och när det är slut så är det slut. Mvh naturvetaren.


5. Slutligen står du där vid porten. Vad säger Sankte Per när han ser att det är du som knackar på?
"Nämen Anna, vad trevligt att du kikar förbi. Du har minsann alltid varit en hygglig prick. Här har du nycklarna, du kan komma och gå som du vill".



söndag 12 mars 2017

Hey ho Silver away

För alla er som legat sömnlösa sedan förra söndagen och undrat: hur gick det? BLEV DET NÅGON GALOPP ELLER? så kan jag meddela att det blev det. Tyvärr visade det sig att min älg inte hade den där härliga mjukt taktfasta galoppen med ett svävmoment to die for som man hade kunnat önska sig. Min älg är en 17-årig ridskolehäst som är gammal i gemet och som kan exakt alla knepen för att inte förta sig i onödan. Han är inte direkt lat, jag tycker nog att jag får fram honom ordentligt utan vare sig sporrar eller spö och utan att behöva driva för kung och fosterland, men han är verkligen inte speciellt villig att gå i rätt form och att jobba på böjda spår känns ibland ungefär lika utsiktsfullt som att försöka forma sargen runt ridbanan med skänklar och tygeltag. Han kör liksom sitt race runt fyrkantsspåret och känns ibland lika stel och stum som ett cementblock. Fast nu, efter fem-sex gånger eller vad det nu är, så tycker jag ändå att vi börjar få till små stunder där det känns som att vi ändå är på samma planet. De stunderna är magiska och då är Älgen för mig vad Skuggfaxe är för Gandalf.

Men galoppen lämnade en del övrigt att önska, så där upphörde omedelbart all magi. Älgen blev stark som en björn, körde upp huvudet och gav sig iväg i en synnerligen markbunden och skumpig variant av galopp som säkert var mycket energibesparande ur hans synvinkel men inte speciellt bekväm för mig. Och jobba i galopp var det liksom inte tal om, det var liksom en växel och ett tempo och så var det bra med det. Men jag tänker att härifrån kan det väl bara bli bättre? Och jag ramlade ju i alla fall inte av. Man får vara glad för det lilla.

Smarta tips som sparar tid

Vi kör vidare med bloggutmaningarna, Mirre och jag, och nu handlar det om TID. Förr hette det att tid är pengar, och det heter det väl fortfarande, men det nya svarta är att tid är en bristvara. Aldrig förr har det funnits så mycket grejer som gör att saker går enklare och fortare, ändå går folk in i väggen till höger och vänster och man får planera halvårsvis i förväg om man försöker få till en kopp kaffe och en pratstund med en LB-personlighet. LB står för "Lide Bissi", vilket är skånsk svengelska för "djävligt viktig och upptagen heeela tiden". Tänk om någon hade sagt att alla i framtiden skulle gå omkring med en pryl i fickan som man kunde RINGA med (istället för att leta efter en fungerande telefonkiosk samt ha mynt i rätt valör att stoppa i den) och några år senare dessutom kolla upp exakt allting som finns i hela världen genom en enkel googling istället för att i bästa fall gå till bibblan (om den var öppen) och slå upp saker i lexikon (eller helt enkelt acceptera att man aldrig skulle få veta vilken kung det var som tågade över isen på Stora Bält när det av någon anledning kom upp till diskussion*).

Ja, men trots allt detta fantastiska så är det alltså ingen som har tid med någonting längre. Om man har ont om pengar får man spara pengar (här har jag bloggat om mina bästa spartips), och har man ont om tid så får man se till att spara tid.


Så här kommer mina fem tips som sparar tid:

1. Sluta slötitta på tv/slösurfa på internet. Herregud vad folk tillbringar tid i tv-sofforna, för att inte tala om hur mycket tid som folk sitter med gamnacke och krafsar på sin smartphone. Och det är väl inget fel med det OM DET ÄR DET MAN VILL GÖRA. Men man kan liksom inte titta på tv eller slösurfa fyra-fem timmar per kväll och tro att man ska få fyra-fem nya timmar att göra allt det där andra som också måste göras. You do the math.

2. Istället för att laga mat vareviga dag: gör storkok och frys in. Så himla smidigt att ha färdig mat i frysen när den dagen kommer som man inte har ork eller lust att laga mat. TID HAR MAN JU NÄMLIGEN.

3. Sluta träna så förbannat. Okej, missförstå mig rätt som det brukar heta. Såklart är det jättebra att träna, men det kan ju kanske vara någon djävla måtta också. Förr till exempel så räckte det med att skaffa barn och ta hand om dom. Nu ska man skaffa barn OCH vara redo att springa ett halvmaraton tre veckor efter förlossningen. Och eftersom ingen har tid med någonting så måste man träna innan jobbet eller på lunchen och är det konstigt man blir stressad då? Och allt man gör ska loggas och reggas och jämföras och räknas ut personbästa och läggas ut i sociala media (se även punkt 1).

