Sista rycket, KOM IGEN NURÅ

Jobbar sista dagen innan semestern idag, och HELL YEAH vad gött det ska bli. Så smart av mig att börja semestern på en fredag. Planen är också att börja jobba på en tisdag så att semestern både börjar och slutar med kortvecka. Ett lifehack som heter duga om jag får säga det själv.

Har vi några semesterplaner? Nä, det vore väl att överdriva. Jag tänker alltid att vi, jag och min man, ska unna oss mer under semestern, äta ute och sådär, men det blir sällan av. Bor man på landet så är det ju liksom inte bara att strosa iväg till någon härlig uteservering på lämpligt gångavstånd och sätta sig där och smutta på ett glas rosé medan man granskar menyn. Nu kan man absolut gå ut och äta utan att dricka alkohol, men det är ju både gott och festligt (och även dyrt, hälsar min inre snåljåp) med ett glas vin till maten, och när man nu för en gångs skull unnar sig så ska det väl inte vara påvert. Så då ska det divideras om vem som ska köra och skam till sägandes så brukar det sällan vara jag. Men sen är det ju inte heller riktigt samma sak att skåla med någon som sitter med ett glas Fanta. Ja, ni hör ju vilka enorma i-landsproblem jag har att brottas med.

I morgon blir det i alla fall lunch på Noy's Thaikök & Hembageri i Önneköp, för dit brukar vi alltid åka antingen sista jobbdagen innan semestern eller första semesterdagen. Lite av en tradition kan man säga. Det brukar alltid vara fint väder då så det hoppas jag att det blir även imorgon, för det hör även lite till att sitta på den rätt så lilla uteserveringen och titta på det rätt så sparsamma folklivet och prata om hur det kunde ha varit att bo här på 50-talet.

Annars är det väl inte så mycket. Föreställer mig att mina huvuduppgifter ska vara att promenera med hundarna, påta i trädgården, plocka bär, baka, läsa, lösa korsord och kanske plöja någon tv-serie. Träna lite också förstås, för man kan ju inte ta ledigt från sin artros (som jag sa med fejkad domedagsstämma igår). Jag har också en svag förhoppning om att semestern ska omfatta någon form av hästaktivitet förutom den boot camp som också har blivit någon slags tradition. Tänker turridning eller nåt sånt. Vi får väl se var det landar någonstans.   

På liv och död

Har läst På liv och död: Historien om Micke "Svullo" Dubois av Gitte Nilsson och Niklas Bodell. Så här stod det på baksidan:

På natten den sista november 2005 somnade artisten, skådespelaren och småbarnspappan Micke "Svullo" Dubois för allra sista gången. Han tog sitt liv i ett cykelförråd - bara 46 år gammal.
Ångesten blev till sist för svår.
I nästan tio år var Gitte Nilsson sambo med Micke Dubois.
Tillsammans har de tre barn.
Gitte kände varenda skrymsle av Mickes hemlighet med depressionerna, ångesten och de förtvivlade ropen på hjälp.
Tillsammans med journalisten Niklas Bodell berättar Gitte om glädjen, vreden och vanmakten.
Om livet och lidandet med Den Stora Kärleken.
Om människan Micke Dubois.

Ja, alltså, nä. Det här var ingenting för mig. Har liksom aldrig fattat grejen med Svullo men var ändå intresserad av att få veta lite mer om varför någon som (tydligen, har som sagt ingen koll) var så himla folkkär och uppskattad ändå kan må så himla psykiskt dåligt. Men jag vet inte, jag tycker liksom inte att jag fick någon vidare bild av människan Micke Dubois, historien var platt och dåligt berättad. Hade förmodligen underlättat om jag hade gillat något av det han gjort eller så, men jag har som sagt aldrig fattat grejen. Den här boken får en diagnos av fem möjliga.

Vaktel-bonanza

I helgen som gick slaktade jag fyra vakteltuppar som långsamt har gjort mig t-o-k-i-g genom att gala dygnet runt. Sedan The Attack of the Unknown Rovdjur så har vi flyttat ner vaktlarna till de f d kaninburarna som står på samma sida av huset som vi har vårt sovrumsfönster. I slutet av maj kläcktes 9 stycken vaktlar och för ett par veckor sedan började åtminstone en av dom gala. Nästa grej som hände var att två rök ihop och började slåss, jag såg inte just själva slagsmålet utan upptäckte bara att en var helt blodig. Satte den i en egen bur för att se om den repade sig och det gjorde den. Men en ensam vakteltupp gal k-o-n-s-t-a-n-t, förmodligen ropar den väl efter sällskap. Och antagonisten var inte sen att svara. Och sedan var det igång. En vakteltupp som gal låter inte som en höns-tupp utan tvärtom är det ett rätt gulligt litet läte. MEN INTE TWENTYFOUR SEVEN. Sedan är det också rätt stor skillnad mellan olika individer hur dom låter. Villanelle (RIP) hade ett otroligt genomträngande och utdraget läte. Batman däremot, gal mycket mer försynt och framför allt sällan. Men han är väl nöjd och belåten där han går med sina proffstjejer.

