tisdag 20 augusti 2019

Till stallet istället, v 34 2019

Blev ingen drop in-ridning förra veckan och blir nog ingen denna vecka heller p g a 1. jag tycker det är "lite jobbigt" att ha en tid att passa när jag har semester och 2. det är samtidigt som andra omgången av laghoppningen i EM och DET VILL MAN JU INTE MISSA. Plus (fast det är egentligen underordnat) 3. Karin, som ska ha droppen denna terminen, kommer inte förrän på måndag. Vet inte vem som har droppen istället, men ibland är det ju bara nån timanställd ungdom och att man ska rida ut i skogen och det tycker inte jag är så kul. Men från och med nästa vecka blir det väl ordning och reda igen tänker jag.

Igår red vi för en hippolog-elev som praktiserade i stallet i våras. Jag hade Pojken, vi skulle rida skänkelvikning och det är inte varken hans eller min paradgren, men vi kämpar på. Vad som var bra igår var att han kändes pigg och framåt för hjälperna och var superfin i formen. Vad som var mindre bra (förutom skänkelvikningarna, men det är ju för att han inte kan) var galoppen. Han behöver ju lite plats för att komma igång och det är svårt när man är 10 stycken och nog fan hamnade vi alltid bakom nån som skulle galoppera extremt långsamt. Men i övrigt kändes han superfin. Fick också beröm för att jag hade en "föredömligt mjuk hand". Tydligen brukar Pojken hålla på och gapa när han tycker att ryttaren är för hård i handen, men igår gick han med munnen stängd och "allt såg ut exakt som det ska göra". YAY.

Sista semesterveckan

Jaha, då har min sista semestervecka börjat. Det gick ju VÄLDIGT fort, måste jag säga. Samtidigt känns det inte som att jag har jobbat på evigheter, så semestern har nog i alla fall varit ändamålsenlig. Jobbet har klarat sig jättebra utan mig, hoppas jag i alla fall. Har i alla fall inte fått några samtal som talar för motsatsen, så jag hoppas att det är så och att inte KAOZ väntar när jag kommer tillbaka på måndag.

Vad har hänt sen sist då? Kycklingarna fyller en vecka imorgon, alla har överlevt so far. Gunde Svan är fortfarande minst, men det verkar inte bekomma honom. Eller henne, vad det nu blir. När jag plockade ut de obefruktade äggen ur kläckaren så slängde jag in några vaktelägg bara för att se om de var befruktade, och nu ligger två kvar och ska eventuellt kläckas i slutet av veckan. Har lite dålig koll på dagarna faktiskt, fy på mig. Vi får se vad det blir av det hela. Rapport kommer.

Någon kapade mitt Netflixkonto. Fick mail om att min e-postadress och mitt lösenord hade ändrats. Det var ju inget som jag hade gjort och först trodde jag att det var något virus. Fast när jag kollade på mitt konto i appen på telefonen så stod det nån himla ymail-adress som definitivt inte var min. Och då gick det inte att ändra för lösenordet var ju också bytt. VAFAN? Fick ringa support och undra hur jag skulle göra. De var jättehjälpsamma, fast det var lite bökigt för de nya inloggningsuppgifter fick skickas till en annan mailadress och då tog jag först min 100 år gamla Telia-adress från vilken jag har vidarebefordring till min g-mailadress, men det går ju inte på sekunden och det är väl inte rimligt att en Netflixsupport ska hänga kvar och vänta på att Telias servrar uppdateras, för det skedde inte as we spoke så att säga och sen var det som om universum och världsalltet var på kaparens sida för samtalet bröts, och alla som någon gång ringt upp en support efter att ett samtal brutits vet att man ALDRIG NÅGONSIN kommer till samma människa igen, och det gjorde inte jag heller. Men det var ju bara att dra ärendet igen och så kom jag på att jag kunde använda min jobbmail och fixa detta på min jobbtelefon medan jag hade supporten i örat i min privata telefon. Så det löste sig och TJI FICK DU SOM GJORDE DETTA. Supporten sa att sånt här hände ibland och då startade folk i allmänhet ett nytt konto istället och då fick den som kapade kontot lite gratis Netflix. Fattar dock inte (och glömde att fråga) vad som händer med betalningen, får man betala för två konton då eller hur funkar det? Då är ju folk skäligen korkade måste jag säga. Men det kanske bara funkar ett tag, typ till nästa betalningstillfälle? Man får ju verkligen hoppas det.

