onsdag 27 maj 2020

Jag tror jag ska börja kalla honom för Huckleberry Finn

Jag har en brittisk kollega som heter - och här måste jag alltid tänka efter både en och två och tre gånger innan jag yttrar mig - Mark Sawyer. Men det kan man väl inte heta heller? Det är ju liksom varken Mark Twain eller Tom Sawyer utan någon slags halvmesyr av båda och som bäddat för att säga fel.

Hade ett Skypemöte med bland annat honom igår och för att inte göra bort mig  (jag lär väl inte vara den första som gör denna association?) så skrev jag MARK varje gång han pratade och sedan var jag rask med att flika in en massa beskäftiga meningar med hans namn i ("indeed, Mark", "as you just said, Mark...", "I suggest that Mark...", "do you agree, Mark?" osv osv).  I det avseendet hoppas jag att vi aldrig kommer att ha något annat än Skypemöten (utan kameror) med våra kollegor utomlands för då kan man ju ha såna där säkerhetslinor. Det hade ju varit lite pinsamt att råka slänga ur sig ett klämkäckt "nice to meet you, TOM" när man står öga mot öga med någon som kanske är urless på alla associationer till Samuel Langhorne Clemens.

Träffade btw min högsta chef härförleden och vi pratade lite om hur ens liv förändrats i och med Coronapandemin. Jag sa att för min del var det inte så stor skillnad (och skulle precis vidareutveckla att mina största intressen, häst och hundaktiviteter, ändå har pågått någorlunda normalt om man bortser från att det inte varit några tävlingar), men det hann jag inte förrän han sa att han hade hört någon säga att "den som inte ändrat sitt liv under Coronakrisen har ALLVARLIGA SOCIALA PROBLEM".

Så nu vet ni det. Hehe.

Tre saker jag hatar, och då menar jag verkligen HATAR, när folk säger

1. Folk som tycker dom är roliga när dom säger "leverstapej" istället för leverpastej.
2. Folk som tycker dom är roliga när dom säger "helikopeter" istället för helikopter.
3. Folk som inte se någon äta en apelsin utan att säga "bapelsin gubbjävel".

Inget av ovanstående är eller har någonsin enligt mig varit roligt. SÅ KAN FOLK INTE BARA SLUTA?

Vet inte vad jag vill ha sagt med ovanstående, men jag behövde få det ur mig. Så nu är det sagt.

tisdag 26 maj 2020

Den inte så mesiga inkräktaren

Vi har en ventil på vår husgrund, en sån där vanlig fyrkant med plåtgaller. Eller vi har väl flera, men i alla fall så märkte jag att hundarna, Tage och Remus och speciellt Remus, tax med rätt att döda, var väldigt intresserade av den som satt på gaveln som vetter mot hönshuset. Den plåten är också lite bucklad så det finns som en glipa i den och jag tänkte att jaha, nu har det väl flyttat in någon djävla råtta där. Själva ventilenskanalen in mot källaren är i alla fall stängd så längre än ett par decimeter kommer den inte, men det är ju ändå inte så trevlig tanke med oinbjudna hyresgäster.

Hundarna var som tokiga och jag och min man petade lite med en pinne för att se vad som hände. Det som hände var att vi möttes av ett djävla ALIEN-VÄSANDE, sådär riktigt ilsket. Jag har en gång tränat i ett konstgryt där de hade en vildfångad grävling, den var otroligt ilsken (till skillnad från de vanliga grävlingarna som används i grytträning som bor i hägn och nästan är lite halvtama) och väste ungefär så, fast högre. Tänkte att nu djävlar har det väl flyttat in någon iller eller något annat litet och ettrigt och ilsket? Det där plåtgallret är ju vinklat neråt, så det går inte att se in, men något rörde sig och jag såg en mun och så hördes det där väsandet igen. Läskigt att ha ett himla (i fantasin åtminstone) rabiesmonster i sin ventilationskanal, den måste bort! kände vi, och min man hämtade en kofot och bräckte upp plåten lite medan jag stod beredd att släppa hundarna för vad-som-än-skulle-komma-utrusande.