Slaktade som sagt av överskottet i helgen som gick. Av nio kycklingar blev det fem tuppar. Sparade den största (och snyggaste) och de andra ligger nu i frysen. Tänker att jag ska låta den nya tuppen (min man har döpt honom till Anders) få flytta in till Gråmask, Snövit, Svartprick, Rut och Pirjo, så ska Batman få ta sig an de nya tjejerna (som ännu inte fått några namn).

Så var det ju dags för kläck igen igår. Det är Batmans gäng som har fått föröka sig. Batman verkar rätt försynt, lite av en gentleman sådär, men han gör sitt jobb för alla tolv äggen var befruktade och igår hade tio av dom kläckts. Bra jobbat, Batman. Även bra jobbat av de gamla? Gråmask, Snövit och Svartprick är ju över två år gamla vilket verkligen är gammalt för en vaktel. Men de är uppenbarligen fortfarande fertila för jag plockar minst fem ägg om dagen där. De nya hönorna har också börjat värpa så för tillfället drunknar vi nästan i vaktelägg (dagens i-landsproblem). Får väl göra någon stor omelett eller så i helgen.

Astrid och hennes gäng växer så det knakar. Min man har delat av en del av hönsgården till barnkammare och där går dom nu, men till helgen ska vi släppa ihop dom med de vuxna. Astrid är typ fyra månader nu så det är väl dags att hon får börja prova på vuxenlivet. Plymouth Rock-gänget är tre månader gamla och ärligt talat vet jag inte vad det är jag har fått längre för säljaren hade ju inte 100 % koll på vad som var skickat. Jo, två är Plymouth Rock eller åtminstone är de tvärrandiga, men PR är en kombinationsras, d v s både för ägg och köttproduktion, vilket innebär att de ska vara lite biffigare. Men de här två har växt så otroligt långsamt och är fortfarande mindre än de andra så jag börjar bli tveksam till om de är renrasiga. Sedan visade det sig att det jag trodde var en Plymouth Rock-höna inte var det för när de andra började få sina randiga fjädrar fortsatte den att vara svart. Och den som skulle vara en Silverudds Blå har fått något slags skägg, vilket inte Silverudds Blå har. Så jag gissar att säljaren (eller det var nog snarare säljarens barn) har råkat skicka ett gäng blandras-ägg. Nu var ju säljaren alldeles otroligt trevlig och tillmötesgående så jag känner mer bara "jaja, sånt kan väl hända". Uppenbarligen, hehe. Hoppas att åtminstone någon av de här fyra är en höna. Plymouth Rock-eller-vad-de-nu-är-för-något är i alla fall med 99 % säkerhet tuppar, men så länge de inte har börjat gala får de gå och växa till sig.

Alla hönsen äter mördarsniglar! När jag testade detta första gången förra sommaren så rynkade de på näsan och tyckte inte alls det var någonting att hänga i julgranen, men nu har de fått upp smak för denna tvivelaktiga delikatess och KASTAR sig över dom. Och Astrid och gänget var positivt inställda redan från början, eller om det bara var att de hade sett hur de andra gjorde och tog efter, men bra oavsett för mördarsniglar är det ju dessvärre extremt gott om i år. Men det är lite roligare att plocka när man sedan kan tömma ut dom i hönsgården och se hur dom blir mat. Win-win på den liksom.

T-R-Ö-T-T

Är så pass sleten nu. Veckan innan semestern, kan det vara årets jobbigaste vecka? Nä, det finns nog betydligt värre. Men nu går det trögt alltså. Detta kan också ha att göra med att jag och Jenny var ute och hinkade vin igår. Första gången vi träffas sedan i vintras någon gång, långt innan Corona i alla fall så det var välbehövligt. Vi skojade om ifall man kunde betala notan med sitt friskvårdsbidrag eftersom våra träffar är som terapi, minus trökigt ält om barndom och sånt (som jag föreställer mig att man pratar om, men har aldrig gått i terapi så här killgissar jag friskt). 

