måndag 22 augusti 2016

Höstlistan

Ni minns den där semesterlistan som cirkulerade på internet tidigt i somras? Den, eller i alla fall något liknande, funkar tydligen att göra även för hösten, och jag älskar hösten och är ju dessutom LISTNARKOMAN, så varför inte? Håll i hatten för här kommer den:


Mina planer för hösten
Förra hösten började jag plugga pedagogik och djurskyddsrelaterade frågor, samt klämde in en liten kurs om arbetsmiljö och ledarskap också. På distans, på heltid, samtidigt som jag jobbade heltid. Plus att jag höll hundkurser tre gånger i veckan. Det var "lite stressigt", för att uttrycka det milt, så den här hösten är planen således att ta det lite mer piano. Vara hemma lite mer, läsa lite mer skönlitteratur, ej lagtext eller trökböcker om trökgubbar som tycker trökiga saker.
 
Bästa höststället
Hemma! svarar hemmakära jag på exakt allt i den stilen. Men ska man åka någonstans så rekommenderar jag Söderåsens nationalpark. Grym natur, schyssta höstfärger och så vidare.

Vad ser du mest och minst fram emot?
Mest: Såna där dagar med hög och krispig luft och mysiga kvällar framför kaminen, läsandes böcker, kollandes på tusen bra serier på Netflix. Bonus: att äntligen få elda upp allt skräp som samlas i vedkorgen under sommaren eftersom man aldrig riktigt vet när man kommer att elda sista gången innan sommaren och det därför ackumuleras en ansenlig mängd som förtar lite av trivselfaktorn när man hänger i vardagsrummet.
Minst: Minusgrader, halka och VINTER.

Vad kommer du köpa inför hösten?
Tre ton värmepellets. I övrigt inget speciellt. Hatar det där att det drillas i en att man måste köpa saker bara för att det är en ny årstid, det är ju inte som att man är barn och har vuxit ur de kläder man hade föregående höst? SLUTA MED DETTA.

Det här läser jag och tittar jag på
Ja, jag försöker ju bättra mig och blogga om det jag läser. Just nu: Förstfödd av Filip Alexandersson, en "tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag" eller hur den nu beskrevs. Och så laddade jag hem Onda flickor av Alex Marwood som e-bok från bibblan, men den har jag inte börjat på än. Nån mordhistoria i alla fall.
Tittar på: The Night of (alltså, jag bara Ä-L-S-K-A-R Jack Stone. Skiter uppriktigt sagt nästan i hur det går för den mordåtalade Naz, men alltså Jack Stone. Bästa karaktären EVER) på HBO. Marcella och tredje säsongen av Orange Is The New Black på Netflix. Coming up: The River.

Vad oroar du dig för?
Inget speciellt höstrelaterat. Det låter lite oroväckande i sig?


Vad vill du verkligen hinna med?
Alltså, jag har ju inte gått på det där med livspusslet, så jag tycker ju att jag hinner med det mesta av det jag vill. Möjligen skulle jag vilja bli bättre på att ta tag i såna där lite tråkiga saker som att putsa fönstren och tvätta bilen lite mer regelbundet. Att det inte blir av handlar dock inte om tidsbrist utan att det är SÅ. FÖRBANNAT. TRÅKIGT.


Vad kommer du äta?
Jobbar ju på mitt nyårslöfte att äta mindre kött och det går skapligt. Efter semestern jobbar jag även på att äta mindre överhuvudtaget, d v s inte unna mig mängder av vin, ost, choklad och glass så fort tillfälle ges, vilket ju är lätt hänt när man är ledig och ska passa på att njuta av livet, och sen är det lätt hänt att man bara fortsätter i de där trevliga hjulspåren vecka ut och vecka in. Det är lite fuskigt, för på den tiden när jag levde i dekadens och rökte så kunde jag äta EXAKT VAD SOM HELST utan att gå upp ett gram, sedan slutade jag röka och fuckade upp hela ämnesomsättningen (eller vad det nu var som hände) och nu går jag upp två kilo bara av att se ett avsnitt av "Hela England bakar". Att börja röka igen efter att ha varit nikotinfri sedan 1994 känns dock varken lockande eller som en hälsomässig fördel, så nu är det morotsstavar och "tack, bara en slät kopp" som gäller tills byxorna sitter lika skönt som i våras.





