Igår började ridningen igen! Kom till stallet i god tid, spekulerade i om jag skulle få rida Bulldozern eller Irländskan, men det blev Älgen. Först blev jag nästan lite besviken, för jag har ju i princip börjat se mig själv som ponnyryttare nu. Ännu tristare blev det när Älgen var surare än någonsin och verkligen inte ville låta mig borsta bakbenen. Som förstås var jätteleriga, så vi fick ha en liten diskussion om den saken. Sedan fick jag i och för sig till och med kratsa bakhovarna utan att han försökte slita åt sig benet, men det är ändå inte jättekul att hela tiden behöva ha de här demonstrationerna om vem som ska bestämma.
Men ridningen! Den gick verkligen Så. Himla. Bra. Berodde kanske mer sannolikt på att Älgen hade en bra dag och inte så mycket på att jag blivit så djävla outstanding, men man får ju suga i sig av den där euforiska känslan när man har ett samspel. Behövde nästan inte mer än att ta i tyglarna så började Älgen gå i riktigt fin form och lät sig både ställas och böjas och formas runt skänkeln. Sen red vi en jätterolig övning som gick ut på att man skulle vända snett igenom ridbanan i trav, fatta galopp i hörnpasseringen, bryta av till trav innan nästa hörnpassering, vända snett igenom och göra en skrittövergång mitt på diagonalen, fatta galopp i nästan hörnpassering och så vidare. Det var roligt men svårt, för Älgen är stark och inte mycket för finlir i övergångarna. Men ändå, den här KÄNSLAN när allting stämmer. Bättre än knark om ni frågar mig (nu är min erfarenhet av knark inte så mycket att komma med, så det var kanske en futtig jämförelse när jag tänker efter).
Så nu känner jag mig nöjd, nöjdare, nöjdast. Sen vet jag ju att nästa lektion med största sannolikhet INTE kommer att utspelas i sjunde himlen som den här gjorde. Men ändå. Man får suga på karamellerna så länge de varar.
fredag 18 augusti 2017
tisdag 15 augusti 2017
Arga listan börjar...NU!
Det cirkulerar runt en lista, jag såg den första gången hos Maria, och vem är jag att inte fylla i en lista? Är ju dessutom rätt arg rätt ofta, på det mesta, så den borde väl passa mig som handen i handsken tänker jag.
Obehagligaste jag vet:
Naglar. Andras alltså. Långa naglar, skitiga naglar, men framför allt avklippta naglar. Hörde om en vars man klippte naglarna och lade dom i små högar på soffbordet eller på fönsterbrädan eller var han nu råkade befinna sig i hemmet. Hade LÄTT kunnat leda till skilsmässa i detta hushåll. En gång i tiden arbetade jag med att sortera smutstvätt på landstingets tvätteri, vilket innebar att man blev rätt hårt prövad när det kommer till olika former av äckligheter. Detta tog dock priset: Tvätten packades hårt i säckar, vilka tömdes ut på löpande band och vad man hade att göra var att slita upp, dra isär och kasta iväg de olika sorters textilierna i olika fack och vagnar utmed bandet. Lösa föremål ramlade då och då ut ur tvättbyltena och ni skulle bli förvånade över vad mycket grejer som hamnar i tvätten. En gång tyckte jag, när jag hade jobbat en stund, att det kliade och stacks på undersidan av ena bröstet. Hade ett lite urringat linne på mig, och när jag tittade efter låg det en tjock, gul, krokig, avklippt tånagel i bh:n. Har stått och grävt i kiss och bajs och blod och spyor och flytningar och likvätska men aldrig varit så nära att fontänspy rakt ut i luften som där och då.
Absolut inte min killtyp:
Ointelligent och/eller utan humor. Hade nog inte stått ut med någon fåfäng typ som pysslade väldigt mycket med sitt utseende hela tiden. Man behöver kanske inte se ut som en grottmänniska, men karlar som står och figurklipper sina skägg eller rakar bort sin kroppsbehåring känns väldigt avtändande i min värld. Alltså avtändande som att vi kommer aldrig att ligga.
Absolut inte min kompistyp:
Förstår inte riktigt frågan. Alltså, om de inte är min kompistyp så är de väl inte mina kompisar överhuvudtaget, tänker jag? Men ja, som ovan då: Ointelligent och/eller utan humor. Däremot spelar det ingen roll om de är fåfänga eftersom jag inte ska ligga med dom.
Sak som får mig att sluta vara vän med någon på Facebook:
Har plockat bort några som visat sig vara rasister. Vissa ligger i riskzonen, men så känner jag att de ändå har någon form av underhållnings/skvallervärde och får vara kvar ändå. Lägger dock inte särskilt mycket krut på 95 % av mina Facebookrelationer.
Sak som får mig att ranta loss i kommentarsfält:
Jag försöker undvika kommentarsfält så långt det är möjligt eftersom en skrämmande del av mänskligheten är såna knäppgökar. Har ju lite på skoj gått med i en vegan/vegetariangrupp på Facebook, och bara läsa inläggen där kan ju få blodtrycket att stiga till helt ohälsosamma nivåer, och 99 % av alla diskussioner verkar spåra ur så till den milda grad att man blir mörkrädd. HERREGUD, DU SKRIVER VÄL INGA KOMMENTARER I DEN GRUPPEN, gormade min man häromdagen när jag skulle återberätta något jag läst. Det var skräck i hans blick, jag lovar.
Då slutar jag följa en blogg/ett instagramkonto:
Tror bara jag har slutat följa ett instagramkonto och det var Paolo Robertos, p g a att jag tyckte att han var så djävla självgod och dryg. Bloggar slutar jag följa när jag känner att de blir tråkiga. Det roliga med bloggar är ju att kunna glutta in i andra människors liv, men om det bara är träning och dagens outfit och aldrig något personligt så tröttnar jag nog rätt fort.
Äckligaste mat jag vet:
Inälvsmat, typ lever och njure.