Åka kollektivt var ju någon av ett äventyr, har jag heller inte gjort sedan i vintras. Jag halvsprang till bussen och skulle samtidigt fixa med biljett i appen och då hade den uppdaterats så jag var tvungen att skriva in min mail och hålla på och vrooom, där susade bussen förbi ute på stora vägen när jag hade kanske 50 meter kvar eftersom jag tydligen är så satans gammal att jag inte kan skriva snabbt på mobil och halvspringa samtidigt. Fick vänta en halvtimma på nästa buss. Sen när den kom så fick man inte gå på där framme som man brukar, och när man gick in via bakdörren fanns det ingenstans där man kunde blippa sin moderna QR-kod-biljett. "Nä, du får bara ha den redo i mobilen" hojtade chauffören, underförstått om det skulle komma en kontrollant då. Det gjorde det inte. Måste ju vara otroligt många som plankar nuförtiden? tänkte snåla jag som genast ångrade att jag löst en tur-och-retur-biljett för 103 bistra kronor (sett enbart till bränslekostnaden så är det alltså billigare att ta bilen, då blir det svårt att få folk att välja kollektivtrafik för att det är bättre för miljön, HUR TÄNKTE NI NU DÅ? Men det är en annan diskussion), även om jag är alldeles för mesig för att planka nuförtiden. Skulle vara så otroligt ovärdigt att åka fast?

Busschauffören var en livad lax som höll låda i högtalaren. Bosse hette han, och han beskrev hela vår färd från A till Ö ("vi har precis lämnat Everöd och färdas nu i riktning mot Kristianstad dit vi beräknas anlända helt enligt tidtabell") som om det var värsta månresan och rekommenderade oss alla att sätta på säkerhetsbältena "ifall det skulle dyka upp någonting på vägen" och pladdrade på om väder och vind och ditt och datt som om han hade betalt för det. Men det är väl alltid kul med folk som anstränger sig för att göra det lite trevligt för andra.

Jaja. Jenny och jag var och åt indiskt, delade en flaska vin och gick sedan för att babbla vidare och dricka cider på ett ställe som vanligtvis mestadels befolkas av vinddrivna existenser som kramar sina ölglas som om det vore Titanics sista livboj. De som jobbar där har nog hört och sett allt, misstänker jag. Kom inte hem så farligt sent men det var efter läggdags och idag är jag som sagt sleten. Sov dåligt p g a mätt, brukar sällan äta middag på kvällen och det här var ju så gott så jag åt massor och sen sover jag som en kratta. Sedan följde en stressig morgon för det kläcktes vaktelkycklingar, soptunnan skulle köras ner till vägen och bilen skulle tankas förutom det vanliga morgonbestyren då. Mina morgnar är upplagda så att de ska bestå av ett minimum av saker som kan utföras utan att överhuvudtaget involvera hjärnan, så det här var ju en allvarlig störning. Jobbigt. Haha.

Tre dagar kvar att jobba och det känns som tre ÅR. Men det ska väl gå på något sätt. Sedan väntar fyra veckors semester där ingenting förutom några hundaktiviteter är inbokat. Så brukar i och för sig mina semestrar se ut så inget nytt under solen. Hoppas i alla fall att mitt knä håller sig i schack så jag åtminstone kan gå hundpromenader värda namnet. Har ju inte blivit alltför mycket av den varan nu i vår och sommar. Alltså, promenerat har jag ju gjort för även om vi har trädgård som hundarna är ute i så får de ju ändå ha lite miljöombyten, så nog har jag stapplat runt med dom. Men det har inte varit särskilt kul eftersom varje steg har gjort mer eller mindre svinont och det är lite svårt att ignorera i längden. Men - peppar peppar och no jinx och allt det där - så har det ju blivit bättre nu. Så kan jag bara gå i skogen utan smärtor så är jag mer än helnöjd med livet i allmänhet och semestern i synnerhet. Ska också: läsa böcker, lösa korsord, dricka vin, äta jordgubbar, cykla, (kanske simma?) och lite annat smått och gott. Hemester är ett löjligt ord men en bra grej som jag har praktiserat typ jämt. Det gäller bara att hålla fast vid någonting tillräckligt länge så kommer det förr eller senare att bli trendigt.

