torsdag 9 april 2020

Skärtorsdag

Det här är bokstavligt talat den konstigaste påsken ända sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna (övrig agenda för Jesus under Påsk 1.0: driva ut månglare ur tempel, samla sina lärjungar, tvätta deras fötter, äta bröd och dricka vin, bli förrådd av Judas, bli tillfångatagen av tempelvakten, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen från de döda, OCH SÅ VIDARE). Måste säga att den första påsken var rätt hektisk för Jesus' del. Jag gillar påsk (inte av religiösa skäl utan snarare rent egoistiska, vår, många lediga dagar, massor av god mat, rätt kravlöst i övrigt), men i år känns det...eh, jaha, redan påsk, fast det kommer ju inte att hända något. Ingen kommer att träffas, stockholmare kommer inte att vallfärda hit ner till Österlen för att trängas hos lokala Coop och Icahandlare och flöjta Amen haarom verkligen inte panko här i Skåne? över halva affären, konstrundan är inställd och, tja, påsken kom av sig redan innan den hade kommit igång, känns det som.
Egentligen gör det inte mig någonting för jag brukar ju nästan aldrig vare sig åka på konstrunda eller ägna mig åt någon annan typ av firande. Det känns bara konstigt. Ledighet för mig handlar ju mest om att slippa ge mig iväg någonstans, men nu har jag ju varit hemma så sjukt mycket den senaste månaden. Jag klättrar definitivt inte på väggarna, långt ifrån, men det där behovet av att bara vara hemma och slippa träffa en enda människa är väl inte lika pockande längre om man säger så.

Min påsk kommer för övrigt att gå i hundträningens tecken. Ska träna personspår och uppletande på lördag och viltspår på söndag och måndag. På måndag kväll är det ridning som vanligt, men jag funderar starkt på att avboka. Vi fick förslag om att rida tidigare på eftermiddagen eftersom det är röd dag och då kunde alla utom jag och då sa jag att jag kunde avboka den gången eftersom det är hoppning och det är jag ju ändå inte så pepp på. Sen gick det ändå inte att byta tid men nu är jag så inställd på att inte rida, plus att jag gissningsvis ändå är svintrött efter en heldag i skogen, plus att jag fortfarande inte är sådär jättepepp på hoppning. Aja, vi får väl se hur jag gör. Beror lite på om det är drop in-ridning imorgon eller inte.

Men först ska jag beta av en halv arbetsdag i soffan. Coronapandemi eller ej, dag innan röd dag = halv arbetsdag i vårt lökiga avtal. Sen ska jag städa lite (inne) och lägga ut markväv (ute) ovanpå resterna av tre jättestora spireabuskar som växte kanten av trädgårdslandet och som vi tog bort för ett tag sedan och vips fick vi mer ljus och kanske 10 kvadratmeter mer potentiell odlingsyta. Trodde naivt att det nog bara var att gräva upp rötterna, men trots att vi har lucker sandjord där ingenting sitter fast ordentligt så är det som att gräva i betong och rötterna verkar slingra sig ända ner till helvetet. Googlade på detta och de generella råden för att bli av med spirea verkar vara antingen grävskopa eller Roundup. Roundup kommer inte över denna tomtgräns så länge jag lever och grävskopa känns inte heller som ett lockande alternativ. Tänker att det måste ju gå att kväva rötterna på något sätt, så jag till Granngården och köpte den tjockaste markväven som fanns i sortimentet. Tänker att jag ska kapa stubbarna jäms med markytan, lägga markväven och en massa tidningar och sånt ovanpå och sedan bygga upp någon slags odlingslimpa på höjden och hoppas att rötterna dör jämmerdöden därunder. Vi får väl se, funkar det så funkar det och då har jag sluppit en massa jobb i onödan, funkar det inte får jag väl tänka ut någon annan smart lösning.  