Äckligaste drycken:
Brun läsk (Coca cola, jul/påskmust och liknande) och mjölk.
Blir arg på:
I ett större perspektiv: orättvisor och ojämlikhet. I det lilla: stökighet och prokrastinering och människor som är dumma och lata.
Sämsta bok jag läst:
Bibeln? Är ju uppvuxen i bibelbältet där den lokala frikyrkan körde runt och hämtade upp barn till söndagsskolan och andra aktiviteter stup i kvarten, ett arrangemang som man får anta att föräldrarna uppskattade eftersom de fick barnfria halvdagar och helkvällar flera gånger i veckan utan att behöva lyfta ett finger. Man fick ju för farao gå i söndagsskolan tills man flyttade hemifrån, snudd på i alla fall. Så jag har väl fått min beskärda del av bibelstudier och en del är maffigt men det mesta är faktiskt extremt trökigt om ni frågar mig.
Sämsta serien jag nyligen sett:
Det skär lite i hjärtat, men nya Twin Peaks känns verkligen inte bra.
Sämsta karaktären i en film eller tv-serie:
Jamen typ alla i Boardwalk Empire. Så djävla osympatiska och trista ALLIHOP.
Sist jag ville ta till knytnävarna:
En återkommande mardröm är denna: jag är skitförbannad och ska slå någon och så är jag helt kraftlös i armarna och händerna och det blir liksom ingenting av det, fast jag fortfarande är rosenrasande. Vaknar sedan arg, trött och med spänningshuvudvärk. HEJ FREUD, ropar ni kanske nu. I verkliga livet känns knytnävsvåld dock rätt avlägset.
Sist jag skrek så skrek jag till det här:
"Du kan väl åtminstone erkänna att du är djävligt dålig på att planera", till min man när vi bråkade om något som han lovat göra som inte blivit gjort och när han som alltid försökte ursäkta sig med mystiska yttre, av honom helt oberoende omständigheter som "kommit i vägen" för hans planer istället för att bara erkänna att han glömt/inte orkat/inte haft lust. Är helt okej med det senare, har hört det förra lite för många gånger för att bara svälja det utan irritation.
Fulaste plagg jag vet:
Jättestor T-shirt med varg/indian/månskensmotiv i kombination med leopardtajts och Foppatofflor är nog en outfit som ni förhoppningsvis aldrig kommer att få se mig i. Tror kanske att det finns dom som kanske skulle tycka att det vore ett lyft från min vanliga snäppet-ovanför-baglady-stil, men då får dom väl blogga om det då.
Det skriker jag när jag blir arg:
JAMENFÖRHELVETE eller SAAATAAAAN!
Obehagligaste jag vet:
Naglar. Andras alltså. Långa naglar, skitiga naglar, men framför allt avklippta naglar. Hörde om en vars man klippte naglarna och lade dom i små högar på soffbordet eller på fönsterbrädan eller var han nu råkade befinna sig i hemmet. Hade LÄTT kunnat leda till skilsmässa i detta hushåll. En gång i tiden arbetade jag med att sortera smutstvätt på landstingets tvätteri, vilket innebar att man blev rätt hårt prövad när det kommer till olika former av äckligheter. Detta tog dock priset: Tvätten packades hårt i säckar, vilka tömdes ut på löpande band och vad man hade att göra var att slita upp, dra isär och kasta iväg de olika sorters textilierna i olika fack och vagnar utmed bandet. Lösa föremål ramlade då och då ut ur tvättbyltena och ni skulle bli förvånade över vad mycket grejer som hamnar i tvätten. En gång tyckte jag, när jag hade jobbat en stund, att det kliade och stacks på undersidan av ena bröstet. Hade ett lite urringat linne på mig, och när jag tittade efter låg det en tjock, gul, krokig, avklippt tånagel i bh:n. Har stått och grävt i kiss och bajs och blod och spyor och flytningar och likvätska men aldrig varit så nära att fontänspy rakt ut i luften som där och då.
Absolut inte min killtyp:
Ointelligent och/eller utan humor. Hade nog inte stått ut med någon fåfäng typ som pysslade väldigt mycket med sitt utseende hela tiden. Man behöver kanske inte se ut som en grottmänniska, men karlar som står och figurklipper sina skägg eller rakar bort sin kroppsbehåring känns väldigt avtändande i min värld. Alltså avtändande som att vi kommer aldrig att ligga.
Absolut inte min kompistyp:
Förstår inte riktigt frågan. Alltså, om de inte är min kompistyp så är de väl inte mina kompisar överhuvudtaget, tänker jag? Men ja, som ovan då: Ointelligent och/eller utan humor. Däremot spelar det ingen roll om de är fåfänga eftersom jag inte ska ligga med dom.
Sak som får mig att sluta vara vän med någon på Facebook:
Har plockat bort några som visat sig vara rasister. Vissa ligger i riskzonen, men så känner jag att de ändå har någon form av underhållnings/skvallervärde och får vara kvar ändå. Lägger dock inte särskilt mycket krut på 95 % av mina Facebookrelationer.
Sak som får mig att ranta loss i kommentarsfält:
Jag försöker undvika kommentarsfält så långt det är möjligt eftersom en skrämmande del av mänskligheten är såna knäppgökar. Har ju lite på skoj gått med i en vegan/vegetariangrupp på Facebook, och bara läsa inläggen där kan ju få blodtrycket att stiga till helt ohälsosamma nivåer, och 99 % av alla diskussioner verkar spåra ur så till den milda grad att man blir mörkrädd. HERREGUD, DU SKRIVER VÄL INGA KOMMENTARER I DEN GRUPPEN, gormade min man häromdagen när jag skulle återberätta något jag läst. Det var skräck i hans blick, jag lovar.