Ödesmark

Har läst Ödesmark av Stina Jackson. Detta är handlingen: 

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Precis som med Silvervägen så var den här boken till en börja med av någon anledning väldigt lätt att lägga ifrån sig. Mycket välskriven, men ändå tog det ett bra tag innan jag kunde engagera mig i berättelsen. Tyckte karaktärerna var lite obegripliga, men intrigen var bra, tät, spännande, och upplösningen både tragisk och lite oväntad. Den här boken får fyra hjortron av fem möjliga. Schas iväg till bibblan. 

Fredag, nu försöker vi igen

I morse fick jag känslan av att det var sista jobbdagen innan semestern och blev riktigt deppig när jag sedan kom på att ÅH NEJ, det är det ju inte alls det. Ska harva fyra dagar till nästa vecka är planen. Hoppas den håller. I år är det nämligen helt G-A-L-E-T på jobbet. Vår högsäsong börjar typ i april, brukar peaka i maj-juni och sedan börjar det lugna ner sig efter typ halva juli. I år var maj värre än vanligt och i juni slog vi all time high produktionsrekord. Juli har i och för sig bara börjat, men det finns inga tecken på avmattning utan orderna fortsätter att spruta in och ja, det gäller att hålla huvudet kallt och näsan ovanför vattenytan och hoppas att ingen blir sjuk för då spricker allt. Men ja, händer det så händer det. Bara att hoppas att det inte händer.

Ser i alla fall extremt mycket fram mot den här helgen för då ska jag ha EGENTID. Har för en gångs skull ingenting inbokat, minns inte när det hände senast för det var så längesen. Och ännu bättre: min man ska åka iväg och hälsa på en kompis hela helgen så jag ska vara ENSAM HEMMA. Det har nog inte hänt sen typ förra sommaren. Det är ju inte det att jag inte uppskattar min man och han är verkligen inte besvärlig i det avseendet, jag kan mycket väl säga att jag vill vara ifred och sedan går han eller jag till någon annan del av huset och är där, och det är aldrig några sura miner för det. Hade aldrig orkat leva med någon som man ständigt måste befinna sig i samma rum som och som tog illa upp för att man inte vill hänga 24/7. Så visst får jag egentid, men det är ändå något speciellt med att vara HELT ENSAM HEMMA. Ja, om man bortser från hundar och fjäderfän då. Som jag längtar.

Andra saker jag också är nöjd med: No jinx, men mitt knä är bättre. Har ju kämpat på som bara den med min artros-app-träning och även lagt till en liten rutin om att träna något litet varje dag, mest cykel eller pilates. Har också en balansplatta på jobbet som jag står på ibland när jag pratar i telefon eller sitter i Skypemöte. Och nu har svullnaden börjat ge med sig så jag kan böja benet, inte 100 % lika mycket som det andra men det är i alla fall på god väg. Vaknar heller inte 100 gånger per natt av att knäet gör ont. Klarar också att resa mig från sittande på golvet till stående utan att använda händerna som stöd, vilket var OMÖJLIGT när jag testade detta för någon månad sedan. Obs, det är inte graciöst, men det går. Bäst av allt: kan gå i normal takt och utan att vagga fram som en anka. När knäet var svullet så kunde jag bara stolpa fram maklig pensionärstakt, vilket kändes otroligt frustrerande och stressande samt väldigt ovärdigt. Men nu kan jag pinna på nästan som jag brukar. G-Ö-T-T.
Har ju sagt att jag ska simma, men blir aldrig färdig till det. Jag tycker simma är dödstråkigt, men jag gillar känslan av att ha varit och simmat och det är ju bra träning och så. Har dock lite logistikproblem kring detta. Man kan simma på badhuset i stan, men det är så sabla dyrt. Kostar typ 70 spänn per gång i inträde och hur länge simmar man? En halvtimme kanske? Nu betalar jag ju i och för sig utan att blinka 250 spänn för att rida en timme, men det är något helt annat. Plus att jag tycker badhuset i Ankeborg är rätt sunkigt och jämt är det en massa banor bokade för simklubbar som plöjer fram som Therese Alshammar och stänker ner alla stillsamma motionssimmare och så får man onda ögat om man råkar vara i vägen.
Vi har dock ett finfint friluftsbad här i byn med en tempererad 50-metersbassäng och det kostar bara 35 kronor. Problemet med friluftsbadet är att det inte finns någonstans där man kan ha sina grejer medan man simmar. Ja, alltså det finns ju ett omklädningsrum, men ingenstans där man kan låsa in typ mobil och plånbok och bilnyckel. Och dom grejerna vill man ju inte precis ha liggandes obevakade. Så ska jag simma där så kan jag inte ta bilen. Nu ligger ju badet i byn så det är ju inte på något sätt motiverat att åka bil, men grejen är att när jag ska göra lite småtråkiga saker så vill jag gärna beta av dom på väg hem från jobbet när man ändå har ångan uppe så att säga. Annars blir det som nu, lätt inte av alls. Men nu går ju inte det eftersom jag kör bil till och från jobbet och det inte finns någonstans att göra av sin bilnyckel på friluftsbadet. Det är inte ofta jag saknar The Queen of Volvo men visst var det mycket bättre på den gamla goda tiden när allt var som det skulle och en bilnyckel tålde att doppas i vatten?