Vattnet drar

I helgen läste jag Vattnet drar av en författare som passande nog heter Madeleine Bäck. Den beskrivs som en "skräckfantasy" och ska vara första delen i en planerad trilogi. Den var kanske lite seg i början, det var liksom ingenting mer än en lite lam presentation av de olika karaktärerna och så lite diffusa oförklarligheter som man inte riktigt begrep vidden av, plus ett mord dårå. Men sen började det hända grejer som gjorde att det blev bladvändarspännande, fast inte riktigt på det där "jag-måste-veta-hur-det-går"-sättet, för det var och är fortfarande lite oklart vad det egentligen är som händer, men något vanligt hederligt sexmord var det sannerligen inte. Mycket svävar fortfarande i luften, det ska väl finnas något kvar till de två återstående delarna kantänka, men någon form av ondskefull varelse har i alla fall väckts till liv och så är det ETT FÅTAL som är predestinerade till att stoppa ondskan och rädda världen. Lite så. Kanske inte så mycket skräck som jag skulle önska, men ja, bra driv i berättelsen där det växlas mellan de olika karaktärernas perspektiv, och många lösa trådar att nysta vidare med. Jag ser fram mot del 2, som kommer NÄR DÅ?

fredag 19 augusti 2016

Looking after no 1

En sak som precis slog mig: När folk (på tv) panikletar efter någonting, varför SLITER de ut exakt varenda pryl ur lådor och skåp och slänger det hej vilt omkring sig? Det borde ju bli cirka åttahundra gånger svårare att hitta någonting i den djävla röran de lämnar efter sig, kan man ju tycka. Har aldrig sett någon "leta" (och ännu mindre hitta nåt) på det viset på riktigt. Det måste vara någonting som dom får lära sig på scenskolan?

Istvillingar


Tänker ständigt att jag ska blogga mer om vad jag läser, men sen blir det ändå inte av. Men i alla fall, härförleden läste jag Istvillingar av S.K. Tremayne. Och den tyckte jag var bra, fast kanske inte fullt så läskig som jag hade förväntat mig eftersom jag tycker att själva fenomenet "tvillingar" är rätt obehagligt i själva grunden, så det hade kunnat göras så mycket värre. Men överlag välskriven och med lite, åtminstone för mig, oväntade och oförutsägbara twister i handlingen, så helt klart läsvärd och lite till. Den får fyra kalla kårar av fem möjliga.

onsdag 17 augusti 2016

Lite om det estetiska

Slösurfar runt lite på SKK:s köpahund-sajt. Nej, vi ska inte köpa någon mer hund. Än. Inte som det ser ut nu i alla fall. Tre hundar är egentligen alltid en hund för mycket, samtidigt som en flock på tre hundar egentligen är helt perfekt, för ska man göra något med bara en av dom så har de andra ändå sällskap av varandra. Men fyra hundar är kanske lite väl mastigt så vi har sagt att vi får vänta tills gamle Boris har tagit sig till de sälla jaktmarkerna. Men den tanken är så deppig så den vill vi inte tänka på överhuvudtaget.

Men hur som helst, det är ändå "lite kul" att kolla runt på olika raser och fundera på OM man någon gång i livet skulle ha en annan ras än tax, I SÅ FALL vilken? Så ibland surfar jag runt på den där köpahund-sajten där SKK alltså länkar till olika rasers uppfödare och aktuella valpkullar, och därifrån kan man gå in på olika uppfödares hemsidor. Och gemensamt för åtminstone 99 % av alla kennlar, oavsett ras, är att de har så GROTESKT FULA hemsidor. Och då menar jag verkligen GROTESKT FULA HEMSIDOR. De ser ut som om de inte har uppdaterats sedan 1999. Ofta har de väl inte det heller, för den där valpkullen som finns beskriven på köpahund-sajten återfinns i bästa fall under "planer" om ens det. Men alltså hemsidorna! Det är grälla färger, rullande textremsor, blinkande gif-animationer och små melodier som spelas upp. Och ska man hitta någon information att tala om så får man klicka sig igenom tusen länkar. Så som hemsidorna såg ut på 90-talet när folk lärde sig html och frossade i rörliga effekter och hexadecimalkoder för olika nyanser. Jag ska villigt (?) erkänna att jag själv hade en hemsida i mintgrönt och blått som loopade en Kitarolåt medan allsköns meningslös text och bilder laddades i ett segt 56k-modemtempo. Då var det döfränt att ens ha en hemsida och kunna knåpa med kod och mixtra med olika färger och effekter bara för att det gick, nu: inte fullt lika döfränt längre. Men det verkar inte ha slagit igenom i hundvärlden, och det är ju..lite fascinerande, för det är ju inte så att hundvärlden i övrigt är okänslig för modesvängningar. Nuförtiden så har ju i princip alla som håller på med i alla fall lydnad eller bruks någon form av byxor med benfickor och hundförarväst, det är nästan som en uniform och den som kommer i vanliga jeans och tröja kan ju räkna med att framstå som en udda fågel. Och inom agilityn har alla numera kläder i funktionsmaterial. Häromdagen dök jag upp på en agilityträning i flanellskjorta, narkotikajeans och AquaSocks och fick känna mig som en lodis bland alla löpartajts och specialskor.