Då slutar jag följa en blogg/ett instagramkonto:
Tror bara jag har slutat följa ett instagramkonto och det var Paolo Robertos, p g a att jag tyckte att han var så djävla självgod och dryg. Bloggar slutar jag följa när jag känner att de blir tråkiga. Det roliga med bloggar är ju att kunna glutta in i andra människors liv, men om det bara är träning och dagens outfit och aldrig något personligt så tröttnar jag nog rätt fort.
Äckligaste mat jag vet:
Inälvsmat, typ lever och njure.
Äckligaste drycken:
Brun läsk (Coca cola, jul/påskmust och liknande) och mjölk.
Blir arg på:
I ett större perspektiv: orättvisor och ojämlikhet. I det lilla: stökighet och prokrastinering och människor som är dumma och lata.
Sämsta bok jag läst:
Bibeln? Är ju uppvuxen i bibelbältet där den lokala frikyrkan körde runt och hämtade upp barn till söndagsskolan och andra aktiviteter stup i kvarten, ett arrangemang som man får anta att föräldrarna uppskattade eftersom de fick barnfria halvdagar och helkvällar flera gånger i veckan utan att behöva lyfta ett finger. Man fick ju för farao gå i söndagsskolan tills man flyttade hemifrån, snudd på i alla fall. Så jag har väl fått min beskärda del av bibelstudier och en del är maffigt men det mesta är faktiskt extremt trökigt om ni frågar mig.
Sämsta serien jag nyligen sett:
Det skär lite i hjärtat, men nya Twin Peaks känns verkligen inte bra.
Sämsta karaktären i en film eller tv-serie:
Jamen typ alla i Boardwalk Empire. Så djävla osympatiska och trista ALLIHOP.
Sist jag ville ta till knytnävarna:
En återkommande mardröm är denna: jag är skitförbannad och ska slå någon och så är jag helt kraftlös i armarna och händerna och det blir liksom ingenting av det, fast jag fortfarande är rosenrasande. Vaknar sedan arg, trött och med spänningshuvudvärk. HEJ FREUD, ropar ni kanske nu. I verkliga livet känns knytnävsvåld dock rätt avlägset.
Sist jag skrek så skrek jag till det här:
"Du kan väl åtminstone erkänna att du är djävligt dålig på att planera", till min man när vi bråkade om något som han lovat göra som inte blivit gjort och när han som alltid försökte ursäkta sig med mystiska yttre, av honom helt oberoende omständigheter som "kommit i vägen" för hans planer istället för att bara erkänna att han glömt/inte orkat/inte haft lust. Är helt okej med det senare, har hört det förra lite för många gånger för att bara svälja det utan irritation.
Fulaste plagg jag vet:
Jättestor T-shirt med varg/indian/månskensmotiv i kombination med leopardtajts och Foppatofflor är nog en outfit som ni förhoppningsvis aldrig kommer att få se mig i. Tror kanske att det finns dom som kanske skulle tycka att det vore ett lyft från min vanliga snäppet-ovanför-baglady-stil, men då får dom väl blogga om det då.
Det skriker jag när jag blir arg:
JAMENFÖRHELVETE eller SAAATAAAAN!
Valerian and the city of a thousand planets
Vi var på bio härförleden och såg - inte på mitt initiativ, ska väl tilläggas - Valerian and the City of a Thousand Planets. I 3D. Gillar 3D, men bio-3D-glasögonen och min vackra ansiktsform verkar vara helt ickekompatibla. Barnglasögonen är alldeles för små och vuxenglasögonen alldeles för stora, så varje gång jag blinkar glider glasögonen ner någon millimeter, vilket innebär att jag måste sitta och peta tillbaks dom ungefär en gång i minuten. SJUKT STÖRIGT.
Ja, men i alla fall. Valerian-filmen är baserad på den gamla tecknade science fiction-serien Linda och Valentin. Som jag inte har läst, varken som barn eller som vuxen, men som jag har fattat det som så är det rätt så klassiska berättelser om kampen mellan gott och ont i rymden, där Linda och Valentin då representerar den goda sidan. Och nu har Luc Besson satt tänderna i detta och gjort en ny tolkning.
Vi kom, vi såg, och jag var inte jätteimponerad. Stereotyperna haglade och själva storyn kändes gjord sisådär åttahundra gånger redan. Tycker rent generellt att om man ska göra science fiction som ska utspela sig i framtiden och det VERKLIGEN bara är fantasin som sätter gränser för vad man kan göra så känns det väldigt futtigt att man måste klämma in västerländska kulturmönster och mossiga gamla könsroller i detta. Om det till exempel är ett folk som lever på en helt annan planet och verkligen inte har någonting med Homo Sapiens II att göra så är det ju jättekonstigt att man måste ge dem mänskliga karaktärsdrag och snygga bröst och små höftskynken och bh:ar, herregud, de behöver väl inte ens HA några könsorgan? Kan väl föröka sig med delning eller vad som helst, det är ju för helvete science fiction. Och i framtiden är det kanske inte NÖDVÄNDIGT att det just är Valerian som är major och Laureline hans underställda, och även om Laureline är tuff och kompetent så är det ändå självklart att det är hon som ska vårda och leverera de mjuka värderingarna och dessutom reta sig på att hennes klänning går sönder, medan Valerian bara är tuff och rolig (fast såklart känslosam NÄR DET VERKLIGEN GÄLLER). Gäsp. 50-talet ringde och ville ha tillbaks sin kvinnosyn, eller nåt.
Utöver det var själva 3D-effekterna inte sådär jättemycket att hänga i julgranen. Missa gärna den här filmen, skulle jag vilja säga. Den får två allgalaktiska gurgelbrännare av fem möjliga.
Ja, men i alla fall. Valerian-filmen är baserad på den gamla tecknade science fiction-serien Linda och Valentin. Som jag inte har läst, varken som barn eller som vuxen, men som jag har fattat det som så är det rätt så klassiska berättelser om kampen mellan gott och ont i rymden, där Linda och Valentin då representerar den goda sidan. Och nu har Luc Besson satt tänderna i detta och gjort en ny tolkning.