I övrigt tror jag vaktelhönan Snövit har lagt sig att ruva? Igår när jag skulle plocka ägg så låg hon och tryckte på dagens skörd. Det gjorde hon även i förrgår, men då föste jag bort henne. Men igår låg hon alltså där och då tänkte jag att okej, ligg kvar då. Och det gjorde hon hela dagen. Och även i morse. Fast för en stund sen när jag tittade till dom så var hon uppe och åt och sen kom den nya tuppen Batman och ville ligga, så jag vet inte vad det blir av det hela. Kanske var det bara en tillfällighet.  

Kollar på EM i dressyr, det är en fröjd för ögat och så kul att det faktiskt sänds hela klasser för en gångs skull. Ska dessvärre iväg och röntga Tages höfter mitt i alltihop, men SVT Play direktsänder ju föredömligt så jag får väl sitta i väntrummet och kolla på Patrik Kittels ritt, som måste överstiga 76,879 % för att Sverige ska ta medalj. VANSINNIGT SPÄNNANDE, sa de precis på tv och jag håller med. De som säger att dressyr är lika spännande som att se målarfärg torka...vet inte mycket om dressyr.  

fredag 16 augusti 2019

4 kycklingar senare

Det blev fyra kycklingar av fyra befruktade ägg - så här långt i alla fall.  Man vet ju aldrig vad som kan hända. Den förste som pickade hål på sitt ägg klarade inte av att ta sig ut själv. Innan jag åkte till min syrra så gav jag min man stränga order om att inte lägga sig i utan låta naturen ha sin gång. Klarar en kyckling inte av att ens kravla sig ur ägget för egen maskin så är det förmodligen något fel på den, tänker jag. Fast när de tre andra kycklingarna var ute och tultade omkring och Gunde Svan (som vi döpte honom till) fortfarande låg och kämpade med sitt äggskal två dagar efter första hålslaget så pallade min man inte se det längre utan lyfte bort den ena skalhalvan så att Gunde kunde kravla fram. Han är lite mindre och klenare än sina syskon, men har åtminstone överlevt sitt första dygn under plastmamman.

  

Så söta att man nästan dör.


Gunde Svan

torsdag 15 augusti 2019

En cirkel av sten

Har (motvilligt) avslutat En cirkel av sten av Elly Griffiths. Handlingen är den här:

I den brittiska succéseriens elfte bok om rättsarkeologen Ruth Galloway hemsöks hon och kommissarie Harry Nelson av ett spöke från det förflutna. Samtidigt är deras gemensamma framtid osäkrare än någonsin, med tanke på att Nelsons fru ska föda barn när som helst.

Nelson har fått en rad hotfulla brev. De är anonyma men påminner om brev han fick för länge sedan. Då ledde de till ett fall som har förföljt honom sedan dess, fallet som sammanförde honom och Ruth och gällde en flicka han inte kunde rädda.

Ruth arbetar med en utgrävning i Norfolks saltängar och plötsligt hittas benrester i en cirkel av sten. De visar sig tillhöra en försvunnen tolvåring. Allt mer påminner om det gamla fallet, men mannen som skrev breven till Nelson är död. Eller?

Ja, jag är väl inte helt opartisk eftersom jag helt oreserverat Ä-L-S-K-A-R Ruth och Nelson och hela gänget kring dom och mycket väl bara skulle kunna nöja mig med att läsa om dom och deras vardagsbestyr, utan något mordfall, och jag blir bara mer och mer kär i allihop för varje bok jag läser. Så det är väl inte riktigt rättvist att betygsätta, men skit samma. Den här boken får helt oväntat fem skelettfynd av fem möjliga. Läääääs!

onsdag 14 augusti 2019

Ett barn är fött

Köpte ju åtta Australorp-ägg och lade i kläckaren för några veckor sedan. Av dessa visade sig fyra vara befruktade och igår såg jag hålslag på två av äggen. Spännande! Och i morse (06.30) låg det en tufsig liten stackare där. Dock inte från äggen med hålslag utan från ett som såg helt intakt ut vid halv elvatiden igår kväll.