Ja, det var väl allt inför påsken. SO LONG.

onsdag 8 april 2020

Våren är här, väl

Får nog uppdatera gårdagens Robinson-inlägg nu när jag sett ikapp. Men alltså Hasse, utslagen av en 69-årig tant när det bara gäller att hålla en pinne. Alltså, inte "bara" som i att jag hade klarat det, dör ju mjölksyredöden av all statisk muskelverksamhet som pågår i mer än 10 sekunder, men han är ju ändå nåt himla MMA-proffs? Kan han ens visa sig ute efter detta?
Och den här djävla Nina då, som går emot det som gruppen bestämt och tar tillbaka Raymond, som INGEN i laget (utom hon) ville ha tillbaks? Tycker det var rätt kul det här när hon inte fattade hur man skulle sätta ihop den där kräftburen eller vad det nu var utan trodde att det skulle vara som en öppen cylinder, och Cruise sedan sa: "Om du någonsin känner dig dum Mattias, så ska du tänka på detta". Elakt men jätteroligt. Fattar sen inte varför det INTE blev ett ramaskri när det visade sig att Nina "gjort en kupp" och tagit tillbaka Raymond, utan att alla helt plötsligt skulle ta honom i hand och hälsa välkommen tillbaka och sådär, med start av Katarina av alla? Jätteskumt, men det kanske blev sånt djävla hallå att de fick regissera det lite? Hade jag varit med där så hade jag 1. klöst ögonen ur Nina eftersom hon gjort precis tvärtemot vad alla andra i gruppen ville, och 2. klöst ögonen ur Raymond eftersom han är ett sånt himla as. Ja, kanske inte klöst ögonen ur bokstavligen då, men ni fattar. Hade nog aldrig fixat att vara taktiskt trevlig som Mattias och Cruise försökte sen. Och den där lama Fabian, han verkar ju vara både jagsvag, nojig och pissdålig som ledare. Vad för typ av läkare är han egentligen, där kan man väl inte hålla på och oroa sig för allt hela tiden, och sen ska man väl dessutom vara chef och då funkar det inte riktigt att titta med ledsna hundögon och bli ledsen så fort man upplever att andra sätter lite press på en? Nä, bu för Fabian. Hejar nu på Cruise, Jonas, Christove eller Michael. Men det kan säkert ändras.

Jobbar hemma idag, en medarbetare i mitt team är sjuk så jag erbjöd mig att åka till jobbet och stötta upp lite, men det behövdes inte. GÖTT. Tog några timmar ledigt i förmiddags och åkte och tränade spår med Tage von Ärthjärna. Har jobbat MYCKET med motivationen och tyckte nu senast att han nästan blev lite störd av att det ideligen låg burkar med kattmat i spåret. Så idag testade jag att lägga ett helt vanligt appellspår, med en pinne på första sträckan, en på andra och en i slutet. Och det gick faktiskt SUPERBRA på både första och andra sträckan. Han tappade lite fokus ibland, men det gick bra att bara ta in honom och starta om DIREKT, innan han hunnit låsa sig på allt det där som han registrerar i ögonvrån och som får honom att glömma vad han egentligen håller på med. Sen missade han slutet, men det var nog lite mitt fel också som gick och tittade efter var pinnen var istället för att titta på honom.  Note to self: markera slutet ordentligt nästa gång.
Sjukt nöjd med detta. Också nöjd med att en träningskompis hade tagit med sig kaffe och kakor och att vi kunde sitta i solen med detta medan spåren låg till sig. En mycket välinvesterad förmiddag måste jag säga.  

tisdag 7 april 2020

Robinson!

Har ju glömt att blogga om programmet jag älskar att hata #1, ROBINSON. Eller jag har väl bloggat om det en massa gånger misstänker jag, men inte om årets upplaga dårå. Ja, vad ska man säga? Bra castat? VAR HITTAR DOM ALLA DE HÄR MÄNNISKORNA? Nu tänker jag på såna som Raymond. Som är någon slags "ledarskapscoach" och samtidigt är så djävla macho/översittare/sjukt otrevlig. Verkligen ingen som man skulle vilja hålla i handen när åskan går (eller någon annan gång), möta i en mörk gränd (eller någon annanstans) eller vara ensam med på en öde ö (eller överhuvudtaget). Blääää. Hatar Raymond. Han är 2020 års version av Nick från 2019 och 2018.

Vad tycker jag då om resten (dom som var kvar i helgen, nu ligger jag ett par avsnitt back p g a orkar ej se med reklam så jag sparar på mig 3-4 avsnitt och ser i ett svep och snabbspolar förbi reklamen och de här I FÖRRA AVSNITTET och EFTER PAUSEN-sekvenserna som man ju ändå har sett eller kommer att få se, är så sjukt effektiv):

CRUISE: Jag har faktiskt svårt att bilda mig en uppfattning om honom. Tycker ändå han verkar vettig, men har förstått att det är många som inte gillar honom. Men han verkar cool och har ändå lite Robinson-skills till skillnad från många andra deltagare.