Vi kom, vi såg, och jag var inte jätteimponerad. Stereotyperna haglade och själva storyn kändes gjord sisådär åttahundra gånger redan. Tycker rent generellt att om man ska göra science fiction som ska utspela sig i framtiden och det VERKLIGEN bara är fantasin som sätter gränser för vad man kan göra så känns det väldigt futtigt att man måste klämma in västerländska kulturmönster och mossiga gamla könsroller i detta. Om det till exempel är ett folk som lever på en helt annan planet och verkligen inte har någonting med Homo Sapiens II att göra så är det ju jättekonstigt att man måste ge dem mänskliga karaktärsdrag och snygga bröst och små höftskynken och bh:ar, herregud, de behöver väl inte ens HA några könsorgan? Kan väl föröka sig med delning eller vad som helst, det är ju för helvete science fiction. Och i framtiden är det kanske inte NÖDVÄNDIGT att det just är Valerian som är major och Laureline hans underställda, och även om Laureline är tuff och kompetent så är det ändå självklart att det är hon som ska vårda och leverera de mjuka värderingarna och dessutom reta sig på att hennes klänning går sönder, medan Valerian bara är tuff och rolig (fast såklart känslosam NÄR DET VERKLIGEN GÄLLER). Gäsp. 50-talet ringde och ville ha tillbaks sin kvinnosyn, eller nåt.
Utöver det var själva 3D-effekterna inte sådär jättemycket att hänga i julgranen. Missa gärna den här filmen, skulle jag vilja säga. Den får två allgalaktiska gurgelbrännare av fem möjliga.
måndag 14 augusti 2017
Hej hå
Jaha, då inleds den SISTA SKÄLVANDE SEMESTERVECKAN, buhu. Känns inte som att jag kommer att få vara ledig någonting förrän till jul, buhu. Ja, jag vet, det är i-landsproblem.
Vad händer? Inte mycket. Jag håller på att flytta ved. Vi har en vedbacke (i ordets rätta bemärkelse eftersom vår tomt på sina ställen lutar som en störtloppsbacke) ovanförcarporten vedporten, och där står jag och hugger ved och är lycklig. Sedan har min man byggt en stor förvaringsplats till den kluvna veden på carportens vedportens tak, och där får den ligga och torka tills det är dags att ta ner den till carporten vedporten, vilket sker genom en lucka i taket, och sedan ska den travas upp i prydliga rader utmed väggarna. Det tar sin lilla tid, men eftersom ved är en hobby på gränsen till besatthet hos mig så gör det mig verkligen ingenting och det är nästan så att jag inte vill bli klar för det är så härligt att hålla på att samla och bära och trava och tänka på alla härliga brasor man ska elda i höst och vinter. Men sen väntar årets ved på att klyvas och travas på tork och vi har fortfarande kvar mängder av de stora tallar som vi lät fälla förra hösten, så denna hösten lär vara räddad.
I övrigt: funderar på att skaffa oss några höns. Eller det har jag tänkt på rätt länge, men när det kommer till levande varelser så kan man ju inte bara följa första bästa impuls så fort man känner VILL HAAAAA-begäret, och tro mig, det kommer ofta. Räcker med att se en kattunge på tv-reklamen så sitter jag och piper i falsett. Min man följer tio miljoner instagramkonton med tvättbjörnar och skickar roliga filmklipp till mig minst tre gånger om dagen.
Ja, men funderingarna har väl så smått börjat övergå i någon form av diffus plan den här sommaren. Jag/vi gillar höns och sedan vi för några år sedan slutade köpa ägg i affären och började köpa från små ställen där varje höna i princip har ett eget namn så har jag (okej, VI, men det börjar bli så himla tröttsamt att skriva så) insett att skillnaden är ENORM. Och då köpte vi ändå alltid ekologiska ägg när vi köpte i affär. Men det blir inte alls samma grej när det är storskaligt och kommersiellt och måste vara lönsamt, det kan ju ett barn räkna ut.
Så vi har pratat lite löst hit och dit om att istället för att jaga efter de här åtråvärda äggen (för det är rätt stor efterfrågan, i alla fall där vi bor, så det gäller att ha KONTAKTER, det är lite som att ha en pålitlig knarklangare, föreställer jag mig i alla fall) så kan vi väl smälla ihop nåt litet hönshus och köpa egna höns och få våra egna kvalitetsägg. Dessutom är det så härligt med hönor som går omkring och småskrockar och pickar och har sig.
Ja, det var väl ungefär det som har hänt. Man lever ju ett flärdfullt och spännande liv måste jag säga. Men imorgon ska jag träffa Jenny och dricka vin! På lokal! Det ni!
Vad händer? Inte mycket. Jag håller på att flytta ved. Vi har en vedbacke (i ordets rätta bemärkelse eftersom vår tomt på sina ställen lutar som en störtloppsbacke) ovanför
I övrigt: funderar på att skaffa oss några höns. Eller det har jag tänkt på rätt länge, men när det kommer till levande varelser så kan man ju inte bara följa första bästa impuls så fort man känner VILL HAAAAA-begäret, och tro mig, det kommer ofta. Räcker med att se en kattunge på tv-reklamen så sitter jag och piper i falsett. Min man följer tio miljoner instagramkonton med tvättbjörnar och skickar roliga filmklipp till mig minst tre gånger om dagen.
Ja, men funderingarna har väl så smått börjat övergå i någon form av diffus plan den här sommaren. Jag/vi gillar höns och sedan vi för några år sedan slutade köpa ägg i affären och började köpa från små ställen där varje höna i princip har ett eget namn så har jag (okej, VI, men det börjar bli så himla tröttsamt att skriva så) insett att skillnaden är ENORM. Och då köpte vi ändå alltid ekologiska ägg när vi köpte i affär. Men det blir inte alls samma grej när det är storskaligt och kommersiellt och måste vara lönsamt, det kan ju ett barn räkna ut.