Ägg med hålslag


Kyckling!


Så himla ostrategiskt att jag ska åka och hälsa på min syrra idag och inte kan vara hemma och övervaka, men min man får väl vara pappaledig dårå (ja, alltså inte för att det behövs utan för att det är kul/spännande för en själv). Det är nämligen snäppet lättare att få audiens hos påven än att träffa min syrra. Om jag är ett busy bee så är hon en hel djävla bisvärm som är överallt på en och samma gång. Så det gäller att passa på, men stay tuned för the spännande uppdatering.

tisdag 13 augusti 2019

Till stallet istället, v33 2019

Igår började ridningen! Kom dit och såg att Pojken gick lektion i paddocken. Han brukar inte gå två lektioner på rad, så min första tanke var att "då får jag säkert någon annan". DEPPIGT, för jag vill inte rida någon annan. Det var väl inte så att jag rusade in till tavlan där ridlärarna skriver upp vem som ska ha vilken häst med bultande hjärta, men det låter ju ändå lite dramatiskt att skriva så. Hur som helst så stod Pojkens namn vid mitt och allting var med andra ord som det skulle. Det enda som var annorlunda var att vi inte skulle ha Karin, för hon är och jobbar någon annanstans de två första veckorna av terminen. Det visste vi om, men vi visste inte vilken vikarie vi skulle ha. Vikarien visade sig vara en som jag red för när jag började rida på denna ridskola i början av 90-talet. Då fick alla som började rida börja på lördagarna, och så att säga visa vad man gick för, och då var det Vikarien som hade "nybörjarvuxen" (som gruppen hette) ena veckan och så var det en annan instruktör den andra veckan. Det var inte någon större pedagogik på den tiden, för alla lektioner var precis likadana. Det var skritt på lång tygel, skritt på tygel, trav under lättridning, trav under nedsittning och så galopp (och den som inte ville/vågade galoppera fick ställa upp på medellinjen och vänta) och så var det antingen vänd snett igenom eller volt tillbaka mellan varje gångart för att byta varv. Så tror jag inte det går till längre.
Det var lite tryckt stämning, för i gruppen innan oss var det en häst som hade sparkat bakut och tjejen som red honom hade ramlat av och fallit rätt in i staketet och slagit i ryggen. Hon var ny i gruppen, ingen kände henne eller hade telefonnummer till hennes föräldrar utan man fick springa in på kontoret och titta i pärmar och ja, det var lite dramatiskt innan man fick tag på hennes pappa. Sen kom ambulansen, det var väl kanske mer en ta-det-säkra-för-det-osäkra-åtgärd, men det kändes ändå olustigt. Vi skulle egentligen vara på utebanan, men det kunde vi ju inte då eftersom det helt plötsligt skulle öppnas upp för ambulansen, så vi fick vara i stekheta ridhuset istället.

Lektionen var ganska kul, det hände mycket grejer och Pojken kändes bra i skritten och traven. I galoppen vet jag inte om jag blev för nonchalant och bara tänkte att det skulle gå fint eftersom han kändes fin, eller om det var för att vi nu var 10 stycken igen och Pojken behöver lite plats för att komma igång. Har ju varit lite bortskämd med att vara liten grupp på ridlägret och Boot Camp:en, men nu var det åter till bistra verkligheten igen. Så galoppfattningarna blev det mest kattskit av, avbrott och slängtrav och sånt där som jag tänkte att vi kanske hade lagt bakom oss vid det här laget. ICKE. Sen blev jag lite besviken på Vikarien, för hon kom inte med någon feedback överhuvudtaget, varken när vi red eller efteråt. Vi är ju vana vid att dels bli tillfrågade en och en hur det känns vid första skrittpausen, dels får vi ju kritik under tiden vi rider, och efter lektionen är det individuell genomgång med var och en. Så det kändes lite...magert. Klart att det inte är lätt att ta över en grupp bara sådär, men NÅGOT kunde hen väl ha kläckt ur sig? Aja, det spelar ju inte så stor roll, vi ska väl ha Vikarien max en gång till och sedan blir det bästa Karin igen.