FABIAN: Jamen han har ju ingen utstrålning alls? Han märks ju liksom inte, så det går ju inte att bilda sig någon uppfattning om honom heller.

JONAS: Tycker han verkar vara lite självupptagen och dryg och rätt gnällig, men ändå ingen helt omöjlig typ.

JOSEFINA: Jamen här har vi väl någon att hålla i handen när åskan går? Fast med klen fysik, jag hade nog väntat mig mer av en polis. Sen är hon bästis med Nina, som jag inte gillar, så det drar ju ner omdömet betydligt. Tyvärr.

JULIA: Nej men ta bort henne. Vad är det med folk som är "livscoacher", skaffa er ett djävla JOBB istället, har jag lust att skrika när jag ser henne.

KATARINA: "Lyckad casting", tänkte jag när jag såg att de slängt in en 60-årig psykolog i Robinsomsmeten. Jag har väl inte jättemycket till övers för psykologer rent generellt, men eftersom Raymond (som jag hatar om någon inte uppfattat det) har varit så djävla taskig och nedlåtande mot Katarina sedan dag ett så har jag lite automatiskt tagit hennes parti. Gillar att hon är lugn och liksom har svar på allt utan att ens höja rösten, men ogillar att hon viker ner sig.

KRISTOVE: "Ännu mer lyckad casting", skrek jag från tv-soffan när Kristove presenterades. En flumpelle som är hypnotisör och som har "moralförstärkande foton" som personlig sak, VAR HITTAR DOM ALLA? Men jag måste säga att Kristove vinner i längden. Han är så himla lugn och distanserad och verkar faktiskt vara genuint snäll.

MATTIAS: Först tyckte jag han verkade vara en riktig gnällspik, men nu har jag ändå börjat gilla honom lite. Även om han fortfarande är en gnällspik så har han åtminstone guts att säga till den där djävla Raymond när han beter sig som ett as.

MICHAEL: Ååh, jag gillar Michael. Han är förmodligen det sämsta Robinsonmaterialet någonsin, men man blir ju glad bara av att se honom stå där och stöka bland kokkärlen och komma med peppande tillrop på tävlingar. Och så verkar han så himla snäll. Snälla människor är bäst.

HASSE: Påminner inte Hasse väldigt mycket om Pascal från förra säsongen? Ytterligare någon kampsportsfantast från Rosengård med en massa snack om positiv energi och mindset. Fast jag gillar Hasse (jag gillade även Pascal, även om jag tyckte det var löjligt med "romansen" med den där bimbon vad-hon-nu-hette). Man vill ju hundra gånger ha en Hasse som säger "det löser sig, jag fixar det, det är okej" och skrattar bakom sitt jättestora imamskägg än en gnällig surmupp. Tycker dessutom att Hasse verkar vara en sjukt snäll och omtänksam medmänniska. 

NINA: Gillar inte henne eftersom hon gillar Raymond. Sen är hon väl bra på att ändå sätta honom på plats, hon verkar rak och tydlig och sådär, men jag drar gränsen vid Raymond.

OLA: Tycker han är drygare än Yes, en riktig besserwisser som inte tillför något positivt i en grupp. Och "Friskvårdsentreprenör", är det ens ett jobb? Och så verkar han gilla Raymond? TA BORT OLA.

PIA: Först tyckte jag att det var coolt med Pia, så gammal och ändå seg som attan. Men sen vet jag inte, tycker det är mest en massa tjöt om att hon ser sig som ambassadör för gamla och att ålder bara är en siffra och yadayada. Börjar tröttna lite på Pia. Fast hon är en kämpe, det är hon.

PRIYA: Av de klipp man har fått se av Priya så tycker jag hon verkar vara rätt cool, inget tjafs, gilla läget liksom. Men vad har man egentligen fått se av henne hittills? Hon har inte stuckit ut jättemycket, det kanske är hennes taktik att hålla sig under radarn för att inte bli utröstad. Så egentligen är det svårt att tycka något om henne överhuvudtaget.