Så vi har pratat lite löst hit och dit om att istället för att jaga efter de här åtråvärda äggen (för det är rätt stor efterfrågan, i alla fall där vi bor, så det gäller att ha KONTAKTER, det är lite som att ha en pålitlig knarklangare, föreställer jag mig i alla fall) så kan vi väl smälla ihop nåt litet hönshus och köpa egna höns och få våra egna kvalitetsägg. Dessutom är det så härligt med hönor som går omkring och småskrockar och pickar och har sig.
Ja, det var väl ungefär det som har hänt. Man lever ju ett flärdfullt och spännande liv måste jag säga. Men imorgon ska jag träffa Jenny och dricka vin! På lokal! Det ni!
lördag 12 augusti 2017
Den enögda kaninen
Har läst Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson, en bok som jag snappade åt mig på loppis för ett tag sen. Så här stod det i någon recension:
Den enögda kaninen, utgår från ett fridfullt samhälle mitt ute i den svenska landsbygden. Huvudpersonen David Flygare återvänder tillfälligt till sitt föräldrahem och kompisen Lukas som bor kvar - arbetslös och likgiltig men ständigt på jakt efter nya kickar. Lukas tar med David till ett hus utanför tätorten och sammanför honom med fyra bekanta från förr. Till grilldoft och tonerna av Springsteen, Nancy Sinatra, Ronettes och Band of Horses dras de in i sommaren som kommer att förändra deras liv för alltid. De blir snabbt outcasts och svetsas ofrivilligt samman av frustration, brott, droger, sex och lögner. Det tyckte jag lät lovande, men jag blev rätt besviken. Efter att ha läst kanske en tredjedel kände jag mig dödstrött på det här gänget unga vuxna deppgökar som tycker det verkar vara en jättebra idé att göra inbrott och sno saker och gömma dom i ett tomt gammalt hus, och den sista tredjedelen skummade jag bara igenom för att se om slutet kanske ändå var lite bra, men det var det inte heller så det var bortkastad tid. Den här boken får en haschtomte av fem möjliga.
Den enögda kaninen, utgår från ett fridfullt samhälle mitt ute i den svenska landsbygden. Huvudpersonen David Flygare återvänder tillfälligt till sitt föräldrahem och kompisen Lukas som bor kvar - arbetslös och likgiltig men ständigt på jakt efter nya kickar. Lukas tar med David till ett hus utanför tätorten och sammanför honom med fyra bekanta från förr. Till grilldoft och tonerna av Springsteen, Nancy Sinatra, Ronettes och Band of Horses dras de in i sommaren som kommer att förändra deras liv för alltid. De blir snabbt outcasts och svetsas ofrivilligt samman av frustration, brott, droger, sex och lögner. Det tyckte jag lät lovande, men jag blev rätt besviken. Efter att ha läst kanske en tredjedel kände jag mig dödstrött på det här gänget unga vuxna deppgökar som tycker det verkar vara en jättebra idé att göra inbrott och sno saker och gömma dom i ett tomt gammalt hus, och den sista tredjedelen skummade jag bara igenom för att se om slutet kanske ändå var lite bra, men det var det inte heller så det var bortkastad tid. Den här boken får en haschtomte av fem möjliga.
onsdag 9 augusti 2017
Ett grönt inlägg
På allmän begäran (låter så himla fränt) kommer här ett inlägg som handlar om mitt miljötänk. Jag tycker ju att jag försöker leva rätt så miljömedvetet, men sen gjorde jag något test som visade att om alla levde som jag så skulle det behövas två och ett halvt jordklot. Och då är jag ändå en sån som aldrig åker utomlands och som generellt har väldigt låg köplust och källsorterar och komposterar och väljer ekologiskt och lokalt och närproducerat så ofta det är möjligt. Ändå var jag enligt det här testet en miljöbov av stora mått, och boven i det dramat stavades förstås BILEN. Det är ju en av nackdelarna med att bo på landet och jobba i stan. Sen kan jag väl tycka att det är lite skillnad på att ta bilen för att man är tvungen, och att ta bilen bara för att man är lat. Känner människor som har mindre än en kilometer till jobbet och ändå tar bilen VARJE DAG. På riktigt! Hur slö får man egentligen vara utan att det borde vara straffbart?
Källsortering av sopor ligger mig varmt om hjärtat och just nu är jag så himla pepp eftersom VI SKA FÅ NYA SOPTUNNOR! Känns som århundradets lyft. Kommunen har tidigare erbjudit hämtning av matavfall, brännbart och trädgårdsavfall. Eftersom vi komposterar både mat- och trädgårdsavfall så har vi bara haft en tunna för brännbart och i dess botten har det väl legat en liten förskrämd påse var fjortonde dag, för det mesta man drar hem är ju förpackningar. Som man ju enligt lag ska sortera ut och återvinna, men man får själv frakta iväg detta till olika återvinningsstationer. Hade det varit så smidigt att det hade legat en återvinningsstation längs med vägen man ändå skulle köra så hade det ju inte varit något besvär överhuvudtaget, men i vår by ligger återvinningsstationen i byns södra ände, och jag kör åt norr eller öster nittionio gånger av hundra. Även om det kanske bara är 500 meter till återvinningsstationen så finns det hos mig ett massivt mentalt motstånd att påbörja en resa åt fel håll. Alltså samlas det ett gäng påsar med tomma mjölkförpackningar, plastbyttor, glasflaskor, konservburkar och tidningar på väl valda ställen hemma i väntan på att någon ska åt "rätt" håll, alternativt inte står ut med att se skiten längre och tar tag i det. Detta är snart ETT MINNE BLOTT, för om några veckor får vi nya tunnor med fack för glas och metall och tidningar och plast och YOU NAME IT, så att det alltså bara är att gå ut och slänga istället för att ha ett litet mellanlager på diverse ställen. Är helt orimligt upphetsad över detta och tycker att fan vad kommunen har tänkt till och det här måste väl ALLA MÄNNISKOR I HELA KOMMUNEN tycka är asbra? Men då sa min man att alla dom som inte sorterade överhuvudtaget skulle ju säkert tycka det skulle vara jättejobbigt. Blev lite ställd, för vissa saker är så långt från ens eget tänk att det svindlar. Till det hör att inte sortera sopor, eller när man hör om folk som köper irländskt nötkött och dansk bacon, man bara: WHAAAT?