Frisk

Ja, alltså, den här förkylningen blev visst inte riktigt så farlig som jag trodde. Var hängig och irriterad i halsen och snorig i en dag, det började när vi var i Köpenhamn och höll i sig något dygn. Sedan var jag bara snorig i kanske en dag och nu är jag varken det ena eller det andra. Hurra för mitt förnämliga immunförsvar dårå?

Håller på att läsa Elly Griffiths senaste bok om rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag Ä-L-S-K-A-R Ruth och hela gänget så pass mycket att jag med flit ransonerar läsandet så att det ska vara längre. När jag var sjuk i helgen och därmed tyckte jättesynd om mig själv så kom jag på att jag faktiskt borde investera i dessa böcker, eftersom jag gillar att läsa-om böcker jag gillar, och dessutom börjar alla intrigerna som Ruth och Nelson och Cathbad och de andra råkar ut för bli ganska invecklade och komplicerade, och det hänvisas rätt friskt till gamla fall och då vill jag ju kunna läsa om dom när jag får lust och inte när bibblan råkar ha öppet (vilket är 3 dagar i veckan och det är inte världens största utbud heller även om det går jättejättesnabbt att få hit böcker man reserverar, givet att man inte är nummer 152 i kö). Vissa böcker vill jag helt enkelt bara äga, även om jag blir bättre och bättre på att faktiskt utnyttja biblioteken (och då har jag aldrig någonsin varit direkt "dålig" på det, men det fanns en tid när man inte hade varenda ledig väggyta proppad av bokhyllor och, tja, då kan man ju handla böcker som om det inte fanns någon morgondag. Men förr eller senare blir det FULLT, och så är fallet hos mig/oss). Men för Ruth kände jag att jag ville göra ett undantag. Och de flesta av böckerna borde ju finnas i pocket och nu på sommaren är det väl alltid "köp 4 betala för 3"-erbjudanden överallt? Så jag in på Bokus, men då visade det sig att den första boken (Flickan under jorden), den gick överhuvudtaget inte att uppbringa i någon nätbokhandel i hela djävla världen (eller okej, jag kollade bara svenska, men SKITSAMMA) vare sig i pocket eller inbunden. Och de två nästföljande (Janusstenen och Huset vid havets slut) fanns bara som e-bok eller e-ljudbok. AMENVAFAAAN. Nu blev det genast lite krångligare. Men ibland har man flyt. Flickan under jorden och Janusstenen hittade jag på Bokbörsen, kanske inte direkt till vad man skulle kalla fyndpriser, men skitsamma. Sen var det stopp. Huset vid havets slut fanns inte på Bokbörsen, inte på antikvariat.net eller någon annanstans heller. AMENVAFAAN IGEN. Men sen kom jag på att jag kunde kolla på Tradera. Ingen träff vid sökning på "Huset vid havets slut", men när jag sökte på Elly Griffiths så fick jag upp en auktion med "sommarläsning", innehållandes Huset vid havets slut, Janusstenen, samt de två nästföljande böckerna Känslan av död och En orolig grav. Lade ett fläskigt maxbud på denna samling och "vann" auktionen ett uttryck jag stör mig extremt mycket på eftersom det inte är något djävla lotteri utan bara handlar om vem som är beredd att betala mest. Nu behövde jag inte ens betala speciellt mycket, så jag är nöjd även om den minnesgoda läsaren kan notera att jag redan köpt Janusstenen till ett milt överpris på Bokbörsen. Men den kan jag väl gissningsvis sälja till ett milt överpris till någon hugad spekulant vad tiden lider. Sedan kunde jag gå in på Bokus och beställa 4 (De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått och Dolt i mörker) och betala för 3. De övriga (Den mörka ängeln och En cirkel av sten) är så pass nya så jag tror inte att de finns i pocket än. MEN DET SKA JAG SE TILL ATT BEVAKA. Inget ska fortsättningsvis stå emellan mig och obegränsad tillgång till Ruth Galloway.