RAGNAR: Jamen det känns som att det finns en Robinsonkvot av bortskämda överklassbarn som älskar sig själva, och där kvalade Ragnar in i årets upplaga. Om jag hade varit tvungen att tillbringa ett dygn på en öde ö i Ragnars sällskap så hade jag förmodligen skurit upp pulsådrorna med en kokosnöt. Orkar ej med såna människor. Fast det är ju bra TV, det måste erkännas.

måndag 6 april 2020

Helgen som gick

I helgen som gick var det KANONVÄDER! Sol, blå himmel, 13-14 grader varmt. Tyvärr en del blåst så det var kanske inte fullt så "varmt" som det skulle kunna vara men herregud, såna petitesser får man väl bortse från efter denna synnerligen långa och trista och framför allt gråkalla, ruggiga, regniga och extremt solfattiga vinter.

Både lördag och söndag ägnades åt träning i spår och uppletande. Tage är en hund som nog egentligen hade passat bättre som sökhund, men nu råkar ju Tages matte vara spårnörd så spår får det bli. Skulle nog kunna bli en söknörd också, jag är inte den som är den, men att vara med i en sökgrupp verkar ju nästan lika krävande som att ha ett förhållande. Orkar ej riktigt med aktiviteter som till hundra procent kräver att man är beroende av andra för att genomföra dom. Men Tage hade nog älskat det eftersom han både älskar människor och att springa.

Taxarna är och har ju alltid varit otroligt enkla att jobba med i spåret, de bara kör ju ner näsan och spårar och slutar aldrig. Sen att de kanske inte alltid spårar det spår som jag tycker att de ska följa är en annan sak, men de lyfter ju i alla fall aldrig nosen från backen. Det är nästan så att jag har varit lite oförstående till att man kan "ha problem i spåret", men sedan Tage kom in i mitt liv så har jag blivit betydligt mer ödmjuk. Det är inte det att Tage inte kan spåra, det kan ju alla hundar, men hans ras är ju avlad för att dels vakta och dels jaga råttor, så han är ju alert och vaksam på ett helt annat sätt även när han spårar. Minsta rörelse i ögonvrån så vips har han släppt spåret för att spana, och är det han spanar på mer intressant än spåret så kan han stå och glo i EVIGHETER. Har provat att vänta ut honom eftersom att jag vill att han själv ska komma på vad det är han ska göra, det funkar sådär beroende på vad det är han fastnar på. Har även provat att korrigera honom, men det funkar ABSOLUT INTE. Man kan tro att Tage är tuff för han ger det intrycket, men han är innerst inne en rätt vek kille som blir ledsen och tappar sugen om jag blir irriterad. Så min senaste taktik när han tappar fokus är att bara hala in honom och starta om spåret och vara glad och peppande. Det funkar väl åtminstone hyfsat. Fortfarande måste jag ha 100 % på var spåret går för att kunna vägleda honom när det blir svårt.

Har jobbat mycket med att höja hans motivation i spåret genom att han får spåra upp små burkar med kattmat, och det tycker jag ändå har gått bra. Han är sugen på att komma iväg och det är bra tryck i linan. Tidigare var han jätteduktig med att plocka upp pinnarna, men det har han börjat slarva med nu. Han bara stannar till och det är inte riktigt den markeringen jag vill ha. Men det ser jag inte som ett jättebekymmer just nu, hellre en hund som spårar glatt och skiter i apporterna än en som har låg motivation i spåret. Funderar nästan på att passa på att utnyttja detta till att lära in liggmarkering istället eftersom han ändå har lite tendens att tugga på pinnarna när han plockar upp dom, vi får väl se.