Badet ligger också lite för långt bort för att gå dit. Eller det är väl inga problem att gå DIT, men sen ska man ju hem igen och då är man ju lite trött av att ha simmat och då känns det lite övermäktigt att ha en halvtimmes promenad framför sig (det är konstigt nog inga som helst problem att lägga samma tid på att gå ner med hästar till hagar efter ett ridpass). Plus att jag HATAR att gå och behöva vara tvungen att bära på i det här fallet en kasse med badkläder. Kommer heller aldrig att hända att jag går genom byn endast iförd bikini. Så lösningen är att jag cyklar dit, har med mig 35 spänn i kontanter och sedan simmar jag med mina cykelnycklar i ett band runt halsen. Ej ett jätteproblem för mänskligheten, men uppenbarligen ett stort för mig för jag har ägnat rätt mycket tid åt att vrida och vända på detta och hitta en smart lösning utan att för den sakens skull ha lyckats. Har googlat efter vattentäta små behållare där man skulle kunna peta ner en bilnyckel och ha runt halsen, men inte hittat någonting som känts WOW LIKSOM. Tydligen viktigt att det känns WOW LIKSOM när man ska göra något småtråkigt. Plus att när man läser det finstilta så är det oftast inte 100 % vattentätt ändå och då kan det ju kvitta om man ändå står där med en icke fungerande bilnyckel och sen slutar det plötsligt med att man är på någon Guns & Ammo-sida som rekommenderar någonting som skulle kunna överleva ett kärnvapenkrig och det känns väl ändå lite overkill för att jag ska motionssimma en gång per vecka eller så?

Plus: nu ska det ju bli fint väder och så. Och då går friluftsbadet bort för då är det alltid så satans med folk där. Då är det kanske ingen på badhuset i stan? Men då är det dyrt, osv. Plus att de där simklubbarna som trängs och stänker fortfarande är där.
Kanske ska jag helt enkelt försöka hitta en annan träningsform som är mindre problematisk? Hehe.

Kanske är allt förlåtet nu, vi får se

Svepte inom Elgiganten på vägen hem igår för att ordna upp allting som avtalats i telefonen under söndagen. Fick träffa personen jag pratade med in person och han fixade allting så himla smidigt och lätt. Börjar tro att problemet ligger i Elgigantens centrala kundtjänst, för lokalt verkar det ju fungera bra. Eller om det bara är att det är svårare att slingra sig när man står där öga mot öga? Hur som helst, har nu "fått" en sprillans ny Dyson V11 (som såklart inte fanns hemma, men den ska enligt uppgift komma på fredag, jag tar bort citationstecknen när jag ser det) med tillägget ABSOLUTE EXTRA och GENERATION 2020. Känns heeeeelt rätt. Haha. Den här är ju då snäppet vassare än den vi köpte som nog bara hette "V11 Absolute" som tydligen inte finns kvar i sortimentet längre. Det var kanske inte bara vi som fick ett måndagsexemplar utan nåt med modellen som inte höll måttet? För vi köpte den ju i februari och då var det den som var den senaste och hetaste modellen och så djävla mycket kan det väl inte produktutvecklas på fyra månader kan man ju tycka. Eller så kan det visst det. Skiter i vilket bara jag får min lyxdammsugare. Utöver det ska jag ju få ett extra batteri som kompensation så ärendet är inte avslutat förrän batteriet har landat i casa de Johansson.  Man längtar ju alltid till fredag, men jag kan nog säga att jag längtar extra mycket till den här fredagen. Eller rättare sagt alla dagar som kommer att följa denna fredagen, när jag kan lite snabbt och lätt dammsuga av hall och vardagsrum och mötas av känslan av nystädat varje morgon. SOM DET VAR FÖRR.