4. Sluta ta sovmorgon. Idag har jag till exempel ätit frukost och läst tidningen i godan ro, promenerat drygt tre timmar, stekt och ätit ett lass pannkakor till lunch, bakat bröd och frallor, kollat ikapp på Sveriges Mästerkock och Bonusfamiljen och klockan är bara halv två på eftermiddagen. Gick upp vid sju. Hade jag legat och dragit mig till tio-halv elva så hade jag bara hunnit med en bråkdel av allt det där vid den här tidpunkten.  

5. Sluta skjuta upp saker. Om man gör saker med en gång så blir de gjorda och slipper hänga som ett ok av dåligt samvete över en, plus att om man betar av saker efter hand som de dyker upp istället för att samla på hög så kan man själv styra över sin tid på ett helt annat sätt jämfört med när man sitter med fullt adrenalinpåslag två minuter i tolv dagen innan deklarationen ska vara inne och samtidigt kommer på att man glömt köpa födelsedagspresent till sin mamma. Eller något i den stilen.  



* Ifall någon undrar: Det var Karl X Gustav.

torsdag 9 mars 2017

Utmaning: Reinkarnation


Jaha, här händer visst inte så mycket? Tur att Mirre kommer med en av sina bloggutmaningar dårå. Den här gången är det reinkarnation som står på temat. Reinkarnation...spännande grejer. Som jag inte tror på, tror jag. Eller i alla fall tror jag inte att alla har varit såna djävla spännande typer i ett tidigare liv som alla verkar tro att de har varit. Coola historiska personer, kungar och drottningar eller i alla fall någon att räkna med. Det är ju liksom aldrig någon som skryter med att det är han som var Bockstensmannen. Känd i ett senare liv, men knappast i det tidigare.

Okej, men här kommer i alla fall mitt liv som återfödd:

1. Vilket djur skulle du vilja återfödas som?
Under nuvarande förutsättningar känns ändå "människa" som ett hyfsat bra val ("Djuren är ju också mänskor! JA, DET ÄR JUST VAD DOM ÄR!, för att citera Jakob Uggla i Fablernas Värld. Eller Fablerna Svärd som jag trodde det hette när jag var liten eftersom våra närmaste grannar hette Alva och Lennart Svärd), i alla fall om man är vit västerländsk medelklass. Vilda djur verkar ju inte ha det jättekul precis. Att vara bytesdjur verkar vara en evig stress, att vara rovdjur verkar vara en evigt pågående jakt på mat som ger rätt så dålig utdelning, för samtliga är det ungar som dör och partners som dör (eller har ett helt harem?), ja, en ständig KAMP helt enkelt. Verkar asjobbigt. Nej, jag tror kanske att jag vill vara någons innekatt. Bara kunna ligga och slappa i en säng eller soffa, få maten serverad, bli kliad i nacken, alla gillar en, man behöver egentligen inte gilla någon utan kan göra lite som man vill och ändå komma undan med det. Fast tänk om man hamnar hos en crazy cat lady och får dela sin tillvaro med arton andra skabbiga stackare i en stank av urin? Nä, fy vad det här blev jobbigt.

2. Vilken person?
Oj, det här var svårt? Jag tänker att eftersom jag ser mig själv som en rätt så anonym person som mest pågår i bakgrunden och är rätt nöjd med det, så hade det kanske varit kul att vara färgstark, karismatisk, begåvad, jättekänd? Typ: Bruce Springsteen? Alla gillar Bruce (har i alla fall aldrig hört någon som säger att de hatar honom). Det kunde kanske vara kul som omväxling. Mitt liv som Bruce Springsteen. Jag hade aldrig skrivit låten Born to run. Mvh trasig disk i ländryggen.

3. I vilket land vill du hamna?
Jag vill leva jag vill dö i Nooooorden. Eller Sverige då. Har faktiskt ingen längtan någon annanstans, någonsin (jo, när det är snö och kallt, men jag vill liksom ändå vara på samma ställe fast med plusgrader). Jamen jag är exakt så tråkig faktiskt.

4. Berätta lite om din partner du vill ha som nyreinkarnerad.
Nu blev det konstigt, ska jag berätta om Bruce Springsteens fru (har han ens någon? har så dålig koll) eller bara i största allmänhet? Jag kör på "i största allmänhet". Det är inget fel på min nuvarande partner så jag skulle förmodligen välja honom igen (om jag mot förmodan inte återföddes som Bruce Springsteen då), men i nästa liv önskar jag att han var lite bättre på att ta tag i saker, städa och hålla ordning samt inte maniskt samla på en massa värdelösa saker som kan vara bra att ha. Å andra sidan så kommer jag i mitt liv som Bruce Springsteen ha råd att köpa ett jättestort hus och även städhjälp så det kommer kanske inte att vara ett problem.

5. Vad kommer du ha för jobb?
Jag kommer att vara polis. Och då inte en smart kriminalkommissarie som löser kniviga mordgåtor utan en sån där internpolis som kollar ifall andra poliser sköter sitt jobb enligt regelverket. En sån polis som alla andra poliser hatar mer än vad de hatar "buset". HAR SÅN JÄVLA TALANG för det redan i detta livet, så det kommer att gå galant.