Lördagens uppletande var jätteroligt...för dom som tittade på. Tage rusade först ut i rutan och sprang rätt på ett färskt sorkhål som han var tvungen att börja gräva i. Fick gå och hämta honom, för han kom inte på inkallning. Skickade igen, och till min glädje så sprang han inte direkt tillbaka dit (som jag trodde att han skulle göra) utan började arbeta och hittade ett föremål, kom in med det, släppte det (vi har lite att jobba på när det gäller avlämning) och hittade en död mus som låg på marken. Självbelöning deluxe som inte hade så mycket med mig att göra, så det var ju inte jätteönskvärt. Drog ut död mus ur Tagemun, ersatte med köttbulle och skickade igen. Jamen då fick han väl syn på en person i gruppen som var säkert 500 meter längre bort på ett annat fält, men Tage bara: KOLLA DÄR ÄR ELIN, JAG MÅSTE HÄLSA PÅ HENNE FÖR DET HAR JAG INTE GJORT IDAG och for iväg som ett skott.  Haha. Sen kom han tillbaks, jag skickade ut honom i rutan igen och samma sak upprepades. Fick be min tränare att gå ut och visa ett föremål så att han skulle få lite synretning, och då gick det bra. Och alla som tittade på hade roligt, men Tage hade nog roligast av alla.
På söndagen tränade vi också, då skötte han sig bättre. Det var bara en gång som han sprang ur rutan och stod och glodde på något i horisonten, men då fick jag tillbaka honom i arbete igen. Avbröt efter två föremål för att sluta när det kändes bra och det var full fokus på arbete.

Kändes gött med två rejäla träningspass. När jag kom hem på lördagen så slaktade, plockade och tog jag ur de två återstående vakteltupparna samt planterade min sparris. Tio plantor på friland, fem i pallkrage, hoppas alla tar sig och att jag inom kort (=en treårsperiod) kommer att skörda MULTUM.
På söndagen klippte jag av grenar från ett träd vi har fällt. Grenarna ska jag flisa, men de måste först omvandlas till rätt storlek och sen har jag lärt mig att det går väldigt mycket smidigare om allting ligger åt samma håll innan man baxar fram grenflisen. Gjorde väl 1/3 av alla grenar, ska fortsätta i eftermiddag. Idag, liksom igår, är det t-shirtväder, åtminstone om man är fysiskt aktiv som jag planerar att vara efter en arbetsdag i soffan. GÖTT. Sedan städade jag i hönshuset och hos kycklingarna samt bakade bröd och lagade mat och lite sånt allmänt söndagsfix. Sen började vi kolla på I'm not OK with this på Netflix, såg väl tre-fyra avsnitt för den var riktigt bra. Ja, sen var helgen slut, typiskt. Nästa helg är det påsk, då ska jag träna viltspår. G-Ö-T-T.



Till stallet istället, v 14 2020, pt 2

Åkte till stallet för ett pass med Köttbullen i fredags. Förra fredagen firade vi ju Adrian så då blev det ingen ridning. Jag vet inte hur mycket instruktörerna har jobbat med Köttbullen sen sist, men kanske lite? Karin brukar rapportera om sånt, men hon var sjuk så vi hade vikarie. Hon, Köttbullen alltså, var väldigt motsträvig till en börja med, men jag tyckte ändå att det gick lite snabbare att få ordning på henne än sist. "Ordning" är ju ett relativt begrepp, men vi kämpar på med formen. Värmde upp med mycket övergångar, det är nyttigt, och när de andra galopperade så red jag på åttvolt och gjorde framdelsvändning i varsin ände av åttan. Eller tanken var i alla fall att det skulle vara framdelsvändning, det lämnade nog en del övrigt att önska men man får ju kämpa på. Huvudövningen var att trava på kvartslinjen och göra två övergångar på den. Det låter ju enkelt men är apsvårt på en häst som inte har någon egen balans. Ska inte säga att det gick bra, men det gick. Jämfört med Pojken så har Köttbullen rätt så mycket mer egen vilja, han är mer sån att han testar om han kan lösa problemet genom att vara trög och lat, vilket funkar rätt ofta, men funkar inte det så rycker han på axlarna och säger okej, jag gör väl som du vill då. Köttbullen har ett mycket större register att uttrycka sin ovilja på. Men det går framåt, om än med tomtesteg.  

Hej då, vi ses väl?

Har läst Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström. Det är väl en såkallad ungdomsbok (även om den säger sig vara riktad till den något märkliga ålderskategorin "15+") och handlar om detta:

Nora scannar snabbt av Bergvik östras hemtjänstgrupp och rummet de befinner sig i. Allt är välkänt trots att hon inte har jobbat just här. Alltid samma slags människor, samma slags lukt, samma typ av lokal.
Klumpen i halsen växer, får det att bränna bakom ögonlocken.
Åtta långa jävla veckor.


