Till stallet istället, v21, pt1

I måndags stod "uteritt" på schemat. Det var något av en besvikelse eftersom vi gjort exakt samma sak förra måndagen och vi red exakt samma runda den här veckan eftersom skogen i stallet har sina begränsningar. Men ja, jag fattar ju grejen. Man rider i ridhus nästan hela året, klart man ska passa på att rida i skogen när det finns möjligheter. Oftast är det ju något som kommer i vägen i vilket fall som helst även om det är sommar. För regnigt, för varmt, för dammigt, för mycket insekter, risk för åska, you name it och vips så är man inne i ridhuset i alla fall.
Den här gången red jag sist. Det är inte jättekul att rida sist av alla när det är torrt och dammigt, vilket det var. Dessutom så är det en oskriven regel när man rider i kolonn  att man skickar information framifrån bakåt och bakifrån framåt, men nähä, det fanns det folk som inte hade hört talas om. Så jag hade ingen aning om vad som skulle hända utan plötsligt började folk framför en galoppera och lika plötsligt saktade de av så att man höll på att rida rätt in i röven på framförvarande. Dessutom är det ej kul att rida sist när det är torrt och dammigt. Det var det i måndags kan jag väl säga.

EN gång var det en som vände sig om och frågade om jag ville galoppera. Öppnade munnen för att säga ja och i samma stund passade en fluga stor som en knölsvan på att flyga in och bosätta sig i svalget. Hostade så att jag höll på att SPY. Det hade varit information att skicka genom kolonnen. "Anna har spytt, skicka fram". Hahaha. Aja, jag lyckades hosta ut flugan men behålla maginnehållet, men det förstörde ju en del av den härliga naturupplevelsen kan jag väl säga.

Idag blir det ingen drop in-ridning för mig eftersom jag ska på BOOT CAMP i helgen och då får man väl vara i form, för det blir nog ingen sinekur.

Dagens känsla:

Fy FAAAAAAN vad jag är trött på alla mail från vartenda djävla företag och organistion som man någonsin varit i kontakt med som vill försäkra en om hur varsamt just DE handskas med ens personuppgifter. GDPR...gäääääääääsp.

En annan Alice

Har läst En annan Alice av Liane Moriarty. Jag har läst alla hennes böcker och gillat dom och den här var inget undantag. Berättelsen handlar on Alice, som ramlar och slår i huvudet och när hon vaknar upp så tror hon att det är 1998 istället för 2008. 1998 var Alice gravid med sitt första barn, nu ställs hon inför det faktum  att hon har tre barn och dessutom håller på att skiljas från den man som hon 1998 var lyckligt nygift med samt har en infekterad vårdnadstvist kring de barn som hon inte har en aning om att hon har. Så det skapar ju en hel del prekära situationer, kan man väl säga. Välskrivet och underhållande, sen tycker jag väl kanske att det kändes lite väl orealistiskt att en människa skulle förändras så extremt mycket på tio år. Klart man förändras, men att gå från att vara en sorglös, slarvig och lite socialt hämmad bohem till en militant träningsfascist som inte verkar veta vad blygsel innebär känns lite väl konstruerat. Sen skulle det såklart inte bli samma twist om det visade sig att Alice bara förändrats pyttelite eller inte alls, det fattar ju jag med. Men ändå. Den här boken får tre stora bananmuffins av fem möjliga. 

Kanske det viktigaste inlägget i hela universum just nu: bild på höns som sitter på sittpinnar

Min man smög in i hönshuset och fångade den senaste utvecklingsfasen på bild:

Här sitter alltså hela gänget och kurar skymning. Bakre raden
från vänster till höger: Michelle Obama, Jeanette, Magnhild,
Christine Perfect och Laura. Främre raden, från vänster till höger:
Mette-Marit och Brienne. GODNATT JORD.

Senaste nytt på höns-Hilton

Hönsen växer verkligen så det knakar. Det visade sig att min man hade en kollega som vid sidan om sitt vanliga jobb hade ett företag som sålde djurfoder, så han rekommenderade ett foder med extra protein eftersom våra höns fortfarande bara är nästan-kycklingar. Det gillar de och de äter som om de hade betalt för det. Och växer så man nästan kan se det från dag till dag. Tycker även att de blir mer och mer hönslika för varje dag, nu hör man till exempel ett och annat försök till kacklande eller kluckande, såna där typiska hönsljud (som är SÅ MYSIGT att lyssna på) istället för kycklingpipandet (som också är mysigt i och för sig).
Men i helgen passerades en MILSTOLPE då hela gänget fattade grejen med att man ska sova på sittpinnarna. En och annan har varit uppe och inspekterat dem på dagtid, men sova där? Näfyfan, sa den här flocken unisont och tryckte ner sig i sandbadet allihop, och där har de tillbringat nätterna fram till nu. Vet inte om det har att göra med att de har vuxit så mycket så att det blivit trångt och obekvämt att ligga i sandbadet, eller om det bara är att deras naturliga instinkt (som är att söka skydd i ett träd eller liknande när det blir kväll) som kickat in, men häromkvällen när jag tittade in så satt de allihop och kurade skymning uppe på sittpinnarna. Här skulle man ju vilja komplettera texten med en gullig bild, men jag ville inte störa nattsömnen så jag smög ut igen.