När vi bytte tak på huset för ett par år sen så var vi lite inne på att sätta solcellspaneler, men det blev aldrig av. Med facit i hand skulle vi förstås ha gjort en plan för detta i samband med att vi började planera för att byta värmepanna, vilket vi gjort ytterligare ett par år bakåt i tiden. Vi valde en renodlad pelletspanna, men hade vi tänkt till så hade vi kanske valt en modell som man kan koppla till ackumulatortankar som också kan kopplas till solceller. Så långt tänkte vi dock aldrig, utan var väl bara nöjda med att a. få en fungerande värmepanna, vilket vi inte haft tidigare, och b. att pellets är koldioxidneutralt, så det är ju ändå ett hyfsat miljöval. Utöver det var det ett jättejobb bara att få tag på en firma som kunde tänka sig att byta det befintliga taket, att börja jonglera med ännu fler hantverkare i detta läge kändes i det närmaste oöverstigligt.
Däremot har vi köpt andelar i ett vindkraftverk, vilket innebär att vi får vår el både miljövänligt, billigt och framför allt ej tillverkad av polska stenkolskraftverk. Funkar så här: man köper så många andelar som man tycker att man behöver, dock ej fler än vad man förbrukar. Vi har 4 st vilket täcker ungefär 90 % av vår förbrukning. Sedan får man köpa den delen av elen som täcks av ens andelar till ett lågt pris och resten till normalt marknadspris. Andelarna kostar några tusen styck så det tar ju ett tag att "räkna hem det", som ekonomerna brukar säga, men å andra sidan kan man sälja tillbaks dom till samma värde om man av någon anledning inte skulle vilja ha dom mer.
Så vårt boende, med hushållsel och uppvärmning, känns väl ändå okej ur ett miljöperspektiv. Dessutom är vi ju snåla små as som aldrig låter kranar stå och rinna, tv:n vara igång om ingen tittar, lampor tända i rum där vi inte är och så vidare. Plus att vi kanske är Sveriges sämsta konsumenter? Nu känner jag mig visserligen som värsta shopoholicen som sprätt loss på både nya ridbyxor och ridstövlar, men det är ju inte direkt något som händer varje år. I övrigt så går vi omkring i våra gamla paltor tills de bokstavligt talat faller i bitar. Finkläder "sparar man till högtidliga tillfällen" och eftersom det går rätt lång tid mellan varje högtidligt tillfälle hinner ju inte de kläderna bli direkt utslitna. Inte behöver man köpa nytt hela tiden för det. För ALLVARLIGT, är det så himla farligt om någon skulle råka märka att man haft samma trasa på sig vid två olika tillfällen? Det här med kläder skulle jag kunna predika om i en vecka. Tycker det är så himla löjligt och onödigt att ständigt köpa nya plagg för att det är vår/sommar/höst/vinter eller för att man "har tröttnat". SLUTA MED DET.
Ja, det var väl lite om hur jag försöker leva grönt. Förutom det gamla vanliga då, med att välja mat som helst är producerad i närområdet, och bara kött från djur som har levt naturliga liv och där transport och slakt sker på ett etiskt och värdigt sätt.
Härförleden så pratade jag med en ungdom som berättade att hen skulle luncha på Subway. Jag sa då att jag har slutat äta på Subway, bland annat för att de köper kyckling från Thailand. Ungdomen bara: ja, men jag åt där förra veckan och jag blev inte sjuk. Jag: Nä, men KYCKLINGARNA kanske inte har det så himla bra i Thailand och dessutom är de fulla med antibiotika. Ungdomen bara: Ja, men jag handlar inte där så ofta, så det är ju inte så farligt.
Då blir man ju nästan mörkrädd. Sen gick jag, på Mirres inrådan, med i en grupp för veganer och vegetarianer på Facebook för att få något annat att reta upp mig på, och där blev jag nästan mörkrädd åt andra hållet. HERREGUD vilka inskränkta och fördömande människor det finns. Läste först ett inlägg där någon frågade hur man som vegan skulle "göra med sadlar och träns, de är väl oftast i läder", och fick då veta att Ingen. Vegan. Rider. På. Hästar, det var väl i princip bara steget ifrån svår vanvård och förtryck. Nästa inlägg handlade om en som hade varit ute med sin hund i trädgården och hunden hade bitit ihjäl en fågel och så hade personen som skrev inlägget hittat en fågelunge som kanske var den döda fågelns och vad skulle hon göra med den?, och fick då lära mig att a. det är fel att ha husdjur. b. det är fel att ha hund i koppel. c. det är fel att som hundägare låta hunden vara lös så den kan bita ihjäl fåglar. d. det var väldigt oklart hur b. och c. skulle gå att förena, men det hindrade inte folk från att skriva ytterligare 187 kommentarer på detta ämne (var det sist jag kollade). Ett tredje inlägg handlade om en tjej som var lakto-ovo-vegetarian och vars kille var "köttis" (som tydligen är det nya ordet för icke-vegetarianer/veganer) och så ville hon diskutera vilken mat barnen skulle ha. Hon fick svaret att hon skulle sluta upp med att dricka mjölk och äta ägg och hennes kille skulle sluta äta döda djur. De behövde bli veganer. Punkt slut. (nej, det var inte slut på diskussionen för det, utan det följde väl ytterligare några hundra kommentarer). HUR HINNER FOLK MED?
Ja. Nu ska jag i alla fall gå ut och kupa min närodlade potatis. So long.