Ut flög: en blåmes. Hade någon berättat för mig att en blåmes kunde väsa lika ilsket som en vildkatt så hade jag skrattat, men det gör jag inte längre nu när jag har bevittnat det med egna öron och ögon. Blåmesen hade dessutom en unge i boet, eller ventilationskanalen dårå. Jag var rädd att vi skulle ha skrämt bort mamman (eller om det var pappan, vet inte hur just blåmesar delar upp föräldradagarna) för tid och evighet med vårt intrång, men föräldrainstinkten är stark, så den återvände efter ett tag. Puh. Så nu kan vi inte sätta igen gallret förrän ungen blivit stor och flyttat hemifrån.  Aja, värre bekymmer kan man ju ha.

Till stallet istället, v 22 2020, pt 1

Igår var det en sån där härlig vårkväll, lagom varmt och vindstilla och vi red ute i paddocken. Det var också en sån där kväll när man märker att alla myggor och flugor har vaknat till liv igen efter vintern, för det räckte med att stå stilla och fixa med stiglädren så var man omsvärmad som en Hollywoodstjärna av diverse flygfän.

Lektionen gick bra, Pojken kändes lite knackig i början men det lossnade sedan. Övningen var öppna längs med halva långsidan, 10-metersvolt mitt på långsidan och sedan öppna andra halvan. Det. Var. Jobbigt. sa både jag och Pojken, men vi fick till det någorlunda, åtminstone ibland. Och även om inte öppnorna blev så fina så blev formen det och egentligen hade jag bara kunnat sitta och rida varv efter varv i trav under nedsittning och N-J-U-T-A, för han gick som en liten maskin där, stadigt i form, utan att tappa tempo och utan att jag egentligen behövde driva speciellt mycket. Härligt. Efteråt var han helt löddrig på halsen och mellan frambenen, så det skedde ju inte direkt utan ansträngning från hans sida.
Är så taggad på att rida Köttbullen på fredag att jag misstänker att det kommer att bli ett fiasko. Hehe. Den som lever får se.

måndag 25 maj 2020

Till stallet istället, v 21 2020, pt 3

Japp, förra veckan blev det ju tre lektioner eftersom jag tog igen en missad lektion. Vi var jättemånga (11 st) på drop in-ridningen, jag hade Köttbullen och Oh. My. God. vad bra det plötsligt gick? Red med på själva lektionen istället för att jobba med henne självständigt, det funkar ju bäst när man inte är så många och den här veckans övning var skänkelvikning från hörn in till X och så ut igen i nästa hörn så det fanns liksom ingenstans att hålla till. Och det funkade riktigt bra! Antar att det är Karins ridning som börjar göra susen, för så här bra har hon (Köttbullen) nog aldrig jobbat förut. Mot slutet blev hon nog lite trött, för då började hon tjura och bita sig fast i bettet och stå emot, men innan dess kunde jag minsann rida henne i form i både skritt och trav. Galopperade henne också, där blev det slängtrav in i galoppen men bortsett från det gick det ändå hyfsat. Skänkelvikningarna tyckte hon var asjobbiga och det gick inte så bra, men vi är ju inte riktigt där än så det bryr jag mig inte så mycket om. Men så kul ändå med lite framsteg, speciellt efter förra veckans katastroflektion. Funderar på om jag ska skicka ett sms till Karin och fråga om jag kan få rida henne ikväll*? Får fundera på det.

* Har det ju så gött att ingen annan i min grupp gillar samma hästar som jag, så jag kan "välja och vraka" utan att behöva känna att jag trampar någon på tårna. Extra lyxigt att kunna rida samma häst hela tiden om jag vill.