Men så har det minsann inte alltid varit. För ett par år sedan såg jag en av SKK framtagen informationsfilm om MH, alltså mentalbeskrivning hund. Mentalbeskrivning hund görs främst på hundar av såkallade bruksraser eftersom det är ett krav för att de ska få tävla i bruksgrenarna. Att hålla på med bruks är verkligen inget för veklingar, och man höjer inte på ögonbrynen om någon kommer klädd och beter sig som en gerillasoldat. Men på den här filmen från det glada 90-talet så hade alla de tuffa bruksmänniskorna WTC-overaller i glada färger och såg mer ut som ett gäng som rymt från Böda Camping. Rottweilerna och schäfrarna såg ytterst malplacerade ut i sammanhanget, men så var det väl på den tiden. Jag brukar skryta med att jag kanske är den enda människan i hela västvärlden som levt på 80-talet men aldrig haft ett plagg med axelvaddar, men på 90-talet har jag en del att skämmas över. Bland annat en knallgrön WTC-overall som jag tyckte var "jättesmidig" att ha på mig i stallet när man bara skulle dit och mocka och fodra men inte rida. Det kanske finns dokumenterat på någon gammal VHS-kassett från helvetet, vilket Gud faktiskt borde förbjuda om Han känner till det.

Ja, men man har ju i alla fall vett att skämmas över att man en gång i tiden gjorde blinkande hemsidor eller drog på sig blanka WTC-overaller, och man gör det inte längre. Men hunduppfödare verkar inte ha kommit till den insikten. Man undrar varför, och varför det är så undantagslöst hundmänniskor som levererar den här typen av undermåliga hemsidor.
Är snudd på beredd att köpa en random hund av random ras där enda urvalskriterierna är att uppfödaren har en snygg hemsida, MEN I SÅ FALL LÄR MAN JU ALDRIG FÅ NÅGON.




fredag 12 augusti 2016

Netflix or die (eller: hur man får in maximalt antal parenteser i ett blogginlägg)

Känner att nattsömnen blivit lidande av en veckas innehav av Netflix. Innan var det bara: "äh, det är ändå inget på tv, jag kan lika gärna gå och lägga mig" när klockan började dra sig mot niotiden (stiger upp 04.15 så någonstans där måste man börja tänka på sin skönhetssömn, i alla fall i veckorna). Men nu är det Stranger Things (och ja, jag tycker också att den är Så. Himla. Bra, precis som samstämmiga oberoende källor har vittnat om) och Orange is the new black (blev helt till mig när jag upptäckte att det fanns TVÅ säsonger jag inte sett) varje kväll. Och det är ju bara EN BRÅKDEL av allt som finns (i pipelinen ligger bland annat: Marcella och The River). Och sen kollar vi ju på The Night Of (också jättebra serie) på HBO. Men den går ju i realtid, så det blir bara ett avsnitt per vecka (fast i helgen blir det nog två eftersom den lite har kommit i skymundan p g a ovan nämnda Netflixknarkande).

Något OS har jag inte sett förutom en (1) handbollsmatch (som Sverige förlorade). Men när jag körde till jobbet i morse så hörde jag samma intervju med Sarah Sjöström (om hennes brons på hundra meter nånting) inte mindre än tre (3) gånger på en och samma halvtimme så det är ju ingen större risk att man missar något (i alla fall inte så länge någon svensk(a) har medaljvittring).

torsdag 11 augusti 2016

Minder?

Alltså, varför heter det egentligen mindervärdighetskomplex? Det borde väl i rimlighetens namn ändå heta "mindrevärdighetskomplex" eller något i den stilen? Det handlar väl om att man känner att man är mindre värd (eller värdig), man hör ju aldrig direkt talas om att någon känner sig "minder" värdig. ELLÖR?

Googlade, men fick bara reda på att motsatsen till mindervärdighetskomplex är storhetsvansinne, och det var väl inget nytt under solen precis.