Bergvik. Finns det något värre ställe? Nora tror inte det. Hon är född och uppvuxen här, och hennes största skräck är att bli kvar, fast. Att aldrig komma någon annanstans, få se något annat.
Trots den rädslan ska hon nu sommarjobba åtta veckor i hemtjänsten. Vad skulle hon annars göra, hon måste ju tjäna pengar? Och hon har ju faktiskt gått vårdprogrammet, fast hon egentligen ville gå estet. Men det tyckte inte mamma. Man kan väl inte jobba med att rita, heller! I alla fall inte i Bergvik.
Det enda bra med Bergvik är Leo, som har varit Noras bästa vän sen dagis. Men han verkar också ha grejer på gång, hemliga grejer. Kanske är han på väg bort, bort från Bergvik och bort från henne?

I Hej då, vi ses väl skildras konflikten mellan vad du vill göra och det du ska göra, vad omgivningen förväntar sig av dig och vad ditt eget hjärta säger. Tristessen och tryggheten i det lilla samhället ställs mot drömmar om utbildning och jobb någon helt annanstans, där ingen vet vem du är. Vilken väg ska man välja?

Jag tyckte att den här boken var sådär. Det där temat med pojke och flicka som är bästisar och så blir någon av dom kär i den andra känns väldigt förutsägbart och redan gjort. Tycker också att persongalleriet känns väldigt stereotypt, det är den sura och missnöjda tanten, den gulliga och rara tanten, den äckliga gubben, den blyga kollegan, osv. Och sen ska det visa sig att det innerst inne finns fler sidor som Nora efter hand ska upptäcka. Gäsp. Den här boken får två delade turer av fem möjliga.

fredag 3 april 2020

På kycklingfronten just nu

Igår satt vi ett gäng på Skype och pratade om kontorsergonomi när man jobbar hemifrån. Den lämnar väl en del övrigt att önska, kan man ju säga. Själv sitter jag ju oftast i soffan, och det funkar sådär. Hyfsat om jag tänker på hur jag sitter och går upp och rör på mig ibland. Saknar min dockningsstation så att jag skulle kunna använda extern skärm och externt tangentbord, men har inte riktigt plats för det hemma. Sa att visserligen har vi ett arbetsrum, men det går inte att sitta och arbeta där nu för där bor det kycklingar. Det väckte en del muntrationer. Ja, vad gör man inte?

Lyste äggen i kläckaren igår, tyvärr var inte Ayman Cemani-ägget befruktat. Jag som hade sett fram mot makt och rikedom, men det går väl fler tåg. Det andra bonusägget, som var Silverudds blå, var det dock. Och några av Plymouth Rock, inte alla men det hade jag inte heller räknat med. Är nöjd om utfallet blir levande kycklingar i cirka hälften av äggen.

I helgen ska vi slakta de två återstående vakteltupparna, de gal som galningar (hehe) men slåss i alla fall inte. Det är nog dock bara en tidsfråga så det är lika bra att få det gjort. Ska bli SÅ SKÖNT att slippa väckas av galande vakteltuppar varje morgon. Eller MORGON, tycker de sätter igång redan vid tretiden och det räknar inte ens jag som morgon. Batman och Villanelles galande hörs i alla fall inte till sovrummet eftersom voljärerna ligger på en annan sida av huset. Villanelle gol ju som en tokig när han blev ensam i sin kaninbur, men håller inte alls låda på samma sätt nu när han går ensam i voljären. Han kanske tror att han är i en flock även om det är ett nät emellan, inte vet jag. Tycker lite synd om honom, så fort Plymouth Rock och det ensamma Silverudds Blå-ägget har kläckts så ska jag ladda kläckaren med ägg från Batman, Snövit, Gråmask, Svartprick, Rut och Pirjo. De har kommit igång rätt så bra med värpandet, får cirka 3 vaktelägg per dag. Så hoppas att Batman gör sitt jobb så att den arma Villanelle kan få åtminstone en fru. Tyckte han, Batman alltså, verkade lite blyg för de nya fruarna, men jag är ju inte där och bevakar deras amorösa utsvävningar 24/7 så det kan nog snuskas en del utan att jag får veta det. Svartprick, Gråmask och Snövit är ju runt 2 år nu och vaktlar lever ju inte i evighet, så Batmans flock behöver ju också förnyas på sikt även om han har Rut och Pirjo att förlusta sig med om de gamla skulle trilla av pinnen (som de inte sitter på eftersom de är marklevande).