Till stallet istället, v20, pt2

Hon som har drop in-ridningen i vanliga fall hade dragit på charterresa till Spanien denna vecka. Jag hörde henne prata om denna resa typ i vintras, men det måste ju vara otroligt retsamt att betala pengar för att åka till sol och värme när Sverige levererar som värsta medelhavsnationen. Jag vet ju att vädret bara är väder och att det blir vad det blir oavsett vad man vill, men det känns lite som en belöning efter 2017 års väder som inte direkt var mycket att hänga i julgranen. Kall vår, regnig sommar, regnig höst och en vinter som började bra men som sedan betedde sig som ett avsnitt i Game of Thrones. Fast då var vi redan inne på 2018 i och för sig.
Aja. I drop in-ridlärarens frånvaro red vi för min vanliga ridlärare. Hon hade planerat en övning där man skulle vända upp på medellinjen och rida rakt fram. Det låter enkelt, men är det inte, i alla fall inte på Bulldozern som gärna vill gå lite högerställd mest hela tiden och som blir synnerligen upprörd om man försöker lägga sig i det. När vi fått "godkänt" på att rida rakt fram så skulle vi fortsätta med att vända rakt upp och rida varannan gång vänster- och varannan gång högerställd. Däremellan red vi övergångar på fyrkantsspåret. Kan ju säga så här: Det här var en väldigt nyttig övning för Bulldozern. Kan också säga så här: Det här var en väldigt onödig övning, enligt Bulldozern, som lade sig till med sitt mest bulldozeraktiga beteende för att slippa undan. Det var lite KRIG i vänstervarvet, kan jag väl säga, där hon bara stod och studsade på stället för att komma undan när jag försökte ställa vänster. Men sedan lossnade det och gick rätt så bra mot slutet, framför allt var hon riktigt fin i den avslutande traven. Hon har ju en tendens att vilja springa ifrån problemen och när hon är på det humöret så är det inte jättekul att trava av och länga lite på tygeln och vips så drar hon iväg som Ego Boy för att springa ifatt framförvarande häst. Bulldozern har ingen känd härstamning, men jag har en känsla av att det finns en hel del kallblodstravare i henne. Ja, men det där har vi i alla fall jobbat med och nu börjar det ge RESULTAT, för fastän hon varit stressad och studsig i arbetet så kunde hon ändå varva ner och trava lugnt och avslappnat och jag kunde länga ut tygeln utan att hon vare sig tappade formen eller ökade tempot. G-Ö-T-T-  

Proudly presenting: Michelle Obama

Det var banne mig inte lätt att fånga en före detta FLOTUS (First Lady Of The United States) på bild, men här är hon i alla fall: Michelle Obama. Döpt efter, ja ni fattar vem, på grund av att hon är lite brunare än de andra hönorna (syns dåligt på bilden p g a motljus men hon var som sagt himla svår att fånga på bild även för en höns-paparazzi som jag) och så rör hon sig väldigt elegant, liksom skrider fram med värdighet där de andra flaxar omkring utan synbar agenda. Liten och nätt och liksom smäcker i kroppen och med stjärten i en elegant båge (som i och för sig inte visar sig från sin bästa sida på just denna bild och obs, därmed inte sagt att det var just den detaljen som gjorde att hon fick heta Michelle Obama, även om jag är ganska övertygad om att hon också har en elegant stjärt). Hon är inte så blommig, snarare randig i fjäderdräkten, tycker jag. Man märker inte så mycket av henne för hon håller rätt låg profil, så som det anstår en Lady får man väl förmoda. Men jag är säker på att hon kommer att få en viktig roll så småningom.

Michelle Obama. "Vad rasistiskt" sa en kollega när jag berättade att vi hade döpt henne till det
för att hon var brun. Sen blev det lite dålig stämning, för om man ska argumentera FÖR detta
känns det ju som att man bara är snäppet ifrån "jag-har-minsann-alltid-sagt-negerboll-och-det-
tänker-jag-minsann-fortsätta-med-tills-jag-DÖR"-maffian (och det vill man ju inte),
men samtidigt känns det ju som att man måste väl ändå kunna få säga att någon är brun utan
att rasistkortet ska vevas fram? Eller mörk eller whatever. En gång jobbade jag ihop med
 två färgade och de blev världens ovänner för att den ena sa till den andra att hen
skulle vara stolt över att hen var svart, men se den personen  definierade sig inte
 som svart utan som brun. Så det gick verkligen inte för sig.
HIMLA KÄNSLIGT DET DÄR. Aja, men det är väl knappast någon i familjen Obama
som läser den här bloggen och kan ta illa upp av att ha fått en höna uppkallad efter sig, tänker jag.
Nu vänder vi blad, som kungen skulle ha sagt.