Robinson - finalen

Jag har inte sett finalen, men jag vet ju såklart vem som vann eftersom Annika skrev att det var en värdig vinnare och då var jag tvungen att gå in på Aftonbladet och kolla. Jag vet inte om jag skulle kalla Mikael en värdig vinnare av Robinson, för jag tillhör ju dom som tycker att man nog ändå ska ha lite survival skills för att vara det, men det var det ju ingen av dom fyra som var i final som hade. Okej att Christoffer var bra i tävlingar, men har man sett honom (eller någon av de andra) fånga en fisk eller göra upp en eld?  Så av de fyra som var kvar så tyckte jag Mikael eller Priya, baserat på att de var de jag tyckte verkade vara de trevligaste/roligaste. Så i det avseendet tyckte jag nog att Mikael var rätt person. Gillade honom jättemycket i början, tyckte sedan han blev (eller visades) som lite småtråkig, inget hände liksom. Det vände lite sedan han bröt av sina framtänder på grisen, hehe. Att han sedan (enligt Aftonbladet) valde att skänka bort pengar till behövande gjorde ju inte saken sämre. Plus att han (fortfarande enligt Aftonbladet) har taxar! Då är ju saken liksom avgjord. Mikael FTW.
Är lite sur på mitt programbibliotek för vissa Robinsonavsnitt har inte funnits där. Jag tittar ju ikapp på helgerna, och avsnitten ligger ju i kronologisk ordning men avsnittet där Fabian blev bortröstad (vad hände?) och avsnittet med "plankan" (vem vann?) fanns inte. Blev så sur, vet dock inte om det är Telia eller TV4 som jag ska vara sur på? Är också lite sur över att de tidigare avsnitten försvinner efter en viss tid (fast det var inte det som var felet i de försvunna avsnitten, för både avsnitten före och efter de ovan nämnda var kvar), om man kan ha 800 miljoner avsnitt av en massa gamla serier i programbiblioteket kan man väl också ha hela innevarande säsongen av ett pågående program. Ja, jag vet att hela säsongen finns (i det här fallet) på TV4 play, men det hade ju varit trevligt att ha allt på ett och samma ställe. Jaja, slut på veckans i-landsproblem. Vad ska man nu kolla på? Börjar inte Biggest Loser snart?

onsdag 20 maj 2020

Råttkungen

Har läst Råttkungen av Pascal Engman, en bok som jag gissningsvis läst en bra recension av för evigheter sedan och sedan stått i kö på bibblan för i ytterligare evigheter innan den damp ner i mina händer. Upptäckte först då att det var en fristående fortsättning på en bok som jag inte läst, men det var ju så dags när 14-dagarslånet redan var ett faktum. Det här är handlingen:

En ung kvinna hittas död i sin lägenhet i Täby, knivhuggen över tjugo gånger i bålen. Polisinspektör Vanessa Frank tar sig an utredningen med en gäckande känsla av att det är något avgörande som inte stämmer. 
I svallvågorna av feminismens framgångar, breder ett digitalt nätverk av kvinnohatare ut sig. De kallar sig incels, får sin livsluft i internets mörkaste vrår och förenas i sin vilja att söka upprättelse från de kvinnor som aldrig bemödat dem en blick. När idé ska omvandlas till handling står många liv på spel.

Jag tyckte det här var en rätt så bra bok. Den hade kanske varit ännu bättre om jag hade läst del ett om polisinspektör Vanessa Frank (Eldslandet) först. Störde mig också litegrann just på Vanessa Frank, hon var lite för stereotyp för min smak. Seriöst, kan ingen bara hitta på en polis som INTE är rätt så otrevlig, dricker lite för mycket, har lite för tungt känslomässigt bagage som de förtränger och begraver sig i arbete för att döva (när inte spriten hjälper) samt inte kan ha en normal relation med någon (p g a rätt så otrevlig, dricker lite för mycket, har lite för tungt känslomässigt bagage som de förtränger och begraver sig i arbete för att döva när inte spriten hjälper). Men bortsett från det så var det fart och fläkt och snabba kast och händelser och mord. INTRESSANT karaktär, den här Råttkungen/Tom. Honom skulle man velat få veta lite mer om, bakgrund och tankar och sådär. Annars var persongalleriet rätt så slätstruket och som sagt stereotypt (ung journalist från småstad som får jobb på stor kvällstidning i Stockholm och gör vad som helst för att få jobba röven av sig för en byline känns ju också rätt gjord om ni frågar mig). Dock: incels är ju generellt ett riktigt läskigt fenomen som åtminstone jag inte har sett i någon deckare tidigare, så då får väl stereotypin till viss del vara förlåten. Den här boken får tre råttfällor av fem möjliga.

PS: På tal om incels så läste jag något kul härförleden, minns det inte ordagrant men det gick i alla fall ut på att kvinnor som inte får sex mördar inte folk för det, istället köper de glass och en bra vibrator. Haha. DS.