Källsortering av sopor ligger mig varmt om hjärtat och just nu är jag så himla pepp eftersom VI SKA FÅ NYA SOPTUNNOR! Känns som århundradets lyft. Kommunen har tidigare erbjudit hämtning av matavfall, brännbart och trädgårdsavfall. Eftersom vi komposterar både mat- och trädgårdsavfall så har vi bara haft en tunna för brännbart och i dess botten har det väl legat en liten förskrämd påse var fjortonde dag, för det mesta man drar hem är ju förpackningar. Som man ju enligt lag ska sortera ut och återvinna, men man får själv frakta iväg detta till olika återvinningsstationer. Hade det varit så smidigt att det hade legat en återvinningsstation längs med vägen man ändå skulle köra så hade det ju inte varit något besvär överhuvudtaget, men i vår by ligger återvinningsstationen i byns södra ände, och jag kör åt norr eller öster nittionio gånger av hundra. Även om det kanske bara är 500 meter till återvinningsstationen så finns det hos mig ett massivt mentalt motstånd att påbörja en resa åt fel håll. Alltså samlas det ett gäng påsar med tomma mjölkförpackningar, plastbyttor, glasflaskor, konservburkar och tidningar på väl valda ställen hemma i väntan på att någon ska åt "rätt" håll, alternativt inte står ut med att se skiten längre och tar tag i det. Detta är snart ETT MINNE BLOTT, för om några veckor får vi nya tunnor med fack för glas och metall och tidningar och plast och YOU NAME IT, så att det alltså bara är att gå ut och slänga istället för att ha ett litet mellanlager på diverse ställen. Är helt orimligt upphetsad över detta och tycker att fan vad kommunen har tänkt till och det här måste väl ALLA MÄNNISKOR I HELA KOMMUNEN tycka är asbra? Men då sa min man att alla dom som inte sorterade överhuvudtaget skulle ju säkert tycka det skulle vara jättejobbigt. Blev lite ställd, för vissa saker är så långt från ens eget tänk att det svindlar. Till det hör att inte sortera sopor, eller när man hör om folk som köper irländskt nötkött och dansk bacon, man bara: WHAAAT?
När vi bytte tak på huset för ett par år sen så var vi lite inne på att sätta solcellspaneler, men det blev aldrig av. Med facit i hand skulle vi förstås ha gjort en plan för detta i samband med att vi började planera för att byta värmepanna, vilket vi gjort ytterligare ett par år bakåt i tiden. Vi valde en renodlad pelletspanna, men hade vi tänkt till så hade vi kanske valt en modell som man kan koppla till ackumulatortankar som också kan kopplas till solceller. Så långt tänkte vi dock aldrig, utan var väl bara nöjda med att a. få en fungerande värmepanna, vilket vi inte haft tidigare, och b. att pellets är koldioxidneutralt, så det är ju ändå ett hyfsat miljöval. Utöver det var det ett jättejobb bara att få tag på en firma som kunde tänka sig att byta det befintliga taket, att börja jonglera med ännu fler hantverkare i detta läge kändes i det närmaste oöverstigligt.
Däremot har vi köpt andelar i ett vindkraftverk, vilket innebär att vi får vår el både miljövänligt, billigt och framför allt ej tillverkad av polska stenkolskraftverk. Funkar så här: man köper så många andelar som man tycker att man behöver, dock ej fler än vad man förbrukar. Vi har 4 st vilket täcker ungefär 90 % av vår förbrukning. Sedan får man köpa den delen av elen som täcks av ens andelar till ett lågt pris och resten till normalt marknadspris. Andelarna kostar några tusen styck så det tar ju ett tag att "räkna hem det", som ekonomerna brukar säga, men å andra sidan kan man sälja tillbaks dom till samma värde om man av någon anledning inte skulle vilja ha dom mer.
Så vårt boende, med hushållsel och uppvärmning, känns väl ändå okej ur ett miljöperspektiv. Dessutom är vi ju snåla små as som aldrig låter kranar stå och rinna, tv:n vara igång om ingen tittar, lampor tända i rum där vi inte är och så vidare. Plus att vi kanske är Sveriges sämsta konsumenter? Nu känner jag mig visserligen som värsta shopoholicen som sprätt loss på både nya ridbyxor och ridstövlar, men det är ju inte direkt något som händer varje år. I övrigt så går vi omkring i våra gamla paltor tills de bokstavligt talat faller i bitar. Finkläder "sparar man till högtidliga tillfällen" och eftersom det går rätt lång tid mellan varje högtidligt tillfälle hinner ju inte de kläderna bli direkt utslitna. Inte behöver man köpa nytt hela tiden för det. För ALLVARLIGT, är det så himla farligt om någon skulle råka märka att man haft samma trasa på sig vid två olika tillfällen? Det här med kläder skulle jag kunna predika om i en vecka. Tycker det är så himla löjligt och onödigt att ständigt köpa nya plagg för att det är vår/sommar/höst/vinter eller för att man "har tröttnat". SLUTA MED DET.
Ja, det var väl lite om hur jag försöker leva grönt. Förutom det gamla vanliga då, med att välja mat som helst är producerad i närområdet, och bara kött från djur som har levt naturliga liv och där transport och slakt sker på ett etiskt och värdigt sätt.
Härförleden så pratade jag med en ungdom som berättade att hen skulle luncha på Subway. Jag sa då att jag har slutat äta på Subway, bland annat för att de köper kyckling från Thailand. Ungdomen bara: ja, men jag åt där förra veckan och jag blev inte sjuk. Jag: Nä, men KYCKLINGARNA kanske inte har det så himla bra i Thailand och dessutom är de fulla med antibiotika. Ungdomen bara: Ja, men jag handlar inte där så ofta, så det är ju inte så farligt.
Då blir man ju nästan mörkrädd. Sen gick jag, på Mirres inrådan, med i en grupp för veganer och vegetarianer på Facebook för att få något annat att reta upp mig på, och där blev jag nästan mörkrädd åt andra hållet. HERREGUD vilka inskränkta och fördömande människor det finns. Läste först ett inlägg där någon frågade hur man som vegan skulle "göra med sadlar och träns, de är väl oftast i läder", och fick då veta att Ingen. Vegan. Rider. På. Hästar, det var väl i princip bara steget ifrån svår vanvård och förtryck. Nästa inlägg handlade om en som hade varit ute med sin hund i trädgården och hunden hade bitit ihjäl en fågel och så hade personen som skrev inlägget hittat en fågelunge som kanske var den döda fågelns och vad skulle hon göra med den?, och fick då lära mig att a. det är fel att ha husdjur. b. det är fel att ha hund i koppel. c. det är fel att som hundägare låta hunden vara lös så den kan bita ihjäl fåglar. d. det var väldigt oklart hur b. och c. skulle gå att förena, men det hindrade inte folk från att skriva ytterligare 187 kommentarer på detta ämne (var det sist jag kollade). Ett tredje inlägg handlade om en tjej som var lakto-ovo-vegetarian och vars kille var "köttis" (som tydligen är det nya ordet för icke-vegetarianer/veganer) och så ville hon diskutera vilken mat barnen skulle ha. Hon fick svaret att hon skulle sluta upp med att dricka mjölk och äta ägg och hennes kille skulle sluta äta döda djur. De behövde bli veganer. Punkt slut. (nej, det var inte slut på diskussionen för det, utan det följde väl ytterligare några hundra kommentarer). HUR HINNER FOLK MED?
Ja. Nu ska jag i alla fall gå ut och kupa min närodlade potatis. So long.
tisdag 8 augusti 2017
Saker som stör mig just punkt nu
1. Folk som går med i grupper på Facebook och skriver "tack för insläpp". Alltså, är detta något som man ska vara TACKSAM för? Inga medlemmar = ingen grupp = själva poängen med att samla människor med samma intresse/livsåskådning/whatever på ett och samma ställe försvinner. SLUTA MED DET. Likaså folk som "sänder live" och så är det något helt djävla meningslöst som typ några slöa svennebanantyper som sitter och grillar fläskkarré och dricker vin ur plastglas i förtältet på någon djävla campingplats. SLUTA MED DET OCKSÅ.
2. Råkade idag läsa en diskussion i en grupp där husbilsägare (ja, fråga mig inte varför det visas i mitt flöde men jag antar att det beror på att jag känner någon som är med i denna grupp eller något liknande) ondgjorde sig över att det kostade pengar om man körde till en campingplats och bad att få tömma sin husbilstoalett där. 160 kronor! Var det en campingplats som hade mage att ta! "Då kör jag hellre och tömmer den i skogen" lät indignerade röster meddela omvärlden. Nu ska jag till husbilsgruppens försvar säga att det inte var ALLA som var negativa till att betala utan tvärtom menade att varför skulle campingplatser där man inte bodde stå för denna kostnad, men skrämmande många menade att detta var FÖR DJÄVLIGT. Alltså hallå, någon? En husbil kan ju kosta en halv miljon, och så gnäller man över några sketna hundralappar. SLUTA MED DET.
3. Folk som använder "hen" fastän det är uppenbart vilket kön som avses. Tycker "hen" är ett synnerligen praktiskt begrepp när könet är okänt eller ovidkommande, men ibland är det ju det ju känt och uppenbart. Alltså det är ju till exempel väldigt enkelt att se skillnad på en älgko och en älgtjur (den senare har horn), då är det väl löjligt att lägga upp en bild på en tiotaggare och kalla den "hen". Tycker jag dårå. SLUTA MED DET.
4. Gäller speciellt hundmänniskor som tror att MH och BPH (som är mental- och beteendebeskrivningar av hundar) är någon slags tävling där man får "bra poäng". Det beskriver hur hunden reagerar i olika fasta situationer och en hund som får till exempel en etta på kamplust är inte "sämre" än en hund som får en femma, utan att de här hundarna är olika. Inte bättre eller sämre. SLUTA TRO DET. Tack för ordet.
2. Råkade idag läsa en diskussion i en grupp där husbilsägare (ja, fråga mig inte varför det visas i mitt flöde men jag antar att det beror på att jag känner någon som är med i denna grupp eller något liknande) ondgjorde sig över att det kostade pengar om man körde till en campingplats och bad att få tömma sin husbilstoalett där. 160 kronor! Var det en campingplats som hade mage att ta! "Då kör jag hellre och tömmer den i skogen" lät indignerade röster meddela omvärlden. Nu ska jag till husbilsgruppens försvar säga att det inte var ALLA som var negativa till att betala utan tvärtom menade att varför skulle campingplatser där man inte bodde stå för denna kostnad, men skrämmande många menade att detta var FÖR DJÄVLIGT. Alltså hallå, någon? En husbil kan ju kosta en halv miljon, och så gnäller man över några sketna hundralappar. SLUTA MED DET.
3. Folk som använder "hen" fastän det är uppenbart vilket kön som avses. Tycker "hen" är ett synnerligen praktiskt begrepp när könet är okänt eller ovidkommande, men ibland är det ju det ju känt och uppenbart. Alltså det är ju till exempel väldigt enkelt att se skillnad på en älgko och en älgtjur (den senare har horn), då är det väl löjligt att lägga upp en bild på en tiotaggare och kalla den "hen". Tycker jag dårå. SLUTA MED DET.
4. Gäller speciellt hundmänniskor som tror att MH och BPH (som är mental- och beteendebeskrivningar av hundar) är någon slags tävling där man får "bra poäng". Det beskriver hur hunden reagerar i olika fasta situationer och en hund som får till exempel en etta på kamplust är inte "sämre" än en hund som får en femma, utan att de här hundarna är olika. Inte bättre eller sämre. SLUTA TRO DET. Tack för ordet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)